Djursamlare...

Tänk hur han är min man! Drar hem djur efter djur och individantalet på farmen ökar i stadig takt.

Närå, i vanliga fall brukar det väl vara jag som släpar hem en massa djur, men den här gången har jag inte haft minsta lilla finger med i spelet. Utan han har helt på eget bevåg hämtat hem dessa:

Löpankorna Albert och Herbert. De bor tillsammans med hönsen och har en egen balja i hönsgår'n att plaska i. Tanken är väl att de ska utökas med en hona till våren, hon lägger i alla fall ägg.

Fick svaret på höanalysen häromdagen... Det blir en dyr vinter... Alla värden var generellt låga vilket egentligen inte bekymrar mig men det som ställer till det är det låga värdet på protein. Vanligtvis vill man att kvoten protein/energi ska ligga på 6. Gärna över om man har lättfödda hästar, vilket jag ju har. Risken med en lägre kvot är feta hästar utan muskler. Kvoten på det hö jag har köpt ligger på 2,2.... Mycket extra proteinfoder blir det...

Helgen ägnas annars åt en hel del snickring. Bilder kommer senare.

Intriger i hästhagen

Ja tänk, det är rena rama dokusåpan i hästhagen just nu. Nån sorts The Bachelor fast med en gammal vallack istället för en eftertraktad ungkarl. Känslorna svallar.

Allt började väl när Jasmin kom. Ung, läcker och full med lust. Svea gillade inte den där ungdomens fräschhet och när Svea och Jasmin fick gå ensamma i en hage gjorde Svea allt som stod i hennes makt för att göra livet surt för Jasmin. Det var Sveas första misstag. Tor, som så snart han såg den underbara uppenbarelsen i en liten fläckig och brunstig ponnyhäst, blev kär och såg med förskräckelse på den omilda behandling som Svea utsatte hans hjärtas flamma med. Och han kunde inte göra nåt! Men när de tillslut fick gå tillsammans allihopa såg Tor sin chans. Svea ska minsann få äta upp att hon någonsin behandlat föremålet för hans kärlek så illa. Han attackerade Svea! Svea skrek som en stucken gris, fast inte av rädsla och skräck, utan av ilska! Sen matade hon sparkar mot Tor så han var tvungen att fly fältet. Det var Sveas misstag nummer två.

Svea hatas nu som pesten av Tor och trots att Jasmin verkar vilja glömma och förlåta det Svea utsatt henne för så visar Tor att han alls inte tänker glömma. Och inte förlåta heller. Så snart Svea kommer ut i hagen till de andra så springer Jasmin närmare för att, som det ser ut i alla fall, prata lite med Svea. Tor ångar efter med mord i blick och skyddar sin lilla ponnytjej med hugg och slag mot lilla Svea som springer. Och de andra springer efter. Jasmin för att få kontakt och Tor för att ge stryk. Saga som tills idag inte verkat fatta vad det är för nåt som alla skubbar bena av sig, har också lagt sig till med ovanan att mobba liten russtant. Och Saga springer fort.

Jag hoppas det lugnar ner sig i hagen snart för jag börjar tycka riktigt synd om den gamla ponnytanten och funderar starkt på att låta henne gå i en egen hage.

För övrig är jag lite bekymrad över Svea. Hon är så himla tanig. Har inte tillstymmelse till ryggmuskler och det enda som växer på henne är kaggen. Det ser ut som om hon fyllts med luft. Ska skicka in träckprov på henne så snart som möjligt och jag hoppas nästan att hon har mask och att det är det som gör att hon ser så jäkla mager ut över ryggen. Mask är lätt åtgärdat. Och så snart svaret på foderanalysen kommer, den skickade jag in i går, så ska jag räkna ut en vettig foderstat och se till att hon får i sig de proteiner hon behöver. Ska bli spännande att se ifall det blir nån skillnad.

Tanig med kagge

Dålig bild, men man kan ana hur ryggraden sticker upp

Ponnysar i långa rader och blodtörstiga inkräktare

På den här gården står ponnysarna snart som spön i backen. Idag anlände nämligen en liten fläckig, 5-årig dam vid namn Jasmin. Det är grannen Madde som köpt henne och stallar upp henne här. Jasmin verkar vara en trygg och lugn typ. Dessvärre brunstade hon som bara katten och Tor blev alldeles till sig i trasorna och Svea blev sur. Vi får väl ser hur de kommer överens om några dagar.

Något mycket tråkigare att berätta om är att T idag hittade en duvhök i hönsgården. Den hade nog vid det laget hunnit med att äta upp vår nykläckta Houdan-Hedemora kyckling, för den hittar vi inte. Tant Brun, kycklingens mamma, hade säkert försvarat sin kyckling och själv också blivit offer för rovfågeln, hon var nämligen oerhört skadad med i stort sett halva bröstet bortätet. Att hon fortfarande stod på benen och förflyttade sig är ett under. T fick avsluta hennes lidande. Höken hade också gett sig på vår förvirrade Houdan-höna Doris som var död redan när T upptäckte förödelsen. Så jävla surt!

Jag ljuger inte når jag påstår att jag grät en skvätt över de liv som gått till spillo och särskilt över vår Doris. Hon var så hjälplöst förvirrad att man inte kunde låta bli att få nåt moderligt ömsint i hjärtat av hennes snurriga uppenbarelse. Att hon var vår sista riktiga Houdan gör givetvis att det känns extra jäkla surt, Houdan är ovanliga i Sverige och det är svårt att få tag i dem. Det är tydligen inte meningen att vi ska ha Houdaner....

Duvhöken var som sagt kvar i hönsgården och T lyckades fånga honom med sina bara händer. Vår första tanke var att ta död på den satan. Men de är fridlysta och trots allt mycket vackra och majestätiska fåglar, så den fick istället göra en tripp tillsammans med Tobbe norrut i landet där den återfick sin frihet.

Helgens ridning

Red, som jag tidigare skrivit, min vackra dam både lördag och söndag i helgen och båda ridturerna var helt underbara! En alert och lyhörd Saga med stadigt mjukt stöd i munnen. Hon läste mina tankar och förstod varje uppdrag med små små hjälper. Det var nästan magiskt. Båda dagarna red jag barbacka.

Det verkar faktiskt som om det bara är när jag rider utan sadel som jag uppnår den där wow-känslan och en upplevelse av att vara ett med min häst. Rider jag med sadel får jag anstränga mig för att få till det och det ger en känsla av... otillfredsställelse... Barbacka är det lätt att rida och min häst gör som jag vill bara jag tänker det.

Det kanske helt enkelt är så att jag inte kan rida med sadel. Trots att min nya sadel är skön på alla sätt och vis och automatiskt ger mig en korrekt sits så känns det som om nåt liksom är vägen... Det som är vägen är ju sadeln. Varför försöker jag då tvinga mig? Till vilken nytta? Även Saga gillar barbackaridningen bättre, hon är aldrig lika stadig i munnen och lyhörd när jag rider med sadel. Kanske lika bra jag skippar det där med sadel ändå. Är ju synd att man blir så svettig i arslet när man rider barbacka bara... Och att man liksom inte ser lika proper ut. Vem å andra sidan, vem fasen skulle se oss ändå, vi är ju mest ute i skogen och lullar. Skulle vara björnarna då.... Nä nu struntar vi i sadel ett tag tror jag bestämt.

Den här veckan har jag det lite glassigt med ridningen. Brukar ju allt som oftast lida av dåligt samvete för att min Saga blir så lite riden i veckorna, men inte nu. Granntjejen Moa har ridit Saga både igår och idag och kommer även att rida henne på torsdag. Moa som ridit här mycket förr på både Garlic, Tor och Saga har lite tid över nu när hon inte studerar längre och ägnar dagarna åt lite ridning istället. Perfekt med ridhjälp för en stressad småbarnsmorsa och jag är oändligt tacksam och glad över att kloka, duktiga Moa tar sig an min vackra dam.

Ännu en fullspäckad helg till ända

Har verkligen fått en hel del gjort i helgen och snart kan man kanske lugna ner sig lite inför hösten. Intalar jag mig i alla fall…

Började med att kliva upp tidigt på lördagen för att hinna rida en sväng. Efter ridturen blev det frukost och sen kopplade vi på hästtransporten till min bil och jag drog ned till stan för att köpa en födelsedagspresent. Under tiden åkte Tobbe och lånade en till vagn.

For med de båda vagnar till Runemo och hämtade hö. Åkte hem. Lastade ur höet ur ena vagnen och gick sen in för att duscha. Åkte på kalas. Det var brorsans äldsta dotter som firade sin 18-årsdag. Helt sjukt. Jag tycker inte alls det var länge sedan hon var alldeles ny i världen och nu har alltså hela 18 år gått. Konstigt det där för jag känner mig inge äldre idag än vad jag gjorde när hon var nyfödd. Men tydligen är jag 18 år äldre ändå. Hemska tanke….

Efter kalaset skjutsade Tobbe hem mig så jag kunde byta fortskaffninsgmedel till cykel och medan jag cyklade tillsammans med Emma-hund till våra grannar så åkte Tobbe och barnen bil dit. Hos våra grannar blev vi bjudna på god mat och trevligt sällskap.

När barnen började klaga på att de var trötta och ville åka hem och sova åkte vi hem, och efter att ha stoppat ungarna i säng gjorde vi ett tappert försök att titta lite på TV. Gick inge vidare då vi somnade som två spädbarn i varsitt hörn i soffan istället.

Upp tidigt igen på söndagen för en ridtur och efter ridtur och frukost ägnade jag mig åt att lasta ur höet ur hästtransporten. Under tiden jag staplade hö lyckades min käre man låna en liten grävmaskin och jämnade med den ut grushögarna i ligghallen. Vilken tur! Annars har jag fått stå på nätterna och handskottat tror jag för att få ordning på det hela.

När höet var inne städade jag ur häståkan, sänkte en frambom, satte in mellanväggen och ströade. När den var klar satte jag igång att förbättra stängslingen till ridbanan så att den kan funka som hage till lilla Svea ett tag innan hon vant sin mage vid gräs och kan gå tillsammans med de andra.

Efter lunch åkte vi iväg och hämtade Svea. Spännande! Barnen visste inget och blev så klart överraskade när det var en liten häst som klev ur transporten. Svea var inte det minsta brydd över nånting. Inte ens när Axel flög drake i princip ovanför huvudet på henne. Mycket snäll, vänlig och trygg liten tös.

När jag såg att Svea inte bekymrade sig det minsta kunde jag med gott samvete lämna henne i hagen på ridbanan och åkte och handlade. Lagade sen mat och efter middagen var det inte så himla mycket kvar av dagen. Jag matade lite kaniner och höns och gav Svea natthö medans T stoppade ungarna i säng. Själv hoppade jag i duschen en sväng och hann efter det faktiskt med att sitta i soffan i nästan en hel halvtimme. Sen sängen…

Och nu är nästa veckan igång… Hualigen vad fort det går!

Välkommen lilla Svea!

Så är hon då här. Lilla Svea. Det är henne jag haft på gång nu ett tag och idag blev det alltså på riktigt. Svea fick flytta hit. Hon är ett 22-årigt russto som varit skolhäst på ponnytravskolan här i Bollnäs. Det var dags för henne att gå i pension och då fick jag låna henne på obestämd framtid.

Hennes huvudsakliga uppgift här hemma blir att vara sällskapsdam åt Saga sen när Tor är borta. Men rockard är införskaffad så lite mysiga vagnsturer kommer det också bli. Och ifall Svea är med på noterna kommer barnen få rida lite. Blir nog bra det här.

Lilla Svea tog det hela med ro, verkar inte finnas nåt som får henne ur balans

Saga och Tor var desto mer exalterade

Snurrig kisse

Glenn… Han är ju inte riktigt som andra katter… Han har en hel drös med extra klor på varje tass och vi misstänker starkt att han ställde sig i kön för klor två gånger istället för att alls ställa sig i kön för hjärnceller, den dagen sådana delades ut. Trots hans lite frånvarande, tomma blick och emellanåt annorlunda beteende är han ändå helt underbart go. Men ibland undrar man…

Igår stod jag i köket när jag plötsligt hörde att Glenn morrade och var upprörd över nåt i hallen. Tittade till och tyckte han såg lite konstig ut, han gick så konstigt? Skulle han kräkas? Var han skadad?

Nä, ingetdera. Glenns ena extraklo på en av framtassarna hade helt enkelt hakat tag i den andra framtassen. Inte undra på att han var arg, det gjorde ju ont och han kunde inte gå ordentligt. Dessutom såg han inte förövaren nånstans varvid jag inbillar mig att det blev än mer upprörda känslor. Jag fick lossa på klon och sen var allt frid och fröjd igen.

Det finns de som tycker att vi har idel knäppa djur på vår lilla farm. Undrar vad det fått det ifrån?

Glenn med boxhandsken

Hönsnytt

Det har rått lite förvirring i hönshuset på senare tid.

En av hönorna lade sig för att ruva, allt frid och fröjd så långt. Men när ytterligare en höna kände sig sugen på att ruva blev det lite för mycket för hönshjärnorna. De två hönsen fick dela på de ägg som höna nr: 1 först låg på vilket blev tre var. Men allt som oftast låg de puckade damerna i tomma reden och ruvade på ingenting och äggen låg ensamma och kallnade. Två ägg trampades sönder och halvt utvecklade kycklingar strök med. Ett ägg har, så vitt jag kan se, kläckts på normalt sätt men ändå resulterat i en död kyckling. Så här många döingar till kycklingar har vi inte haft på alla de år vi haft höns.

En kyckling har hittills kläckts med livet i behåll och det är en blandning mellan Hedemora och Houdan. Söt liten rackare. Egentligen vill jag ju inte ha blandhöns men eftersom jag inte lyckats få tag på några avelsägg av Houdan i sommar kunde vi inte låta bli att ialla fall prova och se hur de skulle se ut.

Höna nr 2 ligger fortfarande på två ägg och jag är tämligen övertygad om att kycklingarna i de har döden dött… Attans koblajja.. Verkar dessutom som om en tredje höna är på gång att börja ruva, andra gången för henne i år, och fortsätter det så här så blir hönshuset överfullt snart. Ska dock se om vi lyckas få tag på Houdan-ägg till ruvhöna nr 3 nu. Skulle ju vart kul med en tupp av den sorten också så man kan föda upp Houdaner nästa sommar. Hå hå ja ja...

Underbart är kort

Som helgen ungefär. Man hinner inte mer än hem på fredag eftermiddag så är det helt plötsligt söndag eftermiddag och dags att förbereda sig för jobb igen. Har dock hunnit med en hel del i helgen och känner mig rätt nöjd. Det enda jag inte är så nöjd med är att jag bara hann rida på lördagen, som tur är hoppade grannen Madde upp en sväng på tanten på söndag och mjukade upp henne lite på ridbanan. Då har hon faktiskt varit ut och rört på sig fyra gånger denna vecka. Onsdag var jag ut och kände lite på en mycket positivt inställd pålla och eftersom hon hade stått lite mer än en vecka tog vi det fruktansvärt lugnt och det blev mest skritt på lång tygel. På torsdagen red Madde lite barbacka och jag följde med till fots tillsammans med våra hundar.

I lördags red jag på förmiddagen och mestadels i skritt. Travade och kände lite på formen på ridbanan också och skrittade sedan av med liten Ida framför mig i sadeln. På söndagen red då som sagt Madde.

När ridturen på lördagen var över och hästarna omhändertagna packade hela familjen in sig i bussen och åkte till Korskrogen. Där handlade vi en liten, begagnad rockard innan vi for vidare mot Dåasen för en överraskningsvisit hos far och bror. Efter lite kaffe och skorpor och en hel del snack åkte vi hemöver. Stannade till i Ljusdal och åt sushi. Landade hemmavid strax efter nio och försökte kolla på film, men likt två klubbade sälar somnade vi båda två.

På söndagen städade jag åt hönsen, handskottade grus i ligghallen och fick där bra hjälp av grannar. Fast trots att vi skottade så svetten lackade är det en hel del grus kvar som ska spridas ut. Tur det så man kan bygga lite på muskulaturen. Synd bara att hästarna ser ut att vara ganska sugna på att använda sin ligghall och att högarna liksom blockerar ingången. Men snart så!

Hann även med att måla klart nämnda ligghall så nu är den vackert faluröd på utsidan. En sak till att bocka av från den där superlånga att-göra-listan. Nu återstår ”bara” allt det andra….

Resultatet

Har just avslutat middagen med mina barn och väntar på att gubben ska komma hem så jag kan ut och rida en liten sväng. Tanten har vilat mer än en vecka så det börjar verkligen bli hög tid att röra på henne.
Passar på att uppdatera om helgen som var och hur det gick att springa den där fruktade milen.

Jodå, löpningen gick faktiskt över förväntan trots lite halsont och övriga smärtor och trots att jag riktigt ansträngde mig för att ta det lugnt och lyssna på kroppen så klockade jag in på 64 minuter. Och då stannade jag för att dricka en gång och jag promenerade också några meter så farten måste ändå ha varit hyfsad.
Ont i kroppen fick jag visserligen, men inte alls på värsta viset och dagen efter hade jag ingen värk i höften alls trots att jag kände mig riktigt handikappad i den kvällen innan.

Till nästa år ska jag banne mig träna ordentligt och då vore det väl fan om jag inte lyckats pallra mig runt den där milen på under timmen! För jo ett nästa år blir det... Vi har ju till och med bokat bord till nästa år på den restaurang vi hade ynnesten att äta vår middag på kvällen efter detta lopp. Supper hette restaurangen i fråga och när maten kom in på bordet blev jag nästan tårögd. Olika små rätter som vi fick smaka på och den ena smakexplosionen efter den andra.

Att jag sen fick tillbringa en hel helg tillsammans med mina goa vänner var ju också en lisa för sig. Sova gott, äta gott och bara ta det lugnt i gott sällskap och slippa allt ansvar är så jäkla skönt! Och det säger väl en hel del om vad förväntningarna i gänget var eftersom de flesta prioriterat mysbyxor i packningen framför gå-ut-kläder. Småbarnsföräldrar de flesta av oss.... Vila smäller då högre än vilken partykväll som helst.

Nu är det tillbaka i vardagen igen med korv och makaroner och hämtning och lämning på dagis, jobb och fullspäckade dagar. Ska bli skönt att komma ut i skogen på hästryggen lite. Bara vi inte blåser bort...