Gamla tanter och ankäventyr

Det blev två härliga ridturer i helgen. En tillsammans med Lena då vi galopperade en del där vägens underlag tillät. Dessvärre kändes min dam lite kantig och stel i högergaloppen och jag började givetvis bekymra mig omgående. Hon är ju gammal ändå… Inget som hon gärna erkänner själv men ändå. Fast när jag rannsakar mig själv finns det en drös andra möjliga förklaringar till att galoppen inte flyter på. Högergalopp har hon ju alltid haft lite svårare för och nu när vi inte haft möjlighet att träna den på volt på ett bra tag så är det klart att hon tappar lite styrka. Ridbanan har inte varit ridbar på ett bra tag nu och det dröjer nog dessvärre ett tag till. Om den ens blir ridbar alls, det beror liksom på mängden nederbörd det där. Jag håller tummarna för en varm och torr sommar.

En annan möjlig anledning kan vara att hon inte käkat sin Gurkmeja på kanske två veckor. Brukar vanligtvis ge henne gurkmeja varje dag och när den tar slut blir det ett naturligt uppehåll på en till två veckor. Jag har nämligen läst att man ska lägga in såna uppehåll lite då och då för att kroppen inte ska ”vänja” sig för mycket vid att den finns där. Ja ja, nu käkar hon i alla fall både gurkmeja och nyponskal, allt för att tanten ska hålla i många år till.

Nåt annat som skulle kunna ställa till det är att det är lite löst i hagen och att jag skruvat ur broddarna. Hur än det är så påverkas rörelsemönstret av båda delarna och spänningar kan uppstå i början innan kroppen vant sig.

Det beror alltså inte på att hon är gammal och utsliten! Punkt slut!

På söndagens ridtur tillsammans grannen blev det mest skritt på grund av det förrädiska underlaget där vi red, mjukt och risk för tjälhål. En vända i klätterbacken gjorde dock att flickorna fick jobba lite ändå för brödfödan.

Våren är i alla fall kommen och löpankorna Albert och Herbert, som själva inte vågar ta steget ut i friheten, blir varje dag utkastade i sin lilla rastgård vars dörr står på vid gavel. De har därför möjlighet att röra sig fritt på gården. Trots sin rädsla tror jag att pojkarna uppskattar den friska luften, solen och att knapra av gräset. Den ena av dem såg dessutom ut som om han tänkte försöka förföra vår vita Houdan-höna Fröken Fluff häromdagen. Hon gillade inte hans uppvaktning nå vidare. Annars går pojkarna sida vid sida och kvackar lite lätt, de ser ganska dumma ut.

Knäppte närbild på en av kaninungarna också, gullig!

Vad händer och fötter...

Det händer inte så mycket här nu för tiden. Kaninungarna växer och frodas och hoppar som popcorn i sitt lilla bo när man är där och pillar. De verkar vara fem till antalet.

Vår duktiga lilla höna ligger troget på sina ägg och vi skämmer bort henne med godsaker i redet så att hon inte ska behöva göra så mycket annat än ägna sig åt ruvning. Nästa vecka är det meningen att det ska bli kläck. På onsdag kväll har de legat 21 dygn men skulle tro att det tar något dygn extra då äggen är ganska stora och 10 till antalet. Hönan räcker nog inte riktigt till till allihop skulle jag tro och då kan kycklingarna behöva lite extra tid på värmning.

Det har blivit lite sparsamt med ridningen i det senaste dock. Har inte riktigt funnits tid. Men i torsdags blev det en liten härlig sväng efterjobbet. I solsken och blåst. Fin tant som lyssnade bra på sin matte. Och just i detta nu väntar jag in Lena som strax ska komma och låna grannens kula och hänga med mig och Sagan på en tur. 

Nåt som känns lite konstig men ändå väldigt väldigt bra är att jag inte äger Garlic längre! Han har från och med i tisdags skrivits över på sin nya ägare Olina. Hon som lånat honom ett tag nu. Känns jättebra att han kommit till någon som har tid och lust att lägga ned på honom, det förtjänar han, snällare och socialare häst får man leta efter. Olina har tränat upp Garlic så bra att de nu är redo för säsongens första hopptävling. Duktig tjej! Men känns ändå lite konstigt… han har ju varit min så himla länge liksom… Här kan man läsa mer om Olina och Garlics äventyr.

Oh, nu kom Lena! Bäst att svida om till ridbrallor!

Kors i taket!

Sotnos har fött en hoper med ungar och hon har lagt de i en fin liten grop i halmen i buren och lagt päls ovanpå. Det är varmt och gött i boet och ungarna är alldeles levande. Hur många de är vet jag inte riktigt då jag inte vågar rota runt så mycket där än. Hon har varit så ilsken ett tag att jag är rädd hon gör nå dumt om hon blir stressad. I och för sig verkar ilskan ha lagt sig samtidigt som hon fick ungar. Nu hoppas jag de är några stycken och att alla klarar sig till vuxen ålder!

Håriga.... äh, jag menar Härliga tider!

Red min vackra madam igår på kvällskvisten. Det var ljust, varmt och nästan helt bart efter vägen. Jag hade vanliga ridbyxor på mig och en tunnare jacka. Det verkar som om våren är här! Ljuvligt och underbart! Min vackra häst var också ljuvlig och underbar. Fin bärig form och på hemvägen gjorde vi övergångar halt-galopp-halt. Jag trodde tanten skulle tagga till och bli slitig och trippig efter galoppen men icke. Jag bad om vänster galopp och hon galopperade lugnt och fint. Jag bad om halt och hon stannade lugnt och fint. Jag bad om höger galopp och hon tog höger galopp lugnt och fint. Efter några sådana övergångar var hon makalöst lätt att reglera och vi jobbade med tempoväxlingar i trav och hon gjorde precis som jag ville. En underbar ridtur helt enkelt.

Idag tog jag mina mindre damer på promenad. Det vill säga Emma och Svea. Det blev nästan lite väl varmt, och Svea, stackarn svettades trots att vi bara gick. Men så har hon fortfarande mycket päls kvar fast hon löser som bara den. Häromkvällen stod jag och Axel ute på gården och plockade hår av Svea. Vi kunde ta stora tussar och där vi tagit blev det som en krater i hårremmen. Hon har verkligen bestämt sig för att lägga av sig sin vinterjacka nu omedelbart. Idag efter promenaden tog jag med ryktstenen på henne, hade kunnat stå där hela kvällen utan att få bort allt löst tror jag. Så här såg det ut när jag hållit på bara en kort stund.

Kaninskräp!

Vad less jag blir!!! I går morse låg det två döda kaninungar hos vår odugliga Vita lantkaninhona. När jag kom hem från jobbet låg det ytterligare en, iskall men fortfarande vid liv. Trots våra försök att värma den och få i den käk så dog den också efter en stund. Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att få till levande kaninungar! Hela min avelsplanering har gått i stöpet och nu verkar det som om jag måste jaga en annan hona också. Suck, stånk och stön. Och vettiga köttraskaniner verkar vara svåra att få tag på härikring. Vill ju inte avla på nå jäkla dvärgkaniner! Och inte åka till Småland eller Skåne för att köpa avelsmaterial heller! Grrr….

Håller mina tummar att den andra honan (som tyvärr inte har vuxit till sig i den takt jag önskat och är lite väl liten) levererar några ungar snart och har bättre vett att ta hand om dem. Fast jag känner mig skeptisk… Har tappat tron på den där berömda leverera-ungar-på-löpande-band-förmågan som alla anser att kaniner har. Jag har minsann sett en annan verklighet jag!

På ridfronten har det dock gått bättre än i kaninverkstan i det senaste. Har fått till många fina ridturer. Red tillsammans med grannen i fredags och lördags. I går fick Lena låna grannens häst så då blev det också en tur. Och vet inte riktigt vad som hänt med den där fläckiga lilla ponnyhästen men helt plötsligt har hon drabbats av spring i benen. Från att ta sig igenom våra turer i nån sorts söndagspromenadtempo till att länga på kliven i värsta travar-traven. Himla skoj att se! Undrar om hon inte börjar tunna ur lite också…? Fast det kanske bara är önsketänkande.

I alla fall har jag insett att vi inte behöver portionera ut höet. Det visade sig att den uppgivna vikten på rundbalarna vi köpt var ca 100 kg högre än vad de verkligen väger. Hästarna har alltså inte smockat i sig 15 kg per häst och dag utan det ligger nog mer på rimliga (och vad jag räknat ut att de ska äta) 10 kg. Rundbal ut igen vilket innebär mindre jobb för hästägarna. Skönt!

Totalfast

Jag har fastnat. Totalfastnat. Trodde inte riktigt det om mig själv men så är det. Som tur är har gubben min också fastnat så jag är i gott sällskap. Tillsammans plöjer vi avsnitt efter avsnitt av tv-serien The Walking Dead. Så jäkla bra! Eftersom den handlar om zombies så var jag till en början myyycket skeptisk till att jag skulle tycka om det. Alltså Zombies…. Hur trovärdigt kan DET vara?! Men halvvägs in i första avsnittet var jag fast. Kallsvetten rann utefter ryggraden, hjärtat pumpade och mina ögon var vitt uppspärrade. Jag mådde faktiskt till och med lite illa. Och jag ville se MER!!

Så på den vägen är det. Vi tittar och diskuterar och när jag ska sova så ligger jag och funderar både hit och dit på vad som kommer att hända i nästa avsnitt och hur vi skulle gjort om vi hamnade i samma situation och hur det där med zombies egentligen fungerar osv. Jag menar en kall vinter i Sverige med 20 minusgrader borde göra att zombiesarna blev som djupfrysta fiskpinnar och således helt ofarliga? Eller? Tankarna är oändliga och längtan efter att få se ännu ett avsnitt är gigantisk. Jag är fast, totalfast.

Bävar lite för den dag då vi sett allt som går att se i serien. Vilken fruktansvärd tomhet som kommer infinna sig….

Som tur är så är tredje säsongen av Game of Thrones på gång. Underbara tider!! Ännu en superbt bra tv-serie att förlora sig i!

Sprängfyllda kanonkulor

Våren kommer…. Kanske… snart...

Börjar på att bli riktigt trött på all kyla snart. Det är ofta tiotalet minusgrader på nätterna och vatten till kaninerna fryser, jag fryser och hunden fryser. Kan det inte bli lite varmt snart?! Som tur är så skiner oftast solen om dagarna i alla fall så det blir lite varmt och det tar lite på snön. Men jag är ändå inte riktigt nöjd. Jag behöver lite värme i själ och kropp efter denna långa vinter.

 

Var ut och red i lördagsmorse. Det som tinat fram efter grusvägarna var stenfruset efter nattens kyla så det blev mest skritt. Lite avhuggna travpartier där snön fortfarande låg kvar. Längtar till jag kan låta hästarna slippa brodden och rida som jag vill efter vägarna och till vi kan färdas efter stigarna i skogen igen.

 

I söndags var jag ut och red med Lena som fått låna grannens fläckiga lilla kanonkula. Med betoning på kula… Hon har lagt på sig enormt och efter att jag räknat ut att de i och med den senaste rundbalen tuggat i sig ca 15 kg var per dag, så har vi börjat portionera ut givorna istället. 10 kg tre gånger om dagen i nätet och lite halm så har de nåt att tugga på hela dagarna även om de inte kan vräka i sig så kopiöst som tidigare. Hoppas det gör susen på ”Kulans” midjemått… Nåja, tillbaka till ridningen. Vi red åt byhållet och den lilla fläckiga, som aldrig gått den vändan tidigare, verkade tycka att det var sanslöst spännande. Tittade och glåmade. Vi travade en hel del och på hemvägen verkade det helt plötsligt som om luften gick ur den lilla kulan för hon började gå så långsamt. Väl hemma och tillbaka i sin box så släppte tjejen ut syndafloden. Inte konstigt att hon gick långsamt med en blåsa som var sprängfylld! Sagan skötte sig himla bra och jag kände att vi hade bra kontakt med varandra mest hela tiden.

 

Så här hårig i röven blev Lena efter en ridtur på en vit- och brunfläckig liten kanonkula.

 

 

 

Själv kände jag mig lite matt och orkeslös redan innan turen men tänkte att jag kanske var lite trött. Senare på kvällen insåg jag att jag nog höll på att bli sjuk. Så varit hemma i två dagar med feber och halsont. Nu är halsontet kvar men febern är borta så idag är det full rulle igen. Fast nån ridning blev det inte. Det svider som attan i hals och näsa så fort jag andas in lite kyligare luft. Håller mig lite på mattan till det känns bättre.

 

 

Nu har äggen kommit! 10 styckna vita fina Houdanägg! Och alla var hela!

Nu ska vår surishöna få ruva på dessa och vi hoppas att det blir några små pycklisar. Egentligen hade vi velat gardera oss med dessa värdefulla ägg och lägga hälften i en kläckar och hälften under hönan. Men nån äggkläckningsmaskin har vi inte och de vi vet om är fulla, det är ju högsäsong för kläck, herrejösses. Vi får lägga allt vårt hopp i en liten svart Hedemoras varma rede istället.

 

 

Skulle vrida bilden men gick inge vidare, ni får vrida på skallen istället...
 

 

 

 

 

Spännande!

Men nu är det himla roligt i alla fall! Vi har äntligen, äntligen hittat en människa som kan sälja några Houdan-ägg till oss. Hon ska samla ihop ett gäng och skicka i början på nästa vecka. Passar himla bra just nu eftersom vi har en surhöna som inget hellre vill än att ruva fram några ulliga kycklingar. Placerar äggen under henne och sen är det bara att hålla tummarna att det kommer nåt ur äggen. Och att inte alla som kommer är tuppar…

 

Till hösten hoppas vi kunna ha två separata avdelningar åt Hedemorahöns och Houdanhöns. Kanske vi kan se till att Houdanerna blir mindre svåra att få tag på… Hur vi ska ordna till de två avdelningarna återstår att se, men vi har nåt på gång… Spännande det också!

 

Kanske det blir några såna här vackringar i hönshuset igen.

 

Kvällspromenix

Var ute på en liten kvällspromenad idag efter maten. Med mig hade jag lilla ulliga Svea och på hennes rygg hade sonen förmånen att få färdas.

 

 

 

 

Emma var också med på turen.

 

 

 

Svea tappar en hel del hår just nu om man säger så....

 

 

Trött hurtbulla

Oj vad jobbigt det har varit att kravla sig ur sängen de senaste två mornarna. Det märks att jag varit ledig och lyxat med sovmornar och enstaka middagslurar. Att min mentala klocka dessutom fortfarande tycker att klockan är fem på morgonen när min ringklocka anser att den är sex, gör inte den här trötta morsan extra pigg om man säger så...

Som tur är får man igen den där timmen senare på dagen. Så i går efter middagen var jag ut och red på min vackra madam. Klockan hann bli åtta på kvällen innan jag gick in från stallet. Och då var det fortfarande ljust. Underbart!

Idag passade jag dessutom på att springa en liten vända i solen direkt jag kom hem från jobbet. Solens strålar riktigt stack mig i ögonen och eftersom det var plusgrader behövde jag varken vantar, mössa eller ett par mysbyxor över springbrallorna. Gött!

Så här glad och nöjd kände jag mig efter 30 minuters vårjogg.

Påskextra

Många härliga lediga dagar blev det i påsk. Att solen sken från en klarblå himmel, trots de trista väderleksrapporterna jag läste innan, gjorde inte saken sämre direkt. Vi har ägnat oss åt att mysa i solen och umgås med nära och kära. Lite ridning har givetvis också stått på agendan men det planerade besöket i slalombacken uteblev på grund av febriga barn. De har turats om att vara lite klena så vi har haft lugna aktiviteter i fokus istället.

Några soliga dagar har vi tillbringat på dammen nedanför vårt hus

Även Emma gillar att sola, men kan bli lite kallt åt snippan om man sitter med den rakt på snön...

Hönsen tycker också att solen och värmen är som en skänk från ovan. De tillbringar så mycket tid som möjligt utanför hönshus och hönsgård och ifall man inte är nog snabb att öppna åt de på morgonen så tar de lagen i egna händer och rymmer ut. Ägg lägger de som aldrig förr och en av gammelhönorna har lagt sig för att ruva. Vi har inte lagt några ägg under henne ännu utan jagar Houdan-ägg för ändamålet. Vore väl själva fan om vi inte skulle kunna få tag på några såna i år!!



Vårglada höns värmer sig i solen mot husväggen

Nu väntar några dagars jobb igen... Hur ska det gå? Nu när jag vant mig vid att sova länge på morgnarna och ta dagens vedermödor med ledighetens slappa attityd... Jadu, vem vet...

Glad Påsk!!