Bitter eller...?

Hände nåt annorlunda igår som jag fortfarande har lite svårt att släppa.

Jag blev ustkälld efter noter. Som tur var satt jag inne i bilen och damen som skällde på mig befann sig utanför min bil så jag hörde aldrig vad hon sa. Däremot syntes det ganska tydligt vilka svordomar hennes mun formade.

Kom åkande i min lilla bil och uppmärksammade en äldre dam med rullator som stod vid ett övergångsställe och snurrade. Väluppfostrad som jag är stannade jag givetvis så att hon skulle kunna passera. Det gillade inte damen. Med häftiga armrörelser vinkade hon och menade att jag skulle köra. När jag lite frågande svepte med handen och visade att det var fritt fram att gå började tanten veva alltmer frenetiskt med armen samtidigt som hennes rödmålade mun med glasklar tydlighet spottade ur sig diverse svordomar. Jättearg var hon. Jag fortsatte min färd men såg i backspegeln att hon knatade över vägen ändå.

Jaha tanten... jag ber så hemskt mycket om... ursäkt...? 

Nya smaker

Var iväg tillsammans med grannen och hämtade det nya fodret idag. Potatisprotein och en annan sorts lusernpellets med högre proteinhalt. Damerna i stallet var inte direkt förtjusta i den nya dieten, men efter lite handmatning, äppelbitar och en timma tillsammans med käket hade de petat i sig det ändå. Ska bli spännande att se hur potatisproteinet fungerar i det långa loppet.

Jag hoppas Sveas ben ska bli bättre när hon slipper sojan. Hennes ben svullnar av och till men de brukar bli bättre av rörelse. Häromdagen var alla benen helt utan svullnad och jag blev glad och lugn, men dagen efter var alla fyra svullna igen. Det som ändå lugnar mig i det hela är att alla ben är drabbade och att svullnaden går ner när hon får röra sig lite. Hon har heller inte haft nån feber på hela tiden. Jag hoppas det är sojan som är boven, för då borde det snart ge sig.

Annars är det hårt i backen och en hel del skritt som gäller. Längtar efter ordentligt vinterväglag faktiskt. Packad snö är underbart att rida på!

På ridbanan förra vintern

I helgen lyxade vi till det min man och jag. Han fick av mig när han fyllde en övernattning på Södra Berget i Sundsvall med tillhörande spa-vistelse och tre rätters middag. Perfekt även för att fira vår bröllopsdag. Vi har  ju snart varit gifta i ett helt år, gubevars! Så på fredag ångade vi upp till Sundsvall, sippade lite finvin på hotellrummet innan vi knatade vidare till Spa:t. Badade kallt och varmt och bastade och njöt för fulla muggar. Helt underbart. På kvällen åt vi goan mat. På lördag sov vi länge innan vi smaskade i oss en härlig hotellfrukost och drog hem igen. Väldigt skönt att få rå om varann helt ostörda från ungar och djur ett litet tag. Även om man som förälder är rätt skadad och längtar efter ungarna i samma sekund som man inser att man faktiskt är fri dem. Konstigt det där...

Ett stort tack till grannen och mamsen, som tagit hand om hästar, kaniner, ungar, katter och hund! Utan er vore allt så himla mycket krångligare liksom... Tack!

En klippa

Fina snälla Svea som så lugnt och tryggt bär runt på mina barn.

Vatten, gegga och pärer

Givetvis hann vi inte med sadelkammaren denna helg. Efter en lite längre ridtur på söndagen så kände vi oss frusna och lite hungriga och bestämde att sadelkammarstädning får vänta ett tag till. Men inte blev jag sysslolös för det. Passade istället på att städa ur hönshuset riktigt ordentligt. Allt strö kastade jag ut och sen dammsög jag hela hönshuset. Välbehövligt, det var riktigt äckligt därinne. Ankorna visade sig nämligen vara ena riktiga slaskpellar och har drällt vatten överallt i hönshuset så det riktigt kippade om fötterna när man gick där. Ohållbart. Albert och Herbert fick därför ett eget litet ankhus bredvid hönshuset med en alldeles egen utegård. Ankhuset är givetvis anpassat för vattendrällande ankor med en lägre avsats för vattenslask och mat, och en lite högre avsats med torr, varm halm att ligga i. Värmelampa när det blir kallt och belysning för oss människor. Skönt för grabbarna också att slippa riskera få stryk av de två rabiata hönsmammorna vi för tillfället har. Så snart nån anka kommit lite för nära de små kycklingarna har de fått sina fiskar varma, stackringarna. Det blev riktigt fint både i ankhus och i hönshus.

Ankhus

Nystädat hönshus

Nog för att ruggande höns brukar kunna se lite jävliga ut, men den här tar nog priset...

Houdanhönan Fröken Fluff, vit och inte godkänd för utställning i Sverige. Ska alltså inte avlas på heller.

 Foderhäcken i hagen flyttade vi till en lite torrare plats och nu hoppas jag på att den platsen inte blir lika sörjig av gegga som den andra. Alla hästarna fick sova inne natten mot söndag för att torka upp ordentligt och på morgonen, innan foderhäcken flyttats, släpptes de ut i en av beteshagarna som inte är lerig. På eftermiddagen fick Svea gå där själv när de andra gick ut i den andra hagen eftersom jag är lite bekymrad över hennes ben. Hon fick dessutom sova inne en extra natt. I går när jag tog in henne var hon som vanligt i frambenen och betydligt mindre svullen i bak. I morse var hon svullen i alla fyra igen, förmodligen för att hon stått stilla hela natten. Suck! Idag har hon fått gå ut i den vanliga hagen får vi se vad hennes ben gillar det. Kan ju vara en kombination av stillastående och lera upp över kotorna som gjort att hon svullnat.

Svea på favoritplatsen

Lervälling...

Kan även vara en reaktion på fodret. Soja kan vara lite osnällt mot magen så därför är jag glad att jag hittat ett nytt fodermedel, potatisprotein. Det innehåller i princip bara protein, mycket protein på liten giva och det ska vara snällt mot magen. Så med potatisprotein, lusern och yttepytte sojamjöl har jag fått till riktigt hyfsade foderstater till alla tre trots det kassa värdet på höet. Återstår också att se ifall hästarna vill äta av det… Ska inhandlas så fort som möjligt. Hittade en återförsäljare i Söderhamn som tagit hem en säck åt mig.

Nu ska jag smaska i mig lite middag innan jag tar Svea-häst, Emma-hund och grann-tant med mig på en liten promenad.

Dagens To-Do

Har varit vaken alldeles för länge redan. Typiskt att ungarna inte har förmåga att skilja på vardag och helg... Mannen har varit på galej och sovit borta så jag hoppas att han ger mig sovmorgon i morrn. Skulle inte förvåna mig om barna sover som klubbade sälar till nio då.

Idag ska jag försöka göra nån ställning med hagen. Det regnar kopiösa mängder och hagen ser ut därefter. En enda sörja bara. Igår var Svea dessutom tjock i alla fyra benen och jag misstänker det har med all jävla gegga att göra. Nåt måste göras. Till att börja med får hästarna sova inne inatt för att torka upp ordentligt. Sen ska antingen foderhäcken flyttas till en torrare plats eller så ska vi fylla upp med nåt på den befintliga platsen. Vad som görs återstår att se. Jag är i alla fall väldigt glad över att ligghallen är torr och fyller sin funktion mycket bra. Ströade lite där igår med kutter och idag ska ytterligare balar kutter inhandlas för att ströa upp ännu mer. Då blir det mjukt och varmt åt pållarna.

I helgen är det också meningen att jag och grannen Madde ska städa upp i sadelkammaren. Där ser ut som sju svåra år och jag har inte gjort nåt åt den sedan Axel föddes. Har helt enkelt inte prioriterat den bland alla andra måsten. Men nu är det banne mig dags. Vi är ju två som ska samsas om utrymmet så en rejäl omorganisation är på sin plats.

Jag saknar Tor. Så fort jag skänker den minsta tanke på hästar, stall eller hage får jag en mörk känsla av sorg och förlust i bröstet och jag kan verkligen inte förstå att jag aldrig mer kommer kunna luta pannan mot hans hals och insupa värmen, doften och lugnet. Han var väldigt bra på det viset Tor. Stod tålmodigt stilla och lät mig hållas när jag ville ha tröst och närhet. Saga däremot, är inte vidare förtjust i sånt där fjolligt kläng utan blir mest irriterad. Hon verkar ha lugnat sig i sin längtan efter Tor i alla fall. Ropar inte längre efter honom och står inte längre och spanar bortåt vägen ifall han skulle dyka upp snart. Men hon ser lite ensam ut. Hon och Tor hängde ju ihop som ler och långhalm. Jag tror också att hon är lite rädd att fler av hennes polare ska försvinna omotiverat då hon ropar som sjutton om man tar ut nån av ponnysarna ur hagen. Det lugnar sig väl det med.

Nä, dags att utfodra huliganerna innan det är dags att bege sig ut till dagens bestyr.

Hipp hipp hurra...

...till vackra Emma som fyller 9 år idag!

Givetvis har det blivit något extra ben och några extra varma kramar från matten.

Han har vandrat vidare...

Så kom då dagen. Den som jag bävat för så länge. Dagen då fine gamle Tor fick lämna jordelivet och fortsätta beta på de evigt gröna ängarna. Han fattas mig. Han fattas Saga. Hon står i hagen och spanar efter sin bäste vän och ropar på honom. Det skär i hjärtat. Och hur jag än tittar ut över hästhagen så ser jag mest bara allt tomrum som blev över efter att Tor försvann.

Jag går sönder litegrann inombords och ifrågasätter mitt val att skaffa djur. Gör så ont när de lämnar mig.

Älskar dig min trogne vän, tack för allt!

Nästa vecka blir det enbart morötter

Känns det som nu i alla fall.... Efter en hel helg med fikabröd som huvudsakligt födointag skulle vi behöva en veckas avgiftning tror jag. Morötter och nån enstaka tomat till middag. Och vatten.

Vi har firat födelsedagsbarn hela helgen. Ida har ju fyllt sina 3 år och så smällde maken i med 35 så det har vankats tårta i flera omgångar. Gott är det men blir lite väl mycket efter ett tag.

Idag var det kalas för barn och eftersom jag tyckte att ponnyridning var det absolut bästa som fanns när jag var liten så ordnade jag givetvis lite ridning för barnen. Svea traskade tålmodigt runt på ridbanan medan barnen turades om att rida. Det syns på Svea att hon har varit med förr, hon visste liksom vad som krävdes av henne. Jag är oerhört nöjd över att ha fått tag på en så utomordentligt trevlig ponny.

Nu ska jag sätta mig i soffan och ta det lite lugnt en stund innan jag höpper i sängen. I morrn är det måndag...

Tiden går fort

Har nyss gjort tårtor. Liten Ida fyller tre år idag. Jag kan inte förstå att det gått så lång tid sen den här resan. Känns som i går.

Idag fick Ida en ny säng. Hon hade önskat sig en stor säng som Axel har och menade då en hög säng som man kan ha en koja under. Igår kväll fixade jag och T till det och nu har damen en hög säng med koja under. Några till fina och välbehövliga saker till sitt rum fick hon också. I helgen blir det kalas.

På hästfronten är det projekt lära-Jasmin-lyfta-på-bakhovarna som pågår. Det visade sig nämligen att hon inte var den lättaste att sko så igår när hovslagaren var här jobbade han sig blanksvettig och högröd i ansiktet. Tänk att Jasmin, som varit så foglig och lugn hittills kunde hitta på så mycket ofog! Men, hon är säkert inte särskilt van vid att bli skodd och nu är det öva som gäller. Redan igår blev det övning i skarpt läge eftersom hovis med varm hand överlämnade iskruvande av brodd åt mig och grannen. Fram gick det bra men bak blev det lite dragkamp och lite försök till lyft-av-fläckig-ponnyhäst. Men ändå inte på värsta viset och jag tror hon kommer lugna sig bara hon blir mer van. Men dragkampen har satt sina spår i min otränade kropp. Har träningsvärk i stort sett överallt. Hovslagaren var väldigt ofärdig idag när han kom för att sko Saga-tanten....

Ridning hinner jag inte med i nån större utsträckning just nu men som tur är har jag två härliga grannar som gärna tar ut tanten på nån tur då och då. Underbart! Slipper jag ha dåligt samvete för att Sagan får stå och Sagan slipper stelna till. Nån gång lugnare det väl ner sig så jag hinner rida lite mer också...

Hur smakade kaninen då? Jo, den var inte dum. Smaken var inte direkt framträdande, ungefär som kyckling. Men känslan var en rejälare köttigare konsistens. Ser fram emot att prova mig fram med de olika kaninrätterna. Så här såg första rätten ut:

Grym och blodtörstig

Bekymrar mig lite över svaret på träckprovet som kommit. Saga och Jasmin har mask och Svea har det inte. Jaha, får börja i en annan ände med att få tillbaka lite muskler på lilla ponnytanten när avmaskning inte lär hjälpa. Jag hoppas lusern och sojamjöl samt lite bakjäst varje dag ska göra susen. Koll av tänder står väl också på agendan. De andra ska dock avmaskas och jag funderar lite på hur jag ska göra för att mina marker ska återhämta sig från parastittrycket... Det är mycket och tänka på när man är hästägare...


I går blev det dags för första kaninslakten. Egentligen några veckor för sent men dygnet har tyvärr inte mer än 24 timmar så det blev nu. Passade bra då T höll på med pannbyte, Axel tillbringade helgen med morfar och Ida fick vara med mormor.

Känns bra att ha det gjort och nu ligger det fyra kaninstekar i frysen. Den femte ligger i kylen och väntar på att stoppas i grytan. Ska bli spännande att smaka.

Somliga tycker att vi är grymma och blodtörstiga.

Själv tycker jag att vi är djurvänner av stora mått.

Våra kaniner har levt på gräs, hö och säd. De har tillbringat sina dagar utomhus, betat gräs och vilat utsträckta i solen. Vi har plockat grenar, löv och örter till dem. Klappat och hanterat dem varje dag. När domedagen för dem är kommen avlivas de snabbt och det görs av någon som de känner och är vana att hanteras av. De hinner alltså inte bli rädda utan vet absolut ingenting innan livet helt plötsligt är över. En död kanin lider inte.

Om man då jämför det med de kycklingar man kan handla i små behändiga påsar i frysdisken på mataffären… De har levt hela sitt korta liv tillsammans med tusentals andra kycklingar instängda utan tillstymmelse till frisk luft och solstrålar. De växer så oerhört fort att deras kroppstyngd många gånger gör att de får problem med sina leder och en stor del av dem kan till slut inte gå. I Sverige, där djurskyddslagstiftningen är bättre än i övriga världen, får uppfödarna hålla 20 kg kyckling per kvadratmeter yta. Vissa anläggningar får dock ha upp till 36 kg kyckling per kvadratmeter, dock inte mer än 25 djur på samma kvadrat. Det blir nog rätt trångt innan det är färdigt… När det är dags för slakt är det ofta maskiner som plockar djuren och det mesta sker maskinellt. Nog stressas de djuren innan de döden dör allt. Även om man försöker göra det så humant som möjligt så går det inte att frångå att det är en industri vid pratar om. Så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt för att göra det så kostnadseffektivt som möjligt.

Så de som tycker att vi är grymma och blodtörstiga som slaktar och äter våra egenhändigt uppfödda kaniner, men som själva gladeligen går till frysdisken och plockar upp en påse kycklingfiléer från gödkyckling till fredagsmiddag, bör verkligen tänka en vända till.

Ponnyridning

Häromdagen var det premiär för Svea att agera ponnyridningshäst. Sadlade henne med den lilla sadeln jag fått av en snäll arbetskamrat och som passade skapligt på Svea förvånande nog. Dessvärre kommer hon (förhoppningsvis) snart att ha växt ur den… Ja ja..

Sen gick vi ut på ridbanan och Ida fick hoppa upp. Väl där uppe blev min lilla tös helt plötsligt livrädd och började gallskrika. Inte förrän hon fick hålla mig i handen lugnade hon sig och då kunde vi prova på att skritta lite. Gick fina fisken och Svea knatade på så snällt. Efter en stund blev Ida lite modigare och släppte min hand och ville till och med rida fortare. När jag tyckte att det räckte tyckte Ida inte att det räckte och det bådar ju gott inför framtiden. Svea är väldigt lätt att ha att göra med men visar lite ponnytendenser ibland och tycker nog inte att det är alltför roligt med ungar i stallet. Men det är verkligen inte på värsta viset och hon behöver absolut inte stå ut med ungar och ponnyridning för jämnan.

Nu längtar jag efter att selen jag beställt kommer och tills rockarden modifierats lite så jag kan börja köra liten travarponny. Ska bli så himla roligt att köra igen! Det som behöver modifieras på rockarden är en svängel som ska monteras och förmodligen behöver vi förlänga skaklarna en aning. Det är ju en himla tur för mig att jag har en så snäll man som dessutom är svetskunnig!!

Svängel för de som inte vet, är en rörstump som sitter framtill på vagnen mellan skaklarna. Den är fäst i en bult i vagnen, och draglinorna, som går från hästens sele, fästs i svängeln och det är alltså i draglinorna och svängeln som dragandet sker, inte i skaklarna. Svängeln rör sig fram och tillbaka i takt med hästens rörelser vilket gör att vagnen går stadigt. Skulle hästen dra med bara skaklarna så skulle vagnen börja vobbla i takt med hästens rörelser istället. Detta gäller om man har en rockard där skaklarna är fasta i vagnen. Solklar förklaring eller?!

Den här veckan har jag inte hunnit med att rida nåt själv. Som tur är har grannen Madde förbarmat sig över Saga och var ut och rörde lite på henne både i tisdags och idag. Skönt, så jag kan koncentrera mig på lite annat. Tycker det är så jäkla trist nu när det blir mörkt så tidigt, hinner ju inte ett skit innan mörkret faller. Och det satans regnandet gör ju inte saken bättre hellre, ridbanan blir slirig och blöt och någon gångart högre än skritt är inte att tänka på därinne. Dessutom blir det givetvis lerigt och klafsigt i hagen. Och mina gummistövlar är trasiga, som vanligt…. Kan NÅN tala om för mig var jag kan få tag i gummistövlar som håller för daglig användning och som inte kostar skjortan???

Igår när jag slängde en blick genom vardagsrumsfönstret såg jag nåt stort och mörkt på grannens gräsmatta… Saga! Den jäkla kärringen hade tråcklat sig igenom trådarna och stod så nöjt utanför grannens altan och betade. Inga problem att få tag på henne som tur var men elbanden var uttänjda nåt kopiöst så till helgen blir det till att förbättra. Tror dessutom att jag vet var stängslet är svagt och ledningen dålig och den biten ska bytas ut!

Skönt, blev jag inte sysslolös till helgen heller! ;)

Snickrat och ponnyrejsat

Vi har som sagt snickrat i helgen. Som tur är har vi haft hjälp av underbara grannar vilket gjort att det gått snabbt och lätt. Till att börja med delade vi av Tors gamla box för att göra plats för lite kaniner. Svea, som ska ta över boxen efter Tor behöver inte en box på 13 kvadrat varför det passade bra att stoppa in några boxar åt kaninerna också. På så sätt blev Garlics box ledig för Jasmin att flytta in i.

Avdelad box

De två kaninboxarna

Kaninmammas box

  När boxjobbet var klart tog vi oss an hästarnas ligghall. Vi har noterat att den höga takhöjden gjort att det vid dåligt väder regnat in. Inte bra! Därför har vi ägnat oss åt att göra så som jag från början tänkt, byggt igen på framsidan med ingång i varsin ände. Blev skitbra och jag är verkligen supernöjd med hur ligghallen är utformad nu. Torr, luftig, ljus med högt i tak och rejält plåttak. Ingen risk att det blir en pöl på golvet därinne och jag behöver inte oroa mig för att den kommer blåsa bort vid höstens rejälare vindpustar.

Reglat

Väggen på framsidan uppe, vindnät i "fönstren"

Förutom snickring har det blivit lite ridet också. Har i dagarna två följt med grannen och hennes Jasmin på deras första uteritter. Det kan vara bra för en liten femårig ponny att få lite tryggt sällskap på äventyren i form av gammal sansad kallblodstant. Inte för att det verkar behövas, Jasmin är en oerhört lugn ponny trots sin ringa ålder, men ändå.

Och eftersom jag varit lite osäker på ifall Svea blivit riden tidigare var jag givetvis tvungen att prova själv innan jag slängde upp ungarna på hennes rygg. Så på söndag blev det två varv, barbacka på litet Svea-russ. Hon hade gjort det där förr, det märktes. Hon till och med flyttade sig för skänkeln. Men när jag ville rida en volt till höger kom hennes travtakter fram och hon försökte göra en voltstart, ställde sig åt vänster och sladdade inåt med bogen före. Ja det är ju tur att jag inte tänkt ha henne till dressyrponny. Med den lilla ridturen gjord kan jag med gott samvete låta mina barn rida runt lite på henne.

Söta lilla Svea!