Fredag föder fräcka fjäderfän

Äntligen freeeeedag!
Ja, visserligen var jag ledig måndag och tisdag denna vecka men det gör inte att jag längtat mindre till fredagen för det. Det börjar liksom bli lite jobbigt att släpa sig ur sängen varje morgon, släpa sig till jobbet och sen sitta där hela dan innan man får åka hem och sköta sina hemmasysslor, krypa i säng och sen upp igen. En lång härlig semester skulle verkligen göra finemang för humöret nu. Men det är väl bara att snällt vänta... Det är ju bara sex veckor kvar till påsk... GAAHH!

Solen skiner i alla fall och det är ju alltid trevligt. Mindre trevligt var det i morse när jag skulle bryta mig in i min bil. Det var en (EN) dörr som inte hade frusit fast i morse. Den dörr som vanligtvis brukar vara den som inte går att öppna gick nu att öppna hur bra som helst så jag kom i alla fall in i baksätet. Krånglade mig fram i förarposition och påbörjade min resa mot Arbrå. I höjd med PerErs (där det mesta brukar hända, så som att värmen kommer och där fartkameran sitter och så där) bestämde sig dörren på passagerarsidan att slutligen göra sin ägarinna till viljes och öppnade sig. Tänk att det är ett äventyr varje morgon! ;)

Det börjar för övrigt verkligen bli dags för oss att fylla på med hönor i hönshuset. För närvarande har vi två tuppar och en stackars höna. Vad denna snedfördelning kan ha för konsekvenser fick jag erfara häromdan när den av tupparna som aldrig får "komma till" (namnet på honom är Ace för övrigt, döpt efter Ace Ventura- den galopperande detektiven...) gjorde ett rejält utfall mot mig. Antar att han är frustrerad och sur så när jag skulle böja mig ner för att ge dem banan small det bara till så hade jag tuppklor i ansiktet. Så nu har jag en fin reva på näsan och folk frågar mig i fall jag lekt med katten... Jäkla tupp! Så snart vi fixat till resten av hönshuset ska det dock inhandlas fler fjäderfän av det kvinnliga könet, då ska väl tuppjävlarna bli nöjda.

Börjar bekymra mig rejält för hö igen. Rundbalarna jag köpte sist höll inte måttet vad gäller den av bonden uppgivna vikten. Istället för en påstådd vikt på 250 kg ligger de på enbart 150 kg styck.... Kommer inte att räcka till betessäsongen börjar. Försöker dryga ut med halm och lusern men kommer i alla fall att bli tvungen att skaffa mig mer hö nånstans. Men ont om hö är det gott om för tillfället så vi får se vart jag lyckas få tag på nåt. Hua!! Tänk att man aldrig kan lita på bönder! Förra bonden jag köpte av lovade att jag skulle få komma och hämta några ton till innan vintern tog slut, men när höet på min skulle började sina och jag hörde av mig för att bestämma datum för hämtning så hade han sålt hela fadderullan!! Grrr!

Det är i alla fall fredag. Kanske jag lyckas smyga mig ut på en lite ridtur också i helgen, det gör att man blir på gott humör några dagar igen.

Brrrrr

Kylan håller i sig. Termometern visade på minus 18,6 grader när jag klev upp i morse. Fy sjutton! Men livet måste fortgå trots att hela kroppen fastnat i nån sorts frys-spasm som man inte kan ta sig ur hur våldsamt man än eldar i braskaminen. Hästarna måste matas (ännu mer nu pga kylan) och vattnet i hagarna måste hållas någorlunda tinat.
Till jobbet måste man åka också. I en kall bil där dörrarna fryser fast och där jag inte kunnat låsa förardörren med nyckel på hur länge som helst pga fruset lås.
Lagom till att man passerar Per-Ers i Arbrå börjar värmen sprida sig i kupén. Man hinner njuta en par minuter i alla fall innan man är framme och måste kliva ur bilen för att huttrande springa de få metrarna in till kontoret. Knappt vaken och nästintill genomfrusen sätter man sig sen och försöker jobba. Men fingrarna är lika stela som på ett lik. Brrrr! Längtar till sommaren!!!

En till som längtar till sommaren är fryshunden Emma.
När det är så här kallt ute vill den stackars flickan inte gå ut förrän det är absolut kris och hon håller sig så länge det bara går. Tvingar man ut henne på promenad protesterar hon trots att man klätt på henne varmfodrade kläder. Det hjälper inte. Emma anser att det är på tok för kallt och att hon hellre ligger hemma framför braskaminen än plågar sin kropp genom ohälsosamma promenader i bitande kyla som en oförstående matte tvingat henne till. Tänderna hackar och hon hoppar på tre ben och försöker hela tiden övertala matten att vända och gå hem. Och jag förstår henne. Kan inte vara lätt att som ursprunglig afrikanska hamna i ett vinterkyligt Norrland.
På sommaren däremot trivs Emma! Då ligger hon utsträckt på altanen mitt i den gassande solen och bara njuter. Själv håller man sig i skuggan för att undvika värmeslag. Och när man, lite smått orolig, kollar ifall hundstackarn verkligen andas eller om hon dött där i solen, tittar hon lite lojt upp på en och man förstår att det HÄR är hennes rätta element.

Trots allt klagande måste jag dock erkänna att jag alla gånger föredrar detta vinterväder mot denna halvmessyr till vinterväder vi haft de senaste vintrarna. Hellre snö och bitande kyla än plusgrader, slask och is!

Och snart är ju faktiskt våren här och innan man ens hinner fatta det så är det juni och sommar igen!