I går red jag min vackra svarta madam, och det var magiskt. Nu var det några dagar sedan jag red igen och jag hade förväntat mig en lite stelare tant och planen var att bara mjuka upp henne lite på ridbanan. Hon sätter dessutom vinterpäls och brukar vara rätt sliten och matt då. Men inte igår inte. Redan från start kändes hon som en tigrinna: mjuk, smidig, stark och explosiv. Hennes vilja var enorm och jag kunde därför inte låta bli att låta henne galoppera några varv också. Eftersom hon var så himla taggad behövde jag inte jobba med henne alls för att hon skulle galoppera i en så kort galopp att vi nog hade kunnat göra en galopppiruett om vi provat. Underbart! Jag log resten av kvällen kan jag meddela.
Red också grannens fläckiga några varv och även om lilla fröken visade att hon gärna ville bestämma själv så kändes hon positiv och rätt stadig när hon väl insett att det var jobba vi skulle göra. Det känns tydligt när hon kommer i en bra form och ryggen börjar arbeta. Trevlig liten ponny om än lite väl rund om maggen.
I helgen slaktade vi lite kaniner. De tre av Sotnos första kull vi hade kvar och även Snövit. Har aldrig slaktat riktigt vuxna djur förr och blev lite förvånad över tyngden. Blev 2 kilo slaktvikt på henne. Kändes dock lite vemodigt att ta bort henne, men hon har inte tillfört mycket i vår kaninuppfödning så det var lika bra.
Jag fick dock sota för mitt illvilliga tilltag att bringa kaninpaltar om livet när jag skulle bära en av ynglingarna till slaktplatsen, den sprattlade jäklar anacka, tog spjärn med sina baktassar och rev mig rejält på armarna. Givetvis hade jag kortärmat på mig också eftersom jag inte lärt mig ett dyft sen förra gången jag blev rejält klösad av en kanin.... Pucko!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar