Hemkomna från vår underbara resa börjar vi återigen komma in i den vanliga trallen. Även om julen står för dörren så känns allt så vardagligt här hemma att man lite smått börjar undra över det man faktiskt varit med om. Kan det verkligen vara möjligt att vi, för bara några dagar sen, låg på stranden och solade? Vi kanske har inbillat oss alltihop... Som tur är har vi bildbevis, och så snart vi laddat batterierna till kameran kommer vi att lägga upp lite fler bilder (vi ska bara hitta batterierna först...)
Vår resa har som sagt varit underbar. Allt vi föresatt oss att göra i Vietnam har vi också gjort. Men hur underbart det ändå har varit därborta så var det absolut underbaraste av allt att komma hem till vår älskade lille Axel! Den stackaren hade längtat väldigt mycket efter oss och när vi kom innanför dörren hemma blev han så glad att han grät! Lillgubben!
Den natten sov jag inträngd mellan Axel och Glenn, som också blev väldigt glad över att vi till slut kommit hem. Mmmysigt! Tobbe fortsatte dock direkt efter hemkomst vidare till Strömsund för träningsläger och tävlingar (var därför Glenn vågade trotsa husbonns lagar och smyga sig ned under täcket med matte).
Väl hemkommen slungades vi dock direkt in i den bistra verkligheten igen då pannan gett upp. Hade ingen värme i huset och inget varmvatten. (Det senare visade sig bero på att jag, i min iver att försöka rätta till det där med värmen, fingrat på fel sorts kranar på pannan... Men det behöver vi ju inte prata så högt om.) Som tur är har vi ju möjlighet att elda både i braskamin och vedspis vilket räddade min och Axels tillvaro under helgen.
På fredagmorgon när jag slog upp ögonen slogs jag också av den obehagliga insikten att jag skulle behöva göra frukost själv. Och laga lunch. Och middag. DET hade jag verkligen kunnat vara utan.
Sista dagen i Ho Chi Minh/Saigon passade vi på att besöka det ställe som legat näst högst upp på "att-göra-listan" efter Mekongdeltat: de berömda Cu Chi-tunnlarna där innevånarna i byn Cu Chi levde sitt liv under kriget. Mycket intressant. Och helt ofattbart att dessa människor verkligen bodde där under så lång tid. Vi fick möjlighet att prova på hur det kändes där nere och det var trångt, kvalmigt och mycket mycket varmt. Efter 20 meter under jord valde jag att gå upp igen. Tobbe däremot fortsatte ytterligare ca hundra meter. På slutet hade det varit så trångt att han var tvungen att verkligen krypa på knäna.
Matplatser hade detta uppfinningsrika folk också byggt under jord, konstruerade så att röken från spisarna mynnade ut i skogen en bra bit ifrån det ställe där de vistades. Till och med underjordiska brunnar fanns. Det de åt var mestadels kokt tapioka, vilket vi fick provsmaka. Påminner om potatis i konsistensen, en aning fastare bara, och rätt gott. Vår guide, som själv varit med under kriget smakade inget. Han hade tvingats äta alldeles för mycket tapioka under sitt liv tyckte han. För övrigt en väldigt härlig individ som verkligen var glad och tacksam över att vara i livet. "Det enda du behöver göra är att le" tyckte han.
Uppfinningsikedomen hos människorna i Cu Chi visade sig även bland de fällor de gillrat för de amerikanska soldaterna, den ena värre än den andra. Alla konstruerade för att skada hellre än för att döda. En skadad soldat behöver hjälp varför en sådan satte fler soldater ur spel än om han dött.
På vägen till Cu Chi-tunnlarna besökte vi ett Cao Dai tempel. Det var stort, färgglatt och vackert. Men eldragningarna i detta tempel, liksom i övriga landet, skulle ge en svensk elektriker mardrömmar. Vi lyckades pricka in middagsmässan vid tolv när vi kom och det var intressant att se de gubbar och gummar som såg ut att vara ungeför 300 år gamla utföra sina böne-ritualer.
Väl hemkomna från denna dagstur var det dags för oss att kasta oss ut i vimlet i HCMC för att handla julklappar. Vi lyckades faktiskt rätt bra och avslutade det hela med en skrovmåltid på Kentucky Fried Chicken. Hur gott som helst efter ris och nudlar i två veckor.
På vägen hem stannade vi också till vid en lokal "bar". Dvs ett hål i väggen där små bord och stolar std uppställda ute på trottoaren. Där kunde vi avnjuta den lokala färskölen Bia Hoi. En liter för fem kronor. Rätt god, lite blaskig, men helt okej att släcka törsten med. Ölen levereras direkt från fabrik med tankbil till dessa små syltor och tydligen brukar både smak och styrka på denna öl variera lite från dag till dag. Hur som helst, i och med detta hade vi gjort allt vi önskat, från att besöka Mekongfloden till att dricka Bia Hoi.
God Jul till er alla från oss!!!
tisdag 23 december 2008
torsdag 18 december 2008
Pa vag
Sitter nu i hotellets lobby, har nyss atit frukost och vantar pa nu pa taxin som ska ta oss till flygplatsen.
Vi langtar hem nu och mest langtar vi saklart efter Axel. Vi langtar efter alla andra ocksa, och efter djuren och efter var egen MJUKA sang. Maste faktiskt erkanna att vi langtar lite efter sno och kyla ocksa. Den vita renhet som finns i Sverige som definitivt inte finns har. Vi saknar aven lugnet, har ar ljudligt och mycket liv och rorelse hela tiden. Det bor fler folk i den har staden an i hela Sverige och har finns 4.5 milj mopeder som aker runt och tutar hela dagarna. (ja det sitter naturligtvis folk pa dem ocksa, men... ni fattar...) Mycket enerverande.
Men hade det inte varit for Axel hade vi kunnat stanna nagon vecka till. Inte Tobbe, sager han, han vill hem. Ska bli valdigt skont att komma hem faktiskt.
Sweden, here we come!
Vi langtar hem nu och mest langtar vi saklart efter Axel. Vi langtar efter alla andra ocksa, och efter djuren och efter var egen MJUKA sang. Maste faktiskt erkanna att vi langtar lite efter sno och kyla ocksa. Den vita renhet som finns i Sverige som definitivt inte finns har. Vi saknar aven lugnet, har ar ljudligt och mycket liv och rorelse hela tiden. Det bor fler folk i den har staden an i hela Sverige och har finns 4.5 milj mopeder som aker runt och tutar hela dagarna. (ja det sitter naturligtvis folk pa dem ocksa, men... ni fattar...) Mycket enerverande.
Men hade det inte varit for Axel hade vi kunnat stanna nagon vecka till. Inte Tobbe, sager han, han vill hem. Ska bli valdigt skont att komma hem faktiskt.
Sweden, here we come!
onsdag 17 december 2008
Mekong
I forrgar kom vi sakert och fint fram till Ho Chi Minh City. Lika ljudligt och hetsigt som forra gangen. Fick tag pa ett rent och prydligt hotellrum till ett vettigt pris. Tyvarr ar sangarna sa harda att vi egentligen skulle kunna ligga pa golvet lika garna. Men det ar bara en natt kvar...
I gar tillbringade vi dagen med att ta en tur pa Mekongfloden och tillhorande delta. Besokte nagra oar, akte med bade stora och sma batar genom de slingrande vattenvagarna. Dar gjorde vi ocksa ett besok pa en godisfabrik som gjorde cocosgodis. Luktade valdigt gott och det smakade lika gott utom for Tobbe som av nagon underlig anledning inte gillar cocos.
Vi fick ocksa besoka en biodling dar de saklart framstallde honung, men aven honungsvin vilken var 40 procentig och smakade som vanligt hembrant ungefar.
Efter nagra turer bland oarna blev till slut tillbaka skjutsade till staden.
Idag ar det Cu Chi tunnlarna som galler och ett tempel som heter Cao Dai. Det storsta templet i Vietnam. Ska bli intressant.
I morrn aker vi hem! Tjohooo!!! Vi langtar!!
I gar tillbringade vi dagen med att ta en tur pa Mekongfloden och tillhorande delta. Besokte nagra oar, akte med bade stora och sma batar genom de slingrande vattenvagarna. Dar gjorde vi ocksa ett besok pa en godisfabrik som gjorde cocosgodis. Luktade valdigt gott och det smakade lika gott utom for Tobbe som av nagon underlig anledning inte gillar cocos.
Vi fick ocksa besoka en biodling dar de saklart framstallde honung, men aven honungsvin vilken var 40 procentig och smakade som vanligt hembrant ungefar.
Efter nagra turer bland oarna blev till slut tillbaka skjutsade till staden.
Idag ar det Cu Chi tunnlarna som galler och ett tempel som heter Cao Dai. Det storsta templet i Vietnam. Ska bli intressant.
I morrn aker vi hem! Tjohooo!!! Vi langtar!!
söndag 14 december 2008
Sista kvallen i havet
Har nyss varit ute och tagit ett kvallsdopp, det sista doppet i havet innan vi aker hem till snon och kylan igen. Klockan ar kvart over nio pa kvallen och det ar varmt ute. Annu varmare i vattnet, stjarnklart och manen lyser stor och rund. Harligt!
Idag har vi varit och fatt vara stackars fotter omhandertagna. Tva blyga, magra tonaringar utforde fotmassage och handmassage pa oss. De var sa blyga att ifall man forsokte mota deras blickar tittade de raskt ned pa vara fotter igen. Men duktiga var de! Tobbe till och med somnade.
Tobbe har for ovrigt agnat sig at lite barmarkstraning under var vistelse har. Med tanke pa den stundande helgen i Stromsund. Traningen har gatt ut pa att han har hallit ena benet utanfor solsangen och hallit det i luften sa lange han orkat. Sa nu spoar han skiten ur alla andra isforare dar uppe! ;)
I morrn drar vi vidare till Saigon. Vi hoppas pa att hinna med bade Cu Chi tunnlarna och en dagstur i Mekongdeltat, samt lite shopping innan var vistelse har ar slut.
Anna har borjat oroa sig for att hastarnas ho hemma borjar ta slut och ber mina snalla hastskotare att i sa fall slanga ut en tva/tre buntar ho varje dag sa de klarar kylan. Forhoppningsvis har de inte atit upp rundbalarna annu, men man vet aldrig... Garlic tycker ju som sagt om mat...
Halsa Axel fran oss och krama honom lange och tala om att nu ar vi snart hemma igen. Vi saknar honom nagot fruktansvart!
Vi ses snart!
Idag har vi varit och fatt vara stackars fotter omhandertagna. Tva blyga, magra tonaringar utforde fotmassage och handmassage pa oss. De var sa blyga att ifall man forsokte mota deras blickar tittade de raskt ned pa vara fotter igen. Men duktiga var de! Tobbe till och med somnade.
Tobbe har for ovrigt agnat sig at lite barmarkstraning under var vistelse har. Med tanke pa den stundande helgen i Stromsund. Traningen har gatt ut pa att han har hallit ena benet utanfor solsangen och hallit det i luften sa lange han orkat. Sa nu spoar han skiten ur alla andra isforare dar uppe! ;)
I morrn drar vi vidare till Saigon. Vi hoppas pa att hinna med bade Cu Chi tunnlarna och en dagstur i Mekongdeltat, samt lite shopping innan var vistelse har ar slut.
Anna har borjat oroa sig for att hastarnas ho hemma borjar ta slut och ber mina snalla hastskotare att i sa fall slanga ut en tva/tre buntar ho varje dag sa de klarar kylan. Forhoppningsvis har de inte atit upp rundbalarna annu, men man vet aldrig... Garlic tycker ju som sagt om mat...
Halsa Axel fran oss och krama honom lange och tala om att nu ar vi snart hemma igen. Vi saknar honom nagot fruktansvart!
Vi ses snart!
lördag 13 december 2008
Sjoborrar och kraftor
Igar var vi ut pa en liten battur som tog hela dagen. Vi blev upphamtade vid vart hotell och skjutsade till hamnen i Thoi Ahn (med reservation for riktigheten i namnet). Dar hoppade vi pa en liten turistbat tillsammans med en hel bunt andra turister av varierande nationaliteter och nagra vitenamesiska guider.
Pa havet passerade vi nagra oar, andra batar i olika storlekar, allt fran sma flytblock av frigolit som roddes fram med aror till stora fraktfartyg lastade med allt mellan himmel och jord. Vi passerade aven flytande byar. Ett stort antal sma hyddor byggda pa flottar som holls flytande med hjalp av oljefat. Pa dessa flottar bodde forutom hela familjen aven husdjuren.
Vart forsta stopp gjordes vid nagra koraller dar snorkling stod pa schemat. Tobbe snorklade naturligtvis omkring som varsta salen. Anna daremot, som ar en riktig kyckling nar det galler sant som involverar vatten, snorklade ytterst sparsamt. Dessutom kryllade botten av stora skrackinjagande sjoborrar vilket inte direkt dampade min skrack.
Sjoborrsfiske agnade sig en av besattningsmannen at nar vi turister snorklade. En hel korg full med sjoborrar plockade han upp vilka sedan blev friserade. Taggarna klipptes bort med sax och darefter klipptes sjoborrarna upp och konskortlarna ats sedan raa, det anses tydligen som en verklig delikatess. Tobbe smakade en och beskriver smaken som besk och sur pa samma gang, varken gott eller illasmakande.
Efter nagra snorklingsturer at vi lunch och darefter blev det dags att prova fiskelyckan. Tobbe fick fyra aborrliknade firrar och Anna kammade sa klart noll.
Nar batturen natt sin anda blev i bil skjutsade till en mycket vacker vit strand kallad Sao Beach. Vit finkornig sandstrand sa langt ogat nadde och kristallklart vatten. Ett riktigt paradis. Tyvarr lyckades Tobbe sparka till en sjoborre med stortan sa att han fick tre taggar i tan. "Not good!!" sa vara resekamrater... Men an sa lange har vi inte markt av att han blivit varken battre eller samre sa det var nog ingen storre fara.
Idag har vi tillbringat dagen pa stranden. Last lite, lyssnat pa vagorna, tittat pa sma barn som lekt vid strandkanten, tittat pa tjocka gubbar i fula badbyxor, slumrat lite, gatt en lang promenad pa stranden, Tobbe fick massage av en ung vacker vietnamesiska. Men eftersom Tobbe numera ser ut som en krafta pa ryggen efter gardagens snorklande var det tydligen inte en enbart angenam upplevelse. Sand blandades namligen med massageoljan, och peeling pa en rodbrand rygg ar inte sa skont. I morrn ska Anna skamma bort sina fotter pa ett footspa i narheten, ska bli harligt.
Nu har vi bara en dag kvar pa denna o, sedan bar det av till "crazy-town" Ho Chi Minh City igen.
Ha det gott!!
Pa havet passerade vi nagra oar, andra batar i olika storlekar, allt fran sma flytblock av frigolit som roddes fram med aror till stora fraktfartyg lastade med allt mellan himmel och jord. Vi passerade aven flytande byar. Ett stort antal sma hyddor byggda pa flottar som holls flytande med hjalp av oljefat. Pa dessa flottar bodde forutom hela familjen aven husdjuren.
Vart forsta stopp gjordes vid nagra koraller dar snorkling stod pa schemat. Tobbe snorklade naturligtvis omkring som varsta salen. Anna daremot, som ar en riktig kyckling nar det galler sant som involverar vatten, snorklade ytterst sparsamt. Dessutom kryllade botten av stora skrackinjagande sjoborrar vilket inte direkt dampade min skrack.
Sjoborrsfiske agnade sig en av besattningsmannen at nar vi turister snorklade. En hel korg full med sjoborrar plockade han upp vilka sedan blev friserade. Taggarna klipptes bort med sax och darefter klipptes sjoborrarna upp och konskortlarna ats sedan raa, det anses tydligen som en verklig delikatess. Tobbe smakade en och beskriver smaken som besk och sur pa samma gang, varken gott eller illasmakande.
Efter nagra snorklingsturer at vi lunch och darefter blev det dags att prova fiskelyckan. Tobbe fick fyra aborrliknade firrar och Anna kammade sa klart noll.
Nar batturen natt sin anda blev i bil skjutsade till en mycket vacker vit strand kallad Sao Beach. Vit finkornig sandstrand sa langt ogat nadde och kristallklart vatten. Ett riktigt paradis. Tyvarr lyckades Tobbe sparka till en sjoborre med stortan sa att han fick tre taggar i tan. "Not good!!" sa vara resekamrater... Men an sa lange har vi inte markt av att han blivit varken battre eller samre sa det var nog ingen storre fara.
Idag har vi tillbringat dagen pa stranden. Last lite, lyssnat pa vagorna, tittat pa sma barn som lekt vid strandkanten, tittat pa tjocka gubbar i fula badbyxor, slumrat lite, gatt en lang promenad pa stranden, Tobbe fick massage av en ung vacker vietnamesiska. Men eftersom Tobbe numera ser ut som en krafta pa ryggen efter gardagens snorklande var det tydligen inte en enbart angenam upplevelse. Sand blandades namligen med massageoljan, och peeling pa en rodbrand rygg ar inte sa skont. I morrn ska Anna skamma bort sina fotter pa ett footspa i narheten, ska bli harligt.
Nu har vi bara en dag kvar pa denna o, sedan bar det av till "crazy-town" Ho Chi Minh City igen.
Ha det gott!!
torsdag 11 december 2008
Genom djungel och sumpmark
Idag hyrde vi moppe och akte langs kusten. Har finns i stort sett bara grusvagar gjorda pa rod sand och stora stenar sa det var en ratt skumpig fard. Vi blev ocksa totalt igendammade av rott fint damm. Men det gjorde abslout ingenting eftersom vi sett sa valdigt mycket. Allt fran vita paradis-lika strander till grona, slemmiga sumpmarker som luktade rutten fisk. I dessa sumpmarker bodde folk i sina sma hyddor som stod pa palar. De badade och fiskade i det grona slemmet.
Var fard gick till den udde pa denna o som ligger allra narmast Kambodja. Bara 4 km bort sag vi Kambodja som blanande berg vid horisonten. Dar at vi en god lunch omgivna av en hel bunt med hungriga hundar i alla mojliga storlekar, aldrar och farger. Det lustiga ar att de allra flesta av hundarna pa denna o har en ridge pa ryggen likt Emma. Deras ursprung kan man val bara fantisera om.
Pa turiststallet hade de aven nagra apor tragiskt instangda i sma burar fulla med sopor. De stackringarna sag helt apatiska ut. Aven en stor havsskoldpadda hade mott sitt ode dar och bodde i en liten damm. Sa vacker och sa vingklippt pa nat satt.
Vagarna har har visat sig vara helt osannolika. Det som fran borjan ar en stor bred vag mynnar till slut ut i nat som mera liknar en kostig. Over broar, igenom skabbiga byar och sumphal, for att sedan bli en bred vag genom skogen igen.
Vi visar lite bilder istallet:
Bred vag....
...som blev en smal vag (ja nu far ni vrida pa huvet)
Har ar stranden dar vi stannade till for ett dopp.
Har ar stranden dar vi at lunch, Kambodja syns vid horisonten.
Detta ar en liten by vi akte forbi, det syns lite daligt pa bilden, men skjulen star pa palar och det grona som ar bakom ar stillastaende gront vatten. Det luktade UACK!
Nu ska vi ga och ata middag. Krama Axel fran oss!
Var fard gick till den udde pa denna o som ligger allra narmast Kambodja. Bara 4 km bort sag vi Kambodja som blanande berg vid horisonten. Dar at vi en god lunch omgivna av en hel bunt med hungriga hundar i alla mojliga storlekar, aldrar och farger. Det lustiga ar att de allra flesta av hundarna pa denna o har en ridge pa ryggen likt Emma. Deras ursprung kan man val bara fantisera om.
Pa turiststallet hade de aven nagra apor tragiskt instangda i sma burar fulla med sopor. De stackringarna sag helt apatiska ut. Aven en stor havsskoldpadda hade mott sitt ode dar och bodde i en liten damm. Sa vacker och sa vingklippt pa nat satt.
Vagarna har har visat sig vara helt osannolika. Det som fran borjan ar en stor bred vag mynnar till slut ut i nat som mera liknar en kostig. Over broar, igenom skabbiga byar och sumphal, for att sedan bli en bred vag genom skogen igen.
Vi visar lite bilder istallet:
Bred vag....
...som blev en smal vag (ja nu far ni vrida pa huvet)
Har ar stranden dar vi stannade till for ett dopp.
Har ar stranden dar vi at lunch, Kambodja syns vid horisonten.
Detta ar en liten by vi akte forbi, det syns lite daligt pa bilden, men skjulen star pa palar och det grona som ar bakom ar stillastaende gront vatten. Det luktade UACK!Nu ska vi ga och ata middag. Krama Axel fran oss!
onsdag 10 december 2008
Som doda sillar...
...har vi legat pa stranden idag. Solat och badat, last, lyssnat pa vagorna och tittat pa smakrabborna som sprungit fram och tillbaka pa stranden. Helt underbart. Lite markligt ar det dock att ligga pa en soldrankt strand, hora vagorna skvalpa och i bakgrunden hora Stilla Natt och i ogonvran se en julgran stata i full kladsel. Svart att fatta att det snart ar jul.
Efter en hel dag i solen sa begav vi oss till stadens nattmarknad och strosade lite. Efter den inte alltfor arbetsamma utflykten (moped tillbaka till hotellet... kostade ca 10 kr) blev det dags for grillbuffe pa hotellet. Gasterna lyste med sin franvaro varfor vi hade 6 uppassare i stort sett for oss sjalva. De var sa hjalpsamma att de nastan hade kunnat mata oss i sin iver att fa hjalpa till. Gott var det i alla fall och redigt matta blev vi.
Nu ar det snart dags att krypa till kojs och se vad morgondagen bar med sig.
Vi hoppas att allt flyter pa bra hemma och att Kake lyckades fa igang pelletsbrannaren igen. Vi tackar er alla for all hjalp!! Utan er skulle vi inte kunna vara har och forlusta oss.
Krama och pussa Axel fran oss och tala om for honom att vi langtar ihjal oss efter honom!
Gonatt!
Efter en hel dag i solen sa begav vi oss till stadens nattmarknad och strosade lite. Efter den inte alltfor arbetsamma utflykten (moped tillbaka till hotellet... kostade ca 10 kr) blev det dags for grillbuffe pa hotellet. Gasterna lyste med sin franvaro varfor vi hade 6 uppassare i stort sett for oss sjalva. De var sa hjalpsamma att de nastan hade kunnat mata oss i sin iver att fa hjalpa till. Gott var det i alla fall och redigt matta blev vi.
Nu ar det snart dags att krypa till kojs och se vad morgondagen bar med sig.
Vi hoppas att allt flyter pa bra hemma och att Kake lyckades fa igang pelletsbrannaren igen. Vi tackar er alla for all hjalp!! Utan er skulle vi inte kunna vara har och forlusta oss.
Krama och pussa Axel fran oss och tala om for honom att vi langtar ihjal oss efter honom!
Gonatt!
tisdag 9 december 2008
Matta och belatna...
...sitter vi har, efter att ha atit en underbart god (och billig) middag pa en lokal "restaurang" efter gatan har i staden Duong Dong pa Phu Quoc. Matstallet ar egentligen bara ett platskjul som man byggt ut i omgangar, ser lite ruckligt ut men de serverade riktigt god mat. Och stora portioner sa till och med Tobbe blev matt. Annars brukar portionerna har vara lite snalt tilltagna, de sma vietnameserna behover val inte sa mycket mat for att halla humoret i trim, antar jag.
Vi klev upp 05.30 i morse for att ta taxin vi bestallt till kl 6. Den dok upp kl 6.30 vilket gjorde att vi blev lite stressade innan vi kom fram till flygplatsen. Men det gick bra och vi fick till slut ga ombord pa det lilla propellerplanet. En timmes flygresa och vi landade i Duong Dong dar vi blev upplockade av personal fran hotellet. Lyxigt varre!
Hotellet ar valdigt flott! Personal som passar upp, bugar och bockar och sager "mister" och "madam" i varannan mening. En valdig kontrast till var "kackerlacks-bungalow" i Mui Ne!
Aven kontrasterna har i staden ar stora, vart hotell ligger intill en liten grusvag. Nar vi gar igenom hotellet finns paradiset. Palmer, prunkande tradgardar, stora pooler, tennisbanor och sist men inte minst den underbara stranden. Inte mycket turister och lungt vatten att bada i. Pa andra sidan vagen star platskjulen pa rad i dammet, vissa bara hoplappade med presenningar. Pa nat konstigt satt ar manniskorna trots detta valdigt glada och verkar vara tillfreds med det lilla det har.
Trots att vi har det sa himla bra langtar vi valdigt mycket efter Axel. Inatt dromde jag (Anna) att Axel hade vuxit sa hemskt till vi kom hem. Att han var lang och stor och inte ville kramas med mamma och pappa langre. Usch, tur det bara var en drom!
Tackar sa mycket for gratulationerna, Tobbe har saklart inte kopt nagot an, men det kanske blir en drink vid stranden. For dit ska vi ga nu och lyssna pa vagorna och stillheten.
Ha det bra darhemma!
Vi klev upp 05.30 i morse for att ta taxin vi bestallt till kl 6. Den dok upp kl 6.30 vilket gjorde att vi blev lite stressade innan vi kom fram till flygplatsen. Men det gick bra och vi fick till slut ga ombord pa det lilla propellerplanet. En timmes flygresa och vi landade i Duong Dong dar vi blev upplockade av personal fran hotellet. Lyxigt varre!
Hotellet ar valdigt flott! Personal som passar upp, bugar och bockar och sager "mister" och "madam" i varannan mening. En valdig kontrast till var "kackerlacks-bungalow" i Mui Ne!
Aven kontrasterna har i staden ar stora, vart hotell ligger intill en liten grusvag. Nar vi gar igenom hotellet finns paradiset. Palmer, prunkande tradgardar, stora pooler, tennisbanor och sist men inte minst den underbara stranden. Inte mycket turister och lungt vatten att bada i. Pa andra sidan vagen star platskjulen pa rad i dammet, vissa bara hoplappade med presenningar. Pa nat konstigt satt ar manniskorna trots detta valdigt glada och verkar vara tillfreds med det lilla det har.
Trots att vi har det sa himla bra langtar vi valdigt mycket efter Axel. Inatt dromde jag (Anna) att Axel hade vuxit sa hemskt till vi kom hem. Att han var lang och stor och inte ville kramas med mamma och pappa langre. Usch, tur det bara var en drom!
Tackar sa mycket for gratulationerna, Tobbe har saklart inte kopt nagot an, men det kanske blir en drink vid stranden. For dit ska vi ga nu och lyssna pa vagorna och stillheten.
Ha det bra darhemma!
måndag 8 december 2008
Sista kvallen i Phan Thiet
2008-12-08.
Nu lider var vistelse har i Phan Thiet, Mui Ne mot sitt slut. I morgon aker vi tillbaka till Saigon for att ta inrikesflyget till on Phu Quoc, dar vi ska lyxa till det som sjutton.
Igar ledsnade vi pa turistlivet har i Mui Ne och hyrde en motorcykel och akte pa lite upptacktsfard pa egen hand. Vi ville se de Vita Sanddynerna som ska vara en valdig turistattraktion har. Efter att ha kort i ca tva timmar i varsta blasten och akt igenom nagra sma byar, sett kossor, getter och aven hastar, kom vi fram. En ratt haftig syn med ett mini-oken mitt bland bergen. Tyvarr blaste det som bara den vilket gjorde att sanden yrde och i det narmaste blastrade vara stackars bara ben. Det knastrade mellan tanderna och nar vi kom tillbaka markte vi att vi hade sand nastan overallt, aven innanfor kladerna.
Pa vagen till och fran sanddynerna akte vi forbi manga gravplatser och pa nastan alla fanns att hakkors malat. Denna symbol ar en lyckosymbol har men vi hoppade till lite nar vi upptackte detta. Forevigat pa kort ocksa. Tyvarr har vi slut pa batteriet i kameran for tillfallet varfor vi inte kan lagga upp nagra bilder.
Pa kvallen lyckades vi fa bevittna slakten av en orm. Blodet samlades upp i ett glas med sprit sen fick alla som onskade smaka pa den nagot ovanliga drinken. Gott! Tyckte Tobbe...
Eftersom det blev en mycket sen kvall igar (hangde ihop med tva Goteborgare som inte spottade i glaset direkt) kom vi upp ratt sent och alla som kanner Anna vet hur klen flickstackaren kan bli dagen efter. Sa aven idag.... Har darfor legat pa stranden och lyssnat pa vagorna nastan hela dagen. Men efter nagra kalla lask (ol ar inte sarskilt lockande idag...) och lite mat kanner vi oss nu som nya manniskor. Har just varit pa skonhetssalong dar Anna fick sitt har klippt och Tobbe blev rakad. 60 kr gick det kalaset pa.
Nej nu ar det dags for oss att bege oss tillbaka till var bungalow for att hora ifall de kan fixa taxi at oss till i morgon bitti.
Ha det gott! Det har vi!
(Ge Axel en stor kram fran oss)
Nu lider var vistelse har i Phan Thiet, Mui Ne mot sitt slut. I morgon aker vi tillbaka till Saigon for att ta inrikesflyget till on Phu Quoc, dar vi ska lyxa till det som sjutton.
Igar ledsnade vi pa turistlivet har i Mui Ne och hyrde en motorcykel och akte pa lite upptacktsfard pa egen hand. Vi ville se de Vita Sanddynerna som ska vara en valdig turistattraktion har. Efter att ha kort i ca tva timmar i varsta blasten och akt igenom nagra sma byar, sett kossor, getter och aven hastar, kom vi fram. En ratt haftig syn med ett mini-oken mitt bland bergen. Tyvarr blaste det som bara den vilket gjorde att sanden yrde och i det narmaste blastrade vara stackars bara ben. Det knastrade mellan tanderna och nar vi kom tillbaka markte vi att vi hade sand nastan overallt, aven innanfor kladerna.
Pa vagen till och fran sanddynerna akte vi forbi manga gravplatser och pa nastan alla fanns att hakkors malat. Denna symbol ar en lyckosymbol har men vi hoppade till lite nar vi upptackte detta. Forevigat pa kort ocksa. Tyvarr har vi slut pa batteriet i kameran for tillfallet varfor vi inte kan lagga upp nagra bilder.
Pa kvallen lyckades vi fa bevittna slakten av en orm. Blodet samlades upp i ett glas med sprit sen fick alla som onskade smaka pa den nagot ovanliga drinken. Gott! Tyckte Tobbe...
Eftersom det blev en mycket sen kvall igar (hangde ihop med tva Goteborgare som inte spottade i glaset direkt) kom vi upp ratt sent och alla som kanner Anna vet hur klen flickstackaren kan bli dagen efter. Sa aven idag.... Har darfor legat pa stranden och lyssnat pa vagorna nastan hela dagen. Men efter nagra kalla lask (ol ar inte sarskilt lockande idag...) och lite mat kanner vi oss nu som nya manniskor. Har just varit pa skonhetssalong dar Anna fick sitt har klippt och Tobbe blev rakad. 60 kr gick det kalaset pa.
Nej nu ar det dags for oss att bege oss tillbaka till var bungalow for att hora ifall de kan fixa taxi at oss till i morgon bitti.
Ha det gott! Det har vi!
(Ge Axel en stor kram fran oss)
lördag 6 december 2008
Bland damrattor och kackerlackor...
Efter en tur pa 25 mil med taxi kom vi igar fram till Phan Thiet och Mui Ne stranden. Mycket lugnare an storstadens hets.
Lyckades hitta en billig bungalow bara nagra meter fran stranden. Vi fick borja med att laga ett hal i badrumsfonstret och slanga en kackerlacka i toan. Verkar inte som om de stadat sa varst noga de senaste aren... Dammrattor och tomma petflaskor under sangen och badkaret har de nog aldrig skurat sen det sattes in. Men sanglinnet ar rent, AC:n fungerar och vi hor skvalpet fran vagorna nar de rullar in.
Nu har vi ocksa bokat en resa vidare till paradis-on Phu Quoc med tillhorande hotell rekommenderat av Ving. Forhoppningsvis slipper vi kackerlackorna dar. Dit aker vi pa tisdag.
Tar taxi tillbaka till Saigon for att ta inrikesflyget.
Idag har vi badat i tva meters vagor. Har blaser ratt bra och vi drabbas av stomavbrott ideligen. Var till internet-cafet tidigare idag for att skriva ett inlagg men hann inte gora klart innan strommen forsvann.
Vi har det valdigt bra! Maten ar battre har an i Saigon och igar at vi jattegoda skaldjur. Och annu, peppar peppar, har vi inte blivit risiga i kistan.
Vi saknar saklart er alla och allra mest saknar vi AXEL. Pussa honom fran oss! (Jag (Anna) funderar pa att kidnappa varenda unge jag ser for att stilla mitt behov av mjuka barnkinder...)
Ha det bra i sno-yran! Eller...? Tobbe undrar hur kallt det ar, ar val bekymrad over isen antar jag... ;) Vi har fatt sol nu och det ar ca 30 grader varmt, haaarligt!
Tills vi hors igen!
Kom forresten pa. Eftersom det ar den 6:e idag vill vi passa pa att gratulera Par pa namnsdagen. Hurra, hurra, hurra!
Lyckades hitta en billig bungalow bara nagra meter fran stranden. Vi fick borja med att laga ett hal i badrumsfonstret och slanga en kackerlacka i toan. Verkar inte som om de stadat sa varst noga de senaste aren... Dammrattor och tomma petflaskor under sangen och badkaret har de nog aldrig skurat sen det sattes in. Men sanglinnet ar rent, AC:n fungerar och vi hor skvalpet fran vagorna nar de rullar in.
Nu har vi ocksa bokat en resa vidare till paradis-on Phu Quoc med tillhorande hotell rekommenderat av Ving. Forhoppningsvis slipper vi kackerlackorna dar. Dit aker vi pa tisdag.
Tar taxi tillbaka till Saigon for att ta inrikesflyget.
Idag har vi badat i tva meters vagor. Har blaser ratt bra och vi drabbas av stomavbrott ideligen. Var till internet-cafet tidigare idag for att skriva ett inlagg men hann inte gora klart innan strommen forsvann.
Vi har det valdigt bra! Maten ar battre har an i Saigon och igar at vi jattegoda skaldjur. Och annu, peppar peppar, har vi inte blivit risiga i kistan.
Vi saknar saklart er alla och allra mest saknar vi AXEL. Pussa honom fran oss! (Jag (Anna) funderar pa att kidnappa varenda unge jag ser for att stilla mitt behov av mjuka barnkinder...)
Ha det bra i sno-yran! Eller...? Tobbe undrar hur kallt det ar, ar val bekymrad over isen antar jag... ;) Vi har fatt sol nu och det ar ca 30 grader varmt, haaarligt!
Tills vi hors igen!
Kom forresten pa. Eftersom det ar den 6:e idag vill vi passa pa att gratulera Par pa namnsdagen. Hurra, hurra, hurra!
torsdag 4 december 2008
Ho Chi Minh City
Resan till HCMC gick valdigt bra. Inga direkta forseningar och bra filmer att kolla pa pa vagen. Daremot hade vi lite svart att sova sa nu ar vi lagom mora trots att vi knoppat en svang pa vart hotellrum.
HoChi Minh City ar en VALDIGT myllrande stad!! Inget som vi folkskygga lantbor uppskattar varfor vi bestamt oss for att aka vidare till Phan Thiet redan i morgon. Vi har i alla fall trotsat var ovilja idag och knatat runt i staden mest hela dan. Men har ar smoggigt, valdigt hog ljudvolym och i trafiken ar de verkigen djungelns lag som galler. Och vi skojar inte, har ar MILJARDER med mopeder. Att ta sig over gatan ar ett litet aventyr i sig. Det galler att ta et djupt andeag, svalja all forsiktighet och bara ga... De ar trots allt oerhort skickliga pa att vaja nar det befinner sig vimsiga turister mitt i vagen.
Mat fick vi ocksa i oss pa en liten restaurang men att handla lask, snacks och andra viktiga saker verkar vara stort omojligt. Trots ihardigt traskande har vi inte lyckats hitta en enda vettig mataffar. Tobbe lyckades dock inhandla en planbok.
Forutom at vimsa runt i staden har vi idag ocksa besokt War Remnants Museum som visar fotografier fran Vietnam-kriget och aven vapen av alla de slag och stridsvagnar, flygplan och helikoptrar som illhort US Army. Manga otacka bilder pa dodade och skadade barn fanns varfor man gick darifran med en jock klump i halsen. Och naturligtvis gjorde ocksa det att vi langtade ANNU mer efter Axel. HUR i HELA friden ska vi kunna klara oss sa lange utan honom?
Och till mina kara kollegor, har kommer en bild pa hur eldragningarna ser ut i detta land.
Lagger aven in en bild pa Tobbe fran museumet:
Tills vi ses nasta gang!
HoChi Minh City ar en VALDIGT myllrande stad!! Inget som vi folkskygga lantbor uppskattar varfor vi bestamt oss for att aka vidare till Phan Thiet redan i morgon. Vi har i alla fall trotsat var ovilja idag och knatat runt i staden mest hela dan. Men har ar smoggigt, valdigt hog ljudvolym och i trafiken ar de verkigen djungelns lag som galler. Och vi skojar inte, har ar MILJARDER med mopeder. Att ta sig over gatan ar ett litet aventyr i sig. Det galler att ta et djupt andeag, svalja all forsiktighet och bara ga... De ar trots allt oerhort skickliga pa att vaja nar det befinner sig vimsiga turister mitt i vagen.
Mat fick vi ocksa i oss pa en liten restaurang men att handla lask, snacks och andra viktiga saker verkar vara stort omojligt. Trots ihardigt traskande har vi inte lyckats hitta en enda vettig mataffar. Tobbe lyckades dock inhandla en planbok.
Forutom at vimsa runt i staden har vi idag ocksa besokt War Remnants Museum som visar fotografier fran Vietnam-kriget och aven vapen av alla de slag och stridsvagnar, flygplan och helikoptrar som illhort US Army. Manga otacka bilder pa dodade och skadade barn fanns varfor man gick darifran med en jock klump i halsen. Och naturligtvis gjorde ocksa det att vi langtade ANNU mer efter Axel. HUR i HELA friden ska vi kunna klara oss sa lange utan honom?
Och till mina kara kollegor, har kommer en bild pa hur eldragningarna ser ut i detta land.
Lagger aven in en bild pa Tobbe fran museumet:
Tills vi ses nasta gang!
tisdag 2 december 2008
Snart dags!
Nu sitter vi här, färdigpackade och klara. Återstår bara en natts sömn och att åka iväg i morgon.
Ska bli en oerhört spännande resa och vi hoppas naturligtvis på att få uppleva saker vi kommer minnas hela livet. Det enda som känns jobbigt nu är tanken på att lämna sonen i två veckor. Inte för att vi för en sekund tvivlar på att han kommer få det bra hos sina barnvakter, utan av helt egoistiska skäl. Hur ska vi klara oss så länge utan hans goa kramar och roliga kommentarer? (Vredesutbrotten klarar vi oss dock utan för ett tag...)
Lillkillen i fråga kommer säkert att leva livets glada dagar och jag är övertygad om att hans vakter kommer kränga sig ut och in i sina föresatser att få honom att trivas.
Nåväl, nu ska vi ladda mp3-spelaren med lite bra musik och sen är det kväller.
Nästa gång vi skriver befinner vi oss på varmare breddgrader!
/Anna & Tobbe
Ska bli en oerhört spännande resa och vi hoppas naturligtvis på att få uppleva saker vi kommer minnas hela livet. Det enda som känns jobbigt nu är tanken på att lämna sonen i två veckor. Inte för att vi för en sekund tvivlar på att han kommer få det bra hos sina barnvakter, utan av helt egoistiska skäl. Hur ska vi klara oss så länge utan hans goa kramar och roliga kommentarer? (Vredesutbrotten klarar vi oss dock utan för ett tag...)
Lillkillen i fråga kommer säkert att leva livets glada dagar och jag är övertygad om att hans vakter kommer kränga sig ut och in i sina föresatser att få honom att trivas.
Nåväl, nu ska vi ladda mp3-spelaren med lite bra musik och sen är det kväller.
Nästa gång vi skriver befinner vi oss på varmare breddgrader!
/Anna & Tobbe
söndag 30 november 2008
För första gången...
Jaha... då ger man sig in i bloggvärlden alltså...
Det är inte utan att jag gruvar mig en aning. Vet ju med mig själv att jag vill så mycket och hinner så lite. Så den som förväntar sig täta uppdateringar utav denna blogg måste jag tyvärr göra besviken. Min tillvaro genomsyras nämligen av ständig tidsbrist. Det är också därför jag gruvat mig... Vill ju så mycket, typ uppdatera varje dag, men pga av ovan nämnda tidsbrist hinner jag knappt med hälften av allt jag inbillar mig att jag ska hinna. Tidsoptimist tror jag det kallas.
Nåväl, nu börjar jag dock med det här ändå. Och anledningen är att jag och min käre sambo beslutat att ta klivet ut i stora vida världen. Lämna storskogens trygghet och bege oss ända till Asien. Närmare bestämt Vietnam. Då min mor är en hönsmamma av stora mått kom vi fram till att en blogg skulle vara det mest lämpliga sätt att förmedla för de där hemma hur vi har det när vi är dänne borta.
Så på onsdag bär det iväg! Startar hemifrån på morgonkvisten för att lyfta mot det stora äventyret kl 15.30. Bara två dagar kvar.... Tror faktiskt att vi har koll på det mesta men skulle kunna inbilla mig att det i alla fall blir till att packa i panik strax innan vi åker. Tidsoptimist och det där... Fast barnvakt, hundvakt, hästvakt, kattvakt, höns- och kaninvakt är fixat. Har grejat två storbalar med hö åt hästkrakarna så de klarar sig med minimalt med skötsel. Kattluckan monterad så att missarna ska kunna ta sig in och ut bäst de vill. Sen om de vill var ju en annan femma. Glenn, som är lite tjock och således får anstränga sig en smula för att komma igenom, tycker mest att det där jäkla hålet är obehagligt. Så fort man sticker ut skallen där så blåser/regnar/snöar det på en i alla fall, bäst att hålla sig inomhus, vid elementet, tycks han tänka.
Men om några dagar hoppas jag att vi slipper känna av så mycket blåst regn och snö. Landar nämligen i Ho Chi Minh City (Saigon) på torsdag morgon. Det första vi gör då är att försöka skaffa oss ett vettigt hotellrum. Har nämligen ingenting bokat hemifrån med tanken att vi ska åka omkring lite. Fast eftersom vi bara har fjorton dagar på oss så koncentrerar vi oss på tre ställen vi absolut vill besöka. Fast i vilken ordning och hur länge, det återstår att se...
Det är inte utan att jag gruvar mig en aning. Vet ju med mig själv att jag vill så mycket och hinner så lite. Så den som förväntar sig täta uppdateringar utav denna blogg måste jag tyvärr göra besviken. Min tillvaro genomsyras nämligen av ständig tidsbrist. Det är också därför jag gruvat mig... Vill ju så mycket, typ uppdatera varje dag, men pga av ovan nämnda tidsbrist hinner jag knappt med hälften av allt jag inbillar mig att jag ska hinna. Tidsoptimist tror jag det kallas.
Nåväl, nu börjar jag dock med det här ändå. Och anledningen är att jag och min käre sambo beslutat att ta klivet ut i stora vida världen. Lämna storskogens trygghet och bege oss ända till Asien. Närmare bestämt Vietnam. Då min mor är en hönsmamma av stora mått kom vi fram till att en blogg skulle vara det mest lämpliga sätt att förmedla för de där hemma hur vi har det när vi är dänne borta.
Så på onsdag bär det iväg! Startar hemifrån på morgonkvisten för att lyfta mot det stora äventyret kl 15.30. Bara två dagar kvar.... Tror faktiskt att vi har koll på det mesta men skulle kunna inbilla mig att det i alla fall blir till att packa i panik strax innan vi åker. Tidsoptimist och det där... Fast barnvakt, hundvakt, hästvakt, kattvakt, höns- och kaninvakt är fixat. Har grejat två storbalar med hö åt hästkrakarna så de klarar sig med minimalt med skötsel. Kattluckan monterad så att missarna ska kunna ta sig in och ut bäst de vill. Sen om de vill var ju en annan femma. Glenn, som är lite tjock och således får anstränga sig en smula för att komma igenom, tycker mest att det där jäkla hålet är obehagligt. Så fort man sticker ut skallen där så blåser/regnar/snöar det på en i alla fall, bäst att hålla sig inomhus, vid elementet, tycks han tänka.
Men om några dagar hoppas jag att vi slipper känna av så mycket blåst regn och snö. Landar nämligen i Ho Chi Minh City (Saigon) på torsdag morgon. Det första vi gör då är att försöka skaffa oss ett vettigt hotellrum. Har nämligen ingenting bokat hemifrån med tanken att vi ska åka omkring lite. Fast eftersom vi bara har fjorton dagar på oss så koncentrerar vi oss på tre ställen vi absolut vill besöka. Fast i vilken ordning och hur länge, det återstår att se...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)