Lite nytt på hönsfronten

Egentligen händer inte så mycket nytt… Nåt som är positivt är att Isbar- och Wyandottegruppen äntligen har fått ett hönshus. Det är det gamla lastbilsskåpet, som jag skrivit om tidigare, som påbörjat förvandlingen till hönshus. Återstår fortfarande att bygga Hedemorornas avdelning med väggar, inredning och ventilation,  och att sätta upp reden inne hos Isbar och Wyandotter och eventuellt ta upp ytterligare ventilation där inne också. Och hönsgårdar ska givetvis upp vad det lider även om det väl inte är högsta prioritet nu när det snart blir vinter. Hönsera gillar i alla fall inte nå vidare att kliva utanför dörren när det är snö ute…

Negativt är att av de sju överlevande Isbar och Wyandotter så är det hela sex tuppar… Jag är fortfarande inte 100 procent säker men det lutar åt det hållet. En blå Isbar som är en höna… Suck! Jag som längtat efter mååånga gröna ägg och efter att kläcka fram många egnakycklingar både Isbar och Wyandotter till våren. Men… får väl börja i nån annan ände då..

Är ju likadant med Houdanerna också. Av fyra kläckta kycklingar blev det en höna och fyra tuppar.

Houdanerna är i alla fall ganska stora nu. En av tupparna har börjat gala och för detta uppkäftiga tilltag blir han med jämna mellanrum jagad av Kapten Gråskägg. Eftersom både jag och gubben är borta om dagarna och rovfåglarna ibland cirkulerar ovanför oss så får hönsen gå inne i hönsgården om dagarna och jag har sett att det blir många varv i hönsgården för Houdan-tuppen innan Gråskägg ger sig. Likadant för Göte som även fått diverse blessyrer på sin kam. Funderar starkt på att byta ut Gråskägget mot en yngre tupp, som förhoppningsvis är lite snällare. Göte har aldrig betett sig på det sadistiska viset utan nöjt sig med att visa sin auktoritet genom att bara jaga undan de yngre tupparna. Jag hade hoppats att Gråskägg skulle vara likadan men icke. Min förhoppning ligger nu hos en vitfläckig kyckling som jag tror kommer visa sig vara en tupp. Är den en tupp blir den säkert snygg.

Två av Houdantupparna ska vi göra oss av med och valet är redan gjort. En är väldigt mycket svart, han får gå. Och en har bara nio tår, Houdaner är femtåiga men just den här saknar den där extra tån på ena foten, han får också gå. Lite synd för annars är han stor och ståtlig med rejäl röd kam. 

Magi

I går red jag min vackra svarta madam, och det var magiskt. Nu var det några dagar sedan jag red igen och jag hade förväntat mig en lite stelare tant och planen var att bara mjuka upp henne lite på ridbanan. Hon sätter dessutom vinterpäls och brukar vara rätt sliten och matt då. Men inte igår inte. Redan från start kändes hon som en tigrinna: mjuk, smidig, stark och explosiv. Hennes vilja var enorm och jag kunde därför inte låta bli att låta henne galoppera några varv också. Eftersom hon var så himla taggad behövde jag inte jobba med henne alls för att hon skulle galoppera i en så kort galopp att vi nog hade kunnat göra en galopppiruett om vi provat. Underbart! Jag log resten av kvällen kan jag meddela.

Red också grannens fläckiga några varv och även om lilla fröken visade att hon gärna ville bestämma själv så kändes hon positiv och rätt stadig när hon väl insett att det var jobba vi skulle göra. Det känns tydligt när hon kommer i en bra form och ryggen börjar arbeta. Trevlig liten ponny om än lite väl rund om maggen.

I helgen slaktade vi lite kaniner. De tre av Sotnos första kull vi hade kvar och även Snövit. Har aldrig slaktat riktigt vuxna djur förr och blev lite förvånad över tyngden. Blev 2 kilo slaktvikt på henne. Kändes dock lite vemodigt att ta bort henne, men hon har inte tillfört mycket i vår kaninuppfödning så det var lika bra.

Jag fick dock sota för mitt illvilliga tilltag att bringa kaninpaltar om livet när jag skulle bära en av ynglingarna till slaktplatsen, den sprattlade jäklar anacka, tog spjärn med sina baktassar och rev mig rejält på armarna. Givetvis hade jag kortärmat på mig också eftersom jag inte lärt mig ett dyft sen förra gången jag blev rejält klösad av en kanin.... Pucko!

Bra hö!!

Men jäsiken! Skickade in hö för analys häromdagen och fick ett mycket glädjande provsvar. En kvot mellan energi och protein på 6,02!!! Så bra värde har jag aldrig haft på ett hö sen jag började ta analys. 6 är kvoten man strävar efter för att höet ska täcka behoven utan tillskottsfodring av proteinfodermedel. Förra året hade jag 4,4 och en sväng också 2,2. Då blir vintern dyr för då måste man inhandla lusern och potatisprotein för dyra peningar. I år kommer jag inte behöva handla nåt sånt. Kanske lite till gammeltanterna Saga och Svea. Men det märker jag väl.

Dessvärre lyckades jag kryssa i fel ruta när jag lämnade in höprovet så jag har ingen aning om värdet på mineralerna. Klant! Blir väl att skicka in en ny analys då antar jag.

Annars tycker jag vi skaffat oss ett fint nytt husdjur... Den bor alldeles utanför vårt köksfönster.

Ridsuget tillbaka

Men för bövelen vad himla dålig jag har blivit på att uppdatera här! Men lusten att uppdatera infinner sig alltmer sällan och eftersom jag bestämt mig för att bara blogga för mitt egna höga nöjes skull så vägrar jag känna nån press. Försöker vägra i alla fall. Finns ju så många andra måsten som tar tid och energi liksom.

I alla fall har de senaste dagarnas ridande gett mig ett lite uppsving i ridningen. Ridning på ridbanan på en glad och positiv tant varvat med en skogstur innehållande ett litet skutt över ett nedblåst träd verkade göra susen. Min fina flicka susade över trädstammen och spanade efter fler skutt att susa över. Så himla roligt! Och på ridbanan har det gått förträffligt bra också. Vi tar det lite smått och försiktigt och det känns att hon behöver rejält med uppvärmning nu för tiden men jag är inte lika orolig längre över att hon ska gå sönder hur som helst. Jag försöker dock vara väldigt lyhörd och pressar henne inte för mycket. Det känns bra att suget kommit tillbaka.

I lördags red jag även grannens lilla fläckiga. Grannen, som fortfarande är konvalescent i knät, hade beställt hoppuppvisning så vi galopperade över lite bommar och byggde sen ett pyttelitet kryss som vi både travhoppade och galopphoppade över en par gånger. Ponnyn är väl kanske ingen naturbegåvning men hon verkar ändå tycka att det är lite skoj så efter lite övning kanske hon hoppar hur bra som helst. Eftersom ridturen blev det lite schamponering för den fläckiga då den där ponnyn är ganska duktig på att skita sig själv i svansen.

Har problem med tillökningen av höns… Av fyra Houdan kycklingar blev det bara en höna. Tre tuppar ska alltså bort, frågan är vilka och på vilket sätt…

Även bland Isbar och Wyandotte verkar det vara övervägande tuppar men där är jag mer osäker på utfallet och håller mina tummar in i det sista att det ska bli fler äggläggande hönor än två… Men men… Blev det dålig utdelning denna sommar så får vi väl jaga fler ägg/kycklingar nästa vår.

Självklara saker!

För nån vecka sen var lilla Ida och hälsade på en kompis till mig och hennes son. Deras grannar har småhundar av nåt slag som behöver få pälsen trimmad emellanåt. Just den här dagen var en sån dag. En av hundarna stod på ett bord i trädgården och matten trimmade den lilla hunden. Ida ställde sig att titta en stund. Sen vände hon sig till min kompis och sa: ”Den där hunden ska de slakta.” Sen gick hon. Inge mer med det liksom… Avtrubbad hemifrån kanske?

Crazy birdwoman...

Inspirationen till att blogga vill inte riktigt infinna sig känner jag. Inte inspirationen att rida heller. Det senare skrämmer mig lite… Hästar och ridning som vanligtvis brukar uppta så stor del av min tid och mina tankar känns helt plötsligt inte lika viktigt längre. Konstig känsla… Visserligen brukar lusten gå lite upp och ner så det är väl kanske inte så mycket att bekymra sig över. Men ändå… Hästar och ridning har tagit så stor del i mitt liv så länge så jag vet fasen inte riktigt vem jag skulle vara utan den delen. Då återstår väl bara ”den galna fågelkvinnan” och det känns ju lite så där… Hon med trassligt hår som äter fågelfrö till frukost lunch och middag och har huset full med fåglar som skiter hela huset fullt liksom. Jag har nog sett på TV hur de är såna där…

Det kan också vara så att jag drar mig lite för ridning, och därmed också hästar, i och med att jag inte riktigt kan slappna av och njuta av ridturerna längre. Sedan Saga var halt gör jag inget annat än sitter och känner efter om allt är okej. Inbillar mig en massa och tror hela tiden att hon snart kommer bli halt igen. Vid en ridtur för nån vecka sen började tanten helt plötsligt kännas konstig. Ojämn i bakkärran och jo, visst fan haltade hon på höger bak…. Hoppade av och tittade och grejade och hjärtat sjönk som en sten i kroppen när jag såg att hon haltade rejält till och med. Men när jag sent omsider kom på att jag kanske skulle kolla hoven på henne så blev jag så glad att jag skrattade högt. Hon hade en gigantisk sten inkilad i hoven! Inte undra på att hon haltade!. Phu! Men just det där att jag sitter och är orolig hela tiden förtar en massa av glädjen… Vi får väl se hur jag ska komma ifrån det där dumma tänket.

I ankhuset är livet i alla fall som vanligt. Ja, förutom att vi nu har tre ankor. Albert har frisknat på sig och haltar inte ens längre. Pojkarna går därför omkring som de tre musketörerna och kvackar hejvilt. Gubben har till och med tagit med de i koppel och låtit de simma lite i dammen bakom vårt hus. Det var tydligen uppskattat.

Snows kaninungar har växt på sig så pass att de är redo att flytta från mamman. En hona har redan flyttat till Söderala. En hona kommer få vara kvar som avelshona, och, eftersom både jag och maken blivit lite förtjusta i Snows adoptivson (den enda överlevande av Snövits ungar), så har vi bestämt att behålla honom som avelshanne. Han är ju inte besläktad med nån av avelshonorna (Snövit ska vi ju inte ha kvar) och då kan det passa bra att ha honom i reserv ifall Red Fred inte funkar längre. Han börjar ju bli lite till åren vår röde pojk.

Snow är för övrigt omparad och vi förväntar oss Snow-ungar i slutet på augusti.

Slutspurten

Har redan hunnit med att jobba nästan en hel vecka efter att min semester är slut. Tänkt att det kan gå så fort!

I alla fall avslutade vi min semester med att familja oss riktigt rejält genom att låna en husvagn och åka på campingsemester tillsammans. Visserligen bara till Vinströmmarna och visserligen bara en natt men ändå. Barnen hade hur roligt som helst och tyckte att allt var jättespännande.

När vi kom hem på lördan valde mamman att stanna hemma och ordna med lite tvätt och lite peppning inför kommande arbetsvecka medan barn och man for vidare till Galven för ytterligare camping. Det där med husvagnsliv gillade ungarna skarpt kan jag säga! Det kommer vi säkerligen att göra om fler gånger.

Men nu är den underbara semestern slut för min del och jag har i det senaste jobbat hårt för att intala mig att sommaren inte tar slut bara för att min semester gör det. Och nä, det är ju tydligt det med den strålande sol som hängt på himlavalvet och sköljt sina varma strålar över oss de senaste dagarna. Mer sånt tack!

På plats vid Vinströmmen

Emma och husse spanar in utsikten

På promenad med hunden barnen och barnens kompis

Här är ju jag med på ett hörn också...

Ny ponny i stallet

Häromdagen sprang jag runt och letade efter Sveas grimma som helt plötsligt var puts väck. Skällde lite på ungarna eftersom jag misstänkte att de hade nåt med försvinnandet att göra då de lekt i stallet tidigare under dagen.

Till slut hittade jag Sveas grimma. Den satt på denna lilla rosa ponny som så snällt stod i Sagas box och väntade...

På spåret...

I går var vi som sagt på lite eget äventyr, jag å gubben. Inga barn i sikte och vi hade till och med lämnat bort hunden. Inte för att hon är till nåt större besvär, men ändå.

Efter vi lämnat ifrån oss "allt" ansvar så drog vi till Delsbo och hyrde en dressin. Sen cyklade vi dressin till Hybo, käkade lunch där och cyklade tillbaka till Delsbo igen. På vägen tillbaka var det nedförsbacke nästan halva vägen så vi behövde knappt trampa. Mysko känsla att susa fram genom skogen på en cykel utan att behöva anstränga sig det minsta. Fast det var ju jobbigare på vägen bort förstås... När det var mycket uppför och gubben satt baktill och slöade...

Avgång i Delsbo

Genom skogen

Göttapaus vid Gryttjen

Lunch vid Hybo stationshus

En bil som sett sina bättre dagar, nånstans efter vägen

På väg hemåt

Efter dressinfärden åkte vi hem och vilade oss lite och piffade sen till oss och for till Axmarbrygga för att svulla i god mat. Mums! Hälleflundra är grejer det! När magen stod i fyra hörn for vi hemåt igen och njöt av tanken på sovmorgon utan att bli väckta av pigga barn. Behövs lite sånt ibland å!

Det rör på sig

I går fick vi en hel del gjort. Först tog vi släpvagnen som det var en massa skrot på och åkte mot tippen. På vägen dit svängde vi in hos en kompis och plockade ner dennes gamla hundgård. Nätet fick vi, och det kan ju komma väl till pass när vi ska bygga fler hönsgårdar. Sen drog vi till tippen och gjorde oss av med allt skrot. Därefter åkte vi vidare och plockade med oss en lekstuga som skänktes bort. Finns en hel del att göra i den men ungarna är glada och förväntansfulla. Och om ungarna inte leker i lekstugan så kan den ju användas som hönshus eller nåt...

Här en bild på två av ankorna. Herbert och den nya ankan von Anka. Albert har fortfarande sjukstuga och vi avvaktar hans hädangång några dagar med förhoppningen om att han snart blir bättre. Han äter och dricker i alla fall även om han helst ligger ner så han slipper använda sitt onda ben.

von Anka är den närmast kameran

En av Houdanerna

Igår kläcktes det nio kycklingar också. De båda ruvande mammorna fick dela på de små. Vår vita Houdan-höna Fröken Fluff, som legat och ruvat i tomt rede ett tag, fick låna en kyckling ett tag för att vi skulle se om hon verkligen fattade vad det hela gick ut på. Men det gjorde hon inte, hon lämnade kycklingen pipande, så nu ligger hon i tomt rede och trycker igen, pucko...

Idag fixade vi barnfritt och drog ut på vuxenäventyr. Mer om det en annan dag.

Sommar och sol och hästskit i hagen

Dagarna rullar på och min semester börjar obönhörligt lida mot sitt slut. Men än har jag en veckas ledighet kvar och än så länge har sommaren och semestern varit underbar. Övervägande vackert väder och våra barn har haft kompisar alldeles nästgårds genom ett par sommargrannar och deras tre barn. För första gången har våra barn kunnat promenera till sina kompisar. De har verkligen haft roligt! Även vi vuxna har umgåtts. Fiskat och grillat och ätit underbara surströmmingar.

På djurfronten så växer alla kaninungar så de knakar och lilla Sotnos-kaninen har, för bara några dagar sedan, fått sin andra kull ungar för i år. Sju styckna varav sex ännu är vid liv. Snövit, den värdelösa kaninmamman som vi ska ta bort, har blivit riktigt gosig och när hon befinner sig i sin sommarhage om dagarna ligger Axel gärna i hagen bredvid Snövit och kliar henne. Gissar att vi kommer möta på motstånd den dag det är dags att slakta henne...

Kycklingar har vi fått i flera omgångar och av alla dem är det bara två som vi har kvar. Resten har vi sålt. I morrn väntar vi oss ytterligare en kläckning men två hönor har konkurrerat om samma rede så vete tusan hur det kommer gå. Vet att i alla fall ett ägg är bortom all räddning...

Wyandotte-kycklingen med det dåliga benet fick gubben ta bort häromdagen. Då kunde den inte längre gå. Konstigt, från början haltade den bara lite lätt men i takt med att den växte blev benet bara sämre och sämre. Som om det inte fanns nån stadga i det. Tre Wyandotter kvar... De tre som är kvar börjar dock visa lite vad vi kan vänta oss när det gäller fjäderdräkten. Synd på den ena som har felaktig kam bara.

Börjar bli rätt fin!

 Houdanerna har växt till sig ganska bra. De ser alla lika ut och jag kan inte avgöra vilka som är tuppar eller hönor. Kanske alla är av samma kön, vem vet... Fina är de i alla fall!

Dålig bild på Houdanerna, men de är svåra att fånga på kort

I går red jag Sagan också. Och för första gången sedan hältan red vi i lite terräng. Tidigare har vi hållit oss på plana vägen. Men även terrängen gick bra och Saga kändes stark och mjuk. Mitt oroliga hjärta börjar lugna sig en liten aning och kanske kan jag slutligen tro att hältan bara var nåt tillfälligt. Vi provade även att galoppera lite. Vänster var förunderligt rund och samlad och även om högern var mer flack och spretig så tyckte jag den kändes helt okej den också. Min fina Saga! Lika pigg och samarbetsvillig som alltid.

En av ankorna skadade sig igår och eftersom vi bara har två och det är tydligt att de inte klarar sig själva så hade vi två val: antingen nacka båda två, eller försöka laga den som var trasig. Gubben har tillbringat dagen i väntrummet hos veterinären i väntan på att de skulle kunna hjälpa ankan. De skulle de kunna men det skulle bli oerhört dyrt då de skulle bli tvungna att beställa hem specialgrejor för att kunna söva honom. Han fick följa med hem igen och nu har vi sprejat på blåspray och hoppas på att han läker ihop av sig själv. Han har fått ett sår på ena benet. Vad som hänt har vi ingen aning om. Eftersom risken är stor att vår anka inte klarar sig så lyckades gubben skaffa en ny anka. Så för tillfället har vi tre. Drakar, alltså hanar, alla tre...

Vår Vilde-katt har äntligen kommit hem också efter att ha varit borta länge. Jag hittade honom hos grannen när jag var och vattnade hästarna på betet. Även denna gång ( han brukar ju försvinna lite då och då) trodde vi att vi aldrig skulle få se honom mer. Men nu är han hemma.

Bland odlingarna så växer ogräset högt. Men även bondbönorna! Vitlöken är det snart dags att skörda och även potatisen ser ut att växa skapligt. Den potatis jag satt i hink är säkert färdig nu. Blir smaskens till lite surströmming.

Bondbönor

Hösvängen

Vi har fått in allt hö! Det sista idag. 9 ton blev det totalt av torrt och fint hö och höbuntar som vägde sina mogna kilon. Vi har kämpat och slitit och som tur är har vi haft väldigt bra hjälp av nära och kära. Ett STORT jättetack till er!!!

Att ta hö själv blev avsevärt mycket billigare än att köpa. Men hujedamig vilket jobb! I går, efter pressning, jobbade vi alla och slet så vi blev blöta i svett och så armar och ben kändes som överkokta spaghetti. Inte förrän strax före tolv på natten gav vi upp och då hade vi ännu ett femtiotal buntar kvar på åkern och två vagnar fulla med höbalar som skulle baxas upp på skullen. När man vaknade i morse var varken kropp eller själ det minsta sugen på att börja arbeta hårt igen. Det kändes riktigt motigt och jag till och med grät en skvätt när uppgiften ett tag kändes helt övermäktig. Men det ordnade sig det också och nu är jag så glad att jag skulle vilja sjunga en trudelutt. Om det inte hade varit för att jag är så jäkla trött vill säga... Dags att hoppa i säng och drömma om enorma byggnationer av kvadratiska höbalar...

Lediga härliga dagar

Underbart med semester och sommar. Jag njuter så i ni bomben och önskar att det aldrig mer blir höst och att jag aldrig mer behöver jobba. Men, skulle kanske bli lite trist i längden att vara ledig jämt också. Eller....?

Vi slog hö i onsdags och har vänt höet i fredags och idag. Är rätt bra torkväder så vi hoppas på att kunna pressa någon av de närmaste dagarna.

Höslåtter

 I onsdags fick vi tio nya kycklingar också. Ett par från Gävle kommer på måndag och köper kycklingarna plus mamman. Bara bra att vi blir av med lite höns för det fylls i alla fall på hela tiden. Är det inte vi mänskliga stollar som handlar nya så ruvar våra ihärdiga hönsmammor fram nya.

Nu ska jag sätta mig med lite läsk på altanen och läsa i min bok om Sagan om is och eld, dvs böckerna som tv-serien Game of Thrones baseras på. Sämre läsning kan man allt ha!

Snövit i sin stora utehage

Solsken och ved i vebon

Oj oj, tiden bara rinner iväg när man har roligt. Likaså när man har full upp.

Vi har solat och badat. Ätit gott och donat på en hel massa här hemma. Jag var på krogen med mina brudar i lördags och kollade in Engmans Kapell.

Idag har vi gjort klar all ved som vi dragit hem från skogen. Det går fort när man har vänliga grannar som lånar ut sin vedmaskin och när hjälpsamma svärmor kommer hit och jobbar hårt. Känns oerhört bra att det äntligen är klart. Visserligen har vi fått några pinnar av en annan granne som vi ska ta hem och kapa och klyva också, men det mesta är liksom klart. Och under tak.

Nu laddar vi för finväder i slutet av denna vecka och i början av nästa, så vi får in hö också. Vi ska få ta hö själva på en grannes åker och det tackar vi verkligen inte nej till. Kostnaden kommer bli väldigt liten i jämförelse med att köpa allt hö balat och klart. Nu har höet visserligen stått lite för länge, men eftersom vi har så lättfödda hästar så gör det inget om värdena blir låga. Det är nästan bra.

Phu, vad trött jag är nu! Det blir ryggläge i soffan resten av kvällen!

Sagan efter en mysig kvällstur i solen

Ljuvliga tider

Åh vad jag gillar att ha semester! Det är så himla avkopplande att kunna ta dagen lite som den kommer, pilla lite med ditten och datten. Till och med när det regnar är det härligt, för då kan jag sitta inne i soffan och rulla tummarna helt legitimt.

Igår sken dock solen och medans gubben började ställa i ordning platsen här hemma där vi ska ställa lastbilsflaket/det nya hönshuset så kupade jag potatis. Vi fick verkligen en hel massa gjort. På kvällen tog vi med oss barnen och två av grannarna och rodde ut i dammen. Mitt i dammen är det en sandbank där vi brukar hoppa ur båten och plaska runt lite. Supermysigt.

Jag red i går också. På en tant som det sprutade eld ur öronen på tror jag. Det var varmt och bromsarna var riktigt på viset vilket inte gillades av tant som kastade med huvudet och hoppade på stället emellanåt. Den som verkade vara gladast av vår tur var grannens terrier Elsa som fick följa med på färden. Matten är nyopererad i knäet och hussen var på jobbet så tyckte hon kunde få följa med mig och Sagan när vi ändå var ute.

Idag regnade det som sagt. Jag och ungarna for iväg och köpte en liten kaninhona som vi döpte till Rödluvan. Hon ska vara renrasig New Zealand Red liksom vår avelshanne. Ska bli spännande att se hur deras ungar kommer bli. Men det dröjer några månader innan hon kan paras.

Rödluvan i lillhusses famn

På kvällskvisten, när regnet slutat, tog jag en liten körtur med Svea. Förr i världen brukade jag sitta bakom Tors gigantiska jättearsel och filosofera. Numera är det bakom Sveas lilla ponnyrumpa. Same same. But different...

Lite krångligt

Idag är min allra första semesterdag. Den började klockan 7.32 med att hantverkarna som ska jobba med vattenskadan svängde in på gården. De rev ut diskbänk och delar av köksgolvet. Sen installerades fläktar för  att torka bort fukten. Fläktarna kommer behöva stå i ca tre veckor. Kul. Hela min semester kommer vi inte ha nån vettig diskbänk i köket. Verkligen jättekul.

Men uteköket, där vi kan diska lite så där provisoriskt blev ju mysigt i alla fall. Trevlig utsikt över hästhagen, och notera kökskryddorna som helt plötsligt fick en bra plats att stå på.

Midsommar tillbringade vi som vanligt i Dåasen. Gubben tog med sig dottern och åkte dit redan på onsdag. Min mamma tog med sig sonen och åkte dit på torsdag. Själv for jag dit på självaste midsommaraftonen. Vädret var ömsom soligt och ömsom regnigt. Det vara bara blåsten som var konstant. Vi hade i alla fall mysigt och klädde stång och åt och drack, och vissa av oss satt uppe och surrade till halv fyra på morgonen.

På lördagen åkte gubben min hem så djuren inte skulle behöva vara själva och på söndag tog jag med mig mina ungar och for hem jag å.

Idag sålde vi tolv av våra kycklingar och den ena hönsmamman. Känns bra att få tillbaka lite pengar på sitt intresse och att hönornas ruvande ger nåt mer än bara ännu mer trängsel i hönshuset. Två hönor som ligger och ruvar nu. Den ena på elva ägg och den andra på inga ägg alls men hon ska få om nån dag när vi samlat ihop några. Den sista som ruvar har för övrig redan ruvat fram Houdan-kycklingar i år.

Märklig känsla...

Sitter här och det känns nästan lite smått overkligt. Overkligt att jag under fyra veckor får göra lite som jag vill och inte behöver vara på jobbet om dagarna. Fyra hela veckor.... Då ska jag rida på min vackra häst, pilla med djuren och fixa med odlingarna. Umgås med mina underbara barn och min härlige man. Äta gott och dricka gott. Läsa nån bok. Njuta.

Det är sommar. Och semester!

Flugor

De dör som flugor runt mig… Närå, så är det väl inte riktigt men det känns så ibland. Och det värker så i mitt djurälskande hjärta när de blir sjuka och dör.

Tydligen räckte inte Snows moderliga omvårdnad riktigt till för elva små ungar för nu har två stycken av de som hon adopterade från Snövit blivit så utmärglade och svaga att gubben har fått avliva dem. Inte särskilt konstigt egentligen då Snow har åtta spenar och ungarna var elva till antalet. Givetvis är det hennes egna vita ungar som får tillgång till alla spenar eftersom de är några dagar äldre och därmed lite större och starkare. Men det skär ändå lite i mig. I går satt jag en lång stund med Snow fastkilad upp och ned mellan mina ben så den sista av de taniga stackars ungarna skulle kunna käka lite. Hjälpte för stunden men inte i längden…

I min iver att rädda en av de magra stackringarna så kom jag på den briljanta idén att se ifall Snövit kanske ville hjälpa till på ett hörn och låna ut lite mjölk ifall hon hade nån på lager. Stoppade in mitt huvud och ungen i min hand i hennes bur, varvid kaninskrället kände lukten av okänd kanin, morrade till och tog ett tigersprång från den ena ändan av buren till den andra och högg tag i mitt finger och släppte inte förrän jag brottade ned henne. AJ! Kaniner biter hårt kan jag meddela. Snåla gamla surkanin!

 

Hela bunten kaninungar innan två av de bruna dog

Även bland fjäderfäna har vi lidit förluster i helgen då den loje och stillsamma lilla Wyandotte-kycklingen jag skrev om tidigare, var i riktigt dåligt skick igår. T tog livet av den. Den stackaren verkade inte alls ha nån lust till livet och åt inte som de andra. Jag tvångsmatade den med lite blodpudding och visst åt den, men verkade inte ha någon vilja till det. Nåja, den med sneda huvudet har i alla fall blivit lite bättre i sin snedhet så det var ju positivt i alla fall.

Och av de 20 ägg som legat på ruvning blev det 14 duniga små kycklingar. Friska och pigga. Skönt. En till Hedemora har lagt sig för att ruva och under henne ligger elva ägg. Många kycklingar blir det, vi hoppas på att vi ska kunna sälja dem.

Annars hann jag med en liten ridtur tillsammans med Lena i helgen, tittat på de sista två avsnitten av senaste säsongen av Game of Thrones ( men hjälp mig vilken bra serie!!! Det är ju tur att jag har böckerna att läsa nu när det är en evinnerlig lång väntan till nästa säsong börjar) och kalasat. Barnkalas hos Lenas Kalleman och så har ju jag fyllt lite också och bjöd på tårta igår. Nu räknar jag ner de sista ynkliga arbetsdagar jag har kvar innan jag får gå på min efterlängtade och ack så välbehövliga semester. 3 dagar kvar…

Adoption

Efter att tre av Snövits ungar dog igår (av undernäring vad det såg ut på dem) så har hon nu fråntagits ansvaret som kaninmamma. De överlevande tre stackars ungarna smugglade vi ner i den andra kaninmammans bo och hoppas på att hon lyckas mata alla 11 ungarna. Än så länge verkar alla friska och krya i alla fall. Men synd på alla de ungars liv som gått till spillo, Snövit födde totalt nio styckna och lyckades ta död på de flesta. Usch!

Som om det inte är nog elände i kaninverkstan så verkar vi ha fått elände i kycklingskaran också. Av de fem Wyandotter vi köpte så har vi upptäckt att en av dem har en för rasen felaktig kam, Wyandotter ska ha rosenkam och denna har en vanlig enkelkam, en av dem har ett ben som ser lite defekt ut och haltar, en har helt plötsligt börja bära sitt huvud på sned och en ser väldigt liten, loj och trött ut. Bara en Wayndottekycklling kvar som är normal med andra ord. Ska försöka tvinga i kycklingarna lite E- och B-vitamin och hoppas på att den sneda och den loja blir bättre. Isbarkycklingarna är i alla fall ena pigga rackare. Nyfikna som få är de också.

Hos Hedemororna är det i och för sig guld och gröna skogar just nu då 10 av de 20 äggen som ruvats på har kläckts. Blir nog några fler kläck inatt och i morrn.

Hönsmamma med några av sina små

Igår var det studentfirande som gällde hemma hos bror och hans äldsta jänta. Alldeles lagomt väder och kanongod mat. Synd på lilla Ida bara som led oerhört av sina vattkoppor. Den stackarn har verkligen blivit drabbad med koppor överallt och hög feber. Om Axel hade ett tjugotal koppor max så har Ida tusentals. Överallt. Stackarn trodde igår att hon höll på att bli blind då hon såg så grumligt. Men det var bara kopporna innanför ögonfransarna på ögonlocken som hade spruckit. Stackars lilla tappra tös!

Morr

Ytterligare en död kaninunge idag... Jag blir så less! Nä, Snövits karriär som avelshona tar garanterat slut med denna kull. Hon ska inte få möjlighet att döda några fler stackars småttingar.

Blir till att spara en hona av de renrasiga Vita Lant ungar som vår nya hona Snow fött istället. Också har jag fått nys på en som har renrasiga ungar av rasen New Zealand Red, samma sort som vår avelshane Red Fred är. Synd bara att dessa inte kan gå i avel förrän i vinter.

En vacker Saga som står i hagen och gnäggar efter mig gör dock att mitt humör blir lite bättre en stund.

Död, solsken och fin flicka

Är lite sur på kaninmamman Snövit igen... Igår morse när jag kom ut hade hon spridit ut tre av sina ungar utanför det ynkliga lilla boet. Två av dem var fortfarande varma men den tredje var kall men fortfarande vid liv. Jag insåg ganska snart att den varit i kylan lite för länge för att den skulle kunna komma tillbaka till livet så gubben fick ta bort den. I morse låg det ytterligare en utspridd kaninunge men den var redan stendöd när jag hittade den. Suck! Nu har jag förstärkt kaninmammans ynkliga lilla bo lite och hoppas att det inte fryser ihjäl några fler ungar. De verkade dock vara ganska många, nio från början om jag inte räknat fel (lita svårt att räkna när de hoppar som popcorn så fort man närmar sig boet liksom). Sju kvar nudå.

Snow sköter dock sina åtta kaninungar med den äran och jag tror inte att hon förlorat en enda av dem.

Förutom kanindöd har helgen var riktigt härlig. Lång och fylld av solsken. Har ridit min vackra flicka på några små försiktiga ridturer och än så länge känns hon helt som vanligt. Stark, mjuk, pigg och positiv. Igår vågade vi oss till och med på några steg öppna åt båda håll. Hon klev på ordentligt och jag tror jag log under hela ridturen.

Tant Svea har fått på sig en betesreducerare. Tyckte hennes hull steg i en rasande fart och det känns inte så hälsosamt så nu får hon ta det lite lugnare med käket en tid. Hon verkar dock (liksom Jasmin) kvickt ha kommit på knepet hur man får tag i grässtråna i alla fall. Idag stod alla hästarna inne några timmar så jag skulle kunna samla lite bajs och skicka in för maskkontroll. Är väl bara hästägare som har påsar med bajs i kylskåpet kan man förmoda... Vi är lite knasiga...

I går hade jag förmånen att följa med Lena som hinderdomare på terränghoppning på Flackåker. En mycket trevlig dag med övervägande fint väder, vackra hästar och trevligt sällskap. Och massor med spänning! För när hästarna kommer dundrande mot de höga, bastanta hindren och flyger över dem då killar det i magen. Själv skulle jag aldrig i hela helvetet vågat mig på hinder av den karaktären. Stora, mastiga och som inte går att riva! No way!

När vi hindervaktat klart väntade grillmiddag tillsammans med bekanta. Vi satt ute till sent trots att det blev aningen kallt. Det är ju juni, då är det ju sommar, på sommarn ska man sitta ute. Punkt.

Idag har jag mest hängt med familjen. Vi tog en tur med fyrhjuling i hällande regn och när vi tyckte att vi var nog blöta åkte vi hem, gjorde upp en brasa och hade picknick på vardagsrumsbordet. Därefter slocknade de flesta av oss i soffan. Och Ida, stackarn, har slutligen fått sina vattkoppor.

De lever!

Vädret har inte varit det bästa på ett tag. Men det var faktiskt lite skönt i morse och i går morse när klockan ringde tidigt så jag skulle hinna ut och gå med hund och ponny innan jobbet. Jag satte mig bara upp i sängen och hörde att regnet smattrade utanför, ställde om klockan och somnade om. Det var skönt, nästan så att jag önskade att det skulle regna så jag fick ligga kvar i min varma sköna säng. Fy skäms på mig!

Trots min sovmorgon i går så hann jag ändå med att känna efter lite försiktigt i Snövits bur efter några ungar, och javisst, ett varmt litet bo fullt med ullig päls och nakna ungar. Pigga och alerta verkade de också ungarna för så snart de kände av min beröring började de sprattla och smacka. Verkar som om det här med stort utrymme i lyxsvit inte är nåt för Snövit. Hon trivs bäst när det är lite trångt och mörkt. Lite bekymrad är jag dock då jag tycker att hon byggt ett lite slarvigt och ynkligt bo, en grund liten grop mitt i buren bara, med nästan inga vallar alls. Ja ja, hon kanske bara behöver öva lite på bobyggandet lite.

Idag har vi spanat in en av brorsan fina döttrar som skulle gå på bal. Vackra jänta!

Nörderier...

Jag och min man har blivit nördar. Det är bara att konstatera och erkänna. Vi har blivit hönsnördar. 
I sommar får vi hem ett gammalt lastbilsskåp som vi ska göra om till hönshus. Där kommer vi att få plats med två separata avdelningar för höns och ett foderrum. Så snart vi konstaterade att vi kommer att få plats med fler höns så kläcktes idén om att skaffa oss ytterligare en eller två sorters höns. Vem som först nämnde nåt om det vet jag inte, men jag vet att vi båda tyckte det var en bra idé och båda blev lika exalterade. Så i lördags kuskade hela familjen till Mora och inhandlade några kycklingar. 5 st av rasen Isbar som är svarta eller gråaktiga i färgen och som ska lägga många ägg. Ca 220-250 per år i jämförelse med Hedemorornas 150... Äggen har dessutom en vackert grönaktiga färg. Och så köpte vi 5 st av rasen Wyandotte. Wyandotte valde vi dels för att de lägger skapligt med ägg, fungerar bra som köttras och för att de finns i så vackra färger. De vi köpt är guldsvartrandade och blåsvartrandade och jag hoppas de kommer bli så här vackra när de vuxit till sig lite.

Blåsvartrandad Wyandottetupp

För att få fram färgrena kycklingar så kräver aveln en del kunskap om färggenetik, jag hoppas att vi lyckas luska ut det så vi kan kläcka fram ljuvligt vackra färger så småningom. Kycklingarna bor för närvarande i en kaninbur och så snart gubben är bättre i sin nyopererade axel kommer vi att börja ställa i ordning hönshus och hönsgårdar. Jag längtar till det blir klart!

Så här ser vår små kycklingar ut just nu.

Svart Isbar

Grå (blå) Isbar

Wyandotte, guldsvartrandad kanske?

Förutom vårt lilla tillskott av kycklingar så nedkom vår allra nyaste kaninhona Snow med 8 små renrasiga Vita Lantkaninungar i lördags också. Hon verkar ta hand om de väl för pillar man lite försiktigt i boet så känner man att det är alldeles varm och gott och att de rör på sig.

Undrar förresten inte om vår talanglösa Vita Lanthona Snövit har nåt på gång också? Hon har ryckt tussar av päls och jag tycker nog att hon beter sig lite underligt. Vågar inte titta efter riktigt än utifall jag skulle störa henne. Jag hoppas hon får till det med sina ungar den här gången!

Skott och prickar

Har vabbat i dagarna två. Sonen har som bekant vattkoppor och igår var gubben iväg och opererade sin axel. Han kom hem på kvällskvisten i går och idag var han fortfarande rätt sliten och hade ont så jag var hemma och tog hand om barnen (och gubben). Det har inte gjort ont, om man säger så. Vädret har varit makalöst och eftersom Axel inte varit det minsta påverkad av sina vattkoppor (förutom prickarna då) så har vi kunnat göra det vi vanligtvis gör. Jag har poat på hemma och pillat lite på djuren och donat lite med odlingarna. Idag tog jag med mig båda barna och hunden ut i skogen och plockade granskott. För nu är det dags att göra granskottsirap igen. Har skrivit om det förr: HÄR

Sirapen är god att söta sitt te med eller ringla lite över glass eller turkisk youghurt. Den är säkert nyttig också.

I morrn är det dock dags att återvända till allvaret då jag ska jobba igen. Nu lämnar jag gubben att ta hand om ungarna igen.

I hönshuset är det numera Kapten Gråskägg som chefar, han har petat ner Göte från tronen och trots att det gör mig ont att se vackra Göta huka sig och underkasta sig så är det väl naturens gång. Yngre, starkare och tuffare förmågor tar över ansvaret när gamlingarna börjar bli svaga. Ja ja, Göte är fortfarande vackrast i hönsgårn, så det så!

Värstingfrillorna på gång

De karaktäristiska kalufserna på våra Houdankycklingar börjar ta form. Annars ser de rätt tufsiga ut nu när de börjar byta ut kycklingdunen mot fjädrar men verkar pigga och glada. Den av de fyra som var halt ett tag haltar inte minsta lilla, vi vet inte ens vilken av de det var längre. I kväll ringmärkte vi tre av dem, den fjärde hade fortfarande lite för små fötter. Eftersom Houdaner har fem tår vill man märka de så tidigt det bara går, blir krångel att få på ringen annars.

Så här fina är de!

Cykling, karuseller och hästhagar

Efter några dagar med i huvudsak ryggläge i soffan så kände jag mig på lördag lite piggare. Eftersom dottern följt med morfarn och mormorn till sommarstugan så drog vi andra i familjen till stadens vårmarknad. Axel fick åka karusell till han blev alldeles yr i mössan medan vi vuxna låg i gräset och tog det lugnt. Sen käkade vi lite och handlade godis och ost och åkte hem.

 

Vi stannade till vid Warpens brygga också och njöt av vädret

Väl hemma drog jag fram vattenslangen och tvättade av lilla lortiga Svea lite. Hon verkade gilla att bli ren för hon rörde inte en fena, inte ens när jag spolade vatten i pannan på henne. Den lilla damen har fortfarande lite envis vinterpäls som hänger sig kvar men det lossnar väl vad det lider. Efter tvätten tog jag med mig Svea på en liten cykeltur. Hon verkade tycka det var riktigt skoj för hon ville helst trava på fort fort och tittade sig nyfiket omkring under tiden. Hon är så himla härlig den där ponnyn, inte rädd för nåt och går med på allt utan minsta tvekan. Dessutom börjar hon se lite bättre ut i kroppen nu, mer rundade former liksom, välmående. En rejäl kagge visserligen men än så länge känner man med lätthet revbenen. Att hon passade på att fylla 23 år under lördan upptäckte inte jag förrän dagen efter. Saga fyllde på fredan och Svea på lördan, lika gamla, tanterna.

Nybadad Svea

Svea mumsar gräs

 Efter Sveas lilla cykeltur tyckte jag det var lika bra att prova ifall det gick att cykla med grannens lilla fläckiga också och det gjorde det. Fast jag fick släpa henne i början… Dessutom tror jag att hon allvarligt övervägde att hugga mig i armen varje gång jag smackade på henne. Inte så mycket spring i benen på den ponnyn inte… Men så är hon rätt fet också, vill man känna på hennes revben får man leta bra. Så Jasmin fick äran att ärva Tors betesreducerare, tror inte hon uppskattade den nå vidare… Men eftersom hästarna sen i helgen går på bete dygnet runt kändes det som ett nödvändigt måste.

Efter dessa bravader på lördag var jag helt färdig och hade en huvudvärk av rejäl karaktär så jag skippade jobbets sommarfest och vilade istället.

Söndagen började överraskande nog med frukost på sängen, den ärade modern till ära. Efter frukosten (och efter att jag tagit en stark tablett mot huvudvärken och blivit lite susig i kolan) lekte jag och Svea lite körskola med grannen som ville prova att köra häst. Bättre häst för såna övningar än Svea finns nog inte. Stabiliteten själv, att möta crossar och fyrhjulingar rör henne inte i ryggen. Efter den svängen hjälptes jag och Axel åt att byta elband i ena sommarhagen. Det gick bra förutom att jag blev knallröd på axlarna. Klantiga jag som klädde mig i linne och inte smorde in mig, men men, för sent att vara efterklok. På kvällskvisten kom Ida hem igen, röd om kinderna av solen, mamman hade givetvis glömt att packa med solskydd.

Senare på kvällen tog jag en liten ridtur på Saga för att känna efter hur hon rörde sig och ifall hältan var kvar. Hon var pigg som en pelikan, hon har ju stått i två veckor, men annars kändes hon helt som vanligt. Tog för sig bra med båda bakbenen i både skritt och trav. Hennes pigghet gjorde visserligen att det var lite svårt att känna efter på ett helt vettigt sätt, men jag kände då absolut inte av samma oliksidighet som sist. Det blev bara en pytteliten tur och jag kommer fortsätta i samma anda ett bra tag för att vara säker på att vi inte går för fort fram. Tanten har för övrigt rejäla känningar av hormoner just nu. Vet inte om det beror på att hon går tillsammans med ston som brunstar, tidigare har hon ju bara bott med valacker, för hon vrålar och mullrar och beter sig allmänt superstoigt i hagen. Just nu ligger hennes fokus på Svea som verkar vara brunstig, tidigare har hon varit Jasmins ”flickvän”. Jadu, hur djur gör.. 

Det som annars händer här hemma är att Axel har fått vattkoppor och två hönor har lagt sig att ruva på vardera tio ägg. Snart blir det ulliga kycklingar i hönshuset igen. Houdankycklingarna börjar få riktiga fjädrar nu och ser allmänt tufsiga ut. Måste försöka knäppa lite kort på dem och lägga ut. Anticimex var hit och mätte den förmodade vattenskadan under diskbänken, och jodå, hundra procent fuktighet. Återstår att se hur mycket som måste åtgärdas. Suck...

Intnöavnö

Det blev inget Vårruset för min del i går... Det blev faktiskt inte nånting av nånting... Bara sjukskrivning och ryggläge i soffan. Ja, så kan det gå, bättre lycka nästa år.

Förutom det vill jag gratulera min fina tant Saga som fyller hela 23 år idag. Hipp hipp hurra!!

Svalorna har kommit, underbart!

Tuppfäktning

Vår äldsta tupp Göte åkte på dingel idag. Han är äldst och störst och brukar vanligtvis gå omkring och vara kung på gården. Idag var han inte lika kunglig längre när han hukande sprang undan från sina antagonister och gömde sig under en buske. Antagonisterna var de andra tre tupparna, bara ynglingar i sammanhanget, som gaddat ihop sig mot stackars Göte.

Vi gillar Göte. Han är en snäll och vacker tupp som sköter sina göromål med glans. Dessutom har vi länge tyckt att vi haft alltför många tuppar, fyra styckna, dels då det gals för full hals i alla skrymslen och vrår och dels för att hönorna börjar bli utnötta och fjäderlösa på sina ryggar. Att småtupparna mopsade sig mot Göte var liksom bägaren som rann över. Två av ynglingarna, de yngsta knappt ett år gamla, fick därför stryka på foten i kväll och så snart de hängt sig möra och fina ska de packas in i frysen.

Kvar i hönshuset har vi två tuppar, Kapten Gråskägg och så Göte förstås. Göte har för närvarande ett blåöga och en sargad sporre. Vi hoppas han återhämtar sig från sitt nederlag och snart är kung på gården igen.

I morrn är det dags för Vårruset. Jag har, min irriterande vana trogen, gått och blivit krasslig. Vaknade med halsont i går morse och är idag rätt snorig och liksom lite matt i kroppen. Jag hoppas förkylningen ger med sig i natt så kan jag kanske lunka mig igenom de fem kilometrarna som banan sträcker sig. Återstår att se i morrn.

Full Rulle Kanelbulle

Helgens väder har varit strålande. Riktig sommarvärme. Här hemma har vi haft fullt upp. På lördagen vankades det kanin till middag och middagsgäster i form av våra grannar Uffe och Inger. Jag stod alltså och donade med mat och bakning en större del av dagen. Barnvakt var jag också en sväng då Lena skulle låna fläckig kula till en ridtur och hennes Kalle och Melker fick följa med. Melker är ju bara en liten kille och jag ska erkänna att hans ovilja att sova framkallade några svettdroppar i pannan på mig under tiden som jag vyssade honom och samtidigt instruerade Ida hur hon skulle göra för att baka sockerkaka. Men det var helt klart värt det för att få snusa lite fjunig bebisnacke igen!

Middagskaninen smakade i alla fall ljuvligt och potatiskakan smakade så vedervärdigt att till och med hunden spottade ut den bit hon fick smaka. Som tur var hade vi gjort massor med palsternackspuré till. Och nässel/kirskålssoppa till förrätt. Mitt under vår kaninmiddag så hojtade sonen nåt om att alla våra kaninungar rymt. Jag trodde han lurades men icke. Fem stycken hoppande små kaninpaltar spred ut sig på gräsmattan. Liten paus i kaninsmaskandet när vi och gäster kravlade runt och fångade kaniner för glatta livet. När de väl var infångade kunde vi återuppta ätandet och vi satt ute på altanen till halv ett på natten tror jag. Visserligen med gasolvärmaren på, men ändå.

Åsbacka by night

Dagen efter, på söndagen, kändes det inte som nån bra idé att släppa ut kaninungarna i den lilla rymningsvänliga buren av kompostgaller nåt mer så vi flyttade ut de och mamma Sotnos i den jättestora betesburen istället. Det verkade de gilla alla sex. Även Red Fred fick flytta ut i sin mindre betesbur. Snow och Snövit får bo inne tills de fått ungar och ungarna växt till sig lite (om nu Snövits ungar får leva över huvudtaget). Även Snövit var ute på rymmarstråt i söndags. Berodde förmodligen på att nåt utav barnen varit och fipplat på stängningsanordningen till buren. Synd, för hon är väldigt lättskärrad och när vi skulle fånga in henne lyckades hon ställa till det så hon blödde rejält med näsblod. Jag hoppas det hela inte orsakat alltför mycket oro för henne. Hon fick överta Sotnos bur istället, den är ganska ombonad och trygg. Jag hoppas hon gillar den och känner sig trygg med att ta hand om sina ungar i den.

Sotnos och en av ungarna i stora uteburen

 Satte potatis gjorde vi också i söndags och jag satte ut en till pallkrage som jag ställde i ordning med jord där jag i morse satte bondbönor. En till pallkrage ska jag sätta sallad och spenat i.

En grävare kom förbi också och tog några tag med skopan så vi kunde sätta ned botten från en 1000-liters tank. Vips så fick ankorna en alldeles egen liten damm. I morse när jag gick förbi dammen fiskade jag upp en ödla och en groda som förvillat sig ner i dammen och inte kom upp.

Hästarna har fått gå på bete i ena beteshagen också. Tre timmar på lördan och fyra timmar igår. Elbandet ska bytas ut i den hagen och jag hoppas jag hinner med det i veckan så kan de få gå på bete fulltid sen. Axel har lovat hjälpa mig med hagen så det går nog som en dans det där.

Vi har som sagt haft fullt upp i helgen och har fortfarande massor kvar. Och som om det inte räckte med odlingar, hästhagar, vedhämtning och djurpassning så har vi förmodligen fått en vattenskada i köket också. Jippiekajej…. Vi vet att vi har att göra om man säger…

Släpp fångarna loss det är vår!

Ja, gräset växer. Djuren gillar det.

Släpper ut hästarna på en liten ruta gräs varje dag så de ska få vänja sina magar innan de släpps på bete på allvar.

 Kaninmamman Sotnos med sina fem små får varje dag gå ut på en liten ruta gräs och äta. Också de för att vänja magarna innan de släpps ut i den jättestora betesburen. Kaninpappan och de blivande kaninmammorna plockar jag för varje dag en lite större bunt gräs åt.

Hönsmamma och hennes små kycklingar har släppts ut från sin instängda position inne i hönshuset eftersom den halta kycklingen inte haltar nästan nåt längre. De går ute i solen och plockar av gräset och sprättar i jorden.

Alla djuren, och djurens matte, gillar verkligen när våren är här. Ljuvligare tid finns inte!

Och hur är det med Sagas haltande då? Ja, häromdagen tyckte jag att hon markerade lite. Idag, när jag släppte ut henne på gräset och hon med långa, svävande kliv travade iväg så såg jag inte att hon markerade ett pillejota.
Min ursprungliga tanke var att rida henne lite denna helg för att känna ifall hon fortfarande haltade. Men jag tror jag fegar ur där och låter henne vila en vecka till. För då har hon ytterligare en vecka på sig att läka ihop från vad.det nu var och risken att hältan kommer tillbaka kanske blir mindre. Eller så tänker jag så bara för att jag är rädd för utfallet och skjuter det hela framför mig... Äh, fan jag vet inte... Hon får i alla fall vila en vecka till så får vi se sen.

...och halt kyckling...

Knappt hade jag märkt att Saga var halt förrän jag såg att en av de fyra Houdankycklingarna också var halt. Han (hon?) ville inte stödja på ena benet och följde inte med mamman och syskona alls. Först tänkte jag att den drabbats av hönsförlamning - marek och kände mig övertygad om att den skulle dö och att de tre andra kycklingarna också skulle dö. Men efter att ha stängt in mamma höna tillsammans med sina kycklingar, allihop, några dar så ser den lille kraken lite bättre ut. Han (hon?) har utvecklad sitt hoppande på ena benet så att man måste titta noga för att se vilken av de det är som har benbekymmer. Hoppas det fortsätter att bli bättre.

Igår lånade jag grannens lilla fläckiga. Hon är supermycketjättebrunstig och tyckte ett tag att det här med ridtur var minsann överskattat och "nu går jag hem!" och försökte flera gånger att vända hemåt. Tillslut insåg hon dock att det inte riktigt var nån idé och vi fick en fin ridtur tillsammans. Jag måste säga att hon har ett mycket trevligt travsteg den där och det märks tydligt när hon sätter under sig benen ordentligt och höjer ryggen. Idag kanske det blir ytterligare en lite tur på fläckig ponnyhäst.

Vet inte om Saga blev lite avis när jag red ut på nån annan igår. För när jag höll på att dona lite bland mina odlingar senare under dan så gnäggade hon uppfordrande varenda gång hon såg minsta lilla skymt av mig. Gubben min och jag gick tillslut in i hagen och kliade henne lite. Men när gubben krafsade henne som värst på juvret så högg den satans draken mig i röven! Aj aj!! Fast jag tror att hon bara ville klia tillbaka lika skönt som hon blev kliad. Jag uppskattade inte riktigt det kliet på rätt sätt känns det som...

Nä, nu ska jag jaga upp gubben ur sängen så vi får äta frukost nån gång. Sen tror jag att jag ska låta hästarna få en frimärksstor ruta av gräs att smaska lite på. Gräs!! Det trodde man aldrig mer att man skulle kunna släppa hästarna på för några månader sen.