Samvetet

Är dåligt för tillfället. Orkade inte rida igår, vilket jag hade planerat för, och idag har jag haft varken tid eller ork. Känns inge vidare med tanke på att jag inte kommer vara hemma på hela helgen och alltså inte kommer kunna rida då heller. Men ork och tid tryter och det är liksom så himla mycket annat hela tiden. Denna vecka har jag passat på att ladda inför den där milen som ska avverkas med löparskorna på på lördag, och hästeriet har haft mindre fokus på sig. Om jag försöker lätta min gnagande oro kan jag resonera som så att det säkert bara är bra för tanten att ta en liten mikrovila när hon ändå är så märkbart påverkad av pälssättningen. Jag får nog tänka så och ta nya tag när helgen är slut. Så gör vi!

Jo, Tjejmilen står för dörren och jag gruvar mig utav bara helvete. Har inte förberett mig särskilt bra och just nu känns det som en oöverstiglig uppgift att springa de där 10 kilometrarna. Men det är ju tillåtet att gå också om springandet blir jobbigt. Det är bara det att jag är så förbaskat envis och tjurig att jag väl springer ändå fast det kanske känns som om jag är nära döden. Med invaliditet i höft, knän och hela min gamla jävla lekamen som följd. Eller så får jag se det hela med mer positivt sinne och planera för bättre förberedelse till nästa år.

”NÄSTA ÅR”?! Va f…. har jag redan börjat planera för detta till nästa år?! Man måste vara lite störd på nåt sätt….

Ja ja… Jag ser i alla fall mycket fram emot en trevlig helg i huvudstaden tillsammans med kära vänner, hotellnätter, hotellfrukost och goda middagar. Bara den där jävla milen som är smolket i glädjebägaren… Hmmm…

Lortgrisar

Har nyss kommit in från stallet. Hann med en liten ridtur idag. Det blev faktiskt ett litet dressyrpass på min kassa ridbana. Den är lite hård och lite ojämn med det är inte värre än vändplanen här uppe och det funkar att rida runt lite lugnt där. Vi ägnade oss åt lite grundläggande som tempoväxlingar, övergångar och lite flytt för skänkel. Hon skötte sig fint men kändes lite matt. Först blev jag orolig som tusan när jag kände hennes trötthet men kom sen på att hon ju sätter vinterpäls för fullt. Varje år när hon gör det blir hon trött. Och varje år blir jag jätteorolig och tror att slutet är nära. Tills jag kommer på varför hon är så matt. Fin är hon i vilket fall och idag fick hon agera ponnyridningshäst lite också eftersom Axel ville rida en stund. Hon skötte sig fint och det gjorde Axel också.

I helgen har vi haft besök av en kompis till Tobbe och hans två barn. På lördagen drog de till skogs tillsammans med grannen och körde lite fyrhjuling. Och det var nå skitiga lorthögar som kom tillbaka! Tror aldrig jag sett lerigare barn (och definitivt aldrig så leriga vuxna...) Men barnen (och säkert de vuxna "pojkarna" också) hade haft hur roligt som helst i geggamojjan.

Lerhögar...

Nöjd liten lortgris. Notera håret som liksom kleggat fast på hjälmen.

Frustration

Måste säga att jag är lite frustrerad över min ridning. Inte för att ridningen i sig går dåligt, utan för att jag har så himla dåligt med tid att verkligen hinna med att rida ordentligt. Vanligtvis blir det en liten vända och alltför ofta hinner jag inte med att rida alls. Fruktansvärt frustrerande för det innebär att jag aldrig kan rida ”på riktigt” för jag har inte en häst som är fullt igång. Men jag försöker och försöker vilket mest resulterar i att vi i alla fall står på samma ställe konditionsmässigt och stampar. Men, det är väl inte mycket att göra nåt åt, det är väl så här livet med häst ser ut just nu. Småbarn och arbete tar en väldig massa tid, så är det ju bara och jag antar att jag ska vara glad över att jag trots allt hinner rida lite i alla fall. Det är bara det, att jag VILL så mycket. Jag vill engagera mig och anstränga mig och lägga ner tid och omsorg på mina hästar och min ridning och leva och andas hästar. Det går så där… Det blir mest att jag gör det viktigaste och det är väl bra så. Men skulle vilja göra det där lilla extra. Nåja… Blir väl pensionär om några år och då jävlar i mig! Då kanske jag till och med har tid att städa sadelkammaren…. Det har jag ju liksom inte hunnit med att göra sedan Axel föddes…han är sex nu. Gissa om det ser vedervärdigt ut därinne? Suck!

Igår var jag dock ut på en liten (liten, kort, lugn, försiktig…som VANLIGT) tur med tanten och det gick så bra så. Även idag blev det en liten (japp en liten idag också). Hon var båda dagarna ambitiös min dam och det gillar jag. Dock gillar jag inte att jag varit för sen med att öka upp proteinet i hennes foder inför hösten. I år IGEN. Vilket resulterat i att överlinjen försvunnit något. Förbannar mig själv över att jag är så förbaskat trögfattad. Jag VET ju att tanten behöver mer protein än genomsnittshästen och att hon behöver väldigt mycket mer på hösten. Men men, nu är det som det är och jag pytsar på febrilt med soja och lusern och hoppas att nedgången vänder och att hon snart får tillbaka sina fina ryggfileer. Nu är ju min häst lite till åren också vilket så klart spelar in när det gäller proteinbehovet, så jag får väl trösta mig med att hon ändå är i riktigt bra form för att vara 22.

Tjohejj!!

Tjohejj vad det gick idag när jag var ute och sprang! Inte så fort visserligen, mera lagom, men det var så mjukt och lätt alltihopa. Fick inte ont i höften alls och det var först när jag kom ut på asfalten en stund som det stramade lite i baksida lår. Underbart!

Tror jag får tillskriva mina nya springskor detta framsteg. Jag älskar dem! Förutom att det är snygga och nya så är de mjuka, spänstiga och alldeles underbara att springa i. Mina gamla borde kännas ungefär som badtofflor i jämförelse. Men så har de några år på nacken också.

Idag var planen för springturen att jag bara skulle känna på de nya skorna lite. Men när jag känt några steg kunde jag inte låta bli att bestämma mig för att springa lite längre. Det blev nästan 6 km idag och jag hade kunnat springa några kilometer till. Känns bra inför Tjejmilen som närmar sig med stormsteg.

Nu börjar det likna nåt!

Men nu läll! Börjar det närma sig slutet med att få ligghallen klar. I går kom första lasset grus och idag kom ett till. Om det behövs nåt mer återstår att se när vi spridit ut det och jämnat till lite. Sen är det bara en kortsida och halva långsidan kvar att måla. Plus lite andra smågrejer. Men sen så! Är det väl bara att anse att ligghallen är klar.

Ett lass grus

Fina killen som fyller sex år idag! Började förskoleklass igår, vad tiden går fort!

Phu!

Idag har vi haft födelsedagskalas hela dan. Grabben fyller sex år på tisdag och och idag har vi firat detta med släkt och vänner. Full fart hela dan.

Igår var det full fart hela dan med att fixa inför kalas, fixa present och göra tårtor.

Nu är jag helt färdig och skulle behöva ha lite helg för att vila upp mig... Måndag i morrn, sa ni? Åh helvete...

Än springer tanta!

Är just nu nyduschad och rosig efter en springrunda. Gick faktiskt förvånansvärt bra idag. Bara lite "stram" i höft och baksida lår, verkar som om mitt stretchande gett resultat. Känns bra. Även om det fortfarande inte känns riktigt bra att jag springa en hel mil om lite mindre än tre veckor. Jag hoppas att jag lyckats få till nåt lite längre pass då i alla fall.

Igår provade jag att rida på Saga och Tors isiskompis lite. Oj, vad litet och smalt det kändes på hennes rygg! Men hon var mysig, pigg och medgörlig och jag blev nog faktiskt lite förälskad i henne. En som blev upp över öronen kär i tjejen i fråga var grannen. Hon rider Saga emellanåt men tycker nog att Saga är lite väl stor och dessutom tycker hon att tanten är sur också. Vad hon nu kan ha fått det ifrån.... Saga som är så snäll och vänlig jämt.... Ha ha, eller INTE då! Men jag älskar ju henne ändå. Nåväl, Madde sken som sola i Karlstad när hon töltat en vända och hade hon inte haft öron så... Jag hoppas hon skaffar sig pålla inom en snar framtid, kul med lite sällskap.

Red lite på min vackra madam i går och idag. Red samma vända båda dagarna. Igår när jag red var det folksamling i vår lilla skog. Samma skog där jag träffade björnen tidigare i veckan för övrigt. Förutom ett äldre par från Österrike som letade hallon och ett gäng tjattrande svenskar som plockade svampar (DET MÅSTE VARA DE SOM STULIT MINA KANTARELLER!!!!) så var det en hel flock bulgarer som var ute och plockade blåbär. När jag red förbi bulgarerna så satt de och fikade och tjattrade i skogen och verkade ha det riktigt gemytligt. När jag red förbi började några av de hojta nåt uppmuntrande. De verkade trevliga. Idag när jag red förbi på samma ställe så blev jag förbannad istället. Där hade de, förutom allt jävla skräp de lämnat efter sig, dumpat en bil. Plåten var bortskruvad och likaså hjulen, vilka de för övrigt hivat ut i skogen. Vad är det för jävla sätt?! När man får ha tillgång till naturen på det där sättet kan man väl för bövelen se till att inte skita ner den?! Grrr!!

Några bilder på pållarna får avsluta.

Pållarna har fin utsikt från sitt bete

Tor är närgången

Bakom Sagas rumpa är det flugfritt, tycker Tindra

Uppbindningsplats....

Brummelibrum, vem lufsar där?

Igår blev det en mycket spännande tur som apostlahästarna bjöd på. Var på kvällskvisten (ganska sen kvällskvist…) ute och sprang i Åsbackaskogarna tillsammans med Emma-hund. På hemvägen stannade jag till en sväng för att kolla vart Emma tagit vägen och då hör jag hur det brakar och knakar i skogen intill vägen framför mig. Jag står andlöst stilla och tror och hoppas att det är en älg som befinner sig i snåret. Men helt plötsligt hoppar det fram en BJÖRN ur skogen! Den var inte alls långt från mig och hade ändan mot mig. Mitt hjärta dunkade och jag tog ett vacklande steg bakåt samtidigt som jag febrilt hoppades att den inte skulle se mig. Tydligen kände den av min lukt för den vände på huvudet och tog en snabb titt på mig. Just i den sekunden slutade mina tankar att fungera. Som tur var tyckte björnen det var lika läskigt som jag tyckte och skuttade snabbt tillbaka in i skogen igen. Själv kopplade jag Emma fort som attan och sen vågade jag inte röra mig ur fläcken på flera minuter. Med gapande mun och uppspärrad blick stod jag dryp still på vägen och hörde hur björnen traskade iväg genom skogen. När jag väl fick fart på benen igen gick det fort må jag säga! Ganska skrämmande men ett HÄFTIGT möte!! En löprunda att minnas, helt klart.

Annars när det gäller löpningen är jag lite bekymrad. Det är ju meningen att jag ska springa Tjejmilen snart och har inte underhållit mina löparben som jag borde, jag har alltså sprungit på tok för lite. Nu när jag startade med träningen igen kände jag lite panik och började tokfräsa runt i skogarna i ganska högt tempo. Det var inte så smart… Jag har fått ont i alla senor och muskler som man kan tänkas riskera att få ont i om man springer lite över sin förmåga. Konditionen är det inget fel på tydligen, men muskler, senor och ligament är otränade och nu är de också överansträngda. Skit! Ont i höft och hamstringsmuskler och ländrygg. Otränad och stel. Bara att inse att när gammel’n börjar göra sitt antågande måste man se till att träna rätt och långsiktigt. Trots att det är tråkigt. Så nu ägnar jag en tid varje dag till att stretcha, tänja och stärka. Jag hoppas att jag slipper linka runt som en gammal kärring i Stockholm i september…

På jobbet igen

Två dagar har jag hunnit med att jobba nu. Snacka om att jag under ledigheten låtit min hjärna bli förslappad. Har problem med att koncentrera mig känner jag när jag sitter där och ska försöka uträtta nåt vettigt. Men det ordnar sig väl det med antar jag. Bara att slita på, elva månader kvar till nästa semester…. Buhuuuu!! Skulle absolut inte ha några som helst problem att vara ledig jämt. På vintern kanske det skulle bli lite trist i längden men så länge man kan vara utomhus och fnula på så har jag inga som helst problem att sysselsätta mig. Skulle varit bondmora jag.

Igår kom hovis och spikade på en ny sko på tanten och sen tog jag med mig henne på en liten försiktig ridtur. Hon kändes lite slingrig men annars fin och bra på hugget. Idag blev det en till liten tur med klättring på schemat och i morrn får hon vila. Tänkte vara lite försiktig med henne nu när hon inte blivit riden efter nån ordning på ett tag.

Efter ridturen igår städade jag åt hönsen och började på att måla lite på ligghallen. Den blir faluröd, så fint så. Sen ska bara det gruslass jag fick i födelsedagspresent, levereras och stoppas in i ligghallen så har jag vinterboendet klart för hästarna. Känns bra. Något som däremot inte känns bra är att min höbonde haft bekymmer med att få in hö denna vedervärdiga sommar och vet inte om han kan tillgodose mina behov. Bekymmersamt, för bra hö till en vettig peng finns det garanterat inte i överflöd detta år. Om det kniper får jag väl ge silage under de månader då det är kallt, men jag hoppas som sagt på torrhö. Har man bara två hästar är det svårt att göra av med silaget innan det blir förstört.

Apropå två hästar… Är ju på jakt efter en vettig sällskaps/promenadhäst eller -ponny som sällskap till Saga i vinter, och det verkar som om det löst sig… Mer än så vågar jag inte säga förrän det är helt klart.

Roxys kaninungar var från början åtta till antalet men en hade redan lämnat in när vi räknade dem så återstår sju. Hoppas på att alla dessa överlever. Numer ligger de små ordentligt intyllade i päls, halm och hö och håller värmen väldigt bra. Hon är duktig mamma Roxy. Snart är det dags för slakt på de äldre ungarna. Spännande, sorgligt och läskigt på en och samma gång.

Nerbäddade ungar som bara syns om man tittar noga

Tillökning

Inatt har det fötts kaninungar och Roxys kula är borta. Hur många ungarna är vet jag inte då jag inte vågar böka runt i boet så mycket ännu. Den här gången har hon dock inte begravt de små i spån utan gör istället tvärtom. Bäddar inte igen nästan nåt och då är jag givetvis bekymrad för det istället, tänk om de små fryser ihjäl? Förhoppningsvis vet hon vad hon gör (den här gången också...).

Igår tillbringade min man och jag några ensamma timmar tillsammans då vi smörjde kråset på Växbo Krog. Så in i bängen gott att jag åt så jag nästan mådde dåligt. Men det var det helt klart värt och jag grämer mig faktiskt lite att jag inte åt ÄNNU mer.

Ikväll väntar vi middagsgäster så det blir att handla och dona lite. Ska se om jag hinner med en promenad med Saga och Emma först också. Mannen är borta och leker med den monstruösa Bubblan och har tagit med sig barnen så det passar ju bra med en långpromenad idag.

Usch, på måndag börjar jag jobba igen.... Blärk!

Mycket gjort

Hmmm, verkar som om nån har roat sig lite med Emma när jag var ute till hönsen...

Tur att Emma är snällheten själv och utrustad med ett oändligt tålamod. Min fina flicka!

Idag har jag fått mycket uträttat känner jag. En hel del småsaker inne som tidigare liksom inte blivit av att göra av olika anledningar och jag har dessutom lyckats muta/beordra/lura barnen att hjälpa mig plocka svarta vinbär. Visserligen hade det kanske varit lättare och gått fortare ifall jag gjort det själv men men... busken är i alla avplockad och vinbären ligger i frysen. Jag har också klippt lite gräs och lagt på tork för att ha till höns och kaniner i vinter. Tänkte spara ihop så mycket som möjligt så de har lite variation till höet.

Roxy är rund som en boll och det är väl egentligen tid för henne att få sina ungar idag. Jag hoppas att det går smidigt även denna gång trots att hon ännu inte bäddat ordentligt. Men som andragångs-morsa kanske hon inte känner sig så stressad inför det där längre. "Jag hinner..." Tänker hon kanske... ungefär som en annan gjorde... Att hon inte skulle vara dräktig har föresvävat mig... Men med den där kulan hon har på magen vore det högst osannolikt ifall den inte innehåller ett gäng ungar. Hoppas på nedkomst inatt.

Nä, nu ska jag utfodra mina barn och piffa till mig lite inför kvällens kräftkalas tillsamman med underbara vänner. Hejdå!