Lite nytt på hönsfronten

Egentligen händer inte så mycket nytt… Nåt som är positivt är att Isbar- och Wyandottegruppen äntligen har fått ett hönshus. Det är det gamla lastbilsskåpet, som jag skrivit om tidigare, som påbörjat förvandlingen till hönshus. Återstår fortfarande att bygga Hedemorornas avdelning med väggar, inredning och ventilation,  och att sätta upp reden inne hos Isbar och Wyandotter och eventuellt ta upp ytterligare ventilation där inne också. Och hönsgårdar ska givetvis upp vad det lider även om det väl inte är högsta prioritet nu när det snart blir vinter. Hönsera gillar i alla fall inte nå vidare att kliva utanför dörren när det är snö ute…

Negativt är att av de sju överlevande Isbar och Wyandotter så är det hela sex tuppar… Jag är fortfarande inte 100 procent säker men det lutar åt det hållet. En blå Isbar som är en höna… Suck! Jag som längtat efter mååånga gröna ägg och efter att kläcka fram många egnakycklingar både Isbar och Wyandotter till våren. Men… får väl börja i nån annan ände då..

Är ju likadant med Houdanerna också. Av fyra kläckta kycklingar blev det en höna och fyra tuppar.

Houdanerna är i alla fall ganska stora nu. En av tupparna har börjat gala och för detta uppkäftiga tilltag blir han med jämna mellanrum jagad av Kapten Gråskägg. Eftersom både jag och gubben är borta om dagarna och rovfåglarna ibland cirkulerar ovanför oss så får hönsen gå inne i hönsgården om dagarna och jag har sett att det blir många varv i hönsgården för Houdan-tuppen innan Gråskägg ger sig. Likadant för Göte som även fått diverse blessyrer på sin kam. Funderar starkt på att byta ut Gråskägget mot en yngre tupp, som förhoppningsvis är lite snällare. Göte har aldrig betett sig på det sadistiska viset utan nöjt sig med att visa sin auktoritet genom att bara jaga undan de yngre tupparna. Jag hade hoppats att Gråskägg skulle vara likadan men icke. Min förhoppning ligger nu hos en vitfläckig kyckling som jag tror kommer visa sig vara en tupp. Är den en tupp blir den säkert snygg.

Två av Houdantupparna ska vi göra oss av med och valet är redan gjort. En är väldigt mycket svart, han får gå. Och en har bara nio tår, Houdaner är femtåiga men just den här saknar den där extra tån på ena foten, han får också gå. Lite synd för annars är han stor och ståtlig med rejäl röd kam. 

Magi

I går red jag min vackra svarta madam, och det var magiskt. Nu var det några dagar sedan jag red igen och jag hade förväntat mig en lite stelare tant och planen var att bara mjuka upp henne lite på ridbanan. Hon sätter dessutom vinterpäls och brukar vara rätt sliten och matt då. Men inte igår inte. Redan från start kändes hon som en tigrinna: mjuk, smidig, stark och explosiv. Hennes vilja var enorm och jag kunde därför inte låta bli att låta henne galoppera några varv också. Eftersom hon var så himla taggad behövde jag inte jobba med henne alls för att hon skulle galoppera i en så kort galopp att vi nog hade kunnat göra en galopppiruett om vi provat. Underbart! Jag log resten av kvällen kan jag meddela.

Red också grannens fläckiga några varv och även om lilla fröken visade att hon gärna ville bestämma själv så kändes hon positiv och rätt stadig när hon väl insett att det var jobba vi skulle göra. Det känns tydligt när hon kommer i en bra form och ryggen börjar arbeta. Trevlig liten ponny om än lite väl rund om maggen.

I helgen slaktade vi lite kaniner. De tre av Sotnos första kull vi hade kvar och även Snövit. Har aldrig slaktat riktigt vuxna djur förr och blev lite förvånad över tyngden. Blev 2 kilo slaktvikt på henne. Kändes dock lite vemodigt att ta bort henne, men hon har inte tillfört mycket i vår kaninuppfödning så det var lika bra.

Jag fick dock sota för mitt illvilliga tilltag att bringa kaninpaltar om livet när jag skulle bära en av ynglingarna till slaktplatsen, den sprattlade jäklar anacka, tog spjärn med sina baktassar och rev mig rejält på armarna. Givetvis hade jag kortärmat på mig också eftersom jag inte lärt mig ett dyft sen förra gången jag blev rejält klösad av en kanin.... Pucko!