Ljuvliga tider

Åh vad jag gillar att ha semester! Det är så himla avkopplande att kunna ta dagen lite som den kommer, pilla lite med ditten och datten. Till och med när det regnar är det härligt, för då kan jag sitta inne i soffan och rulla tummarna helt legitimt.

Igår sken dock solen och medans gubben började ställa i ordning platsen här hemma där vi ska ställa lastbilsflaket/det nya hönshuset så kupade jag potatis. Vi fick verkligen en hel massa gjort. På kvällen tog vi med oss barnen och två av grannarna och rodde ut i dammen. Mitt i dammen är det en sandbank där vi brukar hoppa ur båten och plaska runt lite. Supermysigt.

Jag red i går också. På en tant som det sprutade eld ur öronen på tror jag. Det var varmt och bromsarna var riktigt på viset vilket inte gillades av tant som kastade med huvudet och hoppade på stället emellanåt. Den som verkade vara gladast av vår tur var grannens terrier Elsa som fick följa med på färden. Matten är nyopererad i knäet och hussen var på jobbet så tyckte hon kunde få följa med mig och Sagan när vi ändå var ute.

Idag regnade det som sagt. Jag och ungarna for iväg och köpte en liten kaninhona som vi döpte till Rödluvan. Hon ska vara renrasig New Zealand Red liksom vår avelshanne. Ska bli spännande att se hur deras ungar kommer bli. Men det dröjer några månader innan hon kan paras.

Rödluvan i lillhusses famn

På kvällskvisten, när regnet slutat, tog jag en liten körtur med Svea. Förr i världen brukade jag sitta bakom Tors gigantiska jättearsel och filosofera. Numera är det bakom Sveas lilla ponnyrumpa. Same same. But different...

Lite krångligt

Idag är min allra första semesterdag. Den började klockan 7.32 med att hantverkarna som ska jobba med vattenskadan svängde in på gården. De rev ut diskbänk och delar av köksgolvet. Sen installerades fläktar för  att torka bort fukten. Fläktarna kommer behöva stå i ca tre veckor. Kul. Hela min semester kommer vi inte ha nån vettig diskbänk i köket. Verkligen jättekul.

Men uteköket, där vi kan diska lite så där provisoriskt blev ju mysigt i alla fall. Trevlig utsikt över hästhagen, och notera kökskryddorna som helt plötsligt fick en bra plats att stå på.

Midsommar tillbringade vi som vanligt i Dåasen. Gubben tog med sig dottern och åkte dit redan på onsdag. Min mamma tog med sig sonen och åkte dit på torsdag. Själv for jag dit på självaste midsommaraftonen. Vädret var ömsom soligt och ömsom regnigt. Det vara bara blåsten som var konstant. Vi hade i alla fall mysigt och klädde stång och åt och drack, och vissa av oss satt uppe och surrade till halv fyra på morgonen.

På lördagen åkte gubben min hem så djuren inte skulle behöva vara själva och på söndag tog jag med mig mina ungar och for hem jag å.

Idag sålde vi tolv av våra kycklingar och den ena hönsmamman. Känns bra att få tillbaka lite pengar på sitt intresse och att hönornas ruvande ger nåt mer än bara ännu mer trängsel i hönshuset. Två hönor som ligger och ruvar nu. Den ena på elva ägg och den andra på inga ägg alls men hon ska få om nån dag när vi samlat ihop några. Den sista som ruvar har för övrig redan ruvat fram Houdan-kycklingar i år.

Märklig känsla...

Sitter här och det känns nästan lite smått overkligt. Overkligt att jag under fyra veckor får göra lite som jag vill och inte behöver vara på jobbet om dagarna. Fyra hela veckor.... Då ska jag rida på min vackra häst, pilla med djuren och fixa med odlingarna. Umgås med mina underbara barn och min härlige man. Äta gott och dricka gott. Läsa nån bok. Njuta.

Det är sommar. Och semester!

Flugor

De dör som flugor runt mig… Närå, så är det väl inte riktigt men det känns så ibland. Och det värker så i mitt djurälskande hjärta när de blir sjuka och dör.

Tydligen räckte inte Snows moderliga omvårdnad riktigt till för elva små ungar för nu har två stycken av de som hon adopterade från Snövit blivit så utmärglade och svaga att gubben har fått avliva dem. Inte särskilt konstigt egentligen då Snow har åtta spenar och ungarna var elva till antalet. Givetvis är det hennes egna vita ungar som får tillgång till alla spenar eftersom de är några dagar äldre och därmed lite större och starkare. Men det skär ändå lite i mig. I går satt jag en lång stund med Snow fastkilad upp och ned mellan mina ben så den sista av de taniga stackars ungarna skulle kunna käka lite. Hjälpte för stunden men inte i längden…

I min iver att rädda en av de magra stackringarna så kom jag på den briljanta idén att se ifall Snövit kanske ville hjälpa till på ett hörn och låna ut lite mjölk ifall hon hade nån på lager. Stoppade in mitt huvud och ungen i min hand i hennes bur, varvid kaninskrället kände lukten av okänd kanin, morrade till och tog ett tigersprång från den ena ändan av buren till den andra och högg tag i mitt finger och släppte inte förrän jag brottade ned henne. AJ! Kaniner biter hårt kan jag meddela. Snåla gamla surkanin!

 

Hela bunten kaninungar innan två av de bruna dog

Även bland fjäderfäna har vi lidit förluster i helgen då den loje och stillsamma lilla Wyandotte-kycklingen jag skrev om tidigare, var i riktigt dåligt skick igår. T tog livet av den. Den stackaren verkade inte alls ha nån lust till livet och åt inte som de andra. Jag tvångsmatade den med lite blodpudding och visst åt den, men verkade inte ha någon vilja till det. Nåja, den med sneda huvudet har i alla fall blivit lite bättre i sin snedhet så det var ju positivt i alla fall.

Och av de 20 ägg som legat på ruvning blev det 14 duniga små kycklingar. Friska och pigga. Skönt. En till Hedemora har lagt sig för att ruva och under henne ligger elva ägg. Många kycklingar blir det, vi hoppas på att vi ska kunna sälja dem.

Annars hann jag med en liten ridtur tillsammans med Lena i helgen, tittat på de sista två avsnitten av senaste säsongen av Game of Thrones ( men hjälp mig vilken bra serie!!! Det är ju tur att jag har böckerna att läsa nu när det är en evinnerlig lång väntan till nästa säsong börjar) och kalasat. Barnkalas hos Lenas Kalleman och så har ju jag fyllt lite också och bjöd på tårta igår. Nu räknar jag ner de sista ynkliga arbetsdagar jag har kvar innan jag får gå på min efterlängtade och ack så välbehövliga semester. 3 dagar kvar…

Adoption

Efter att tre av Snövits ungar dog igår (av undernäring vad det såg ut på dem) så har hon nu fråntagits ansvaret som kaninmamma. De överlevande tre stackars ungarna smugglade vi ner i den andra kaninmammans bo och hoppas på att hon lyckas mata alla 11 ungarna. Än så länge verkar alla friska och krya i alla fall. Men synd på alla de ungars liv som gått till spillo, Snövit födde totalt nio styckna och lyckades ta död på de flesta. Usch!

Som om det inte är nog elände i kaninverkstan så verkar vi ha fått elände i kycklingskaran också. Av de fem Wyandotter vi köpte så har vi upptäckt att en av dem har en för rasen felaktig kam, Wyandotter ska ha rosenkam och denna har en vanlig enkelkam, en av dem har ett ben som ser lite defekt ut och haltar, en har helt plötsligt börja bära sitt huvud på sned och en ser väldigt liten, loj och trött ut. Bara en Wayndottekycklling kvar som är normal med andra ord. Ska försöka tvinga i kycklingarna lite E- och B-vitamin och hoppas på att den sneda och den loja blir bättre. Isbarkycklingarna är i alla fall ena pigga rackare. Nyfikna som få är de också.

Hos Hedemororna är det i och för sig guld och gröna skogar just nu då 10 av de 20 äggen som ruvats på har kläckts. Blir nog några fler kläck inatt och i morrn.

Hönsmamma med några av sina små

Igår var det studentfirande som gällde hemma hos bror och hans äldsta jänta. Alldeles lagomt väder och kanongod mat. Synd på lilla Ida bara som led oerhört av sina vattkoppor. Den stackarn har verkligen blivit drabbad med koppor överallt och hög feber. Om Axel hade ett tjugotal koppor max så har Ida tusentals. Överallt. Stackarn trodde igår att hon höll på att bli blind då hon såg så grumligt. Men det var bara kopporna innanför ögonfransarna på ögonlocken som hade spruckit. Stackars lilla tappra tös!

Morr

Ytterligare en död kaninunge idag... Jag blir så less! Nä, Snövits karriär som avelshona tar garanterat slut med denna kull. Hon ska inte få möjlighet att döda några fler stackars småttingar.

Blir till att spara en hona av de renrasiga Vita Lant ungar som vår nya hona Snow fött istället. Också har jag fått nys på en som har renrasiga ungar av rasen New Zealand Red, samma sort som vår avelshane Red Fred är. Synd bara att dessa inte kan gå i avel förrän i vinter.

En vacker Saga som står i hagen och gnäggar efter mig gör dock att mitt humör blir lite bättre en stund.

Död, solsken och fin flicka

Är lite sur på kaninmamman Snövit igen... Igår morse när jag kom ut hade hon spridit ut tre av sina ungar utanför det ynkliga lilla boet. Två av dem var fortfarande varma men den tredje var kall men fortfarande vid liv. Jag insåg ganska snart att den varit i kylan lite för länge för att den skulle kunna komma tillbaka till livet så gubben fick ta bort den. I morse låg det ytterligare en utspridd kaninunge men den var redan stendöd när jag hittade den. Suck! Nu har jag förstärkt kaninmammans ynkliga lilla bo lite och hoppas att det inte fryser ihjäl några fler ungar. De verkade dock vara ganska många, nio från början om jag inte räknat fel (lita svårt att räkna när de hoppar som popcorn så fort man närmar sig boet liksom). Sju kvar nudå.

Snow sköter dock sina åtta kaninungar med den äran och jag tror inte att hon förlorat en enda av dem.

Förutom kanindöd har helgen var riktigt härlig. Lång och fylld av solsken. Har ridit min vackra flicka på några små försiktiga ridturer och än så länge känns hon helt som vanligt. Stark, mjuk, pigg och positiv. Igår vågade vi oss till och med på några steg öppna åt båda håll. Hon klev på ordentligt och jag tror jag log under hela ridturen.

Tant Svea har fått på sig en betesreducerare. Tyckte hennes hull steg i en rasande fart och det känns inte så hälsosamt så nu får hon ta det lite lugnare med käket en tid. Hon verkar dock (liksom Jasmin) kvickt ha kommit på knepet hur man får tag i grässtråna i alla fall. Idag stod alla hästarna inne några timmar så jag skulle kunna samla lite bajs och skicka in för maskkontroll. Är väl bara hästägare som har påsar med bajs i kylskåpet kan man förmoda... Vi är lite knasiga...

I går hade jag förmånen att följa med Lena som hinderdomare på terränghoppning på Flackåker. En mycket trevlig dag med övervägande fint väder, vackra hästar och trevligt sällskap. Och massor med spänning! För när hästarna kommer dundrande mot de höga, bastanta hindren och flyger över dem då killar det i magen. Själv skulle jag aldrig i hela helvetet vågat mig på hinder av den karaktären. Stora, mastiga och som inte går att riva! No way!

När vi hindervaktat klart väntade grillmiddag tillsammans med bekanta. Vi satt ute till sent trots att det blev aningen kallt. Det är ju juni, då är det ju sommar, på sommarn ska man sitta ute. Punkt.

Idag har jag mest hängt med familjen. Vi tog en tur med fyrhjuling i hällande regn och när vi tyckte att vi var nog blöta åkte vi hem, gjorde upp en brasa och hade picknick på vardagsrumsbordet. Därefter slocknade de flesta av oss i soffan. Och Ida, stackarn, har slutligen fått sina vattkoppor.

De lever!

Vädret har inte varit det bästa på ett tag. Men det var faktiskt lite skönt i morse och i går morse när klockan ringde tidigt så jag skulle hinna ut och gå med hund och ponny innan jobbet. Jag satte mig bara upp i sängen och hörde att regnet smattrade utanför, ställde om klockan och somnade om. Det var skönt, nästan så att jag önskade att det skulle regna så jag fick ligga kvar i min varma sköna säng. Fy skäms på mig!

Trots min sovmorgon i går så hann jag ändå med att känna efter lite försiktigt i Snövits bur efter några ungar, och javisst, ett varmt litet bo fullt med ullig päls och nakna ungar. Pigga och alerta verkade de också ungarna för så snart de kände av min beröring började de sprattla och smacka. Verkar som om det här med stort utrymme i lyxsvit inte är nåt för Snövit. Hon trivs bäst när det är lite trångt och mörkt. Lite bekymrad är jag dock då jag tycker att hon byggt ett lite slarvigt och ynkligt bo, en grund liten grop mitt i buren bara, med nästan inga vallar alls. Ja ja, hon kanske bara behöver öva lite på bobyggandet lite.

Idag har vi spanat in en av brorsan fina döttrar som skulle gå på bal. Vackra jänta!

Nörderier...

Jag och min man har blivit nördar. Det är bara att konstatera och erkänna. Vi har blivit hönsnördar. 
I sommar får vi hem ett gammalt lastbilsskåp som vi ska göra om till hönshus. Där kommer vi att få plats med två separata avdelningar för höns och ett foderrum. Så snart vi konstaterade att vi kommer att få plats med fler höns så kläcktes idén om att skaffa oss ytterligare en eller två sorters höns. Vem som först nämnde nåt om det vet jag inte, men jag vet att vi båda tyckte det var en bra idé och båda blev lika exalterade. Så i lördags kuskade hela familjen till Mora och inhandlade några kycklingar. 5 st av rasen Isbar som är svarta eller gråaktiga i färgen och som ska lägga många ägg. Ca 220-250 per år i jämförelse med Hedemorornas 150... Äggen har dessutom en vackert grönaktiga färg. Och så köpte vi 5 st av rasen Wyandotte. Wyandotte valde vi dels för att de lägger skapligt med ägg, fungerar bra som köttras och för att de finns i så vackra färger. De vi köpt är guldsvartrandade och blåsvartrandade och jag hoppas de kommer bli så här vackra när de vuxit till sig lite.

Blåsvartrandad Wyandottetupp

För att få fram färgrena kycklingar så kräver aveln en del kunskap om färggenetik, jag hoppas att vi lyckas luska ut det så vi kan kläcka fram ljuvligt vackra färger så småningom. Kycklingarna bor för närvarande i en kaninbur och så snart gubben är bättre i sin nyopererade axel kommer vi att börja ställa i ordning hönshus och hönsgårdar. Jag längtar till det blir klart!

Så här ser vår små kycklingar ut just nu.

Svart Isbar

Grå (blå) Isbar

Wyandotte, guldsvartrandad kanske?

Förutom vårt lilla tillskott av kycklingar så nedkom vår allra nyaste kaninhona Snow med 8 små renrasiga Vita Lantkaninungar i lördags också. Hon verkar ta hand om de väl för pillar man lite försiktigt i boet så känner man att det är alldeles varm och gott och att de rör på sig.

Undrar förresten inte om vår talanglösa Vita Lanthona Snövit har nåt på gång också? Hon har ryckt tussar av päls och jag tycker nog att hon beter sig lite underligt. Vågar inte titta efter riktigt än utifall jag skulle störa henne. Jag hoppas hon får till det med sina ungar den här gången!