Man och hustru...

Men hoppsan hur det blev!

På Arlanda "råkade" vi snava in på kapellet och säga Ja till varann. Vi är således numera man och hustru.

Konstigt, det känns inge annorlunda... Förutom att alla kallar mig "frun" titt som tätt.

Nåja, allt gick väldigt snabbt och smidigt, och det trots att gammelfarmor Astrid svimmade av en sväng på väg till kapellet. Inge mat och dåligt med sömn är inte att leka med!

Barnen skötte sig bra. Axel fick dock för sig att han skulle vara tvungen att gifta sig med Ida, och det förklarade han gråtande att han inte alls hade nån lust till. Ida var hjälpsam och lättade upp den mest känslosamma delen av vigseln, den där man lovar varandra att älska varandra till döden skiljer en åt och så där, genom att tycka att platsen mellan min underklänning och den yttre klänningen var ett bra ställe att gömma sig på.

Resan hit har varit förbaskat lång och rätt jobbig. Ida kräktes ner två omgångar kläder av vad jag antar var enorm trötthet, dåligt med mat och sömnn och en släng åksjuka. (De kör ju dessutom inte som folk, de här Thailändarna!)

Just nu ligger min man (hihihi) och mina barn och sover en skvätt. Vi vuxna hade varit vakna i ett dygn innan vi knoppade in en stund på hotellrummet. En dusch, lite mat i magen och en snabb titt på hotellområdet sen var vi helt färdiga.

Klockan här är nånstans runt två på eftermiddan och nu tror jag minsann inte att min familj får sova nåt längre. Vi måste ju se till att fasa in oss i thailändsk tid!

Vi är redo!

Allt klart för avresa. Igår ägnade min underbare sambo sig åt att städa ur resten av ligghallen och ströa upp med nytt strö. Eftersom jag jobbat heltid denna vecka var det mycket uppskattat! Att mocka ligghall i svartaste mörkret med hjälp av pannlampa är allt annat än lattjolajban kan jag meddela.

Jag har dessutom städat åt kaninerna. Och hos hönsen fyllt på alla deras olika automater knökfulla och städat bajsbrädan.
(Bajsbrädan, för de som inte vet, är en snillrik sak i form av en skiva som man placerar under hönsens sittpinnar. För det är på nätterna när de sitter på pinnarna som de skiter som allra mest. Skiten hamnar då på bajsbrädan som lätt och snabbt kan städas av. På så sätt behöver man inte städa golvet lika ofta.)

Hunden har förpassats till hundvakt, hus-, höns- och kattvakten har installerats och packningen ligger i väskorna där den ska vara. Pass, pengar och piljett är framlagt. Det är bar’ å åk!

Kan visserligen medge att översvämningarna i Bankok oroat oss en smula, men efter att ha läst rapporter från folk som faktiskt befinner sig i Phuket med omnejd just i detta nu, är jag lugnad. Vädret där är fint, vattennivån normal och det finns än så länge ingen risk att mat, flaskvatten och öl ska ta slut.

See you!

Snart

Nu börjar det dra ihop sig! På lördag bär det iväg till ön Koh Kho Khao i Thailand. Två veckor blir vi borta och nästan hela min familj blir med. Ska bli otroligt skönt att komma iväg från vardagen lite. Bara vara och inte behöva bekymra sig över alla måsten. Slippa handla och laga mat, tvätta och städa och ansvara så förbannat. Ta dagen som den kommer och befinna sig i nuet. En andningspaus i vårt annars så fullspäckade och stressiga liv.

Allt är i det närmaste klart med djurhållningen här hemma också. Häst-, kanin-, hund-, höns-, katt- och husvakterna är informerade och instruerade. Och i kväll bubbade jag och Tobbe ut en rundbal med hö i hästhagen och i helgen tätade vi taket på ligghallen. Den är i det närmaste helt urmockad och halva är uppströad med nytt fräscht strö. Ska ströa upp andra halvan nån kväll när jag mockat ur resten, sen så är allt klart! Usch, säkert nåt jag glömt…

Hann med två härliga ridturer i helgen också. Lördagen barbacka-red jag med hackamoret och som vanligt var hon tung i handen på hacket varför jag fick jobba som ett litet djur med sitsen för att få in henne bak och upp i fram. Övade mycket tempoväxlingar för att få henne lyhörd och på hemvägen lossnade det lite så hon kunde bära sig själv istället för att förlita sig på att jag skulle bära. Har rejäl träningsvärk i magen efter det passet!

På söndag knatade vi iväg till en stor vändplan som finns alldeles ovanför vårt hus och red på volt. Vägen går igenom vändplanen varför en väg är hemåt-väg och där vill hon gärna slänga ut ömsom rumpan och ömsom bog. Jobbade därför mycket med att flytta både bog och rumpa inåt och utåt. När det kändes som om jag hade henne fint mellan mina hjälper och hon spårade som folk så fattade vi galopp. Trots att vi sällan jobbar med galoppen på volt så kändes hon förvånansvärt stark och rund åt båda hållen. Hela passet kändes överlag väldigt bra. Hon är så fin att rida min tant bara man kommer över vissa trösklar. Men att behöva jobba lite är väl bara utvecklande!

En händelse under lördagens ridtur gjorde att jag kände mig alldeles varm i bröstet av ömhet och stolthet över min kloka häst. Vi mötte tre fyrhjulingar som kom i relativt hög fart och som låg rätt nära på den smala vägen. Den tredje av fyrhjulingarna brummade så det vibrerade i tyget på min jacka. Saga ägnade de knappt en blick utan lunkade på i lugn och ro. Älskade, trygga Sagan!

Blev för övrigt inget klämmande på spännande sadel i helgen. Tiden räckte helt enkelt inte till och jag har insett att sadelbestyren får vänta till efter semestern.

Simskola gånger två bevistade jag också på söndagen. Axel på badhuset där han visade stor trygghet i vattnet och plaskade på både över och under vattenytan. Emma på Utomskogens Hundcenter där hon fick veckans simträning.

Förutom allt detta ovan hann jag med att gå ut och roa mig också i helgen. Följde med Lena på Bollnäs Ridsällskaps 40-års jubileum. Åt mat, drack vin, dansade och snackade häst. Härligt!

Tänk vad mycket man hinner med på en helg egentligen! Även om det ibland känns som om man bara hann med hälften av vad man tänkt. Helt otroligt. Nu behövs det lite vila i den här stressade kroppen faktiskt…

Strö...

Idag har jag kravlat runt i hönshuset i ett försök att utvärdera huruvida bränslepellets är ett bra strömedel eller inte. Nu har det bara hunnit ligga där i tre dagar men än så länge så ser det riktigt riktigt lovande ut. Tidigare har jag använt kutterspån och det har liksom halkat omkring (tillsammans med de stackars hönsen) ovanpå golvet.
Bränslepellets-ströet ligger stilla. Så pass stilla att jag ser hönsfotspår i ströet efter pullorna. Det dammar inget än så länge och enligt mig verkar det vara otroligt mer lättstädat än kuttret. Dessutom verkar hönorna gilla att bada i det. Sanden jag ansträngde mig för att hälla dit skiter de i… Bokstavligt alltså!
Tummen upp för träpellets som strö! (So far…)

Knäppte kort gjorde jag också. Houdini och Doris (som är alltför fega för att ens våga sig ut i hönsgår'n för närvarande) fick modella på ströet.
I mina sadelfunderingar har jag lyckats få tag på en kvinna i Edsbyn som äger en Masterback sadel av den modell och storlek jag är sugen på. Till helgen ska jag få komma till henne och titta på den och klämma för att se ifall den infriar mina förväntningar. Masterback är en bomlös sadel och kostar bara 8 900 kr ny. Lite skillnad mot sadlarna jag postade i det HÄR inlägget. Det verkar dessutom inte finnas många såna ute på begagnatmarknaden varför jag inbillar mig att dem är så jäkla bra att ingen nånsin vill skiljas från sin sadel när de väl lagt vantarna på en. Men, som sagt, bäst att titta och känna lite i verkligheten först.

Om 8 dagar åker vi…

Och jag som bekymrat mig över hur vi med vettet i behåll ska lyckas med konststycket att hålla knoddarna lugna under den långa flygresan har kommit på det:
En till transportbur i samma storlek bara så kan vi checka in barnen som bagage. Problemet löst! Eller... så kanske man inte får göra...? Eller.....? Näe...?

Hönsfint

Fortsätter beta av den däringa listan över saker som ska göras innan vintern och innan vi åker på semester:

Så i går storstädade jag hönshuset. Ut med allt gammalt strö, sopade noggrant och dammsög till och med. För satan i gatan vad de dammar de där fjäderfäna! Ungarna var strikt förbjudna att ens gå in i hönshuset under min vilda framfart då det var rena rama Lützen-dimman därinne. Tobbe stack åt mig ett andningskydd efter ett tag vilket förmodligen förlängde mitt liv med några år. Hönsdammlunga är säkert inget man ska se lätt på…

Men efter att ha sopat och dammsugit varenda vrå och varenda hönsnäts-tråd så blev det så fint därinne.

För att se om annat strömedel kan bidra till mindre damm så provade jag nåt nytt: Bränslepellets! Genom att blöta upp det så sväller det till dubbelstorlek och känns, trots den stora mängden vatten, torrt när det väl luckrats upp. Min förhoppning är att pellets-ströet ska ligga lite mer stilla och damma lite mindre. Utvärdering av strömaterialet får göras när det gått ett tag.

I en hörna fick damerna till och med sitt egna lilla SPA. Ett rejält lager med sand där de kan sandbada och sprätta. Sand är dessutom viktigt för hönsens matsmältningsapparat eftersom sanden hjälper till att ”tugga” maten när den kommer ner i muskelmagen. Höns har nämligen inga tänder utan sväljer sin mat hel.

Jag hoppas damerna blir nöjda!

Eftersom vi bara har ett hönshus så var vi också tvungna att släppa ihop våra olika hönsgrupper. Under sommaren har Houdini och Doris med några Hedemora-kompisar bott i ”sommarstugan”, men den är oisolerad, liten och utan belysning varför vi vill ha dem tillsammans med de andra i det riktiga hönshuset. Enligt alla experter i alla hönsforum på nätet, så skulle det vara bara att släppa ihop tupparna och låta de göra upp. Den svagaste ger sig rätt fort och de skadar sällan varandra allvarligt.

Sagt och gjort. Göte och Houdini släpptes ihop och rök sen ihop så dammet yrde (ännu mer damm) och trots att Houdini väger bra mycket mer än Göte och är en bra bit större så var det Göte som avgick med segern. Hade inte väntat mig nåt annat heller, Houdini är en fegis!

Nu hoppas jag att tupparna har kommit till ro och att inga fler bataljer behöver utspelas i hönsagår’n.

Nån ridning har det inte blivit för egen del på ett tag då födelsedagskalas kommit emellan. Skönt då att kunna lämna över motionerandet till medryttaren Emelie! Idag har jag dock trotsat det blöta och huskiga höstvädret och ridit en tur. Tanten var som vanligt på hugget och idag övade vi mycket övergångar. I början slingrade hon sig en hel del och tog minsta lilla drivning som en galoppfattning. Kan visserligen till stor del bero på att vi befann oss i backen där jag brukar öva just fattningar... Men på slutet kändes det betydligt bättre även om jag vet att vi kan ännu bättre. Och trots att jag blev blöt och kall var det riktigt riktigt roligt!

Slow Feeding

Foderhäcken är klar och på plats. Och med tanke på hur vi misshandlade den för att få den dit den nu står, så oroar jag mig inte det minsta för att hästarna kommer demolera den.


Enligt mina önskemål och efter en hel del googlande har min käre sambo snickrat ihop en foderhäck som i mina ögon är HELT perfekt! Stadig, med rejält plåttak och reglar i botten som släpper in luft underifrån. Ena sidan kan fällas ned som en ramp så att det blir lätt att rulla in rundbalar eller fylla på med småbalar. Gångjärnen till rampen är av rejäl modell, likaså låsen.
Den är som sagt, PERFEKT! Tänk en så’n händig karl jag har! <3


Tillsammans med det finmaskiga hönätet blir detta en utmärkt ”slow feeding”-foderplats för mina två tjockisar. De små maskorna i nätet gör att de, trots att de har mat kontinuerligt, inte kan vräka i sig de enorma mängder de med säkerhet skulle göra utan nät. Nu ska tjockisarnas midjemått minska!


I torsdags fick Saga vinterpjucksen påspikade också för snart kommer de att behövas. Tor däremot får gå barfota ett tag till. Om det blir en riktig vinter med kyla och snö bör han klara sig utan skor hela tiden, så en så’n vinter hoppas jag på. Blir det alltför halkigt och eländigt åker givetvis vinterskorna på på momangen!

Hipp hipp hurra! …lite så där i efterskott till min käre sambo som fyllde år i onsdags! Vi firande genom att lämna telningarna hemma med faster Anna som barnpiga och själva bege oss på restaurang. Roma förärades av oss ett besök och bjöd på gudomligt god mat.

Helgen har också gått i födelsedagsfirandets tecken och det har varit fikabröd, tårtor och presentpapper så långt vi skådat. Nu är den biten över och om 12 dagar sticker vi till Thailand!

Idag är ingen vanlig dag

För idag är det Idas födelsedag!

För två hela år sedan gick det till så här...

Hipp hipp hurra för våran lilla fislisa ida'!

Födelsedagsfika i sängen på morron är grejer det!

Phu!

Ibland tycker jag det är lite skönt när arbetsveckan börjar… För då kan jag en hel dag sitta på arslet och göra mitt. Jag blir inte störd och jag kan i lugn och ro sitta och ägna mina tankar åt det jag för tillfället håller på med. Slipper avbryta mina tankegångar genom att hjälpa än den ena än den andra eller för att se till att inte världskrig utbryter hemma. Jag får gå på toa helt själv och kan ägna mig enbart åt min egen mat när det blir dags för lunch. Det är skönt.

Men, sen är det ju så att eftersom jag är på jobbet om dagarna och sitter på arslet och tänker mina hela tankegångar och äter och skiter ostört osv så innebär det automatiskt att jag får så mycket mer att göra när jag väl är hemma. Det är av den anledningen som helgerna blir så förbannat fullspäckade att jag är så himla trött när söndagkvällen gör sitt antågande. Helt slut!

Denna helg har verkligen inte varit nåt undantag. Det har varit fullt ös hela helgen!

Vi har tittat på Axels framtida skola, varit på barnkalas, vuxenkalas och hundsim. Däremellan har jag hunnit (med nöd och näppe) motionerat pållan två gånger, byggt klart vinterhagen och förbättrat stängslingen i ena sommarhagen, städat åt kaninerna, flyttat hem hästarna och handlat. Igår blev det inte ens nån middag för den vuxna delen av hushållet utan vi knaprade i oss lite chips istället.

Inatt vaknade jag av en dunkande huvudvärk som har hållit i sig hela dan och jag har dessutom ont i hela kroppen. Förmodligen träningsvärk efter helgens kroppsarbete. Men snart är allt klart som ska vara klart innan vintern kommer och vi med gott samvete kan åka på semester. Om 18 dagar åker vi!

Sadlar

Jag har hamnat i sadelfunderingar… Igen… För hundrade gången... Det ger mig huvudvärk!

Det här med sadlar är nämligen inte lätt. Det är en DJUNGEL! Sadlar är som springskor – de måste passa PERFEKT annars blir det skav, felbelastningar och annat otäckt. Vill ju så klart ha det bästa till min fina häst så hon slipper få bekymmer.

Och har man då, som jag, en häst som är breeed så blir det extra svårt. Än svårare blir det när hästen byter skepnad dvs musklar om sig eller blir fetare/tunnare.
Saga har ju fettat på sig lite och den vanliga sadeln med bom hon har funkar inte så bra längre. Den bomlösa sadeln gör att jag sitter som i split med benen och det gillar inte mina höfter nåt vidare. Har därför börjat snegla på lite andra bomlösa modeller och har våta, läderdoftande drömmar om vissa.
Fördelen med en bomlös sadel är att den passar bra på de flesta hästar varför risken att jag måste börja leta sadel igen när jag skaffar ny häst (Saga kan ju inte leva för evigt, tyvärr…) inte är så stor. Och hittar man en sadel man gillar så vill man gärna klamra sig fast vid den så länge det går.

Tyvärr kostar de modeller jag fastnat för en mindre förmögenhet och jag är ju som bekant inte särskilt rik av mig.

Vad sägs om den här: Fhoenix Vouge till det fina priset av 17 900 kr… som hittat…

Eller den här: Sensation Ride G4 kostar ”bara” uppemot 14 000 kr…

Eller vad sägs om den här:Star Trekk Dressyr endast 12 600 kr... suck...

Så hur gör man?? Ska gå igenom vad jag kan sälja av här hemma och förhoppningsvis finns det lite så jag kan finansiera en ny sadel så småningom.

Strax före jul kommer skatteåterbäringen… Prisa gud! Då kanske Anna har råd med en ny sadel…

Just nu försöker jag dock spara pengar så mycket det går (går inte så bra dessvärre…) inför den stundande resan till Thailand!

Höstsol, rena hästar och äventyr i svampskogen

En till helg som hastigt och lustigt är till ända. Fint väder har det varit och solen har lyst i kapp med de gulnande löven. Vackert höstväder med andra ord.

Även på söndagen hann jag med en liten ridtur. En härlig skogsrunda utan några som helst krav, barbacka och med hackamore. Sagan var under hela turen mjuk och klev på med långa elastiska kliv och jag kan inte annat än älska den där hästen av hela mitt hjärta. Önskade att jag hade mer tid över för henne bara…
Damen kan dessvärre lätt bli lite tung i handen när jag rider med hacket vilket ställer högre krav på mig när det gäller min inverkan med sitsen. Och trots att det var ett kravlöst ridpass så var jag ändå tvungen att prova jobba med formen en liten stund. Gick rätt bra om jag får säga det själv.

Efter ridturen pysslades fröken om med kyllera på benen och lite hovsmörj. Hon har några torrsprickor i hovarna som jag försöker få bort med hjälp av örter. Tycker att det fungerat rätt bra men det är fortfarande några månader kvar till resten av hoven växt ut och sprickorna helt och hållet (förhoppningsvis) försvunnit.

Även Tor fick sin beskärda del av pyssel då det var hans tur att bli shamponerad. Han gillar det INTE! Det syns i ögonen på honom. Men han är så snäll den store farbrorn att han står snällt och stilla och inte rör en fena. Kniper lite extra med svansen bara och kör upp huvudet HÖGT i luften när det är dags att tvätta luggen. Men ren blev han och nu doftar båda hästarna gott och är flygiga och fluffiga i sina manar. Känns skönt att kunna stryka ännu en grej på att-göra-listan inför hösten. Nybadade och rena hästar – check!Snart kan jag även stryka nya trådar i vinterhagen. Har bara en del kvar nu innan det är nytt och fräscht överallt. Dock ska hagen kortas ned något och nya stolpar ska ner där så det är väl den jobbigaste delen som är kvar. Tur jag är stor och stark och en hejare på att svinga släggan!

Även idag har jag lyckats med konststycket att stryka saker från den där före-hösten-listan då jag sopade ur hela stallet från allt gammalt spån och diverse spindelväv. Ströade sen upp med nytt fräscht spån både i hästarnas boxar och i kaninernas nya burar. Roxy fick till och med flytta in i nya lyan. Nog såg det fint ut alltid men lite ensamt kändes som det blev för henne där när jag väl lämnade henne och stängde dörren... Men i morrn får hon en granne så då blir det nog bättre.

Tidigare på eftermiddagen drog jag med mig ungarna ut i skogen på lite svampjakt. Att gå och plocka svamp med barnen är en både tids- och tålamodskrävande uppgift. Först ska man se till att få med sig båda barnen till stället i skogen där svamparna växer. Alla som vet hur barn är vet också att den oansenligaste sten kan var väldigt intressant att titta lite närmare på...

Den minsta av telningarna var jag dessutom tvungen att försöka få att förstå att i svampkorgen ska vi lägga svamp. Svamp och inget annat. I svampkorgen ska man inte lägga varken stenar kottar eller barkbitar. När tösabiten väl förstått så långt är det dags för nästa etapp i tankegången. Nä, inte en sån svamp! Och inte en sån svamp heller! Nä, absolut inga ruttna svampar! Ja, och så där får man hålla på. Till slut hittade vi rätt sorts svamp och då började kampen med att få henne att förstå att man ska låta bli att kliva på svamparna innan vi lägger de i korgen... Hå hå ja ja... Vi fick i alla fall med oss nästan en hel korg trattisar hem. Och enlång pinne, och en kort. Och fyra kottar. Och två stenar...

En glad äventyrerska

Och en lika glad äventyrare

Äntligen har jag ridit!

Fick äntligen till en liten ridtur för egen del igår. Vädret var underbart och Saga var lika härlig som vanligt.
Dessvärre har hennes nya, rundare kroppsform ställt till det så att hennes sadel inte riktigt passar längre. Sadlade henne därför med den bomlösa igår. Saga är i vanliga fall väldigt grov och med den bomlösa sadeln blir hon än bredare. Igår kände jag dessutom av hennes fetma varför jag fick känslan av att sitta på en farmartank när jag väl kravlat mig upp. Nåja, jag hoppas att mer frekvent ridning ska göra att hennes normalare kroppsform snart kommer tillbaka.

Efter ridturen igår schamponerade jag henne så nu är hon ren och fin.

Idag blir det nog en barbackatur!

En kroppsform vi saknar...