Kom på!

En till sak som ska läggas till min att-göra-lista-som-ogravid:

9 Börja jogga igen. Jo, det är faktiskt sant, även om det är väldigt svårt att tro. Jag, Anna, var ut och sprang ca 3 ggr i veckan innan Vietnam och graviditet. Antar att det är många som aldrig skulle ha kunnat tänka sig det men så är det faktiskt. Magen, kroppen och själen mår ju så himla bra efter att man sprungit och fått upp flåset lite.
Men till vintern kanske jag skippar att lyssna på skräckböcker på mp3 spelaren när jag ska ut i mörka vinterkvällen på oupplysta vägar. Kan lätt bli att man springer lite fortare än man egentligen klarar av då...

Att göra som ogravid:

Som gravid är man begränsad vad gäller en hel del saker i livet. Därav denna lista:

Saker att göra som ogravid:

1 Så snart det är möjligt när bebisen väl ligger utanför min kropp, ska jag vräka i mig mängder med Brieost och andra sorters mögelost. Dessa förbjudna delikatesser är något jag kan gråta av att se i affären samtidigt som jag vet att jag inte får äta. Jag saknar faktiskt mögelost varje dag. VARJE DAG!

2 Till mögelosten måste naturligtvis ett glas rödvin inmundigas. Denna goda dryck, röd som rubin och kombinerat med osten blir det en explosion av smak i munnen. Mmmmmm... (oj, måste nog torka av tangentbordet från dreggel snart...)

3 Har även fått ett väldigt sug efter allehanda kallskurna saker. Lufttorkad skinka, ölkorvar och annat gott. Brukar inte vara särskilt intresserad av sånt annars men antar att det är just att det för tillfället är "förbjudet" som det verkar så lockande. Vad är det man säger? Förbjuden frukt är godast.

4 Till den lufttorkade skinkan och till ölkorven måste man ju dricka öl. En kall, immig, läskande starköl! (Ajöss tråkiga alkoholfria öl!)

(hmmm, denna lista handlar oroväckande mycket om saker man äter eller dricker... Är jag verkligen så besatt av mat? Nåja, även nästa är en sån.)

5 Jag ska njuta av att kunna äta normala portioner igen. Som läget är nu blir jag stoppmätt efter bara en par tuggor. Finns inte mycket mer plats i magen när bebisen ligger där och tar upp det mesta av utrymmet. Trist när maten är god och man hungrig sett fram emot att smörja kråset.

6 Äntligen kan jag ligga på rygg och sova utan att drabbas av en känsla att få blodstopp i hela kroppen. Förhoppningsvis bidrar detta till bättre sömn också. Att bebisen förmodligen kommer att hålla mig vaken ändå väljer jag att förtränga för tillfället.

7 Så snart jag läkt ihop "down under" så att säga, så ska jag börja rida igen!!! Åååh vad jag saknar att sitta på en varm, bred hästrygg och lunka i skogen!

8 Och ta långa skogspromenader med Emma. För tillfället har jag svårt att gå längre sträckor utan att få rejält ont i fogarna.

Sen om tid finns för nr 7 och 8 i nån större utsträckning är väl en annan femma, drömma kan man ju alltid.

Finns säkert en hel del mer saker jag kommer vilja göra (och äta...) men än så länge ska jag se till att ha bullen kvar i ugnen tills den är färdigbakad. Lilla knyte!

Skogens guld

I går när jag satt i vagnen bakom Tor och filosoferade såg jag något som glimmade som guld i skogen...

Så, idag, efter tio minuters svampplockande, nästan runt husknuten, detta smarriga:

Så nu blir det smörstekta kantareller på macka till kvällsfika. Jag älskar att bo i skogen!!

Man ska ha husvagn

Efter att ha tillbringat hela helgen i Kilafors vadande i lera och med hårdrock konstant brusande i öronen kände vi att det var dags att "familja" oss lite. Vi packade in barn och hund i bussen och styrde vår kosa mot Dalarna. Tanken var att vi skulle campa en natt nånstans i krokarna kring Orsa och för att sedan tillbringa en dag hos björnarna i Orsa Björnpark.

Till en början försökte vi hitta en egen liten plats nånstans nära en sjö där vi ostört kunde sätta upp förtältet till bussen, men det visade sig vara lättare sagt än gjort, varför vi till slut hamnade på campingen i Mora. Helt okej men mycket liv och rörelse vilket gjorde att vår supersociale son sprang runt och skulle prata med allt och alla. Han till och med frågade en förbipasserande farbror ifall han ville vara med och dela på det kex som Axel för tillfället knaprade på...

I vår jakt på en egen liten campingplats stötte vi dock ihop med en man som gjorde att jag var lite smått förbannad under hela vår lilla campingtripp. Tänk att vuxet folk kan vara så in i helvete ohövliga! Man undrar vilken sorts uppfostran såna har fått...
I alla fall var det så att vi svängde in på en liten snirklande skogsväg och hamnade vid en gräsbevuxen parkering intill några bryggor vid en sjö. En liten sandstrand fanns där också och så snart Axel såg den ville han naturligtvis bada. Ovanför parkeringen låg några stugor/hus och vi fann det för gott att fråga där ifall vi fick lov att spendera natten där. Tobbe knatade iväg medan jag och Axel väntade i bussen. Människorna i första huset var mycket gästvänliga och bedyrade att det gick hur bra som helst. Vi kunde använda deras brygga att bada ifrån och ifall vi ville ha dricksvatten var det bara att komma upp till deras hus för att hämta. För att vara på den säkra sidan gick Tobbe även iväg till grannen för att fråga. Fast där blev det stopp. Till en början sa mannen i huset bara "Nej". Men när Tobbe sa "Okej, men då vet vi" och började gå därifrån så fortsatte mannen: "Och ställer ni bussen här då lovar jag att jag ska elda runt den inatt!" Sedan fortsatte han att gorma och svära och ondgöra sig över campare en lång stund. Man kan säga att den mannen nästintill mordhotade oss! Och det som svar på en hövlig fråga! Det hade helt och hållet räckt med ett enkelt nej.

Senare på kvällen satt jag och eldade upp mig över det där och hade god lust att ta vägarna förbi där sedan, ta Axel i hampan, knata dit och med min svällande mage i vädret förkunna att jag tagit väldigt illa vid mig av det hot som mannen hävt ur sig över min familj. Men jag antar att såna där nötter är helt obildbara....

Nåja, bemötandet var betydligt trevligare på Mora camping och där behövde vi inte bekymra oss över att nån skulle smyga runt bussen på natten för att leka pyroman.

Vistelsen på björnparken var helt okej den med även om vi blev lite besvikna på den dåliga skyltningen. Ibland visste vi inte alls vilket sorts djur vi tittade efter när vi gick utanför hägnen. Järvhägnet hittade vi inte ens. Däremot var hägnen stora och jag är säker på att djuren har det bra där trots sin fångenskap.

Idag är sista dagen på min semester och jag börjar få sån där obehaglig "söndagsångest". Mycket roligare att ha semester än att jobba ju!!

Bantningen av Tor har stannat av lite den senaste tiden. Efter senaste körpasset upptäckte jag en märklig och gigantisk galla på höger bak och har låtit honom vila drygt en vecka för att se ifall den skulle försvinna. Det har den inte gjort och idag ringde jag ut distriktsveterinären. Hon konstaterade att, trots att gallan var väldigt stor, så var det nog ingen fara utan jag kunde fortsätta köra honom lite lugnt. Gallan berodde, enligt henne, dels på ålder och dels på att han var lite överviktig. Annars tyckte hon att han såg väldigt fin och fräsch ut trots sin ålder och även tänderna såg finfina ut. Så nu ska vi börja ut och lunka med vagnen efter skogsbilvägarna igen. Härligt!!

Med lera upp till knäna...

Rockweekend i Kilafors har dragit i gång.

Dragit igång har också ett ihållande regnväder gjort som förvandlat såväl festivalområde som festivalbesökare till ett enda gytter av lervälling. Idag blir det kroppskondom på i form av regnbyxor, regnponcho och gummistövlar.

Igår avslutades festivalen med en mycket bra spelning av D-A-D. Inte visste jag att att de där gamla danskarna var så mycket show! bra var det och jag kunde nöjd åka hem till min varma TORRA säng efter en dag på en genomlerig åker. Min bil stod parkerad på campingen och det var en himla tur att jag hade villigt folk som ville skjuta på, annars hade bilen (och jag) blivit kvar där i leran.

Idag vete fasen vart jag placerar kärran. Att parkera på festivalens parkering kostar 150 spänn! Etthundrafemtio svenska kronor!!! Rena rama rånet!! Själv hade jag, som gravid och spiknykter, tänkt förunna mig lyxen att sova i min egna, sköna säng under festivalen så att då pröjsa 450 kr för det känns inte som något alternativ. Så det så!!!

Har just varit ute på en rejäl skogsvända med hunden. Nu ska jag packa ihop lite stövlar och regnkläder till de tuffa festivalbesökare i min bekantskapskrets som bor kvar på campingen. Sen bär det iväg till Kilafors igen. Ikväll ser jag fram emot Mustasch, Arch Enemy och Paradise Lost. Jihoooo!!!

Höet är inne!

Var och hämtade hö i går. Det är ingen rolig sysselsättning. Vanligtvis varmt som attan och med mullrande åska och löfte om regn vid horisonten, vilket naturligtvis sätter en viss press på att skynda på för att undvika att det torkade höet blir fuktigt igen.

I år gick det förvånansvärt smärtfritt. Fick hjälp av Tobbes morbror vilket var guld värt. En annan bidragande orsak var också att bonden inte hade hunnit pressa alla ton jag beställt varför vi "bara" fick med oss ca två ton hem. Blir väl att hämta ytterligare en gång innan sommaren är över, suck.

Hur som så är det en otrolig lättnad när sista bunten kastats in på höloftet. Då drar man en lättnadens suck och tänker att nu får det regna bäst fasen det vill för min del, jag har mitt på det torra!

Årets värmebölja har också gjort att det finns en hel del hö bärgat redan vilket underlättar för oss stackars djurägare som inte har möjlighet till egen höproduktion. Detta året skulle jag kunna handla på mig hur mycket hö som helst, verkar det som. Värre var det förra året då jag till slut var tvungen att använda mig av ensilage. Mycket krångligare att hålla på med och en av hästarna reagerade med att bli väldigt lös i magen. Inga såna bekymmer i år verkar det som.

I morrn ska jag och Axel dra iväg till Furuvik. Titta på djur och åka karusell. Tjohoooo!

Sälja Tor?!

Fick idag reda på att det finns en person som är intresserad av att köpa Tor. Jag vet att han skulle få det bra, bli både riden och körd och det är inte så långt bort så jag har möjlighet att hälsa på honom när jag vill. Att denna någon dessutom är intresserad av att skaffa sig en gammal gubbe som skogsmulle gör ju inte saken sämre, h*n vet ju vad h*n ger sig in på.

Men tanken skrämmer mig! Det har aldrig funnits med i funderingarna att Tor skulle vara den av hästarna som lämnade gården. Han är ju den som hjälper mig att se till att ordningen i hästflocken upprätthålls. Utan honom skulle Saga ha alla möjligheter i världen att elakt terrorisera Garlic hela dagarna i ända. Dessutom är det ju Saga och Tor som är de två turturduvorna i hagen. Utan Tor blir Saga en riktig bitterfi**a.

Samtidigt vet jag att det vore bra att göra sig av med nån häst. Finns inga möjligheter i världen att jag skulle hinna eller orka med tre hästar med allt vad det innebär av motion och skötsel och dessutom resten av farmen/gården när barn nummer två gör sitt inträde i världen i oktober. Jag har redan dåligt samvete över att hästarna går och dräller i hagen hela dagarna utan någon egentlig uppgift i livet.

Så, hjärnan säger ja men hjärtat säger NEJ! Vad gör jag???