Snärtstegg

Två hoppträningar inför Tanthoppet har jag varit med på tillsammans med Snärtstegg. Det har gått betydligt bättre än jag förväntat mig. Han jehuade inte alls så mycket som jag befarade. Vi lyckades faktiskt komma runt den lilla banan i skapligt lugnt tempo. Mycket härlig häst! Snäll och okomplicerad. Stark dock, men vilket kallblod är inte det? Bara man kommit mer underfund med hur han fungerar går det säkert att rida honom utan att få träningsvärk också.

Oerhört nyttigt att rida en helt annan häst än den man är van. Man blir tvungen att anpassa sitt ridande till vad som passar den andra hästen och det kan bara vara positivt att vidga sina vyer.

Dock kändes det väldigt mycket "hemma" när jag red Saga häromdagen. Där vet jag numera precis vart knapparna sitter och hon vet precis (oftast) vad det är jag menar. Älskade tant!

Idag är sista dagen på året. Vi blir hemmavid tillsammans med grannarna, trevligt trevligt.

GOTT NYTT ÅR ALLA!!

Jämmer och elände

Ja, så här såg det alltså ut på måndagmorgon. En rektangulär plätt av spån där ligghallen en gång stått och ligghallen som hade vräkt sig över stängslet och ramlat ihop likt ett korthus.

Planerna på en ny ligghall är i full gång. Den här gången ska den bli riktigt riktigt bra och precis som jag vill ha den!!

Förbaskade satkärring!

Snabbar på att blogga lite under lunchen på jobbet, har ju ingen ström hemma…

Julen kom och gick.

Det gjorde Dagmar också… Med sig tog hon strömmen och hästarnas ligghall… Klockan 4 på natten mot måndag vaknade jag av ett brak och förstod genast att nåt hänt ligghallen. Öppnade ögona och såg absolut inte ett smack. Strömavbrott…

Nåja, pallrade mig ut i kolsvarta mörkret med vinden vinande runt skallen och med pannlampa på. Mycket riktigt! Där ligghallen förr stod fanns nu bara en rektangulär plätt med spån kvar. Ligghallen låg i hagen bredvid, i spillror. Till och med några av de gjutna plintarna hade slitits upp ur marken.

Hästarna sprang som galningar och när de såg min pannlampa sprang de än värre. Lyckades dock lugna ned dem och baxa in dem i stallet. De var inte heller det lättaste eftersom det var blankis och Tor fortfarande är barfota. Fick skotta loss lite snö och trampa fast på isen så att stackarn inte skulle halka. Men det gick bra och jag är väldigt glad att ingen av hästarna skadats av omkringflygande prylar.

Utan ligghall blir det till att stalla in hästarna. Det gillas inte. Varken av mig, som helt plötsligt måste börja släppa in, ta ut, mocka och hålla på, eller av Tor som är lurvig som en isbjörn och blir svettig så fort han kommer inomhus. Och att klippa den herrn är inte den lättaste sysslan man kan åta sig.

Idag kommer bästa hovslagarn och skor Tor i alla fall.

Med blandat resultat

Jodå, nu är det snart jul igen och en hel del att pyssla med innan det smäller till. Full fart på Stenbergskan med julklappsinköp, inslagning av desamma, pyntning och julmatsfix. Blir nog klart till lördan ändå.

Har hunnit med att rida min fina flicka lite också. Både ris och ros på den fronten faktiskt.

Förra onsdagen passade jag på att rida lite på volt på vändplanen i skogen ovanför oss. Hade tänkt jobba lite med tagen bakdel men tji fick jag. Tanten var stretig, ryckig och vägrade i sten att ta stöd på yttertygeln. Jag fick slita som en liten röd gris med mig själv för att göra allt rätt och till slut fick jag hyfsad kontakt med henne. Men då var jag helt slut och dessutom hade mitt självförtroende fått sig en rejäl törn då det kändes som om jag inte kunde rida längre.

Nästa ridtur gjordes därmed barbacka och det blev tre vändor i klätterbacken. Perfekt! Tanta fick arbeta en hel del och jag behövde i stort sett bara åka med.

Men på söndagen när snön lagt sitt vita, luftiga täcke över ridbanan kändes det som att det var dags att ta itu med det riktiga ridandet igen. Maken erbjöd sig att välta ner snön och när barnen lagt sig tassade jag ut och gjorde i ordning pållan och när jag tände ridbanans belysning kan jag ge mig den på att Saga toppade öronen lite extra och längde på stegen.

För att känna ifall hon var med på noterna började vi, efter framskrittning, rida på en liten fyrkant där vi ömsom flyttade fram- och bakdel i hörnen. Det gick som en dans. Fortsatte med trav på volt och min underbara häst tog fint stöd på tyglarna och jag behövde inte jobba nåt nämnvärt alls för att få henne i finfin balans och mellan mina hjälper. Jobbade vidare med skolor och sidvärts, allt gick perfekt. Hon var så lyhörd och fin att vi till och med provade fyrkantsövningen i lite trav, då med flyttad framdel i hörnen, och hon var helt på det klara med vad jag ville hela tiden och jobbade på så himla fint att jag blev alldeles varm i bröstet. Mitt självförtroende kom tillbaka en aning samtidigt som jag ändå måste inse att det är lätt att rida om man har en häst som är lätt att rida. Om ni fattar vad jag menar… Allt hänger ju på min underbara, vackra pålla!

Att hon är så himla lätt att rida på ridbanan måste bero på att hon saknar det där riktiga jobbet. Arbetsnarkoman som hon är så tycker hon väl kanske inte att lulla i skogen är så himla givande jämt, varför arbetet blir så mycket roligare när hon väl får möjlighet.

Idag blev det en liten tur också. Barbackajogg på härlig skogsbilväg med perfekt underlag. Mötte både mjölkbilen och skolbussen och ingen av dem saktade ned nämnvärt men min kloka häst vippade inte ens på öronen av fartvinden och snöröken som blev. Älskade, fina Saga! Gruvar mig så oerhört till den dag då hon inte finns längre. Risken är ju rätt stor att den dagen snart kommer om man säger så… Men än så länge är hon en pantertant, snart 22 år fyllda!

Äntligen vinterföre!

Äntligen har snön kommit och underlaget blivit gångbart igen. Eller MER än gångbart ska man väl säga. Äntligen har jag kunnat rida i en annan gångart än skritt. Blev alltså lite mer arbete gjort. Igår var damen stretig och ryckig och det var svårt att få henne i en stadig och avslappnad form. En hel radda övergångar och tempoväxlingar gjorde dock henne lite mer lyhörd. Helt nöjd var jag dock inte men med tanke på hur lite vi gjort i det senaste så var det ändå acceptabelt.

Idag drog vi till skogs barbacka och med hackamoret. Och idag var hon betydligt trevligare att rida. Hon var inte ens tung i handen vilket hon vanligtvis brukar vara med hacket. Det var bara i början som hon tyngde lite men efter några övergångar halt-trav och trav-halt så var hon helt med på noterna. Underbar!!!


Fotade som synes lite på dem i hagen idag också. Tor har grånat riktigt rejält i pannan, gammelgubben... Men när jag promenerade lite med honom i sommarhagen så visade han att han fortfarande är ungdomlig i sinnet. Han pep, bockade, pruppade och slog bakut. Faktiskt lite smått skräckinjagande när han håller på sådär, stor och rejäl som han är. Man vill liksom inte bli översprungen av en sån. Det är tur att han är snäll.

Höanalys

Provsvaret på analysen av höet kom igår. Lite lågt proteinvärde annars var den hyfsad.

Fnulade lite på foderstater igår för att få ett litet hum om vad som ska till. Eftersom jag bara har ett ungefärligt värde för hur mycket hö de verkligen äter så blir det till att fodra mest med ögat. Lite lusern och soja ska damen få för att reglera proteinkvoten något. Saga är också en sån häst där proteinbrist visar sig rätt snart. Tunnar hon ur efter någon vecka får jag väl pytsa i lite till. Har räknat lite på de olika mängderna och kan känna mig lugn med att mineralerna täcker behovet och att kvoten kalcium/fosfor är okej. Jag behöver därför inte fodra med några extra mineraler.

Tor som inte jobbar och är allmänt opåverkad av aningens för lite protein i fodret kommer få ytterst lite av lusernet och sojan bara för att få trivsamt krubbskrammel. Lika där, faller han ur kommer han få mer.

Phu, så var det gjort!

Idag var hovis hit och verkade Tor och skodde om Saga. Denna gång fick hon sulor på eftersom vi nu förväntar oss snö. Tor fortsätter att gå barfota och vi hoppas att det fortsatt går bra. Blir det ishalka är det väl bara att slå på några vinterskor då.

Önskar att tröttheten som övermannat mig den senaste veckan kunde ge med sig. Men icke. I morrn ska jag försöka få till nog med motivation för att pallra mig ut på en liten ridtur.

Emma - konvalescent

Emma fick träffa veterinären idag som ganska snabbt konstaterade att en sena var av i hennes fot. Därav den slappa tån. Det går att operera men eftersom senan sträcker sig hela vägen från armbågen och ner i tån så skulle det bli en ganska omfattande operation.

Det man istället gör är att låta det hela vara. Efter ett tag kommer hon inte längre att känna av detta och kommer fungera som vanligt igen. Däremot kommer tån aldrig mer att bli sig lik.

Veterinären trodde att senan varit försvagad ända sen Emma blev biten i somras och att den nu till slut hade givit upp.

Ordinationen blev strikt vila i tre veckor och därefter försiktig igångsättning. (Eller vad man säger när det handlar om hundar.)
Dessvärre har vi en hund som förutom att hon blir alldeles flamsig och odräglig när hon inte får motionera ordentligt, även blir dålig i magen. Kräks och fiser. Så om nån har nåt bra tips mot sånt så emottages det tacksamt.

Surt också när vi precis kommit igång fullt ut med simträningen igen. Tur ändå att det inte var nåt värre.

Känns lite motigt ändå måste jag säga.

Glad blev jag i alla fall över att veterinären ansåg att Emma var i extremt gott skick för en så pass gammal hund av den rasen. Känns skönt att man gjort nåt rätt i alla fall...

Simträningen som inte blev av

Nyss hemkommen från Emmas simträning.

...som aldrig blev av... eftersom hennes tå ser ut så här: (andra tån från vänster i bild)


Märkte alldeles innan vi åkte hemifrån att det såg ut på det här sättet, som att hon inte belastar den tån alls. Vi åkte i alla fall iväg för att höra vad hon som har hand om hundsimmet trodde om saken. Hon visste inte men tyckte det var bäst att inte simma idag. Så i morrn blir det ett samtal till veterinären. Igen! Suck. Jag hoppas verkligen att det inte är nåt allvarligt!

Som grädde på moset så kom jag helt plötsligt ihåg varför jag väntat i 4 år på att försöka skaffa mig ett par nya ridstövlar... Det är nämligen så enkelt att ridstövlar inte är konstruerade för att passa mina muskulösa vader. Bara att skicka tillbaka de snygga stövlarna igen. Suck.

Långa tyglar och pedikyr...

Ikväll har vi återigen ägnat oss åt våra pullor. Förutom att smeta in benen med den tjärdoftande geggan och avlusa dem så passade vi också på att ansa Doris kalufs. Stackarn ser ju inte så bra med alla de där fjädrarna hängande över ögonen varför vi försöker klippa med jämna mellanrum så att hon ska se nåt. Förutom det så klippte vi även klorna på alla fjärfäna.

Och så lärde vi oss nåt nytt....

Nåt som jag mår riktigt dåligt över att vi inte upptäckt tidigare. Men de flesta av hönsen är ärvda och vi vet därför inte hur gamla de är. Att några av dem haft knöliga fötter trodde jag därför berodde på åldern, typ reumatiskt eller nåt. Vet inte riktigt hur jag trodde. Nu märkte vi i alla fall att tydligen kan höns trampa in smuts mellan tårna så att det packas in i simhuden däremellan. Smutset kapslas sen in så det blir stenhårda klumpar. När det blir riktigt mycket blir det knölar på ovansidan... Jag fick använda en spik för att gräva ur lortet på vissa av dem... Urk och blä! Inte luktade det mumma heller.

Jag skäms att jag inte sett detta innan och kunnat åtgärda det tidigare, jag skäms som en hund. Men samtidigt ska jag kanske koncentrera mig på att vara glad över att hönsen till slut blev av med sina lortknölar. Med tanke på hur mycket det rörde sig om är jag alldeles förundrad över att de inte haltat och mått dåligt. Phu! Nu är lortet borta i alla fall och det blir till att kontrollera fötterna med jämna mellanrum.

Har inte mått nåt vidare i helgen pga förkulning/huvudvärk och underlaget har varit stenhårt varför jag tagit det lugnt med Saga. På lördag provade jag på Long Reining, dvs jag har långa tyglar och går bredvid hästen och styr. Lämpligt om man vill SE hur hästen jobbar.

Lite orolig för min säkerhet var jag dock eftersom min madam kan bli mycket upprörd om jag placerar min kropp på "fel" ställe så att jag inverkar "fel". Då slänger hon ibland iväg en kospark. Det här med Long Reining har jag ju aldrig provat innan och i början fattade varken hon eller jag hur vi skulle göra. Hon backade och försökte undkomma min inverkan och jag flamsade väl mest runt för att försöka komma på bästa position. Till slut fick vi dock till det skapligt. Blev en liten promenix och efteråt var jag alldeles färdig.

Idag blev det en lugn skrittur barbacka.

Jag vill ha vinterväglag nu så vi kan börja jobba lite igen.

Torsdagsnöje

Ja, det finns olika sätt att roa sig på liksom….

Jag och maken, till exempel, tillbringade torsdag-kväll tillsammans med våra befjädrade vänner. Vi har nämligen insett att de lider av benkvalster, eller kalkben som det också kallas. Det är små, 0,5 mm stora kvalster som borrar sig in under benplåtarna på hönsens ben. Där gräver de gångar, bygger bo och förökar sig. Benplåtarna reser sig då och blir lite vitaktiga. Det är inget livshotande för hönsen men däremot är det så klart inte skönt.

Igår tog vi alltså tag i kvalsterproblemet. Kletade på benen rejält med tjärdoftande hästsalva som enligt säkra tips ska göra susen. Proceduren får upprepas inom några dagar igen för bästa effekt, och kanske en gång till efter det. Kul, då vet vi vad vi kan roa oss med på kvällarna framöver…

Medan vi utförde benkletandet så passade vi också på att kolla igenom fjäderdräkten efter annan ohyra. Gör det emellanåt eftersom ohyra är rätt vanligt hos höns. Tidigare har vi aldrig hittat nåt men den här gången var det några höns som vi hittade några få löss på! Äckelpäckel! Jag mulade de jävlarna med tjärgeggan!

Vanliga kroppslöss på höns lever av hudflagor och fjädrar och är alltså inte heller livsfarliga. Om de inte blir för många så det kryllar på hela hönan och hon tillslut kolavippar av stressen det innebär att aldrig kunna vila.
Så nu planerar jag att spreja lite såpvatten på utsatta ställen på de höns som drabbats och hoppas att lushelvetena döden dör. Annars får vi ta till rejälare grejer!

Phu, det är roligt med djur….

Köpt julklapp...åt mig själv...

Försöker komma på vad mina nära och kära kan tänkas önska sig i julklapp. Men det enda jag kan komma på är saker jag själv vill ha i julklapp. Ego… eller?!
Men det är så himla mycket man vill ha här i världen att det liksom aldrig känns som om man blir nöjd. Och det är värsta i-landsproblemet, jag vet, men ändå!

Nåja, idag skulle jag beställa snösulor åt svarta madam och råkade i samma veva klicka hem ett par snygga ridstövlar till bra pris. De såg lite annorlunda ut och jag hoppas de är lika sköna som jag inbillar mig. Dessutom är jag faktiskt värd ett par ridstövlar! Har inte ägt några sedan jag kastade mina gamla för en sisådär 4 år sedan. Snygga va?!


Igår pallrade jag mig ut på en liten ridtur med Emma-vovve i släptåg. Och det var i alla fall inte stenhårt i backen den här gången. Däremot var det mjukt, lerigt och sörjigt och dessutom svart som i ett sotararsel.
Som grädde på moset bestämde sig batterierna i min pannlampa att ge upp när jag var ca 10 minuter hemifrån. Det blev därför inte mycket trav alls där i sörjan och mörkret men några försiktiga övergångar till trav och skritt och lite tempoväxlingar i trav gjorde vi ändå. Sagan var obalanserad, ryckig och stretig och jag antar att det beror på bristen på riktigt arbete på sista tiden. Nu vill jag ha vinterväglag!

Skickade iväg höprover för analys igår också och jag skäms att jag inte gjort det förr, men bättre sent än aldrig verkar vara mitt nya motto här i livet så så fick det bli. Nu hoppas jag på vettiga värden så jag slipper pytsa med så mycket annat jox. Höet ser och luktar i alla fall riktigt härligt, men hur det ser ut med mineraler och proteiner det kan man aldrig veta utan just en analys. Spännande!

Kom just på att det ska till en hästmänniska för att förstå innebörden av den spänning resultatet av en höanalys kan innebära, he he. Vi är nog lite knäppa!

Kom på en sak till: När vi var på Arlanda och skulle checka in bagaget så var Tobbe iväg och plastade in barnvagnen för att den inte skulle skadas i transporten. Min spontana kommentar när han kom tillbaka med den var: Va, har du ensilerat den?! Ha ha…