Tillbaks till allvaret

Så var semestern slut för denna gång och jag har redan tillbringat tre dagar på jobbet. Efter de första timmarna kändes allt som vanligt och som att jag aldrig varit långledig över huvudtaget. Märkligt det där…

Den där väldiga söndagsångesten jag hade räknat med skulle gripa tag i mig på söndagen, kom aldrig riktigt med full kraft. På morgonen kändes det lite kymigt med vartefter dagen fortskred så gick det bättre och bättre. Jag var fullt inställd på att nu är det dags att tillbringa dagarna på jobbet i stället.

Avsaknaden av den där väldiga söndagsångesten kan bero på att vi nu räknar ned till en Thailands-resa i höst. Med det i tankarna så har jag inte så stora bekymmer med att det är ett helt år kvar till nästa sommarsemester.

På hästfronten så är det sjukstuga som gäller. Upptäckte i söndags eftermiddag att Saga hade ett rätt stort så på ena bakbenet och var rejält svullen. När jag tryckte lite vällde ut var och när jag tryckte lite till sprack huden upp i en hudflik som jag drog bort. Uääääk! Som tur är har hon inte någon feber och haltar inte. Svullnaden har efter några dagar gått ned något även om det fortfarande inte är riktigt bra. Tvättar, lägger jodopaxomslag smörjer och har mig samtidigt som jag håller tummarna för att såret snart ska börja dra ihop sig och läka. Lurig period för sår detta, varmt och fuktigt… Hua!

De äldre kycklingarna är snart stora som höns och förbereder sig för att flytta till sitt nya hem hos Tobbes kusin snart. De mindre kycklingarna blev i slutändan bara fyra till antalet då den femte och sista var svag och drog inte in gulesäcken ordentligt. Den fick döden dö och så blev det bara fyra kvar. Tre av dessa är gulspräckliga och vi har aldrig haft gula kycklingar förut. Funderar på om det beror på att Göte är vetefärgad och ifall färgen på tuppen kan spela SÅ stor roll. Men det måste väl det. Ska bli intressant att se hur kycklingarna ser ut när de börjar få riktiga fjädrar.

På fredag ska vi Sägensafari!

På Stall Tirsta

Det här inlägget har jag laddat länge för. Jag ville ju skriva långt och bra om den helg jag och Lena tillbringade på hästryggen i Fränsta. Tänkte att "till helgen - DÅ har jag tid att skriva ett långt inlägg!"

Men, sen hände det en massa otäckheter i Norge och allt annat känns som små bagateller i jämförelse och den där berömda sugen blev tappad. Fast jag gör väl ett försök ändå...

Jag och Lena lastade Sagan och for mot Fränsta på fredag eftermiddag. I Ljusdal brakade det till i transporten och vid en snabb titt kunde jag konstatera att Saga-damen haft av bakbommen. Inte mycket att göra, hon fick åka utan och det verkade inte bekomma henne det minsta, tvärtom, hon stod som ett ljus.

När vi kommit fram och släppt Saga i hagen med de andra hästarna (Garlic hälsade på Saga med en lång gnäggning) och packat in våra prylar i stugan där vi skulle få bo så blev vi bjudna på en god middag i form av tacos. Himla gott efter några timmar i bilen. Efter att ha jagat lite höns och kollat in övriga djur, åsnor, getter, får, grisar, kaniner och marsvin, så gjorde vi kväller. Jag och Lena i lillstugan bredvid stallet. Hur mysigt som helst! Vi sov underbart gott och fick uppleva en lyx av sällan skådat slag då fick sov alldeles ensamma i varsin säng utan att störas av eller behöva trängas med några barn. Något man sällan får uppleva som småbarnsförälder.

Efter gröt-frukost på lördag plockade vi in hästarna och gjorde oss redo för avfärd. Lena fick låna Garlic som bor på stall Tirsta när Olina har honom. Stellmagg, som haft fullt sjå hela natten med att vakta sina ston var lite trött. Inte blev han piggare av att gå ner sig i ett surhål efter vägen heller. Två gånger låg han på magen och kämpade. Som tur är blev han inte skadad och efter att skräcken gripit tag i oss alla en sväng så kunde vi fortsätta färden.

Vid en sjö och några stugor mötte Emmas sambo Robert upp oss lagom till lunch och tillagade gudomligt god älgkebab som vi njutningsfullt smaskade i oss. Sällan har väl nåt smakat så gott!

Därefter fortsatte färden hemåt. Utan större äventyr denna gång.

Till kvällen var vi rätt trötta och efter att ha försökt äta lite snacks ute på gården utan att bli nedbrottade av diverse snackssugna klövdjur (getter, får och ursöta grisen Sven-Ragnar) så la vi oss tidigt.

På söndagen startade dagen återigen med gröt-frukost och vi satt i sadeln runt halv nio. Denna dag red Lena på russet Mork. Han är 140 hög och alltså väldigt stor för att vara russ. En riktigt söt och vänlig kille.

Även denna dag kom Robert ut och lagade käk åt oss och vädret denna dag var kanon. Lite mycket broms på sina ställen bara. Slutdestination för denna tur var Lindberga Gård dit Saga varit utlånad ett år och tanten kände tametusan igen sig! Hon spetsade öronen och längde på stegen när vi började närma oss. Hon visste till och med vilken väg som ledde "hem". Det är väl inte för inte man pratar om hästminne.

Från Lindberga fick vi skjuts med lastbil och medan Emma donade med hästarna så åkte jag och Lena och tittade på när Olina hopptränade med Garlic. Han har utvecklats mycket och tog sig an uppgiften med sån inlevelse att jag och Lena nästan blev lite rädda. Särskilt när Olina hade fått oss att höja hindren rejält. Huga! Men de var så duktiga båda två! Olina har gjort ett kanonjobb med Garlic och jag är så himla glad att se att han trivs och får göra nåt vettigt med sitt liv.

Efter sen middag plockades Saga in i transporten igen och vi styrde kosan hemåt. Strax före halv ett var vi hemma. Trötta och otroligt nöjda över en mycket lyckad helg!

När jag kom hem stod en nybakt, varm sockerkaka och väntade på mig. Perfekt avslutning på en perfekt helg!

På väg

Packar just nu inför ridlägret i Fränsta.

Tor och Saga träffade sina nya isländska kompisar igår och det gick hur bra som helst. Några bestämda skrik från Sagan bara, och Tor smörade för sina nya bekantskaper genom att fälla ut hela sin manlighet. Det hör inte till vanligheterna direkt men han var väl tvungen att visa sig på "styva" linan... Blir nog inga som helst problem för Tor att stanna med alla sina nya tjejer när Saga lämnar honom några dagar för äventyr.

Av de fem ägg som ruvats har fyra kläckts och när jag lyssnade på det femte ägget i morse så var det nån som pep därinne. Verkar som att det blir full pott på dessa ägg, fem av fem möjliga! Den sista att kläckas är förhoppningsvis en Houdan-Hedemorakorsning. Ska bli spännande!

Nä nu ska jag plocka fram sadelväskorna, ridskorna och hjälmen. Sen, bara Lena kommer, så bär det iväg mot Fränsta. Tjoho!

Ridläger

Semesterns dagar rullar på med rejäl hastighet. Precis som jag förutspådde. Men vi har fått en hel del gjort också. Veden är kapad, klyven och inne. Ett lass hö har vi kånkat in. Vi har, under några barnlediga dagar, passat på att tapetsera om Idas rum och skaffat Axel en ny säng och möblerat om hans rum. Känns helt okej.

Till helgen laddar jag för ridläger. Det är jag och Lena Engberg som packar in Saga i transporten och styr den mot Fränsta och Emma Höglund. Där ska vi rida på långturer i dagarna två. Det blir långritt á la lyx. Dvs vi slipper sova i tält, behöver inte ha en massa packning med och istället för att laga mat över öppen eld i nåt dike så får vi maten serverad. Ska bli så himla kul! Jag hoppas på att vi får bra väder.

För att vi ska kunna ta med Saga på färden måste vi fixa sällskap åt Tor. Så idag ska jag ta med pållarna till grannen och se om de samsas med hennes islänningar. Fast Tor är ju en förståndig häst så det ska nog gå bra.

Punkbilder

Häromdagen försökte jag knäppa kort på våra Houdaner, tuppen Houdini och hönan Doris. Inte det lättaste kan jag säga. De är rätt nervösa individer och är därmed inte stilla många sekunder i taget. Jag kan dock bjuda på dessa halvdana bilder. Först ut är Houdini.



Därefter en närbild på Doris.

Doris håller just på att äta potatismos på kortet, därav den kladdiga näbben. Gött mos! ...som man säger...