Gröna fingrar

Har under en ganska lång tid haft funderingar på att börja odla. Jag gillar ju som sagt det där självhushållningstänket och skulle därför tycka att det vore en oerhört skön känsla att äta egenodlade morötter osv till de egenhändigt uppfödda och slaktade tupparna.

Det finns dock ett litet problem… Mina fingrar är allt annat än gröna. Fråga min mor om vad hon tycker om mina rabatter tex… Odlingen måste alltså göras så enkel som det någonsin är möjligt. Med grönsaker som i princip odlar sig själva.

För att göra det så enkelt som möjligt har jag därför införskaffat ett gäng pallkragar vilka kommer fyllas med prima brunnen hästskit. Däri ska mina grönsaker växa och frodas. Är det tänkt i alla fall. Men behöver nog lite tips på lättodlade grönsaker. Och inte nog med att de ska vara lättodlade, de ska vara av sån sort att man gärna äter dem också. Som morötter tex… Eller broccoli! Mums!
Dessutom är ett måste att de är lätta att vinterförvara, helst i frys.

Något som jag fått nys om och som till och med jag borde klara av att odla utan större bekymmer är jordärtsskocka. Tydligen är det bara att gräva ner några knölar och sedan förökar de sig likt ogräs. Låter som nåt för mig! Det är rotknölarna man äter och ifall man lyckas få tag på en sort som blommar så är blommorna snarlika Solrosen. Dessutom kan man, så länge tjälen tillåter, skörda hela vintern om man vill. Enklare vinterförvaring än så kan man knappt få!

Castor Rex

Eftersom Kallekanin inte verkar ha gjort ett bra jobb när det gäller att föra sina gener vidare så har jag givetvis börjat kika på kaninannonser. Nu har visserligen snälla Helena erbjudit sig att låna ut sin Svartnos som avelshane men jag kommer ju ändå behöva en egen så småningom.

Den absolut vackraste kanin jag sett, alla kategorier, är ändå Rex (sån som Roxy) men då av färgen Castor. Det speciella pälslaget tillsammans med den brunröda färgen ger en underbar färgskiftning och jag kan inte låta bli att dö en smula av habegär så fort jag ser en sån. Nån gång i framtiden så…

Tyvärr är Rexkaninerna inte så stora och jag vill just nu helst ha kaniner som ligger bortåt 4 kilos strecket så en till Rex är nog inte vad jag egentligen är ute efter just nu. Men, som sagt, nån gång i framtiden så…

Se själv vad vacker!

Bild lånad från http://www.rabbits.co.za/pages/26152

Fräsande fruntimmer och knakande höfter

Vårtecken  nr 2: jag har skruvat ur brodden i Sagas skor.

Vårtecken nr 3: cykeln dammades av och premiärturen togs i lördags.


I lördags hann jag också med en ridtur på 1,5 timme. Red i den outhärdliga bomlösa och med hackamore. Världens sämsta kombo, jag vet… Min sitsinverkan i den nya bomlösa sadeln är verkligen värdelös och när jag rider med hacket är sitsen ganska viktig för att få till en bra kommunikation med hästen. Ridturen blev alltså ett riktigt skitpass. Trots att jag skippade alla krav utan bara koncentrerade mig på att ut och röra på tant.

Ont i höfterna fick jag också, väldigt ont.

På söndagen skippade jag allt vad hästar heter och drog iväg med maken på en tur med fyrhjulingen istället. Jag är tydligen gammal och utsliten i höfterna eller nåt för även det var rena rama plågan för mina höfter. Satans också! Men bekymren började i och med den nya sadeln så jag skyller allt på den. Ung som jag ju är så kan det ju inte bero på "gammeln"! Tok heller!

I söndags träffades jag och Anna för att promenera med våra hundar. Vi hade givetvis tänkt oss en lång promenad med lösa, lekande och glada hundar. Men våra fyrbenta damer enades om att de var oense och avsåg göra upp medelst handgemäng. Så det blev koppel på istället. Nåja, om vi bara träffas några gånger till så har de säkert vant sig vid varandra och förstått att man kan umgås under lite fredligare former. Jag tror de är rätt lika de där nämligen och att det är det som gör att de vill puckla på varann. Lite smått osäkra och med tänket att anfall är bästa försvar.
Jag och Anna höll i alla fall sams.

Ikväll fick jag till en ridtur också. Den här gången barbacka. Underbart! Känslan var tillbaka och vi kunde slipa lite på formen. Variera mellan hög form och lång och låg form. Tanten skötte sig med den äran och det var en nöjd matte som borstade av en svettig pålle efter passet. Tänk att en sadel kan förstöra så mycket.

Vårtecken

Man vet att våren är här när hästarna ser ut så här när man tar in dem från hagen.

Efter idogt arbete med borstarna och efter ansenlig mängd damm i ögon och näsa så ser det dock lite bättre ut.

Man vet också att våren är här när man ständigt får plocka hästhår ur munnen på ridturerna. Så fort det blåser till lite eller hästen ruskar på huvet så singlar det in en par tre strån direkt.

Härligt!

Tor fäller som bara den och har tyvärr redig klåda av det hela. Jag borstar och borstar. Efter tre drag med borsten är den full. Tussarna ligger i drivor runt vår gård.

Han är lite lustig den där när det kommer till fällandet. Han håller hårt i sina strån in i det sista. Sen, över en natt, börjar han släppa kopiösa mängder. Saga trappar liksom upp fällandet lite sakta så där men för Tor verkar det vara allt eller inget som gäller.

Satans sadlar!

Red igår. I den nya bomlösa sadeln. Och allt kändes skit. Saga var orolig i munnen, ostadig, ålig och ryckig. Jag satt som en kråka och fick verkligen anstränga mig utav bara helvete för att sitta vettigt. Vilket jag i alla fall inte gjorde. Insåg att det var på grund av min urusla sits och min värdelösa inverkan som Saga blev alldeles hemsk också. Tappade totalt motivation och lust.

Idag red jag en sväng i min gamla bomsadel. Den som inte sitter så himla bra på tanten. Men sweet Jesus! Vilken skillnad! Jag kunde helt plötsligt sitta tungt i sadeln med avslappnade ben som ändå låg stilla. Inte behövda jag knipa med låren för allt jag var värd för att sitta kvar heller. Jag slapp alltså knipa av hästen på mitten. Det är ju så där det ska kännas! Synd att den passar Sagan optimalt bara.

Så nu har jag definitivt bestämt mig. En ny sadel får det bli! Ännu en...

Eftersom jag är en fattiglapp blir det först till att sälja nån av de sadlar jag har och sedan blir det en sån här:

FlexEE dressyrsadel i syntet. Jag ramlade över den på nätet häromdan. En budgetsadel av bra kvalitet och märke vad det verkar. Helt ny i Sverige. Eftersom den är så himla billig mot för andra sadlar i den kalibern kan det absolut vara värt att pröva. Kanske mina höfter slipper döden dö också... Och mitt självförtroende..

Kaninungar verkar vi inte få några i alla fall.
Så om det är nån som har en hane av medelstorlek som kan lånas ut för lite älskog så hör av dig!

The cuckoo's nest

Ja, rena rama gökboet. Dårhus kan man också säga.
Jag snackar Försäkringskassan…
Mannen i mitt liv har under en längre period varit sjukskriven och således haft en hel del men nämnda myndighet att göra. En allt annat än angenäm upplevelse kan meddelas. Men det hade ni säkert redan listat ut…

T:s handläggare har under den tidiga delen av sjukskrivningen förvärrat sjukdomstillståndet genom att vara alltför ihärdigt pådrivande. Ingår säkert i dennes arbetsbeskrivning men känns ändå väldigt inhumant och i slutändan oförenligt med ändamålet. För FK vill väl ändå att sjuklingarna ska bli friskare? Inte sjukare?

Så länge maken var heltidssjukriven och lade fullt fokus på att börja må bättre så fungerade väl ändå kontakten med FK skapligt. Det var senare, när han, ivrigt påhejad av FK och AF (Arbetsförmedlingen), skar ned på sin sjukskrivning för att börja nosa lite på arbetslivet igen, som bekymret började.

På grund av olika orsaker kan T nämligen inte återgå till sitt vanliga jobb utan ska, så snart han är frisk, betraktas som arbetslös. Frisk är han inte än på långa vägar. Sjukskriven fortfarande, men numer bara på halvtid. Handläggaren på FK bestämde då att nu minsann ska han inte få hjälp därifrån längre. Snabbt som ögat skrev denne ut honom från FK och hänvisade till att ansvaret nu låg på AF. T protesterade givetvis och frågade upprepade gånger varför och hur detta i praktiken skulle påverka honom. Inga vettiga svar har han fått men ändå på nåt sätt hyst tilltro till att den myndighet som ska verka för hans väl och ve vet vad de pysslar med. Men det här är kanske också en del av FK:s arbetsbeskrivning? Bli av med försäkringstagarna så fort som möjligt. Lämpa av de på nån annan bara. Det är bra för statistiken! Problem solved… Eller….?

I sin strävan att bli frisk och återgå till arbetslivet har därför T börjat arbetsträna (ja ”arbetsträna” var ordet). Jobbar så länge som han orkar och i sin egen takt på ett ställe där inga krav ställs. Och det är ju bra, för det är ju frisk och redo för en heltidsanställning han för närvarande helst av allt vill bli.

Men i och med detta är han tydligen (?) inte längre berättigad till sjukpenning. Trots att han fortfarande faktiskt är sjuk till viss del. Han är då inskriven hos AF då han ska stå till arbetsmarknadens förfogande, fast att han i praktiken egentligen inte kan göra detta då han ju är sjuk.
På grund av att T till, strax innan han insjuknade, var delägare i eget företag så var han heller inte med i A-kassan och är således inte berättigad till nån vidare ersättning därifrån. Och i och med att han numer inte klassas som sjuk längre, trots att han ju faktiskt är det, så är det den a-kassegrundande inkomsten som är hans ersättning för närvarande. 320 kr om dagen… Jippie…


Varför inte T informerats om Rehabiliteringsersättning (som är i samma storleksordning som sjukpenning och som är den vanligaste ersättningen när man efter en längre tids sjukskrivning börjar Arbetsträna) har ingen av oss förstått. När T frågar sin handläggare på FK så kan inte denne heller förklara utan hänvisar till att ”experterna” inom området kontrollerat att allt gått rätt till. Själva är vi väl inga experter heller vilket man tydligen måste vara för att undgå att, likt avskräde, bli dumpad på andra myndigheter att ansvara för en.

T har haft med sig en vän på mötet med FK för att kanske hon bättre skulle förstå hur kassan har tänkt, men inte heller hon har fått några vettiga svar från handläggaren i fråga. ”Som att prata med en vägg” var hennes kommentar…

Att nämnda Rehabiliteringsersättning ens existerar har vi själva fått ta reda på, handläggaren har inte nämnt den med en enda stavelse. Jag trodde i min stendumma enfald att FK skulle göra sitt bästa för att hjälpa sina försäkringstagare, men det är tydligen en total missuppfattning från min sida. T har nu ansökt om Rehabiliteringspenningen och vad som händer med det återstår att se…

Försäkringskassan måste således, detta är också vad en artikel i www.helahalsingland.se skvallrar om idag, vara den mest stelbenta, förvirrande och människonedbrytande inrättning som finns!

Att de flesta av makens möten med FK:s handläggare dessutom skett UTE PÅ PARKERINGEN!!! (ja hur absurt det än låter är det helt och hållet sant) styrker min uppfattning. Vilken myndighet är så usligt bemedlade att de inte ens kan möta sina klienter inom fyra väggar?? Känns inte riktigt människovärdigt….

FY FAAN!

Så fjädrarna ryker

I lördags gjorde jag nåt jag aldrig gjort förut. Har gått och inbillat mig att det skulle vara fruktansvärt svårt, oerhört jobbigt och jävligt tråkigt. Men det gick hur fint som helst! Jag plockade en tupp.

Det var nämligen dags för tuppslakt varvid en av gossarna fick sätta livet till. Förut har jag flått tupparna men tycker att det är krångligt, kladdigt, blodigt och lite slinkigt. Dessutom sitter ju en hel del av smaken i skinnet så nu ville jag alltså prova på att plocka.

Hade hört att fjädrarna lossnade lättare om man doppade den i hett vatten först,  och fjädrarna lossnade hur lätt som helst. När han var naken på fjädrar svenades håren bort, för jo, tydligen har hönsfåglar hår också. Just den här tuppen hade svarta lite lockiga hår så gissa vad det knottriga och slappa halsskinnet såg ut som när den var renplockad på fjädrar och bara håren var kvar…

Måste säga att jag faktiskt föredrar plockandet framför flåendet, mycket lättare att hantera, inte alls slinkigt och kladdigt. Och mindre risk att skada sig själv...

I går käkade vi i alla fall upp honom.
Vis av min tidigare erfarenhet av att laga till tuppar av lite äldre årgång (den här kläcktes ju i somras varför jag inte vågade hantera den som en kyckling direkt) så fick denna puttra i gryta i två timmar innan köttet plockades sönder och värmdes upp tillsammans med kantareller, lök, egen buljong och grädde. Blev faktiskt väldigt lyckat om jag får säga det själv. Dessutom gillar jag ju som bekant tanken på egenuppfödda djur som mat. Är ju lite så där jag, att jag intresserar mig för självhushållning.

Tuppen fick hänga i duschen ett tag för att droppa av lite

Hann med att rida lite i helgen också.
Tyvärr börjar det bli väldigt geggigt och lerigt och därmed också riktigt lurigt vad gäller tjälhål. Vågar inte riktigt lita på att inte underlaget ska ge med sig varför det blir rätt lugn ridning efter vägarna ett tag. I lördags hittade jag dock en oanvänd väg som var full med snö fortfarande. Perfekt att pulsa i! Tanten tog i för kung och fosterland och när vi travade lite ville hon helst braka iväg i galopp. Inget fel på motivationen där inte.

I lördags fick Tor följa med som handhäst medan jag skrittade fram Saga. Det blev en liten lagom vända och han verkade tycka det var riktigt roligt för när jag skulle droppa av honom vid stallet vägrade han gå in i sin box. I vanliga fall brukar jag kunna släppa honom utanför stallet och han går själv in i boxen. Igår fick jag ägna lite tid till att övertala honom. Så han får nog följa med som handhäst fler gånger.

Saga red jag sen på volt på vändplanen och koncentrerade mig på lite grundläggande inramning. Gick mycket bra.
Dessvärre är jag tyvärr inte nöjd med sadeln. Försöker verkligen gilla den men det går inge vidare. Jag har inga stöd för knäna och det tillsammans med att den är så förbaskat halkig gör att jag slinter omkring som Prästens Lilla Kråka ungefär. Dessutom är den väldigt bred i sätet och jag får rejält ont i ena höften. Inte bra. Men eftersom min plånbok är alltför tunn för ett bättre köp så får jag väl lida pin ett tag till för Sagas skull, hon gillar ju faktiskt sin nya sadel. Suck!

Lockar

Sitter på fredagkväll och försöker åstadkomma nåt vettigt här på bloggen. Men jag är lite trött och lite sliten och min kära dator är MYCKET trött och sliten. Känns ungefär som när man surfade på den gamla goda tiden med ett segt modem där det tog flera minuter att få upp en enda sida. Ja ja, tänkte försöka mig på att uppdatera lite om hur kalufsen mår i alla fall.


Sååå, en liten utvärdering av Balsammetoden omgång två.

Ändrade rutinerna lite vid själva tvättandet. Masserar hårbotten med tvättbalsamet frenetiskt tills det känns på fingertopparna ungefär som om fingeravtrycken nötts bort. Dessutom har jag blandat lite vatten i balsamet  också så det blir en aning mer lättflytande och, inbillar jag mig, mer ”lätt”. Alltså återfettar inte håret fullt lika mycket. Dessutom gnuggar jag som en tok även när jag sedan sköljer håret. Verkar fungera. Håret känns inte alls lika fett lika fort längre.

Att jag sedan använder endast en yttepytte liten klick med vårdande balsam i längderna verkar göra sitt till för att håret inte ska bli så förbaskat mjukt.

Något nytt jag börjat med är att ha i styling gel i håret medan det fortfarande är plaskblött, kramar upp lockarna en del och sen får härligheten torka en stund i handduk (utan att packa in håret så lockarna raknar givetvis). Lockarna förefaller att hålla sig lite bättre då.

Stylingprodukterna ska självklart också vara godkända och det kan vara lite trixigt att hitta tag på såna. Själv hade jag skrivit en lång lista på godkända geler och hittade till slut bara två av dessa i min vanliga butik. De har dessutom überlånga namn alla de där stylingprodukterna! Det jag använder nu är Wella Shockwaves Ultra Strong Power Hold Gel. Tuben är röd.

När jag förra gången började med detta såg håret före första balsamtvätten ut så här:

Nu när jag tvättat håret på balsamsättet sen 26:e februari ser det ut så här:

Nån skillnad? Lite va?!

Jag slapp inte undan!

I fredags var det tydligen dags för min möhippa… Jag anade verkligen inte ett pillijota utan trodde i min enfald att vi brudar bara skulle träffas för att relaxa lite tillsammans med mat och vin på badhuset. Nu blev det inte riktigt så.

Strax efter två på fredag eftermiddag kom min chef och ville ”bolla” lite med mig och beordrade mig att stänga ner datorn innan jag gick till hennes plats. Jag gjorde så och då drog hon iväg med mig till fikarummet, väl där lämnade hon mig till mitt öde och det var då jag såg. I fikarummet på mitt jobb satt mina tjejer och flinade. Trots att jag blev mycket överraskad så kopplade min hjärna ändå inte! ”Men va konstigt! Vi skulle ju träffas utanför badhuset! Vad pysslar de med?!”  Var min spontana tanke. Sen såg jag slöjan och prinsesskronan… Ahaaaaa...!

Ute på parkeringen tryckte de i mig en banan och öppnade sen skumpan. Skål! Jag halsade och rapade, för är det nåt som är svårhalsat med hedern i behåll så är det skumpa. Inte ens i det här läget fattade jag att det där med relaxandet bara var en bluff utan började bekymra mig över att jag ju faktiskt inte hade haft tid att packa med mig några badkläder...

Men givetvis var det inte till badhuset i Bollnäs de skjutsade mig. Utan till Järvsö. Började Järvsötrippen med en rejält tilltagen räkmacka på Lillbabs Caffär, utomordentligt god och med så mycket räkor att jag till min stora förtret inte orkade äta upp alla.

Därefter installerades jag i en stuga/lägenhet i Järvsö och blev varse att jag skulle sova över tillsammans med mitt härliga tjejgäng, utom Anna som var tvungen att åka hem med lilla dottern Elsa. Vindunken öppnades och rajrajet drog igång. Med pärlplatteläggande…. Inget Wild and Crazy här inte, och tur är väl det. Jag är för gammal och för utsliten för att parta järnet nu för tiden...

Efter att vår gemensamt byggda pärlplatta strykjärnats och deklarerats klar så beordrades jag att bylsa på mig varma kläder och ta med pannlampa. Dags för månskensvandring på Järvzoo! För mig, som älskar djur och natur, var detta verkligen mycket uppskattat. Vi fick se när vargarna gruffade med varandra och blev matade. Fjällrävarna, järvarna och lodjuren fick också sitt och jag kan lugnt säga att jag hade kunnat stå utanför de olika hägnen timvis för att spana in djurens beteende. Älskar verkligen sånt!

Efter vargsafarit begav vi oss tillbaka till vår tillfälliga bostad, åt ost och kex och drack vin och surrade. Bastade lite, drack mer vin och surrade lite till. Helt plötsligt var klockan tre på natten och egentligen hade vi kunnat surra flera timmar till men bestämde oss trots allt för att sova lite. Innan vi gick och la oss var jag ut på bron en sväng. Då hörde jag vargarnas ylande på avstånd. Häftigt!

Dagen efter var fru Åström Stenberg lite trött och matt och den bakade potatis jag åt i Järvsö innan vi åkte hem dumpade jag senare i Lottefors. Så kan det gå!


Tack till Lena, Linda, Anna och Anso som gav mig en riktigt härlig stund med mycket mys och prat, precis vad jag behövde! Love you babes!

Bambi på hal is

Har ridit min pålla idag. Planen från början var att ta några vändor i klätterbacken för att hon skulle få jobba ordentligt med musklerna. Tyvärr var det så fruktansvärt halt att jag bara vågade mig på en enda vända. I skogen var det visserligen okej men vägen dit! Stenhård blankis med precis så pass mycket snö ovanpå att broddarna inte tog ordentligt. Hua!

Tummen upp i alla fall för att ingen av hästarna ballade ur över den gummimatta vi lagt på stallgången. Inte ens Tor. Jag hade förväntat mig att han skulle göra ett jämfotahopp över det där svarta för att sen i räserfart knata in i boxen. Det gjorde han inte. På utvägen gick han till och med med alla fyra fötterna på mattan, saaakta medan han nosade på det märkliga underlaget. Han förvånade mig lite.

Saga däremot betedde sig precis som väntat, dvs helt normalt. Hon är inte så bekymrad hon inte.

Soooolen!

Vädret i helgen har varit underbart!

På lördagen red Lena en sväng på Saga medan jag umgicks med Ida och Kalleman. Jag försökte få de att tycka att mocka ligghall var jättekul, men det tyckte de inte.

Söndagen var det min tur att ta mig en tur i den härliga vårsolen. Barbacka på ljuvlig tant. Lade alla krav åt sidan och ägnade oss mest åt att mysa. Hur härligt som helst.

Därefter blev det grillning på dammen bakom vårt hus tillsammans med grannarna. 

Känns verkligen underbart att våren verkar vara på väg. Allt blir så mycket lättare och roligare bara solen skiner.

Igår fixade min älskade man en massa gummimattor åt mig. Blir perfekt att lägga på golvet i stallgången där slitaget av broddade, tunga hästar är stor. Kanske till och med i boxarna. Det där har jag funderat länge på då golvet blir lite mer urgröpt för varje vinter. Men eftersom gummimattor vanligtvis inte är det billigaste man kan köpa så har planerna skjutits upp till bättre ekonomiska tider. Dessa mattor skulle dock slängas och maken var inte sen att tinga på dem. Härliga tider!

 

Hur gör jag egentligen med håret?

Ja, nu är jag ju långt ifrån någon expert på området. Jag har ju både gjort fel och gett upp. Provar dock igen och ska försöka gör mer rätt denna gång.

Och om nån annan blir sugen på att prova så gör man alltså så här:

Först och främst letar du upp ett godkänt tvätt balsam och ett godkänt vårdande balsam. Dessa balsam ska inte innehålla sulfater (SLS), silikoner, mineraloljor eller uttorkande alkoholer. Fettalkoholer däremot är mjukgörande, fuktbevarande och bra för håret. För att läsa mer ingående om hur man hittar de ”förbjudna” ämnena i ett balsam föreslår jag ett besök på www.lockig.se. Där står allt man behöver veta och lite till.

Du ska också leta reda på ett godkänt sista schampo. Detta schampo SKA innehålla SLS för det är det du ska tvätta ur allt ”skrot” ur håret med.

Till sista schampo använde jag Garnier Respons med Nektar.
Tvätt-balsamet jag i nuläget använder mig av är Coop X-tras balsam (de billigaste brukar vara bäst då de innehåller mindre vårdande ämnen) och till vårdande balsam Garnier Respons Avokado Oil & Sheabutter conditioner. (Phu, långa och krångliga namn alla jäkla produkter har!)

Vid den allra sista schampo-tvätten av ditt hår tvättar du hela håret ingående och noggrant med ditt godkända sista-schampo. Gärna två gånger så det blir riktigt riktigt rent. Skölj noga.

Därefter använder du det vårdande balsamet i längderna på håret. Klart.

Nästa gång du känner att det börjar bli dags att tvätta håret så använder du dig först av tvätt-balsamet du valt. Denna ska bara användas i hårbotten. Då tar du en klick balsam på fingertopparna och masserar in i hårbotten, för att det ska räcka till hela hårbotten kan du behöva mer än du är van vid. Dock tror jag att man inte ska använda för mycket heller, svår balansgång innan man kommer på det. Det som är nyckeln här är tydligen att massera utav bara tusan. Massera tills du förlorat känsel i både hårbotten och fingertoppar innan du noga sköljer ur håret. Det är tydligen här jag gjort ett fel och masserat för lite vilket gjort att hårbotten inte blivit riktigt ren och därav snabbt blivit fet igen.

När håret är ordentligt ursköljt använder du ditt vårdande balsam. Men bara i längderna. Min erfarenhet är att jag inte alls behöver lika mycket balsam efter tvätt när jag tvättar med balsam och att mitt hår blev alltför mjukt kan bero på att jag haft i för mycket balsam helt enkelt. Och för ofta.

Skölj! Klart!

Nästa gång du vill tvätta håret gör du på samma sätt.

Om håret blir så där löjligt mjukt, som mitt blev, kan man har jag läst mig till, emellanåt skippa balsam helt vid tvätt och använda bara vanligt vatten istället. Nu kör vi!

Smörklick

Provade sadeln igår igen. Red efter jobb och middag och jag hann ändå rida ut innan det blev kolsvarta mörkret ute! Jeeey! Snart är sommarn här!

Red med vanliga ridbrallor för första gången på länge, och jäklar i min lilla låda vad den nya sadeln är hal! Jag gled ju omkring som en klick smör på en het potatis! Saknar verkligen stöd åt knäna.

Ont i höfterna fick jag också eftersom den blir rätt bred i och med att sätet inte är så uppbyggt. Ont i arslet fick jag också, men det beror nog mest på att jag inte ridit så frekvent i det senaste.

Ja och eftersom jag satt och halkade omkring för glatta livet uppe på hästryggen var Saga inte direkt stadig heller. Nä, en ganska kass ridtur överlag och helt plötsligt kände jag mig som en skumpande och skvimpande nybörjare. Men det ordnar sig nog... bara jag vant mig vid sadeln så...