Livets gång

En höna dog för oss inatt. Hon var Axels favorithöna som han ofta satt bredvid och klappade. Jag gissar att hon var gammal och trött och av den anledningen fann sig i klappandet. Hon har en längre tid skippat att sova på pinne och istället kurat ihop sig på ”kycklinglådan” som är placerad under pinnarna, vilket också är ett tecken på att hon börjat tackla av. Jag tror i alla fall att det var åldern som tog henne. Annars kanske det var vi som gjorde henne dålig genom den avlusning hon nyss genomgått. Hon och alla de andra. Vi använde oss visserligen bara av vanligt såpvatten, men som liten och åldrig höna kanske det räcker för att bli kall och förkyld och sedan döden dö. Ja ja, ur tiden är hon i alla fall och det är sånt man får räkna med när man har djur. Men antalet fjäderfän var ändå konstant när jag kom hem, en ny kyckling hade nämligen kläckts. Fler är på väg och om det kommer ett liv ur alla ägg som ruvats denna omgång så innebär det sju nya fjäderfän. Och ännu fler blir det senare.

Annars verkar avlusningen ha fungerat strålande. Kollade igenom fjäderdräkten på några höns igår och jag såg inte en endaste (levande) lus. Härligt!

Granskottssirap

Har inte provat detta ännu, men det påstås ska smaka finemang att söta teet med. Jag har två burkar som är på gång.

Varva granskott med strösocker och skivad citron i en burk. Sätt på locket och ställ i ett soligt fönster. Vänta. När sockret smält till en sirap är det bara att sila bort granskott och citroner. 

Jag tycker om såna här behändiga recept där ansträngningen är minimal.

Burkar nypackade med granskott, socker och citron

Samma burkar några dagar senare

Midsommar och solsken

Jo faktiskt. Midsommarens väder har faktiskt varit betydligt över förväntan. Vanligtvis brukar vi klä midsommarstången iklädda tjocka jackor och med snoriga näsor röda av kyla. I år kunde vi göra det relativt lättklädda och vi åt faktiskt till och med middag ute. Härliga tider.

Som traditionen i vår familj lyder så drog vi till Dåasen och stugan. Där var vi sammanlagt nio glada midsommarfirare och vi hjälptes åt att plocka blommor, klä stången, fixa käk och att förgylla tillvaron med vår närvaro blott. Lätt som en plätt. Härliga fyra dagar ledigt hade jag och jag spenderade de väl. Njöt av att ta det så lugnt. Och eftersom jag och maken tillbringade tiden växelvis hemma behövde jag aldrig stressa upp mig över att djuren var utan tillsyn. Jag och barnen åkte nämligen till stugan på torsdag redan. På fredag anlände maken och på lördag drog jag allena hem igen.

Söndagen ägnade jag åt att rida och på annat sätt ta hand om djuren. I hönshuset ligger för närvarande inte mindre än tre hönor och ruvar. Pust, många kycklingar blir det… De tre kycklingar vi har sedan tidigare har blivit större och deras mamma verkar inte bry sig så mycket om de längre, de har därför blivit väldigt självständiga och det börjar bli dags för dem att flytta.

Kaninungarna äter som hästar och om jag fyller hönätet på kvällen så är det tomt på morgonen. Trots att jag repar en massa gräs åt dem också. Måste verkligen bygga en betesbur modell större så de kan plocka sitt eget käk. Släppte ut de i kompostgallerbur i söndags men det slutade med en vild jakt på förrymda kaninungar så det gick inte heller. Lymla djur! Det börjar faktiskt bli dags att para Roxy igen också så det blir fler ungar. Hå hå jaja, vad jag håller på…

Jordärtskockorna börjar komma upp ur jorden. Jag längtar tills jag kan skörda.

Jag längtar också till semester. Har bara denna vecka och nästa kvar att jobba innan det är dags. Underbart!

Något mer som är underbart är provsvaren som kommit gällande Vilde. En aning förhöjda njurvärden men inget att bekymra sig över. Vi ska dock hålla koll så han inte börjar magra och dricka onormalt mycket. Även om han inte gör det kan en veterinärkoll om några år ändå vara på plats. Fina kissen!

Österrikisk ägglikör

Tänkte börja med en ny kategori här på bloggen. Nämligen recept. Och då recept som jag kan använda mig av när jag vill göra nåt av det som kommer från vår lilla gård. Kanske sånt man kan plocka i skogen också. Först ut är detta recept:

Österrikisk ägglikör

8 äggulor
4 dl florsocker
½ - 1 tsk vaniljsocker
5 dl grädde
5 dl 40% sprit, helst vit rom

Vispa äggulor, florsocker och vaniljsocker pösigt.
Blanda noga med ovispad grädde och spriten.

Förvaras i kyl och flaskan skakas lite då och då. Har lång hållbarhet och smakar som bäst om den får några veckor på sig.

Älskar och krasslig kisse

Älskar...?
Ja, jag tror faktiskt jag gör det. Eller ja… lite så där försiktigt som man gör i början innan man riktigt vågar tro att det är sant. Som en försiktig trevande förälskelse. Men jag tror den kan komma att växa…

Det är såklart sadeln jag pratar om. Red i den igår igen och det kändes riktigt bra. Börjar få in snitsen på det här med sadelridning igen och även Saga kändes nöjd och tillfreds. Lite väl ösig i början, men vi red på ett ställe där hon brukar hetsa en aning. Efter några övergångar och tempoväxlingar lugnade hon sig lite och vi fick fin kontakt med varandra. Jag tror att även hon gillar sadeln. Inte älskar för det kommer hon nog aldrig göra med nån sadel men den är helt klart godkänd. En sak som jag upptäckte vid gårdagens ridtur var att framvalvet på sadeln, ni vet där kan man kan slå blygdbenet halvt fördärvat om man är lite oförsiktig, är så mjukt så mjukt. Det känns som om det skulle vara stoppat med silikon eller nåt. Underbart!

Något som är mindre underbart är att vår Vilde-kisse är krasslig. För nån dag sedan upptäckte vi att han fått kala fläckar på halsen. Vi misstänkte genast ohyra av nåt slag och förbjöd barnen att ta på honom och idag tog maken med honom till veterinären. Där visade det sig att det inte alls var ohyra och att kattstackarn mådde riktigt pyton. Han var gul på tandkött och i öronen och man började genast misstänka problem med sköldkörtel och/eller njurar. Blodprover har skickats iväg till nåt lab och svar kommer förmodligen i morrn. Han var redigt full i mask också, trots att det inte var länge sen vi avmaskade honom, och förhoppningsvis är det maskarna som ställt till det. Även om veterinären trodde att det var nåt mer som låg bakom också. Han avmaskades och fick en b-vitamin spruta och har nu fått komma hem. Vi väntar oroligt på resultatet från blodprovet och hoppas att det inte är nåt allvarligt. Vår fina, fina VildeBill.

Lite smått glädjande nyheter är i alla fall att jag fått information från välinsatta källor att det är rejält med stret i elbandet till hästhagen nu. Det är min käre make som varit hjälpsam och känt efter, visserligen inte helt avsiktligt men ändå!

I morrn är jag ledig och sen hela långa midsommarhelgen, jag gillar't.

Älskar, älskar inte...

Det här med att prova sadlar är verkligen inte det enklaste som finns. Önskar att min häst hade haft mål i mun så hon kunde berätta exakt hur hon kände det. 

På lördag morgon klev jag upp tidigt så jag skulle kunna provrida sadeln i lugn och ro. Sadlade och satt upp och hamnade omedelbart i korrekt sits och blev på stört förälskad i det mjuka rejäla knästöden. Men det kändes givetvis ovant och som om jag satt flera decimeter ovanför hästen. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag suttit direkt på hennes ryggmuskler de senaste månaderna och närmare än så kan man liksom inte komma. Men det är ju en vanesak det där. Till min stora glädje fick jag inte ont i höfterna heller. Dessvärre gick Saga med små korta, struttiga steg och på hemvägen kändes allt så himla obehagligt att jag kände mig tvungen att hoppa av och gå bredvid. Besviken och uppgiven. Väl hemma mejlade jag återförsäljaren och meddelade att min häst hatade sadeln och att jag skulle skicka tillbaka den. Hon svarade med att hon nog tyckte jag skulle försöka en gång till.

Så i morse sadlade jag först med bomsadeln, den som inte passar längre, och Saga kändes precis som vanligt, avslappnad, mjuk och med fina elastiska kliv. Jag älskade varenda sekund av ridturen och vi till och med skuttade lite över en omkullblåst trädstam i skogen. Red hem och bytte sadel till FlexEE och Saga fortsatte att kännas precis som vanligt, om än lite sur förstås eftersom jag lurat henne på hemgången. Jaha? Gillar hon sadeln? Eller gillar hon den inte? Bestämde mig i alla fall för att ha den kvar och vänja in oss på den. Den är snygg, i bra kvalitet och jag är ganska övertygad om att den är snäll mot hästen. Så blir det!

Efter sadelprovning var det äntligen dags att börja byta elbanden i ena sommarhagen. Snälla grannen Madde hjälpte mig att ta ner de gamla utslitna och sen fick jag hjälp av Axel att sätta upp de nya. Tobbe slog gräset under undertråden så nu är det nytt och fräscht i ena sommarhagen i alla fall. Nästa år är det dags att byta i andra sommarhagen. 

Phu, och nu är helgen slut och det är jag med! Gonatt!

Sadelprovning

Idag hämtade jag den... Sadeln!

Så snart jag packat in mig och paketet i bilen var jag tvungen att slita upp kartongen, otåligt, likt ett barn på julafton. Och där låg den, min efterlängtade FlexEE-sadel. Vid en första anblick tyckte jag inte den var så snygg då den har ett litet annorlunda utseende men efter några fler anblickar tyckte jag den såg riktigt bra ut.

Efter middagen blev det dags för en liten snabb sadelprovning. Lade på den och ja, det såg väl rätt bra ut. Spände fast och det såg fortfarande bra ut. Var då också tvungen att hoppa upp för att känna lite. Och ja, en första känsla är väl bra. Dock lite halvsvårt att få nåt riktigt grepp om det hela i jeans och gummistövlar och med skallen inne i surret av de insekter som sökt sig till lysrörslampan i stallgången. I morrn blir det en första ridtur, längtar! Antar att det kommer kännas jäkligt konstigt bara eftersom jag vant mig vid barbackaridning de senaste månaderna, men man vänjer sig väl.

Så här ser de ut!

Äntligen har jag lyckats föreviga kycklingar och kaninungar på kort. Kycklingarna håller sig så nära hönsmamma som möjligt och vill inte alls komma nära mig när jag sträcker fram kameran mot deras små ynkliga näbbar.

 Kaninungarna däremot skuttar omkring som små studsbollar, springer över varann, i vattenskålen och snubblar över mamma Roxy. Biter lite i mina stövlar och är väldigt nyfikna och alerta. Äter som små shetlandponnies gör de också. Söta som sockervadd!

Dessvärre har vi löss på hönsen igen. Vissa har klasar med lusägg i fjäderdräkten och vissa har knappt nå ohyra alls. Idag laddade jag sprayflaskan med såpvatten och gick till attack. Men det var rätt trixigt att på ensam hand fånga in och vända de flaxande hönsen upp och ner och samtidigt sära på fjädrarna i fjäderdräkten OCH samtidigt hinna skjuta omkringspringande löss. Jag pallade därför bara med några utav hönsen så får vi ta de andra när vi kan hjälpas åt. Det där såpvattnet är förbaskat effektivt i alla fall! Ett sprut på lusjävlarna så stannar de snart upp och dör. MOAHAAHAAHAAA!!

Och vet ni? SADELN ÄR PÅ VÄG!!!! YEEEYY!

Bonusbild på fina Sagan

Avskum!

Usch, ibland tappar jag verkligen hoppet om mänskligheten....

Fölet Juni plågades till döds.

Ett år äldre och det där jäkla håret

Nu har jag hållit på med balsammetoden kontinuerligt sedan i slutet av februari. Och näe, jag är inte så imponerad faktiskt. Inser att jag nog inte är gjord för detta. Eller ja, mitt hår då… Håret ser inte alls friskare och glansigare ut utan snarare tvärtom, risigt och fjunigt och tungt. Det blir liksom ingen volym i det. Tänkte hålla ut till mitt tvättbalsam tagit slut och sen kör jag på med bara vanliga hederliga produkter i håret igen.

Det KAN vara så att jag bara inte hittat ”mina” produkter än och att håret blir fantastiskt bara jag gör det. Men jag orkar inte vänta. Och jag orkar inte hålla på. Mitt hår har dessutom alltid sett ganska välmående ut trots den undermåliga skötsel det periodvis fått så att hålla på och greja i onödan känns lite döfött. Så: Hejdå hårvänliga produkter och HEJ uttorkande tensider och silikoner!

I helgen har vi firat. Jag och brorsan fyller ju år dagarna efter varann och smarta som vi är brukar vi då slå ihop våra kalas. I lördags blev det därför grillkalas på Åsbackas största altan. Vädret var med oss och maten var smarrig. Helt klart en trevlig tillställning (om jag får säga det själv…) Söndagen blev det fika mest hela dagen då det droppade in folk lite nu och då. Tur att fika och tårta är så gott! Vad jag fått i present? Ett rejält lass med grus! Det är vad alla tjejer önskar sig mest när de fyller?!

Min egentliga födelsedag är ju egentligen idag så då passade det ju bra att det stod en kaffemaskin och väntade på mig när jag kom till jobbet. Tydligen hade jag och min närmaste kollega helt ovetande gått och vunnit nån sorts utmärkelse under lördagens firmasommarfest. Priset var en varsin kaffemaskin! Lovely! Hade jag hunnit med att köpa kaffekapslar idag hade jag väl suttit och sörplat på en kopp finfint kaffe just nu. Men, eftersom jag inte hann de,t läppjar jag istället på ett glas Pepsi Max. Gott skit de å!

Gamlingarna och Telningarna

Sitter här i min ensamhet. Dotra sover och sonen och maken har stuckit iväg på bäversafari. Jag hoppas de ser nån.

Tidigare ikväll har jag ridit en sväng på Saga med Tor på släp. Den motionen behöver han verkligen! Dessutom har jag insett att det faktiskt är en omöjlighet att låta Tor gå heltid på bete. Han sväller upp som en ballong. Har därför ikväll bråkat på honom betesreduceraren men med tanke på hur mycket han hatar den så känns inte det helt optimalt heller. Får se till att skaffa mig lite mer hö så jag kan låta honom livnära sig på sånt vissa delar av dygnet.

När jag ansåg att Tor promenerat klart red vi hem och jag bytte följeslagare. Blev Emma som fick följa med på en tur. Så tre av hushållets husdjur motionerade, härliga tider!

Försökte fota kycklingarna också som växer så det knakar. Tyvärr har vi inga vettiga batterier till kameran varför den dog i samma sekund jag knäppte på den. Skit också! Av sex ägg blev det slutligen bara tre kycklingar. Två av äggen sprack innan kläck och ärligt talat betvivlar jag att de ens var befruktade. En kyckling som kläcktes drog inte in gulesäcken ordentligt och blev förpassad till andra sidan. Av de tre som är kvar så är en svart och två gula. Ska bli spännande att se vad det är för kön på dem.

En kaninunge lyckades jag dock ta en taskig bild med mobilen på. Av de sju som föddes är fem kvar. En försvann och vi vet inte var den är. En annan ramlade ur boet och frös förmodligen ihjäl. De andra ser ut ungefär så här allihopa:

Söta va?

Pissblött och snorkallt

I lördags var det dags för familjen Åström/Stenberg att vara lite familjära. Vi följde därför med kyrkans bussresa till Furuvik. Barnen hade varit exalterade i flera dagar och mamman hade med bävan följt väderleksrapporten…

Och nog blev det kallt allt! Och blött! Det regnade rejält hela dagen och gärna på tvären. Furuvik befolkades alltså av slokande, plaskblöta vuxna som febrilt försökte få sina lika plaskblöta, men inte full lika slokande, telningar att inse att karusellåkning inte är särskilt roligt i hällregn och blåst. Det kommer de nog inte att inse förrän de själva blir slokande vuxna…

Djuren var smarta och höll sig inomhus. Lemurerna tryckte ihop sig i ett hörn och glodde förvånat på alla blöta människor som passerade för att få sig en lemur-glimt. Idioter, tänkte de säkert…

Det var en dyster skara regnställsklädda som på eftermiddagen samlades inför hemgång. Som tur var tyckte alla att det var en bra idé att åka hem två timmar innan planerad hemgång. Om det nu var nån som mot förmodan hade velat stanna längre så vågade de säkert inte säga de. Blöta, frusna och trötta människor med gråten i halsen ska man hantera med största försiktighet om man på något sätt är rädd om sig själv.

Väl hemma i vår trygga boning i skogen, skalades alla blöta kläder av, och medan vi väntade på att vattnet skulle fylla badkaret tändes en rejäl brasa. Sen satt vi en lång stund i det varma vattnet och tinade upp våra frusna kroppar och själar.

Söndagen var inte heller en dag man kommer vilja minnas med glädje… Jag vaknade och kände att nåt var knas med hjärtat. Kändes ungefär som om det ”glömde” ett slag emellanåt. Vilade hela dan i hopp om att det skulle försvinna men det gjorde inte det. Åkte därför in till akuten där ett EKG gjordes och jag fick prata med en läkare. EKG-t visade att allt såg normalt ut och läkaren informerade mig om att det jag kände som att hjärtat hoppade över ett slag var egentligen att hjärtat gjorde ett extra slag och därefter tog lite tid på sig till nästa slag. Vidare sa han att det inte var något farligt och när jag kände så där var det bättre att jag tog en promenad eller gjorde nåt annat fysiskt istället för att vila. Oerhört vanligt symptom på stress… Jahaja, så var vi där igen då....med stressymtomen... Jag skulle i alla fall få återkomma och göra ett 24-timmars EKG, allt för att vara på den säkra sidan. på kvällen var jag så himla trött att jag gick och la mig nio och klev inte upp förrän sju på morgonen, 10 timmars sömn! Inte illa!
Idag känner jag fortfarande av det där fladdrandet men som tur är inte lika mycket.

Idag är i alla fall en bra dag! För idag fyller fine Tor 23 år. Hipp hipp Hurra!! Nu ska jag gå ut och bjuda den gamle gossen på lite morot och lite kli på bästa klistället.