Yr i mössan

När man haft möjligheten att betrakta vår Houdan-höna Doris en längre stund känner man att uttryck som ”hönshjärna” och ”yr som en höna” får en djupare innebörd. Doris är nämligen totalt vilse i pannkakan och man kan inte annat än skratta lite uppgivet åt henne.

Vi har, de senaste veckorna, börjat ha hönsen lösa på gården igen. Där går de och sprätter och letar insekter och äter gräs. De trivs som fina fisken och när kvällningen kommer går de hem till hönshuset och sätter sig på pinnen för att sova.

Alla utom Doris.

Visserligen har hon lyckats hitta hem majoriteten av kvällarna men det anser jag vara rena rama turen, förmodligen för att hon tagit rygg på nån annan höna och hängt med henne hem. Doris måste nämligen ha ledsagare när hon vistas utanför hönsgården annars blir hon så bekymrad och förvirrad att hon bara springer i cirklar. Otaliga gånger har jag hört ett vilset kackel-rop på hjälp från nåt hörn och när jag gått dit har en ensam Doris sprungit runt runt och än åt det ena hållet och än åt det andra. Hon vrider så vilt på huvudet att tofsen på hennes skalle slänger än hit och än dit. Försöker man då mota henne åt rätt håll så springer hon garanterat inte åt rätt håll och ändrar sin rörelseriktning hela tiden, finns liksom ingen logik alls. De gångerna finns det inget annat att göra än att försöka fånga in henne och bära hem henne. En gång hämtade jag vår tamaste och klokaste höna Agda och släppte ner framför näbben på Doris, hack i häl på Agda hittade virrpannan rätt igen.

Häromkvällen när jag skulle räkna in hönsen för kvällen var Doris borta och jag blev inte det minsta förvånad. Gick några vändor runt hus och hönsgård och letade, men ingen Doris. Inte förrän jag utökade mitt sökande till utkanten av hästarnas beteshagar uppfattade jag en frenetiskt slängande fjädertofs bland granriset. Där satt Doris på en nedfallen gran liggandes i skogskanten. Tur för henne att räven inte hade vägarna förbi just då…

I helgen gav jag dessutom, på grund av virrpannan Doris, en ofrivillig uppvisning i hönsfångning  för en försäljare av flygfoton också. Han skulle backa bilen från gården och just då vimsade Doris förbi och bestämde sig för att fortsätta sitt virriga beteende precis bakom bilen. Eftersom man aldrig kan vara säker på att hon flyttar sig när det behövs kände jag att jag var tvungen att jaga bort henne. Mycket lättare sagt än gjort… Doris rusade fram och tillbaka och hit och dit och jag försökte tappert följa efter. Hennes blixtsnabba fintar gjorde att jag till och med stöp på näsan mitt framför fronten på försäljarens bil. Alltid kul att kunna roa någon…. Efter mycket om och men lyckades jag dock kasta mig över henne och rädda henne från att bli en överkörd höna.

Ja, Doris, hon kan hon….

Nä, nu ska jag hoppa i bingen och ladda för en liten jobbtripp till den stora hufvudstaden.

Roxy och Fred

Med kameran i högsta hugg i lördags passade jag också på att föreviga kaninerna. Kolla in:

Tanthäst

Red både igår och idag.

Igår sadlade jag tanten med den gamla sadeln trots att den inte passar så bra. Hade så förbaskat ont i höften att jag tänkte skona den lite. Men Sagan kändes framtung och strulig i munnen så jag får helt enkelt inse att det blir barbackaridning helt och hållet ett tag tills sadeln jag tingat på dyker upp.

Höftmördar-sadeln har jag gett upp hoppet om och därmed satt ut den på annons för försäljning. Än har ingen nappat. Som tur är så hade jag ytterligare en sadel som min vän Emma i Fränsta ville köpa så jag har ändå några slantar att lägga på den efterlängtade FlexEE.sadeln.

Idag blev det en barbacka-tur och tanten skötte sig med den äran. Lite framtung emellanåt men överlag ett bra pass. Vi stoppade in lite AR-tänk även idag och på slutet kände jag att hon var lite trött och inte riktigt orkade svara på min hjälper. Avslutade som vanligt ridturen med att hoppa av och gå bredvid.

Igår passade jag på att fota lite efter avslutad ridtur.

Helgen avslutades på ett mycket trevligt sätt med god middag och trevliga middagsgäster. Lena, Jonas och Kalleman förärade oss med ett besök. Mycket trevligt!

Tröttmössa, akademiskt och rödbeta

Och påskhelgen kom och gick och jag hann knappt med att reflektera över det. Hade ju tänkt rida i helgen i och med alla lediga dagar men, näe… I fredags var jag så trött så trött. Bestämde mig därför tidigt på dagen att ägna den åt att bara ta det lugnt. Hasa var farten för dagen och hästen skulle få stå. Givetvis fick jag, så snart jag tagit det beslutet, ett sting av dåligt samvete. Jag var ledig, hade inga speciella planer för dagen och solen sken. Fanns ju egentligen inga godtagbara ursäkter för att inte rida. Men just då sms:ade fina Lena och undrade om hon fick låna Sagan för en tur. SJÄLVKLART!! Det finns ingen jag hellre lånar ut min ögonsten till än Lena. Hon rider mjukt och följsamt och har samma tänk kring hästar och ridning som jag själv. Så fina Sagan fick en fin tur tillsammans med fina Lena och jag hasade runt hemma på gården utan att plågas av dåligt samvete det minsta.

På lördag var det dock fullt focus på annat, lite städning, påskäggsletning och middag hos goda vänner.

Söndagen blev dock fylld med hästar och ridning. Dock inte på hemmaplan… Lena drog iväg med mig till ett ställe i närheten av Falun för att bevista en hel dags kurs inom den Akademiska Ridkonsten. Vi var fotfolk och satt på (den iskalla) läktaren och insöp varenda ord som tränaren (Christofer Dahlgren, väldigt välkänd inom dessa kretsar) sa till de olika ekipagen. Det var mycket intressant och givande och motivationen och lusten att själv rida kom tillbaka till mig, halleluja!

AR har jag och Sagan provat på lite tidigare och det är ett ridsätt som passar både mig och tant. Det är mjukt och följsamt och allt går ut på att ha en lugn och avslappnad häst som i långsamt tempo tränas att bära sig och ryttaren på ett optimalt sätt utan att slita på kroppen. Jag gillar’t!

Idag blev det därför en liten ridtur och inspirerad av AR-kursen körde vi lite efter det tänket. Mjukt, avslappnat med fokus på böjning och kontakt i tyglarna. Tänk vilken underbar känsla det är när det fungerar bra! Min vackra dam följde mjukt min sits och formade sig under mina sittben och kontakten med munnen var fjäderlätt utan att för den skull få förlorad. En underbar ridtur. Nu känner jag mig lugn i själen och det är tydligt att jag verkligen behöver mina ridturer, de gör att jag mår bra!

Kaninerna har ägnat sig åt lite älskog idag. Det var pang på rödbetan som gällde och Red Fred verkade vara outtröttlig. De får väl dejta några gånger till innan kyskhetsbältet kommer på igen. Om ungefär en månad är det dags att börja hålla utkik efter lite kaninungar.

Red Fred

Jehopp! Vi åkte lite hastigt och lustigt iväg och handlade en kaninhane idag.

Jag är ju sån där att jag snöar in på ovanliga raser och modeller på de djur jag vill ha, lite av en djurvärldens tekniknörd.... Så nu hade jag ju snöat in på kaninrasen New Zealand Red. Den härstammar från USA (även om det inte låter så) och är en väl ansedd köttkanin. Lagom i storlek, robusta och tåliga och växer fort. Givetvis är de skapligt ovanliga här i Sverige varför jag blev rätt exalterad när jag av en slump hittade en uppfödare av just den sorten i Holmsveden.

Jag ringde direkt och berättade vem jag var och vad jag var ute efter. Efter viss tvekan gick han med på att sälja en av sina två hannar till mig. Jihooo! Så då packade vi alltså in familjen i bilen och drog iväg. Med oss hem fick vi denna vackring. Vi kallar honom Red Fred.

Ber om ursäkt för dålig mobilbild, kommer bättre foton senare.

Motivationen...

Ja vart tog min motivation vägen egentligen? Och min energi? Som bortblåsta båda två...

Det har varit lite mycket på sista tiden. Ett ständigt flängande och stressande och pusslande för att hinna med allt och alla på bästa sätt. Det är hundar och hästar som ska motioneras. Det ska mockas åt än det ena och än det andra djurslaget, fodras och vattnas och borstas och... Huset ska hållas någorlunda fräscht och barnens kläder någorlunda rena. De senaste dagarna har jag därför känt mig väldigt sliten. Det har nästan gjort fysiskt ont när jag tvingat mig själv att utföra sysslorna. Så idag har jag bestämt mig för att Saga får vila fram till påsk. Blir säkert lite lättare då i och med lite längre ledighet varför jag inbillar mig att energin och motivationen kommer infinna sig igen. Blir lite drygt en hel veckas stillastående för tant, inte så mycket att gräva ner sig för.