Skott och prickar

Har vabbat i dagarna två. Sonen har som bekant vattkoppor och igår var gubben iväg och opererade sin axel. Han kom hem på kvällskvisten i går och idag var han fortfarande rätt sliten och hade ont så jag var hemma och tog hand om barnen (och gubben). Det har inte gjort ont, om man säger så. Vädret har varit makalöst och eftersom Axel inte varit det minsta påverkad av sina vattkoppor (förutom prickarna då) så har vi kunnat göra det vi vanligtvis gör. Jag har poat på hemma och pillat lite på djuren och donat lite med odlingarna. Idag tog jag med mig båda barna och hunden ut i skogen och plockade granskott. För nu är det dags att göra granskottsirap igen. Har skrivit om det förr: HÄR

Sirapen är god att söta sitt te med eller ringla lite över glass eller turkisk youghurt. Den är säkert nyttig också.

I morrn är det dock dags att återvända till allvaret då jag ska jobba igen. Nu lämnar jag gubben att ta hand om ungarna igen.

I hönshuset är det numera Kapten Gråskägg som chefar, han har petat ner Göte från tronen och trots att det gör mig ont att se vackra Göta huka sig och underkasta sig så är det väl naturens gång. Yngre, starkare och tuffare förmågor tar över ansvaret när gamlingarna börjar bli svaga. Ja ja, Göte är fortfarande vackrast i hönsgårn, så det så!

Värstingfrillorna på gång

De karaktäristiska kalufserna på våra Houdankycklingar börjar ta form. Annars ser de rätt tufsiga ut nu när de börjar byta ut kycklingdunen mot fjädrar men verkar pigga och glada. Den av de fyra som var halt ett tag haltar inte minsta lilla, vi vet inte ens vilken av de det var längre. I kväll ringmärkte vi tre av dem, den fjärde hade fortfarande lite för små fötter. Eftersom Houdaner har fem tår vill man märka de så tidigt det bara går, blir krångel att få på ringen annars.

Så här fina är de!

Cykling, karuseller och hästhagar

Efter några dagar med i huvudsak ryggläge i soffan så kände jag mig på lördag lite piggare. Eftersom dottern följt med morfarn och mormorn till sommarstugan så drog vi andra i familjen till stadens vårmarknad. Axel fick åka karusell till han blev alldeles yr i mössan medan vi vuxna låg i gräset och tog det lugnt. Sen käkade vi lite och handlade godis och ost och åkte hem.

 

Vi stannade till vid Warpens brygga också och njöt av vädret

Väl hemma drog jag fram vattenslangen och tvättade av lilla lortiga Svea lite. Hon verkade gilla att bli ren för hon rörde inte en fena, inte ens när jag spolade vatten i pannan på henne. Den lilla damen har fortfarande lite envis vinterpäls som hänger sig kvar men det lossnar väl vad det lider. Efter tvätten tog jag med mig Svea på en liten cykeltur. Hon verkade tycka det var riktigt skoj för hon ville helst trava på fort fort och tittade sig nyfiket omkring under tiden. Hon är så himla härlig den där ponnyn, inte rädd för nåt och går med på allt utan minsta tvekan. Dessutom börjar hon se lite bättre ut i kroppen nu, mer rundade former liksom, välmående. En rejäl kagge visserligen men än så länge känner man med lätthet revbenen. Att hon passade på att fylla 23 år under lördan upptäckte inte jag förrän dagen efter. Saga fyllde på fredan och Svea på lördan, lika gamla, tanterna.

Nybadad Svea

Svea mumsar gräs

 Efter Sveas lilla cykeltur tyckte jag det var lika bra att prova ifall det gick att cykla med grannens lilla fläckiga också och det gjorde det. Fast jag fick släpa henne i början… Dessutom tror jag att hon allvarligt övervägde att hugga mig i armen varje gång jag smackade på henne. Inte så mycket spring i benen på den ponnyn inte… Men så är hon rätt fet också, vill man känna på hennes revben får man leta bra. Så Jasmin fick äran att ärva Tors betesreducerare, tror inte hon uppskattade den nå vidare… Men eftersom hästarna sen i helgen går på bete dygnet runt kändes det som ett nödvändigt måste.

Efter dessa bravader på lördag var jag helt färdig och hade en huvudvärk av rejäl karaktär så jag skippade jobbets sommarfest och vilade istället.

Söndagen började överraskande nog med frukost på sängen, den ärade modern till ära. Efter frukosten (och efter att jag tagit en stark tablett mot huvudvärken och blivit lite susig i kolan) lekte jag och Svea lite körskola med grannen som ville prova att köra häst. Bättre häst för såna övningar än Svea finns nog inte. Stabiliteten själv, att möta crossar och fyrhjulingar rör henne inte i ryggen. Efter den svängen hjälptes jag och Axel åt att byta elband i ena sommarhagen. Det gick bra förutom att jag blev knallröd på axlarna. Klantiga jag som klädde mig i linne och inte smorde in mig, men men, för sent att vara efterklok. På kvällskvisten kom Ida hem igen, röd om kinderna av solen, mamman hade givetvis glömt att packa med solskydd.

Senare på kvällen tog jag en liten ridtur på Saga för att känna efter hur hon rörde sig och ifall hältan var kvar. Hon var pigg som en pelikan, hon har ju stått i två veckor, men annars kändes hon helt som vanligt. Tog för sig bra med båda bakbenen i både skritt och trav. Hennes pigghet gjorde visserligen att det var lite svårt att känna efter på ett helt vettigt sätt, men jag kände då absolut inte av samma oliksidighet som sist. Det blev bara en pytteliten tur och jag kommer fortsätta i samma anda ett bra tag för att vara säker på att vi inte går för fort fram. Tanten har för övrigt rejäla känningar av hormoner just nu. Vet inte om det beror på att hon går tillsammans med ston som brunstar, tidigare har hon ju bara bott med valacker, för hon vrålar och mullrar och beter sig allmänt superstoigt i hagen. Just nu ligger hennes fokus på Svea som verkar vara brunstig, tidigare har hon varit Jasmins ”flickvän”. Jadu, hur djur gör.. 

Det som annars händer här hemma är att Axel har fått vattkoppor och två hönor har lagt sig att ruva på vardera tio ägg. Snart blir det ulliga kycklingar i hönshuset igen. Houdankycklingarna börjar få riktiga fjädrar nu och ser allmänt tufsiga ut. Måste försöka knäppa lite kort på dem och lägga ut. Anticimex var hit och mätte den förmodade vattenskadan under diskbänken, och jodå, hundra procent fuktighet. Återstår att se hur mycket som måste åtgärdas. Suck...

Intnöavnö

Det blev inget Vårruset för min del i går... Det blev faktiskt inte nånting av nånting... Bara sjukskrivning och ryggläge i soffan. Ja, så kan det gå, bättre lycka nästa år.

Förutom det vill jag gratulera min fina tant Saga som fyller hela 23 år idag. Hipp hipp hurra!!

Svalorna har kommit, underbart!

Tuppfäktning

Vår äldsta tupp Göte åkte på dingel idag. Han är äldst och störst och brukar vanligtvis gå omkring och vara kung på gården. Idag var han inte lika kunglig längre när han hukande sprang undan från sina antagonister och gömde sig under en buske. Antagonisterna var de andra tre tupparna, bara ynglingar i sammanhanget, som gaddat ihop sig mot stackars Göte.

Vi gillar Göte. Han är en snäll och vacker tupp som sköter sina göromål med glans. Dessutom har vi länge tyckt att vi haft alltför många tuppar, fyra styckna, dels då det gals för full hals i alla skrymslen och vrår och dels för att hönorna börjar bli utnötta och fjäderlösa på sina ryggar. Att småtupparna mopsade sig mot Göte var liksom bägaren som rann över. Två av ynglingarna, de yngsta knappt ett år gamla, fick därför stryka på foten i kväll och så snart de hängt sig möra och fina ska de packas in i frysen.

Kvar i hönshuset har vi två tuppar, Kapten Gråskägg och så Göte förstås. Göte har för närvarande ett blåöga och en sargad sporre. Vi hoppas han återhämtar sig från sitt nederlag och snart är kung på gården igen.

I morrn är det dags för Vårruset. Jag har, min irriterande vana trogen, gått och blivit krasslig. Vaknade med halsont i går morse och är idag rätt snorig och liksom lite matt i kroppen. Jag hoppas förkylningen ger med sig i natt så kan jag kanske lunka mig igenom de fem kilometrarna som banan sträcker sig. Återstår att se i morrn.

Full Rulle Kanelbulle

Helgens väder har varit strålande. Riktig sommarvärme. Här hemma har vi haft fullt upp. På lördagen vankades det kanin till middag och middagsgäster i form av våra grannar Uffe och Inger. Jag stod alltså och donade med mat och bakning en större del av dagen. Barnvakt var jag också en sväng då Lena skulle låna fläckig kula till en ridtur och hennes Kalle och Melker fick följa med. Melker är ju bara en liten kille och jag ska erkänna att hans ovilja att sova framkallade några svettdroppar i pannan på mig under tiden som jag vyssade honom och samtidigt instruerade Ida hur hon skulle göra för att baka sockerkaka. Men det var helt klart värt det för att få snusa lite fjunig bebisnacke igen!

Middagskaninen smakade i alla fall ljuvligt och potatiskakan smakade så vedervärdigt att till och med hunden spottade ut den bit hon fick smaka. Som tur var hade vi gjort massor med palsternackspuré till. Och nässel/kirskålssoppa till förrätt. Mitt under vår kaninmiddag så hojtade sonen nåt om att alla våra kaninungar rymt. Jag trodde han lurades men icke. Fem stycken hoppande små kaninpaltar spred ut sig på gräsmattan. Liten paus i kaninsmaskandet när vi och gäster kravlade runt och fångade kaniner för glatta livet. När de väl var infångade kunde vi återuppta ätandet och vi satt ute på altanen till halv ett på natten tror jag. Visserligen med gasolvärmaren på, men ändå.

Åsbacka by night

Dagen efter, på söndagen, kändes det inte som nån bra idé att släppa ut kaninungarna i den lilla rymningsvänliga buren av kompostgaller nåt mer så vi flyttade ut de och mamma Sotnos i den jättestora betesburen istället. Det verkade de gilla alla sex. Även Red Fred fick flytta ut i sin mindre betesbur. Snow och Snövit får bo inne tills de fått ungar och ungarna växt till sig lite (om nu Snövits ungar får leva över huvudtaget). Även Snövit var ute på rymmarstråt i söndags. Berodde förmodligen på att nåt utav barnen varit och fipplat på stängningsanordningen till buren. Synd, för hon är väldigt lättskärrad och när vi skulle fånga in henne lyckades hon ställa till det så hon blödde rejält med näsblod. Jag hoppas det hela inte orsakat alltför mycket oro för henne. Hon fick överta Sotnos bur istället, den är ganska ombonad och trygg. Jag hoppas hon gillar den och känner sig trygg med att ta hand om sina ungar i den.

Sotnos och en av ungarna i stora uteburen

 Satte potatis gjorde vi också i söndags och jag satte ut en till pallkrage som jag ställde i ordning med jord där jag i morse satte bondbönor. En till pallkrage ska jag sätta sallad och spenat i.

En grävare kom förbi också och tog några tag med skopan så vi kunde sätta ned botten från en 1000-liters tank. Vips så fick ankorna en alldeles egen liten damm. I morse när jag gick förbi dammen fiskade jag upp en ödla och en groda som förvillat sig ner i dammen och inte kom upp.

Hästarna har fått gå på bete i ena beteshagen också. Tre timmar på lördan och fyra timmar igår. Elbandet ska bytas ut i den hagen och jag hoppas jag hinner med det i veckan så kan de få gå på bete fulltid sen. Axel har lovat hjälpa mig med hagen så det går nog som en dans det där.

Vi har som sagt haft fullt upp i helgen och har fortfarande massor kvar. Och som om det inte räckte med odlingar, hästhagar, vedhämtning och djurpassning så har vi förmodligen fått en vattenskada i köket också. Jippiekajej…. Vi vet att vi har att göra om man säger…

Släpp fångarna loss det är vår!

Ja, gräset växer. Djuren gillar det.

Släpper ut hästarna på en liten ruta gräs varje dag så de ska få vänja sina magar innan de släpps på bete på allvar.

 Kaninmamman Sotnos med sina fem små får varje dag gå ut på en liten ruta gräs och äta. Också de för att vänja magarna innan de släpps ut i den jättestora betesburen. Kaninpappan och de blivande kaninmammorna plockar jag för varje dag en lite större bunt gräs åt.

Hönsmamma och hennes små kycklingar har släppts ut från sin instängda position inne i hönshuset eftersom den halta kycklingen inte haltar nästan nåt längre. De går ute i solen och plockar av gräset och sprättar i jorden.

Alla djuren, och djurens matte, gillar verkligen när våren är här. Ljuvligare tid finns inte!

Och hur är det med Sagas haltande då? Ja, häromdagen tyckte jag att hon markerade lite. Idag, när jag släppte ut henne på gräset och hon med långa, svävande kliv travade iväg så såg jag inte att hon markerade ett pillejota.
Min ursprungliga tanke var att rida henne lite denna helg för att känna ifall hon fortfarande haltade. Men jag tror jag fegar ur där och låter henne vila en vecka till. För då har hon ytterligare en vecka på sig att läka ihop från vad.det nu var och risken att hältan kommer tillbaka kanske blir mindre. Eller så tänker jag så bara för att jag är rädd för utfallet och skjuter det hela framför mig... Äh, fan jag vet inte... Hon får i alla fall vila en vecka till så får vi se sen.

...och halt kyckling...

Knappt hade jag märkt att Saga var halt förrän jag såg att en av de fyra Houdankycklingarna också var halt. Han (hon?) ville inte stödja på ena benet och följde inte med mamman och syskona alls. Först tänkte jag att den drabbats av hönsförlamning - marek och kände mig övertygad om att den skulle dö och att de tre andra kycklingarna också skulle dö. Men efter att ha stängt in mamma höna tillsammans med sina kycklingar, allihop, några dar så ser den lille kraken lite bättre ut. Han (hon?) har utvecklad sitt hoppande på ena benet så att man måste titta noga för att se vilken av de det är som har benbekymmer. Hoppas det fortsätter att bli bättre.

Igår lånade jag grannens lilla fläckiga. Hon är supermycketjättebrunstig och tyckte ett tag att det här med ridtur var minsann överskattat och "nu går jag hem!" och försökte flera gånger att vända hemåt. Tillslut insåg hon dock att det inte riktigt var nån idé och vi fick en fin ridtur tillsammans. Jag måste säga att hon har ett mycket trevligt travsteg den där och det märks tydligt när hon sätter under sig benen ordentligt och höjer ryggen. Idag kanske det blir ytterligare en lite tur på fläckig ponnyhäst.

Vet inte om Saga blev lite avis när jag red ut på nån annan igår. För när jag höll på att dona lite bland mina odlingar senare under dan så gnäggade hon uppfordrande varenda gång hon såg minsta lilla skymt av mig. Gubben min och jag gick tillslut in i hagen och kliade henne lite. Men när gubben krafsade henne som värst på juvret så högg den satans draken mig i röven! Aj aj!! Fast jag tror att hon bara ville klia tillbaka lika skönt som hon blev kliad. Jag uppskattade inte riktigt det kliet på rätt sätt känns det som...

Nä, nu ska jag jaga upp gubben ur sängen så vi får äta frukost nån gång. Sen tror jag att jag ska låta hästarna få en frimärksstor ruta av gräs att smaska lite på. Gräs!! Det trodde man aldrig mer att man skulle kunna släppa hästarna på för några månader sen.

Halt häst...

Skulle ut på en liten trevlig ridtur i tisdagskväll. Märkte direkt att min vackra madam var ovanligt stel. Red en liten stump med förhoppningen om att det skulle gå över bara hon fick röra sig lite. Men nä… Tvingade ut gubben att titta vad som skulle kunna tänkas vara fel och efter en del vridande och vändande tyckte vi det verkade som om hon inte vill belasta vänster bak ordentligt. Förbannade skit! Jag ger henne nån veckas vila och håller tummar och tår att hennes hälta beror på nåt simpelt och går över av sig självt. Men givetvis gnager oron i mig att detta ska vara början på slutet, hon är trots allt en gammal häst och risken är ju rätt stor att hon åkt på förslitningar som inte går att göra nåt åt. Usch, har en klump i magen…

Tredje gången gillt

I ett sista försök att få Lantkaninen Snövit att yngla av sig på ett vettigt sätt så parade jag henne igen i lördags. Sen flyttade jag henne till en mindre och mer ombonad bur i en lugnare del av ladan så kanske hon känner sig tryggare och mer tillfreds och fixar det där med ungar bättre. Hoppas kan man ju alltid.

I väntan på att hon får sin tredje kull ungar så packade jag idag in hela familjen i bilen och åkte till Rengsjö och hämtade hem en annan hona av rasen Vit Lant. Den här, som heter Snow, kommer inte från samma ställe som Snövit och hon var dessutom redan parad med en hane av samma ras så ifall vi har tur kanske det blir fler honor att spara till avel. Om vi inte tycker att det räcker med de vi redan har vill säga.

Sotnos små ungar växer så det knakar och jag försökte fota en av dem häromdan. Svårt. Försökte också kolla vad det var för kön på dem, det var ännu svårare. 

Kille eller tjej? Vem vet...

I torsdags red jag min tant på ridbanan här hemma. Den har delvis torkat upp och håller man sig på de torra partierna så fungerar den rätt bra. Med tanke på den stelhet jag upplevde förra helgen hos Saga så gjorde vi massvis med uppmjukande rörelser. Öppna, sluta, sidvärts, framdelsvändningar och bakdelsvändningar, öka och minska volt och övergångar och tempoväxlingar. Hon kändes riktigt mjuk och fin efter en stund och under söndagens ridtur tillsammans med Lena på grannens fläckiga, kände jag inte alls av någon stelhet. Men däremot en till tänderna taggad tant. Herregud!!! Så fort jag rörde det minsta på mina fingrar så exploderade hon, sprang på tvären, galopperade på stället och flamsade runt. Riktigt, riktigt jobbig var hon och hur jag än gjorde fick jag ingen som helst ordning. Men både hon och den fläckiga visade sig vara brunstiga, så det var kanske hormonerna som ställde till det i skallen på henne. Jag hoppas på en något mer lyhört häst nästa gång det är dags för ridtur.

Annars har jag och dotra tillbringat helgen helt ensamma tillsammans då både gubbe och son varit på vift. Jag och Ida har haft riktigt mysigt på tu man hand.

Albert och Herbert på söndagspromenad

Kycklingar!

I går, på dygn 21, kläcktes det fyra fina Houdan-kycklingar!

Sex ägg ligger fortfarande kvar och vi hoppas givetvis att det blir kycklingar även av dem. Men när jag lyssnade lite försiktigt på dem idag så var det oroväckande tyst därinne. I vanliga fall brukar man kunna höra rörelse och eventuellt nåt pip därinne när de är så stora att de är på väg ut. Men fyra kycklingar är inte fy skam! Nu hoppas jag att de lyckas överleva till vuxen ålder allihop och att det blir nån av båda könen så vi kan fortsätta att ta fram Houdaner. Så himla roligt!

Och en bonusbild på nåt som jag hittade på ridbanan...

Extra helg

En extra liten helg blev det så där mitt i veckan. Det tackar vi för!

Gårdagen tillbringades i goda vänners lag där vi smörjde kråset med riktigt goan mat och värmde oss vid kasen framåt kvällskvisten. Barnen lekte och tittade på film och åt götta. Inte förrän klockan elva drullade våra barn (och vi) i säng.

Den lediga dagen idag har ägnats åt lite ridning, skoning av hästar och skörd av jordärtskockor. Skockorna blev inte så många men jag satte tillbaka de största och fetaste i jorden igen och hoppas på bättre skörd nästa gång.

Hann med att springa en vända nu på kvällskvisten också. Måste ju sätta fart med träningen om jag ska orka lubba en mil till hösten. Siktet är inställt på att försöka tillryggalägga den där milen på mindre än en timme. Vi får väl ser hur det går...

Och idag har det hänt grejer i hönshuset!!  :D

Nu bara två arbetsdagar kvar innan det blir helg.