Middag och ridning

Kom in för en liten stund sedan efter att ha ridit en sväng. Vi höll oss på ridbanan och jobbade med galoppen. Vänster var riktigt fin och hon höll den i bra form varv på varv. Högern var det lite sämre ställt med men vi gjorde jobbade den ändå lite och hoppas på att vårt jobb bär frukt längre fram.

Nu börjar tanten tappa sin vinterpäls lite smått så det börjar bli dags att fodra henne med lite mer proteiner. Jag hoppas jag inte är för sent ute så hon tappar en massa muskler igen. Hon är väldigt kinkig på det där med proteinerna, kära Sagan.


Idag stod det åter kanin på aftonens meny här hemma. Den här gången i form av köttfärsslimpa. Den blev lite blek, och smakade en aning mildare än med annat kött men var ändå mycket god. Såsen blev ljuvlig och till och med sonen slevade glatt i sig.

Att vi hade köttfärs av kanin beror på att vi vid den här slakten körde på en ny variant. Istället för att frysa ned kanin för kanin så styckade vi upp delarna och frös in bakbenen för sig, frambenen för sig och sadlarna för sig. Slaksidor och andra små köttbitar fick bli köttfärs. Då kan vi variera rätterna lite istället för att bara köra på gryta varje gång. Måste säga att jag blir mer och mer förtjust i kaninköttet. Det är lätt att laga och väldigt gott.

Till kaninköttfärslimpan serverades potatis, haricots verts och några kokta jordärtskockor. Och skockorna var hur goda som helst! Söta och lite nötiga i smaken. Grävde fram några från under snötäcket och det gick riktigt bra, det var bara det allra översta lagret av jorden som var lite fruset. De var dock inte så stora och jag misstänker att det beror på att jag var lite väl sen med att få ned dem i jorden. Till våren ska jag se till att vara ute i god tid, jag vill ha MER jordärtskockor!

Emma och pillren

Emma har under en tid knaprat piller och vilat för att råda bot på den hälta hon har i ett framben efter att hon legat stilla en stund. Pillrena har inte hjälpt nämnvärt. Fick därför nya häromveckan, Metacam, och jo, de verkade faktiskt fungera bättre. Men Jisses! vad dyra de var!

En annan är ju en luskare så där, så jag lyckades surfa mig till att det finns en annan sorts piller som innehåller exakt samma verksamma substans som den där dyra medicinen. Men de är bara hälften så dyra. Skickade iväg gubben till veterinären idag för att få recept på nya piller (de där dyra hade tagit slut) och där påtalade han den där andra medicinen. Veterinären kollade i sina pillerböcker och skrev sedan gladeligen ut den medicin jag föreslagit, han visste nämligen inte ens om att den fanns. Tänk, det är inte alla dar man får lära en veterinär nåt om hundmedicin!

Nu ska Emma vila ytterligare en tid samtidigt som hon käkar Inflacam. Vi håller tummarna och hoppas att det ska göra susen för vår vackra flicka.

Inflacam och Metacam innehåller båda den verksamma substansen Meloxikam. Den som vill läsa mer om Inflacam kanläsa här: http://www.ema.europa.eu/docs/sv_SE/document_library/EPAR_-_Summary_for_the_public/veterinary/002497/WC500119509.pdf 

Rida eller åka, det är frågan...

Har funderat lite...


Har för länge sedan börjat inse att ju mer jag lär mig att rida, ju mer förstår jag hur lite jag egentligen kan. Jag är ju vid närmare eftertanke faktiskt ganska kass. För så är det, man har hela tiden något att lära sig och det går aldrig att säga att man blir fullärd.

För ett antal år sedan så ansåg jag nog att det här med att rida, det kan jag. Jag kunde ju utföra de flesta moment och jag red skolor till höger och vänster och hoppade banor utan att sulla till det alltför mycket och så vidare. Förstår nu hur lite jag egentligen fattade då eftersom ridning handlar om så mycket mer än krumelurer och att ta sig över hinder. För det spelar ingen roll hur mycket skolor och skänkelvikningar och krusiduller du rider ifall du inte har den rätta takten, balansen, lösgjordheten, framåtbjudningen eller formen med dig så är det egentligen bara pannkaka alltihop. Allt handlar om grunderna. Och för att grunderna ska sitta som de ska måste man jobba med dessa hela hela hela tiden. Så simpla saker som att växla gångart från skritt till trav kräver riktig ridning för att det ska bli en bra övergång. Börja trava kan i princip vilken nybörjare som helst men att göra det med bibehållen takt och balans utan att hästen tappar formen det kräver sin ryttare. Jag tror att det är när man inser det som man börjat lära sig rida på riktigt, för det är först då som förståelsen och känslan börjat komma. Ridning utan känsla går inte. Det är också dessa grunder som proffsryttarna övar hela tiden, nöter och nöter. För utan den där så oerhört viktiga grunden finns ingen korrekt ridning, bara ”framförande av häst”.

Om jag går till min egen ridning och till just min häst så behöver vi jobba ganska hårt med takten och framförallt balansen. Saga är nämligen väldigt lösgjord av naturen och har en inbyggd framåtbjudning och är alltså väldigt formbar och gillar att arba etvilket gör att jag inte behöver jobba lika mycket för att se till att hon är framme för skänklar och till bettet. Däremot vill hon gärna fuska lite genom att slingra sig. Där måste jag vara påpasslig och jobba henne mellan mina hjälper så att hon spårar ordentligt och tar för sig lika mycket med båda bakbenen. Takten sitter som en smäck ungefär hälften av ridturerna, beror på hur taggad tanten är och hur ”med” jag själv är i takten. Vissa dagar bara flyter vi fram och vissa dagar hackar vi oss fram. Det är svårt det här med ridning och jag har slutligen insett att jag är ganska medioker i min ridning men det gör inget. För nu när jag förstått vad jag behöver jobba med kan jag också glädjas åt de små nyanserna i ridningen och det har helt plötsligt blivit roligare. Vi, min tant och jag, jobbar och övar vidare och vissa dagar är lyckan gjord för att vi fixat en eller två perfekta halter eller övergångar. Vissa dagar hade man lika gärna kunnat ta en promenad. Men det är det som gör ridning så underbart. För någon som inte är insatt och som inte förstått exakt hur svårt och invecklat det är att rida kan nog aldrig förstå vad det är som är så fantastiskt med dessa pyttesmå framsteg. Men jag kan numera förstå och det är jag förbaskat glad för, livet och ridningen blir så mycket bättre liksom.

Tror min tant gillar min ridning bättre nu också. Hon är så positiv. Eller ja, positiv på Sagas egna lilla vis, någon direkt solstråle har hon ju aldrig varit och kommer nog aldrig att bli heller. Men förr om åren har hon ibland fått för sig att hon inte vill bli infångad i hagen. Nu står hon ofta vid grinden och väntar på mig när hon ser att jag är i närheten, eller så möter hon mig i hagen med ett mjukt mullrande. Men jag gör mig också vinn om att kräva lagom mycket. Mellan etapperna av samling och korrekt arbete så låter jag henne sträcka ut på långa tyglar och välja sin egen form så att det inte ska bli för mycket på en och samma gång.


Okej, nu har jag svamlat iväg igen och när jag läste igen insåg jag hur jävla svårt det är att förmedla ridningens konst i skrift. Jag vet vad jag menar men det är förbannat svårt att plita ned en känsla i text.

Nu tror kanske folk att jag inbillar mig att jag är världens expert, men nej, verkligen inte. Men stunderna då mitt och hästens samspel ser ut som här nedan, är inte fullt lika frekvent kommande längre.

Sesamknäcke

Har varit lite ynkligt med recept här på senaste tiden. Tänkte därför dela med mig av ett nu. Det här receptet är inget som jag gör på nåt jag odlat eller fött upp här hemma, eller plockat i skogen. Det får vara med i alla fall eftersom jag i det närmaste blivit beroende av de underbart krispiga bröd det genererar. Receptet har jag fått av en kollega på jobbet.

Sesamknäcke

1 dl solrosfrön
2 dl majsmjöl eller polenta
1 dl sesamfrön eller 0,5 dl sesamfrön och 0,5 dl linfrön
0,5 dl matolja
2,5 dl kokt kranvatten
Flingsalt eller grovsalt

Blanda de torra ingredienserna. Häll över olja och vatten och blanda ihop till en smet. Bred ut smeten på bakplåtspapper på en plåt, så tunt som möjligt. Salta efter eget tycke.
Grädda i mitten av ugnen i 150 grader i en timme. När brödet är hårt och torrt är det klart. Mums!

FlexEE bomlös sadel

Usch! Har varit hemma från jobbet idag på grund av en kraftig huvudvärk, är väl migrän jag har antar jag... Började lätta lite nu på eftermiddan, så himla skönt! Men det är märkligt vad darrig och svag i kroppen jag känner mig efter en sån där helvetes huvudvärk.

Nåja, nu kommer en liten utvärdering av den nya utgåvan av FlexEE-sadeln som jag hämtade i fredags. I lördags var det dags att prova den.

FlexEE, nyuppackad ur kartongen

Det som förändrats på den nya utgåvan är att kåporna är tjockare, det gillar jag eftersom jag ibland knycklade till kåpan när jag använde benen rejält på den andra. Stigläderkrampan är numera fast och går inte att vika ut, jag blev lite bekymrad först eftersom jag har T-bars till stigläder och de har en ögla som ska träs på krampan, men det fungerade smärtfritt även med de nya.

Stigläderkrampan

De medföljande knästöden var mindre och lite rundade i formen. Eftersom de är mindre får man större möjligheter att variera positionen på dessa vilket är bra, alla är ju skapta olika.

De flyttbara knästöden

På undersidan finns det möjlighet att sätta dit extra bossor som gör att man alltid kan få till en bra passform även om hästen ändrar form. Bossorna följde med i två olika modeller och ena änden kan man stoppa in under sadels fasta bossor så att vidden fram blir lite smalare. Jag och breda tant Saga behövde dock inga extra bossor.

Lösa bossor i två modeller

Sätts fast med kardborre

En bossa på plats, instucken under den fasta bossan ger lite smalare vidd.

Lade på sadeln på min tant och tyckte att den hamnade i bakvikt. Det blev bättre när jag drog åt sadelgjorden och efter en timmes ridning blev det ännu bättre. Förmodligen kommer sadeln att forma sig än mer efter min häst efter ett tag.

Lös sadel

Fastspänd sadel

Efter en timmes ridtur, glömde sätta fast schabraket ordentligt så det har glidit bakåt lite.

Ger bra frihet åt manken även efter en timmes ridning

Satt upp och kände att jag satt som i en dröm! Mycket skön sadel! Faktiskt skönare än den andra. Verkar som om midjan är lite smalare på denna och det är ju nåt mina höfter uppskattar. Att hitta den absolut rätta positionen för knästöden tar nog ett tag men när de väl sitter där de ska kommer det bli perfekt. Och, det bästa av allt: Saga verkar gilla den. Saga är ju en mycket bestämd dam och ogillar det mesta. Visar med stor tydlighet när man sätter på henne en sadel hon tycker är obekväm. Med denna sadel protesterar hon nästan inte alls och vid ridning känns hon lika lyhörd och känslig som när jag rider barbacka.

Jag är mycket nöjd med sadeln, den är skön, sitter bra på min häst, min häst gillar den och den är dessutom snygg. Och det till ett pris som är full överkomligt. Passar mig hur bra som helst, fattiglapp som jag är.

Ja just ja, den finns ju att handla här: http://www.softsaddles.info/

Nya sadeln

Nya sadeln har kommit. Jag har klämt och känt och provat och grejat. Jag har även fotat med tanken att jag ska visa den här. Men just idag är jag så trött så jag nästan somnar stående så det får bli en annan dag.

Idag slaktade vi de fyra kvarvarande kaninerna och nästintill hela dagen har gått åt till det. Hovis kom en sväng också och skodde Jasmin. Gick bra med mutor även denna gång. Svea behövde vi inte muta. I morrn är det tant Saga som ska få sin pedikyr.

Nä, gäsp och hejdå...

Sadelkammarkaoset

Städade ju sadelkammaren vid en märkligt energisk tidpunkt för ett tag sedan. Lovade bilder då. De kommer nu. Fortfarande lite småplock jag vill få gjort och det läre ju dröja. Men vem vet, det kanske sker ett mirakel nån dag? "Plötsligt händer det!" Som man säger....

Röra

Grejer lite överallt

Så här såg det ut på stallgången under städningen

Lite mer ordning och reda. Förvaring för sårvård, persedelvård, reflexer och benlindor.

Nu går det faktiskt att använda golvet mellan tränsen och sadlarna

De randiga påsarna innehåller schabrak. Tom sadelhängare som väntar på FlexEE...

Kaningryta

Det här receptet hittade jag på internet. Ursprungligen för kyckling men fungerar underbart bra till kanin också.

1 kanin

2 paket bacon

2 lökar

4 morötter

2 vitlöksklyftor

5 dl grädde

vatten

kalvfond

soja

Skär kaninköttet från benen och skär i lagoma grytbitar. Skär slantar av morötterna och klyftor av löken. Halvera vitlöksklyftorna. Bryn baconet i en gryta till de blir knapriga. Ta upp baconet. Stek kaninen i fettet efter baconet. I med lök, morötter och vitlök. Lägg i baconet. Slå på grädde och vatten till det täcker. Smaka av med soja och mycket kalvfond. Låt puttra länge på låg värme. Blir godare ju längre det får puttra. Servera med ris eller potatis. MUMS!

Hagbus

Brrr, i går morse var det kallt när jag klev upp! 21 minus ute och 13.8 inne. Fast inne var tack och lov plusgrader i alla fall.

Hästarna gick ute i hagen och var fulla av rimfrost. Senare på dagen var det mesta av rimfrosten borta men fotade de små liven lite i alla fall.

Sagas rimfrostiga mule

Svea undrar vad tusan jag pysslar med

Svea med sina tjusiga Wolverine-polisonger

Svea spanar

Jasmin busar lite

Svea och Jasmin

Saga

Och här blev mästerfotografen med på ett hörn också...

Saga spanar

Red en sväng på min fina tant också. Och herremingudochskapare vad fin hon var!! Första traven var lugn, avslappnad, stadig och hon arbetade så inihelskotta fint med hela kroppen att jag baske mig blev tårögd. Första galoppen var bara WOW! Höger, den brukar vara sämst. Men denna gång var den rund, stadig och stabil. Hon var reglerbar i den och jag kunde utan problem arbeta galoppen lite också. Just när jag tänkte att vi skulle göra en perfekt avsaktning till trav såg damen ett älgpass och tvärnitade. Sen fick vi inte riktigt tillfälle att jobba vidare med den underbara inställningen hon hade för sen mötte vi tre vilt galopperande islänningar och tre medföljande vilt galopperande och skällande hundar. Efter det var damen en aning taggad, om man säger så. Fullt reglerbar och inte alls urflippad. Men den där avslappnade elasticiteten var borta. Kvar var korta, trippiga steg med höjt huvud och sänkte rygg. Typiskt! Resten av ridturen gick sen åt till att försöka få henne att slappna av igen.

Väl hemma hjälpte jag grannen att longera sitt lilla fläckiga kräk en sväng. Hjälp mig vad den lilla fläckiga tyckte det var kul! Hon skuttade och slog bakut och rejsade sen runt i galopp flera varv. Ingen av oss kände igen den vanligtvis så sävliga ponnyn som likt ett jehu drog runt på volten. Men efter att hon sprungit av sig det värsta blev hon mer reglerbar i alla fall.

Idag blev det ingen ridtur då jag dels var trött som en gammal utsliten småbarnsmorsa och dels ägnade vi oss åt lite kaninslakt istället. Två kaniner slaktades idag, en hamnade i frysen och den andra förpassades direkt ned i grytan. Recept kommer i morrn.

Här kommer en bild på Emma. Hon hatar verkligen när det är så här kallt och springer fort fort ut och kissar så snabbt hon bara kan för att fort fort springa in i värmen igen. Fryslorta!

Ut fort som attan

In lika fort igen

Invigt julklappen

Idag efter jobbet begav jag mig ut på en tur i mörkret med Saga. Invigde den julklapp jag fick av min man. En pannlampa. En sån där riktig pannlampa som orienterare och skidåkare använder sig av. Flera snäpp bättre än alla andra pannlampor jag nånsin ägt i mitt liv.

En sån här:

Silva Trail Runner Plus

Väger så lite att den inte märks på hjälmen och lyser med riktigt starkt sken. Separat batteripack som kan bäras i ficka eller i ett medföljande band runt midjan. Jag trodde att det skulle störa mig lite men när jag sätter midjebandet så att batterierna och sladden hamnar på ryggen märker jag inte av det alls. Och den lyste så bra och så brett att det inte alls kändes som om jag var ute i mörkret och red. Mycket bra julklapp!!!

Sadlade med bomsadeln så att jag skulle kunna fästa all världens reflexer. Och sadeln satt faktiskt bättre nu än den gjorde i somras. Saga har väl blivit lite mer trimmad kanske under vintern och med en uträknad foderstat. Men riktigt hundra satt den ändå inte. Och OJ vad hård den var! Inte alls lika mjuk att sitta i som FlexEE-sadeln. Dessutom satt jag och inbillade mig att den var hård mot hästryggen, men det var säkert bara inbillning. Vi tog en tur utan några vidare krav. Promenerade och joggade i friskt tempo. Pigg och arbetsglad häst. Som vanligt...

Körtur

Ork och Motivation var med mig idag. Så direkt efter jobbet selade jag på lilla lurviga Svea och körde en tur i mörkret. Hon skötte sig givetvis kanonbra, nåt annat skulle göra mig riktigt förvånad i dagsläget.

Dock är jag lite bekymrad över hur stackarn ser ut. Kantig och tanig och inga muskler. Däremot en rejäl kagge. Lite bättre har hon kanske blivit sen i höstas, men inte mycket. Vill ha lite fett på henne faktiskt. Och muskler vore ju inte heller helt fel. Hennes foderstat ger henne bra mycket mer energi och protein än vad hon borde behöva. Inte verkar det som om tänderna skulle ställa till det heller. Hon tuggar i sig sin mat utan att spotta ut nåt halvtuggat och får hon ett fång hö i boxen så petar hon i sig allt och lämnar inte minsta lilla strå och hennes skitar ser fullkomligt normala ut. Men, hon är ju lite till åren, jag kanske måste ha lite mer tålamod. Blir det ingen förändring framåt våren får vetten komma ut och kolla på henne.

Första körturen i höstas

Vilken snäll man jag har!

Min man och grannens sambo har varit så oerhört snälla idag att de varit och hämtat hö medan jag och grannen befunnit oss på våra respektive arbeten. Det är sånt som kallas kärlek.

Så idag när jag kom hem från jobbet kavlade jag upp ärmarna och bar in en massa hö från släpvagnen till ladan. Skönt med kroppsarbete! Jag saknar löpträningen och att jobba mig svettig och rödblommig. Idag blev jag båda delarna och det känns så bra i kroppen efteråt.

Efter middag, tvagning av barn och ha stoppat desamma i säng så blev det ett litet pass på ridbanan med damen. Inga allvarliga krumbukter, det funkar inte underlaget för, men väl lite skolor och sidvärts. Nu för tiden börjar det märkas att Saga behöver längre uppvärmning än tidigare. Vi försökte oss på lite skänkelvikning innan hon var riktigt varm i kläderna märkte jag, och oj vad knackigt det gick. Men efter lite mer arbete och några försiktiga öppnor och slutor så märktes en enorm skillnad. Fin tvärning och rejält undertramp. Vi var inte ute så länge men ändå så pass att även min häst jobbade fram några droppar svett. Hon svettas i och för sig lätt och idag var det ju ganska varmt ute.

I morrn hoppas och tror jag att jag ska ta en liten tur med Svea och rockarden. Beror på hur närvarande mina ombytliga vänner "ork" och "motivation" är.

G'natt

Trötthet

Tröttheten drabbade mig som en rejäl käftsmäll igår. Jag tror inte jag tagit igen mig riktigt än.

Började dagens aktiviteter med att åka skidor med ungarna i sommarhagen. Gnäll och gnöl och ett evigt klagande på skidor och stavar och vantar och så den där mamman så klart.

Efter lunch tänkte jag att jag skulle försöka glädja de där ungdörgarna med en vagnstur efter Svea. Tjatade på ungarna kläderna vilket tog gott och väl två och en halv evighet. Redan där började jag känna tröttheten komma smygande. Men när Svea var selad och förspänd och en av barnen äntrat vagnen slog den till med full kraft. Tröttheten alltså. Det gnälldes och vrålades och tårarna sprutade ur de små barnaögonen över så små petitesser som vem som skulle få sitta var i vagnen. Här anstränger man sig för att vi ska göra nåt roligt tillsammans och de har inte ens vett att vara tacksamma och glada. Jag var redo att spänna ifrån och släppa stackars Svea i hagen på direkten. Men ville ju ha henne motionerad också så åkte iväg på den lilla turen i alla fall. Men nån vidare glädje kände jag inte. Less bara.

Svea skötte sig dock exemplariskt, som vanligt. Pigg i benen och hade hon fått bestämma hade det travats i rasande fart hela tiden. Arbetsglad ponny det där. Att hon inte reagerade ett satans dugg när två vrålande skotrar i hög hastighet kom i kapp oss gjorde mig också imponerad. Bästa Svea!

När vi kom in efter körturen var jag så trött så trött. Både kroppsligt och själsligt. Varenda rörelse, varenda steg gjorde fysiskt ont. Hade planerat att tömköra Saga men bara tanken gjorde att jag ville lägga mig ner på köksgolvet och dö, typ. Men eftersom jag vet att ett dåligt samvete skulle plåga mig rejält om tantens motion uteblev så peppade jag upp mig och pallrade mig ut i mörkret.

Efter några varv på töm med min vackra dam kändes det lite bättre igen. Hon gör mig så glad den där hästen.

Idag var jag till tandläkaren. Har gruvat mig en del. Både för att jag faktiskt ogillar att gå dit, men mest för att det brukar bli så förbaskat dyrt. Inge kul att behöva betala flera tusenlappar för att få plågas. Men jag gick igenom tandläkarens besiktning utan några som helst anmärkningar. Det tackade både jag och plånboken för.

Krutkärring och surkärring

Igår kväll i nästan hela dagen idag har jag varit helt solo. Både gubbfri och ungfri. Gubben åkte norrut för isracingtävling och ungarna spenderade natten hos farmorn.

Jag, som är totalt obildbar, drabbades av skaparlusta och ägnade en stor del av kvällen igår till att försöka mig på att sy kuddfodral. Tänkte jag skulle piffa upp kuddarna i vardagsrummet lite. Dock hade jag glömt att jag är ganska värdelös på att sy. Hur jag i min ungdom lyckades få femma i syslöjd är en stor gåta. Nåja, drog fram symaskinen och började mäta, klippa, nåla och till slut sy. Sen började jag svära. Rejält. Min stackars man ringde mitt uppe i alltihop och fick sig en svavelosande harang i örat. Jag lyckades dock knåpa ihop ett fodral i alla fall. Synar man det inte i sömmarna så noga och knölar alltför våldsamt med kudden så ska det nog duga ett litet tag. Tills jag kan KÖPA några snygga kuddfodral i alla fall.

I morse stack jag ut på en härlig tur med min vackra madam. Och tänk, den hästen blir bara piggare och piggare för varje år som går. Idag var hon riktigt på tårna i samma sekund som jag kom upp på hennes rygg. Dessutom verkade det som om hon hade nerverna utanpå skinnet och det hör inte till vanligheterna när det gäller den där damen. Att skogen dessutom kryllade av skidåkare gjorde inte direkt saken bättre och jag, som red barbacka, kände mig faktiskt lite osäker på huruvida jag skulle sitta kvar eller inte emellanåt. Men det gick bra. Eftersom hon var så fruktansvärt taggad ägnade vi oss mest åt tempoväxlingar och övergångar. Och av och till kändes det riktigt riktigt underbart. Hon växte fram, välvde ryggen fint och jag kände att hon vinklade bakbenen rejält och tog för sig ordentlig med dem. WOW! Hon är allt bra läcker när hon sätter den sidan till och jag tror jag sken som en sol hela vägen till stallet.

Bild från förra vintern

Efter ridtur och de vanliga stallpysslet rengjorde jag min FlexEE sadel och packade ned den i en kartong. Har sen varit och skickat tillbaka den till återförsäljaren. Den första utgåvan av dessa sadlar har nämligen återkallats av tillverkaren, varför vet jag inte. Men jag kommer få en ny, förbättrad modell  och den bör anlända redan nästa vecka eller veckan därpå. Enligt återförsäljaren ska den vara ännu mer underbar att sitta i så jag ser verkligen fram emot att få prova den.

För övrigt verkar det som om vi fått bukt med muggen. Hittade ett superbra medel som verkar ha gjort underverk. Nämligen vanlig hederlig matolja. Kladdade på rejält med oljan på drabbade områden före ridtur. Pillade bord uppmjukade krustor efter ridturen och så på med ny olja. Har gjort susen. Billigt var det också.

Red för övrigt min fina pålla på torsdagkväll en sväng också. Det var kolsvart och vi höll oss på ridbanan. Under hela passet kändes det som om nåt var fel eller som om nåt saknades. Skakade av mig känslan och skyllde den på att jag hade på mig en annan jacka än normalt. Inte förrän jag kom tillbaka till stallet och skulle ta av mig ridhjälmen insåg jag vad som varit fel. JAG HADE INTE HAFT NÅN HJÄLM PÅ MIG!! Första gången det hänt och jag hoppas det var sista också!

Ojdå...

Blev visst en liten bloggpaus här.... Hur det kunde bli så vet jag inte riktigt, men jag har ägnat minimalt med tid till bloggar under dessa lediga dagar, minimalt med tid både till min egen blogg och andras. Men det är sånt som händer emellanåt, skrivlusten kan ju inte vara på topp jämt.

Vad har då hänt sen sist?
Dagen efter höhämtningen med fastkörning var det på kvällen dags för det årliga julpysslet med brudarna. Varje år träffas vi en kväll några dagar innan jul, dricker glögg, byter julklappar, pratar skit och pysslar. Hur mysigt som helst och en tradition vi håller hårt i.

På onsdagen invigde jag och Saga ridbanan efter att grannens sambo fixat till den. Ett mycket trevligt ridpass med fokus på vettiga galoppfattningar. Gick som en dans.

Torsdagkväll var det julavslutning på Axels skola vilken vi bevistade. Fikade och tittade på dansande och sjungande elever. Axel, som egentligen inte ville vara med, sjöng helhjärtat om mössens jul och var faktiskt ganska nöjd med sin insats när den väl var genomförd. På kvällen var gubben ut i mörkret och tog en gran. När han väl kom hem med den såg vi att nästan alla barr var bruna....

Fredagkväll efter att ungarna stoppats i säng värmde jag och gubben lite glögg och medan vi sippade på den, och till tonerna av julig musik, förvandlade vi vårt hem till ett julhem. Ny gran (med GRÖNA barr den här gången) plockades in och tomtar och ljusstakar ställdes upp lite här och där. Det var två förvånade barn som yrvaket traskade ner för trappen på lördagmorgon.

På söndag efter en ridtur på Saga, selade jag på Svea, satte en hästpingla på Sveas rockard och stoppade sen ungarna i rockarden. Gubben som inte fick plats i vagnen fick äran att tolka efter den på sina slalomskidor. Svea är en klippa och tyckte inte alls att vi betedde oss nåt mer annorlunda än vanligt. Vår färd gick till den av våra grannar där hästarna brukar gå på bete om somrarna och med oss hade vi den årliga julkorgen med lite gotta. Medan jag var inne i stugan och önskade farbrorn god jul och allt det där hade min gubbe ansvaret för hästekipaget. När jag kom ut hade han vänt runt på hela härligheten och stod som bäst och trasslade ut Sveas bakben ur tömmarna... Jisses!!! Det är ju tur att Svea är så förbaskat lugn annars hade vår jultur kunnat ta en ända med förskräckelse.
På kvällen vankades det lite julmys med våra Stockholms-grannar Uffe och Inger.

Måndag, dopparedagen, började med julfrukost och paketöppning tillsammans med svärmor här hemma hos oss. Därefter var det dags för tvagning och tillsnoffsning av alla och envar för att sedan bege oss till mina föräldrar och det sedvanliga frossandet i Kalle Anka, julmat och klappar.

Juldagens eftermiddag och kväll tillbringade vi hemma hos gubbens pappa. Gubben valde sen att göra ett krogbesök medan jag åkte hem och stoppade telningarna i säng.

Torsdag och fredag var jag isracingänka då Tobbe drog lite hit och dit i landet och tävlade. Jag ägnade mig mycket åt mina fina ungar och vi hade faktiskt mycket trevligt tillsammans. Ena dagen var barnen en sväng hos mormor och morfar medan jag åkte iväg och fick kalufsen lite trimmad. Det var verkligen inte en dag för tidigt! Andra dagen var barnen hos några andra av våra snälla grannar medan jag trimmade både Jasmin-ponny och Saga-häst på ridbanan. Barbacka på båda och herregud!! Att sitta på en liten ponny när man är van Sagas rejält tilltagna bredd är inte helt utan svårigheter alltså. Det är smalt, halsen är kort och dessutom är Jasmin lite överbyggd så man halkar gärna framåt. Men det gick och hon skötte sig väldigt bra, tror hon till och med blev lite trött. Stor skillnad dock att sätta sig på Saga sedan. Saga som är gammal i gamet vet precis vad som förväntas av henne och hon är automatiskt rätt stadig, Jasmin som är ung behöver stöd av ryttaren hela tiden för att inte vingla iväg och hamna utanför "ramarna". Mycket lärorikt att rida lite olika.
På fredagnatt kom Tobbe hem igen och...

...på lördagmorgon drog han och jag iväg tidigt med Härjedalingen till Stockholm. Barnen blev hemma mormor och morfar. Våra Stockholmsgrannar Uffe och Inger anordnade nämligen ett hejdundrande födelsedagskalas till vilket vi hade äran att vara bjudna. Som grädde på moset fick vi tillbringa en natt på hotell och även gå en guidad Mordvandring efter Gamla Stans kullerstensgator. Vi lärde oss massor om skatter, döingar och Stockholms blodbad. Mycket intressant. Festen grannarna anordnat var hur trevlig som helst. God mat, god (och mycket) dryck och röj på dansgolvet.

Dagen efter var vi lite trötta och hade hemlängtan. Bussen skulle inte gå hem förrän på kvällen så vi hade inte annat att göra än att gå och dra benen efter oss i flera timmar. Gick rätt bra ändå och är en perfekt övning i att stressa ned.

Nyårsafton. Efter en liten ridtur tillsammans med grannen var det dags att börja ställa iordning till kalas. Grannen Madde med sambo Jonas och bästa Lena med sambo Jonas och Kalle kom hitoch vi tillbringade kvällen med att äta och dricka och vänta på det nya året. Det kom och vi skålade och sen drack vi lite till och inte förrän halv tre drullade vi i säng. Lite lagom trött idag...

Men det hindrade inte att jag tog ut min vackra tant på en svängom i skogen. Idag var ridturen så där magisk. Allt bara stämde och hon visste precis vad jag ville ha av henne och hon levererade klockrent. Mjukt, stadigt och med underbar takt. Det var plusgrader och solen sken en sväng, vilket gjorde att skogen doftade blött och jag fick lite vårkänsla. Lättlurad, det är långt kvar till våren än. Såg spår av lodjur och grävling.

I morrn börjar jag jobba igen och givetvis har jag ganska rejäl söndagsångest. Men det brukar gå bra bara man kommer iväg första dagen. Det är bara det att det är så ofantligt långt kvar till sommarsemesten....