Björnfrossa?

Typiskt!

Bara för att jag skrev som jag gjorde igår så drabbades jag och min kära häst av stora självan i morse när vi var ute på en tidig morgonrunda. I och för sig var det bara lilla självan som drabbade mig men min häst däremot blev verkligen skitskraj!

Mitt emot vårt hus ligger en perfekt klätterstig som bildar en liten lagom sväng innan vi är hemma igen. De tidiga morgonturerna brukar vi ägna oss åt att klättra lite, pållan och jag. Perfekt, lagom träning som inte kräver lång tid då vändan dels är kort och hastigheten aldrig blir snabbare än lugn trav varför jag oftast struntar i att sadla och rider barbacka istället.

Min vana trogen försökte jag att prata på med Saga men jag måste erkänna att så tidigt på morgonen är jag inte sugen på att vare sig prata eller sjunga. Så jag var tyst. Förmodligen FÖR tyst…

För helt plötsligt blev min, annars så kolugna, häst vettskrämd. Det var något bakom oss som gjorde att hela hennes kropp skakade i takt med hennes bultande hjärta. Dessutom hade hon allvarliga planer på att ta till sjappen och skena hemåt. Som tur var lyckades jag hålla henne.

Så har hon aldrig reagerat för nånting tidigare varför jag misstänker att det kanske var en björn som spanade på oss i buskarna. Kan lika gärna ha varit en älg visserligen men älgar har vi sett förr och de brukar inte orsaka sådan panik hos Sagan. Vi läre aldrig få veta…

Nästa morgontur vi tar tror jag vi skippar klätterbacken och rider efter vägen istället…

I natt jag drömde

Drömde i natt att jag var ute i skogen och gick helt ensam och plötsligt mötte en varg. Vargen morrade och sprang emot mig. Som tur var lyckades jag kravla mig upp på en timmervälta som låg i diket och jag kunde mota bort vargen med den kratta som jag, helt plötsligt och behändigt nog, hade i min hand. Själva räfsdelen lossnade dock varvid vargen pulvriserade den mellan sina starka käftar. Ja, och så där höll det på. Tills timmervältan helt plötsligt befann sig inomhus och var en säng. Skönt, för då kunde jag ju ta en lur medan jag väntade på att vargen skulle ge upp sin trägna väntan...

Märkligt hur man kan drömma.

Förr drömde jag ofta liknande saker fast med björnar inblandade.

Nåväl, i verkliga livet är jag inte rädd vare sig för varg eller björn och lever med den fasta övertygelsen att de är räddare för mig än jag för dem och att de håller sig undan mig så gott de bara kan. Brukar därför ägna mig åt lite vacker skönsång när jag är ute i skog och mark för att varna om min närvaro. Sjunger allt från Evert Taube till Eddie Meduza. Den sistnämnde gillar jag inte ens men har av nån märklig anledning lärt mig en hel del textrader ändå….

Det här med vargar då…
Jag är en sån som anser att alla varelser har rätt att finnas på vår jord och att alla (förutom människor faktiskt) spelar en viktig roll i det ekologiska kretsloppet. Jag när också nån sorts förhoppning om att mina barn ska få växa upp utan att behöva höra att något djur i den Svenska faunan är utrotat. För mig spelar det ingen roll om djuret är älg, kungsörn, åkersork eller varg. Förlusten är lika stor vilket som. Har därför noll och ingen förståelse för det varghat som finns hos så många. Kan inte annat än känna att de som hatar vargen så hett har ett inneboende hat som har att göra med nån annan förlust/besvikelse i sina liv men projicerar dessa känslor gentemot vargen. Ungefär som jag kan känna att nazister gör. NÅGOT annat måste det handla om, hatet måste komma någon ANNANSTANS ifrån, för att HATA en varelse enbart på grund av dess enkla existens känns inte riktigt normalt.

Drömde förresten också att det hade regnat så mycket att hästhagen var vattenfylld och jag hade stora problem med att stängsla in dem då de simmade ut och in ur hagen bäst de ville. Phu, vilken tur att det bara var en dröm!

Klädsimmare och cowboys

Det har varit en händelserik helg. Barnen har turats om att sova hos mormor varför jag och Tobbe haft möjlighet att engagera oss i ett barn i taget. Ida är det väl svårt att få att förstå det härliga i detta påfund. Inte förstod hon bättre heller när jag i ett försök att dela en upplevelse med henne drog iväg med henne i vagnen till grannen för att titta på fåren. Då fåren var på väg in så såg vi de bara på håll. Eller vi och vi… Hon brydde sig inte ens om att titta efter dem trots att jag pekade för allt jag var värd. Hon sa dock flera gånger: Åka hadda! Så nästa gång vi ska ha mamma-dotter tid kanske vi ska göra det istället: åka och handla.

På lördan byttes det barn, Axel kom hem och Ida åkte iväg. Axel fick åka Bubbla med pappan och på kvällen vankades det godis och soffmys med mamma och pappa. Söndagen började med en fisketur med pappan medan mamman var iväg och simtränade med hunden.

Därefter hjälptes jag och sonen åt att plantera lite uteblommor. Bla några frön som han satt tidigare där kommit upp lite grönt. Förhoppningsvis så växer det så det knakar nu så Axel får se att ansträngningarna bär frukt.

Efter korv-lunch åkte vi sen ut på en liten cykeltur, för Axel har ju lärt sig cykla! Duktige lille pöjken!
Det bar iväg (lite vingligt för somliga, men inte en enda vurpa i alla fall) till ett trevligt ställe invid Rösteån där vi fikade och mös i det vackra vädret. Tobbe och Axel plockade av sig skorna och badade fötterna i ån. Och då, helt plötsligt, så drullade Axel i hel och hållen i vattnet. Han blev först lite rädd men då han upptäckte att han själv kunde ta sig upp på land så gick det över. Dyngblöt var han dock så jag fick hasta hem med kärringhondan och hämta torra kläder. Axel sa sen när han kom hem att han varit ute och simmat. Jo jo…

Här är vi på väg på vår lite vingliga färd

Fikapaus i vacker natur

Sekunden efter denna bild låg han i plurret

Glada syskon som nog faktiskt längtat lite efter varann i helgen...

För egen del har jag lekt cowboy då jag bestämde att båda hästarna skulle motioneras. Sadlade Tor och tog Saga på släp. En inte helt genomtänkt idé kanske då Tor var pigg som en pelikan efter att inte ha gjort många knop på det senaste, och Saga brunstar och beter sig lite därmed lite ohämmat ibland… Men det gick ändå bra. Det är ju tur att de känner varann utan och innan de där två.

Och så var den helgen till ända.

Gräset är grönare på andra sidan...

Har fått en rymmare på halsen

Visserligen rymmer hon bara in till hagen ”nästgårds” men ändå… Jag vill ju kunna stänga IN henne!
Det är så klart Saga jag pratar om. Som har upptäckt att gräset faktiskt är grönare på andra sidan. Hade byggt en liten hage i hagen, om man säger, för att kunna släppa hästarna på en liten plätt gräs i taget för att vänja in deras magar till den nya dieten. Funkade skitbra! Så länge det inte var nedbetat i den lilla hagen för då kröp Saga helt enkelt under tråden. Suck! Som tur är så vågar Tor sig absolut inte på dylika tilltag varför han fått nöja sig med hö och endast lite gräs. Han som lätt blir fet som en gris behöver ju heller inte så mycket så jag är oerhört glad att han inte tagit efter Sagas anarkistiska beteende och dragit på sig fång på kuppen.

Stängde därefter in dem i den vanliga vinterhagen. I morgonen efter var Saga i beteshagen likt förbannat. Tydligen har hon förlorat respekten för trådarna och tråcklat sig igenom. Trådarna är gamla varför jag antar att de förlorat en stor del av sin ledningsförmåga. Nu ska de bytas ut och jordningen ska kontrolleras. För nu jävlar ska det bli kareta i stängslet!

Kanske till och med Ida lär sig att inte pilla på tråden. Hon har många gånger den senaste tiden förvånat oss då hon utan problem stått med båda händerna runt tråden utan att reagera nämnvärt. Naturligtvis var mamman tvungen att prova häromdan och det var helt klart obehagligt. Men obehagligare måste det tydligen bli för att hålla rymningsbenägna hästar och smärttåliga småtöser på avstånd.

Igår Vårrusades det igen. Tiden går så fort, tycker inte det var länge sedan vi var iväg sist. I alla fall tog jag det rätt lugnt eftersom jag är lite förkyld. Sprang ändå en del och kände mig pigg trots allt. Dock får jag lite prestationsångest när jag tänker på Tjejmilen i höst. Förhoppningsvis får jag vara frisk och kry under sommaren så jag hinner träna upp mig till att klara milen utan att avlida. Håll tummarna!

Badflickor

Idag har det badats...
Jag lyckades hitta tag på ett annat hundsim här i närheten. Där svarades det i telefonen på direkten och tid bokades till idag.
Emma och jag anlände och pratade en stund med kvinnan som skulle simma med oss. Hon gav ett mycket seriöst och kunnigt intryck och jag tror jag talar för både mig och Emma när jag säger att hon var förtoendeingivande.
Efter lite vandring upp och nedför rampen med tillhörande muta i form av köttbullar blev det dags att ta på flytvästen och hoppa i plurret. Emma alltså, jag höll mig på (inte så) torra land.
Med hjälp av milt våld (och en halv förpackning köttbullar) så förpassades Emma-dam ner i bassängen och simningen kunde ta sin början. Emma simmade med inlevelse och vattnet stänkte åt alla håll och kanter.
Tydligen tyckte hon efter en stund att det var riktigt skoj då hon självmant plockade med sig en gummihöna som låg i vattnet och flöt och mer än gärna simmade och hämtade den när jag kastade iväg den. Kul!

Efteråt var vi nästan lika blöta jag och Emma. Emma var dessutom trött och har ägnat eftermiddan åt att snarka i sin bädd.
Nästa söndag är det dags igen och jag har en bra känsla i magen av detta. Jag tror att denna form av träning kan göra mycket gott för en äldre dam med känningar i ryggen. Härligt!

Ett minus med denna dag är att jag blivit förkyld! Ont i halsen och snorig! Jag som tänkte ut och springa en gång till innan onsdag för då är det dags för VÅRRUSET!! Jag håller tummarna att förkylningen gått över till dess i alla fall.

Kadavermage och idiotiska bestämmelser

Börjar få tillbaka min stressmage. Har lyckats hålla den stången en väldigt lång period nu med bara några få och korta återfall. Men under de senaste veckorna har återfallen kommit oftare och håller i sig längre. Förbannat jäkla tråkigt för hela jag mår så dåligt när magen beter sig som ett dött, uppsvällt gammalt kadaver som legat en vecka i stekande sol.
Igår försökte jag bota det hela med att springa till skogs. I hela 45 minuter var jag ute och sprang i Åsbackas skogar med Emma i släptåg. Älgade på rejält i skogen för att verkligen köra slut på kroppen. Detta har brukat fungera bra tidigare men inte nu… Suck! Som tur är så nalkas semestern och då får jag möjlighet att stressa av, andas med hela magen istället för att hyperventilera nånstans i halsgropen. Brukar bli bättre då.

Idag lugnade dock min stressade mage ner sig en smula efter att jag lunkat ut barbacka på min vackra Saga-häst i skogen. Klättrade branta backar, lyssnade på skogens alla fåglar och kände doften av nyutslagen hägg.
Efter ridturen gjorde jag nästan samma sak med Emma. Eller... näe... jag red ju inte... Inte heller klättrade vi i skogen. Däremot cyklade vi en liten vända, tittade på två tranor på en åker och kände doften av nyutslagen hägg, mmmmm.

Måste bara visa en bild på min snygga häst med fläta i luggen och blingbling-pannband.

Det fanns en till som ville följa med på ridtur...

Om jag nu ska se utanför min egen lilla Åsbackliga sfär så läser jag i Ljusnan och förfasas över den skräck som min vän Helene och hennes familj fått uppleva. Jag förfasas över alla de nedskärningar som görs i vården över huvudtaget men kvinnovården i synnerhet. Kan verkligen inte för mitt liv förstå hur de tänker!! Å ena sidan så uppmanas man att befolka kommunen genom att sätta nya små kommuninvånare till världen. Å andra sidan tar de bort allt skyddsnät när det gäller förlossningar och den så viktiga och intensiva efterkontrollen av nyfödda i kommunen. Hur fan ska man våga föda barn då???? Jag kan ärligt och helt själviskt säga att jag är GLAD och LÄTTAD över att jag har satt de barn jag vill till världen och inte behöver gå igenom den oro som en graviditet med kommande förlossning på ett BB 10 mil bort ger.

Att denna nedskärning av vistelsetid på BB skulle bero på den stora risken att drabbas infektioner tror jag inte ett förbaskade skit på! För jag antar att risken inte är större inom vårat landsting än inom andras där man får stanna längre? Ren och skär idioti är det i alla fall och jag hoppas att någon inom bestämmande position snart tar sitt förnuft till fånga. Annars är vi snart tillbaka på medeltiden med hemmafödslar assisterade av nån kuckelimuck-kvinna från närmsta grannby. Är det det de vill???

Fullt ös medvetslös

Ja det går undan nu. Dagarna far förbi i ett flygande fläng, jag hinner verkligen inte allt jag vill och jag börjar känna mig lite trött och sliten. Dessutom är Ida mitt uppe i en period då hon sover dåligt så sömnen blir sönderhackad i små ynkliga bitar vilket blir rätt slitsamt i längden. Längtar till sommar och semester, värme, långa lediga dagar och möjligheten att kunna slumra i hammocken emellanåt.

Går upp så tidigt som möjligt på mornarna nu för att hinna med att motionera Emma en sväng innan jobb. Eftersom hon har den där defekten i ryggen som hon börjat känna av är det nu viktigt att se till att hon är vältränad och får röra sig ordentligt varje dag. Den här veckan har det därför blivit både löpning, cykling och promenering med damen i den arla morgontimmen. Bekymrande är det dock att jag inte får tag i kvinnan som har hundsimmet här i stan. Att simma verkar ju vara den optimala träningsmetoden för lite halvskraltiga hundar och min önskan hade varit att Emma skulle få simma varje eller varannan vecka, men då jag inte får nåt svar varken på telefon eller mejl får jag väl vänta till i sommar då vi kan simma ute.

Även Saga har jag tagit ut på en liten ridvända en morgon denna vecka före jobbet. Vill ju hålla även henne i fin form. Äldre damer som Emma och Saga mår allra bäst om de får motionera kontinuerligt.

Därefter är det jobb och efter det ska ungarna hämtas och maten lagas och det ska plockas och städas och tvättas och…
Hjälp mä! Va mycket det är! Som tur är så kan jag lyxa till det lite med att inte jobba riktigt heltid i alla fall. Halleluja för det!

Idag lyxade jag även till det med en ridtur efter jobbet då Tobbe var ledig. Och det blev en sån där tur som gav mig lite extra energi mitt i all trötthet. Redan när vi lämnade gårdsplanen kände jag att Saga klev iväg med långa elastiska kliv fulla av styrka. Och trots att jag är en rätt medioker ryttare lyckades jag plocka fram en stark häst som samtidigt var mycket lydig och lyhörd för mina hjälper. I början ansåg hon att full fräs skulle vara farten för dagen men efter en hel del övergångar både rakt och i sidvärts så fann hon sig i att vänta och lyssna på mina önskemål. Fattade galopp från halt åt båda hållen och tog båda galopperna direkt och rullade sedan på i kort lugn galopp innan vi saktade av till en stadig lugn trav. En helt underbar ridtur och att det haglade och regnade så mycket att jag blev blöt ända in på trosorna kände jag knappt av.

I påskhelgen stack jag och Lena till Fränsta för att hämta hem min hästtransport och för att hälsa på Emma och Garlic lite. Garlic ser ut att trivas ypperligt i sitt nya hem. Tydligen sköter han sig bra och det verkar som att han kommer bli riddarhäst i sommar. Det kunde man väl inte tro om den pajasen. Kul är det i alla fall och jag är så himla glad att Olina trivs med honom!

Påskhelgen bjöd på ett otroligt fint vårväder och vi firade därför påskafton med att grilla tillsammans med familjen Engberg/Nordström. Mysigt som bara den!

Nä, nu ramlar ögonen ihop på mig så jag återkommer nån annan dag.