Sjukstuga, spåniga brudar och taggade tanter

Det blir inte mycket bloggat nu förtiden… Finns alltför mycket som tar upp min energi och eftersom den är lite på upphällningen så koncentrerar jag mig på annat istället.

Var sjuk i tre dagar förra veckan, förkyld med halsont och lite feber. Låg hemma i soffan och snarkade och slötittade lite på TV. Läste faktiskt en bok också. På torsdag eftermiddag kände jag mig så pass pigg att jag red en sväng på ridbanan . Eftersom det var ett tag sedan jag red henne så stämde jag mest av grunderna. Ställde utåt, ställde inåt, växlade tempo och gjorde några enklare övergångar. Fattade också galopp i båda varven och min tant skötte sig ypperligt.

På fredagen vaknade jag med världens huvudvärk men pallrade mig till jobbet ändå. Jag hade ju liksom bestämt mig för att jag var frisk och skulle jobba och sånt kan man inte ändra på hur som helst. Med facit i hand skulle jag väl kanske ha stannat hemma istället. Hade så ont i huvudet att jag darrade i hela kroppen och det var stört omöjligt att tänka några vettiga tankar, vimmelkantig och koncentration var inte att tänka på. Som tur var lättade huvudvärken en smula på eftermiddagen.

På lördag drog min man och barn iväg på skoterträff. Själv tog jag ut Saga på en tur efter en skogsbilväg. Det var en vedervärdig ridtur, märktes verkligen att tanten inte varit utanför ridbanan på ett tag. Hon var pigg, hetsig, röck i tyglarna och låg på i handen. Jag var säkert ringrostig jag också för kom på mig själv ideligen med att jag blev hård i handen och hängde i tyglarna. Hua, hiskeligt dålig ridning. På hemväg kom vi dock underfund med varandra lite bättre igen och det funkade någorlunda.

Bättre flyt hade vi på söndagens ridtur, då vi också hade sällskap av grannen och hennes fläckiga lilla ponnyhäst. Vi var betydligt mer överens då, jag och min fina tant.

Lördagkvällen ägnades åt att umgås med mina fina vänner då vi firade att en av oss fyllde år. Vi käkade gott, drack en par öl och deltog sen i quiz på Palladium. Vi var så himla duktiga och lyckades gissa oss till 16 rätt av 50 möjliga …. Då var vi endast säkra på kanske 4 eller 5 av frågorna. Herregud, trodde jag var lite allmänbildad i alla fall men tydligen inte. Fast jag var ju tack och lov inte ensam om att vara lite dum… Efter detta nederlag kände vi oss nöjda på utelivet och for hem åt varsitt håll. Väl hemma upptäckte jag att det tydligen var barhäng hemma hos oss också, grannarna var där. Min man var i rätt fin form, om man säger…

Sen undrar jag försiktigt om det kanske är lite vår i luften. Det känns som om räddningen är nära nu och det är till och med ljust på morgnarna när jag åker till jobbet. Hönsen verkar också tycka att det är dags att vakna upp efter vintervilan, de tillbringar allt mer tid ute i hönsgården och äggläggningen har tagit en väldig fart. De flesta av våra hönor är dock unga och äggen har ännu inte kommit upp i nån vidare storlek, men det kommer det också. Känns bra i själen att inte behöva köpa ägg längre. Vet att det är många som har lyset tänt hos sina höns under vintern så att de ska lägga ägg även då, hönsens äggläggande styrs av ljuset, men själv tycker jag gott att de kan få den välförtjänta vila som vinterns mörker ger och som är det mest naturliga för dem. Det tar ju på krafterna att producera en massa ägg.

Isracing, kaniner och barnkalas

Har haft fullt upp i helgen. Startade lördagen med att låna ut liten Ida till mormor och morfar. Sedan packade resten av familjen, Axeln och mamman och pappan, in sig i bussen tillsammans med farmorn, farfarn och två till entusiaster och styrde kosan mot Eskilstuna och SM-final i isracing. Pappan skulle tävla. Det var långt att åka, trångt i bussen, kallt och mycket väntan innan tävlingarna började. Men sen var det riktigt spännande under tävlingen. Det gick verkligen fort! Pappan höll sig väl på benen och hamnade efter avslutad tävling på åttonde plats. Inte illa pinkat!

Åström till höger

När all anspänning inför tävlingen släppte drabbades den nervklena mamman av världens spänningshuvudvärk och under färden hem trodde hon i varje korsning och varje kurva att hon skulle behöva kräkas. Det ordnade sig dock när hon fick kravla sig upp på sovloftet och vila lite. Sen att kylarvattnet i bussen läckte ut så att det blev så kallt däruppe under taket att nästippen höll på att frysa bort det är en annan historia...

En annan som säkert funderade, i varje korsning och varje kurva, vad tusan som var på gång, var den kaninhona som vi plockade upp i Uppsala på vägen ned. Hon fick en rejäl åktur innan hon till slut installerades i sin nya bur i sitt nya hem. Kaninen är en korsning mellan Gotlandskanin och New Zealand med lite New Zealand Red i sig. (Det finns flera olika sorters New Zealand...) Jättetrevlig och nyfiken liten tjej som ska paras samtidigt som vår Vita Lant paras en andra gång. Hon är lite sotig om näsan så vi kallar henne Sotnos. Visserligen tyckte Axel att hon kunde få heta Axel, eller möjligtvis Margit eller Morfar... Men... nä va?

På söndagen kände jag mig som ett slakt av nåt slag och var tröttare än tröttast. Och när vi skulle åka på barnkalas och hämtade upp dottern hos morfar och mormor och de båda syskonen inom trettio sekunder var så osams att smockan hängde i luften och tårarna sprutade, kändes det som om jag helst vill lämna båda ungarna hos morföräldrarna och åka ensam på kalas. Men, tror att kanske födelsedagsbarnen blivit lite besvikna om det istället för två lekglada ungar bara kom en trött och sliten mamma. Så de fick väl följa med ändå då....

Jag hann som synes inte med att rida en endaste centimeter i helgen men som tur är har jag en ambitiös granne som rastade av Sagan lite på söndagen. Halleluja!

Vila

Nä, nu får häst-tanten vila lite. Jag har haft lite fullt upp och känner mig dessutom trött och fullständigt omotiverad.  Behöver ta det lugnt. Behöver bara vara. Särskilt tillsammans med barnen. Så en veckas vila får det bli. Jag vill i möjligaste mån undvika att Saga blir stående men en vecka är väl ingen större katastrof. Hon går ju ute dygnet runt så hon rör ju lite på sig ändå.

Den här vintern har varit lång på nåt sätt. Tröttsam och lång. Och det trots att jag tagit det lugnare än förut, tänkt mer på mig själv och släppt lite på kontrollen när det gäller mina "måsten". Det måste vara för att sommaren var så fruktansvärt kass. Inte en ljusglimt så långt ögat nådde och kallt och grått. Så nu längtar jag till våren och håller mina tummar att sommaren blir fylld av strålande sol och härlig värme.

Nån som däremot piggat på sig en del den senaste tiden är Emma-hund. Den nya medicinen verkar fungera bättre och trots att hon haltar några steg direkt hon klivit ur bädden så rör hon sig ändå betydligt bättre än förr. Inte minst märks hennes bättre mående på de hyss hon gör. Stjäl från bänkar och ur sopor och hon har till och med norpat lite chips ur skafferiet. Lymla jänta! Hon får vila ett litet tag till innan vi börjar med korta och lugna promenader lite smått. Känns fint.

Fullt upp

Ja det är fullt upp mest hela tiden. Blir inte mycket tid över till att blogga. Det kan kanske till viss del bero på att jag skaffat mig en ny telefon också.... Den gamla dog och sen har jag under ett alltför långt tag fått nöja mig med en tråkig knappmobil. Nu skaffade jag mig äntligen en ny och underbart roligt Android. Det är liksom lite skoj just nu att pilla på telefonen...

I helgen har det varit isracing för fulla muggar så igår blev det inge ridning. Däremot var telningarna så friska och pigga att vi kunde åka och förundras över hur små och söta nyfödda bebisar är. Vi fick äntligen träffa Melker! Söt som socker och helt plötsligt blev jag själv sugen på en bebis igen. Sen kom jag på att bebisar växer och blir barn och då kände jag att det kanske räcker med de två barn jag redan har...

Idag var det också isracing med eftersom det var på hemmaplan följde Ida, den av barnen som inte tillbringade helgen hos mormorn och morfarn, med sin farsgubbe till tävlingen. Kund jag rida en sväng. Det blev ett pass på ridbanan. Har blivit några sådana på sistone då vi jobbat rätt ordentligt med galoppen. I vänster har det gått ganska bra men i höger har vi fått kämpa lite hårdare. Idag fungerade högergaloppen riktigt bra och hon ställde sig ordentligt i hörnen. Det som vi fått jobba ganska mycket med. Men helt plötsligt ville hon inte ställa sig inåt i trav i höger varv istället. Rätt så typiskt det där. När det helt plötsligt lossnar med en sak är det nåt annat som blir sämre istället. Men vi jobbar väl på. Hon var ändå riktigt duktig min fina tant!

Efter ridturen drog jag upp till Eriknäsbo för att bevista isracingtävlingen. Det är ju synd att det ska vara så jäkla kallt bara. Men skoj ändå.

Häromdagen red grannen på min Saga, Skitbra för jag hade verkligen noll ork och energi och hade inte orkat med att motionera henne själv. Dessvärre lyckades lilla Svea med lite ponny-list att rymma ur hagen samtidigt som grannen skulle släppa in Saga i hagen igen. Svea hade öst järnet runt huset och bockat vilt i glädje över sin nyvunna frihet. Själv kunde jag, som satt på jobbet och fick allt berättat för mig sedan, inte annat än skratta gott åt att den gamla, timida, lilla damen fortfarande har barnasinnet intakt. Grannen, som fick jaga det förrymda djuret, kunde dock hålla sig för skratt.

Släppte ihop kaninerna en sväng häromdagen också. Nya kaniner verkar vara på gång....

Fröken Fruttnis

Jag har varit isracingänka idag. Så nån ridtur blev det inte, men väl lite annat smått å gott. Helst av allt hade jag velat åka och hälsa på en alldeles nykläckt liten bäbis, men med två snoriga och hostiga ungar i släptåg kändes inte det riktigt bra. Man vill ju inte smitta den lille.

Istället hjälptes jag och Ida åt att dona lite med kaninburarna. Fyllde spån, halm och hö. Skruvade fast höhäckar och diskade mat- och vattenskålar. Klippte Red Freds klor så blodet rann, aj aj. Freddy brydde sig inte ett dugg men lilla godhjärtade Ida föll i tårar för den stackars sargade och blödande kaninens skull.

Sen packade jag in båda barnen i bilen och drog iväg för att handla en kaninhona. Hon fanns på samma ställe där vi förra våren köpte Red Fred. Den här gången blev det en kaninhona som är under året och av rasen Vit Lant. Vit med röda ögon. Föga rafflande men en tålig ras som är lättfödd och bra till självhushållning. Efter lite funderande och några knasiga förslag, såsom Axel eller Fröken Fruttnis, så enades vi om att hon kunde få heta Snövit. Nu ska Snövit få acklimatisera sig till sin tillvaro i Åsbacka lite innan vi introducerar henne för sin kavaljer.

Inte så vacker, men fungerar säkert bra ändå

 På kvällskvisten kände husets mamma sig lite trött och slö, så det fick bli enklaste möjliga middag: grillad korv med brö'! Framför braskaminen givetvis!

Gourmetmiddag

Ridtur

Blev en liten ridtur efterbyvägen idag. Sagan var lite ryckig, och slitig idag så det blev att jobba en hel del med våra kära övergångar. Faktiskt gjorde vi några övergångar galopp, skritt, galopp också och bytte galopp varje gång. Gick förvånansvärt bra och jag blev förvånad över att övningen inte gjorde att min pigga gamla dam helt sprang i luften, visst blev hon pigg men inte alls på värsta viset. Träffade på en dam som tyckte att Saga var riktigt snygg och sånt gjorde ridturen extra trevlig, givetvis.

Förevigade blev vi också innan vi red iväg.