Jag är bekymrad

Över min vackra Saga-madam… Hon har sedan igår helt plötsligt börjat trixa när jag ska lyfta ena bakbenet. När jag kommer med hovkratsen lyfter hon benet och gör sig redo men när jag tar tag i benet ställer hon ned det hårt och bestämt. Inte på ett elakt sätt utan mer som ”men ta inte där!” Vad tusan kan det vara? Hon rör sig som vanligt och jag får klämma och känna överallt på henne utan sura miner (eller ja, det är ju Saga vi pratar om, hon ser ju sur ut nästan jämt, men inte extra sur då). Funderar på om det kan vara muggen som stör henne. För jo, även Saga har fått mugg nu, på tre ben av fyra. Suck, stånk och stön. Jag hoppas att det är muggen som stör henne, för vad det annars skulle kunna vara oroar skiten ur mig. Ger det några dar för att se om det blir bättre.

Riktigt bra kan det väl knappt bli förrän det blivit nån vettig vinter. Det är lerigt som fan i hagen och givetvis som lerigast där de står som mest, vid höhäcken. Finns inte så många fler ställen att ställa höhäcken på heller så det får vara så här tills det fryser på. Som tur är använder de sin torra ligghall frekvent och även den del av hagen där det inte är lera upp över kotorna. Men som sagt, där maten står där ser det inte trevligt ut…

Inatt får de sova inne för att torka upp ordentligt och vi har tvättat flickornas ben ordentligt med Hexocil och hoppas att muggen ska gå tillbaka lite. Sen håller jag tummarna för att det blir minusgrader och snö snart. Ser faktiskt lite lovande ut till månadsskiftet, jag hoppas det inte ändrar sig. Det går ju knappt att rida ordentligt heller. Vår bästa och mest använda ridväg, där det i princip inte är någon trafik alls, är så blöt och vattensjuk att man inte gärna rider i nån snabbare gångart än skritt. Ridbanan är än värre. Tänk att man aldrig blir nöjd! Antingen är det för hårt eller så är det för löst… Snälla vintern, KOM nu!!!