Äntligen!

Det har snöat! Det är vitt på backen. Det är ljusare, renare, kallare och leran går inte knädjup längre. Det är underbart! Jag hoppas det håller i sig och att vintern i och med detta har kommit för att stanna.

Helgen gick fort. Men det är ju liksom standard så det är egentligen inget att orda om.

På fredag hade vi middagsgäster och det var mycket trevligt. Börjar bli alltför långt mellan gångerna vi ses, men hur ska man hinna med allt liksom. En trevlig kväll med mat och prat kändes därför som en skänk från ovan.

Lördagen började tidigt för min del. Alltför tidigt. Dotra vaknade 05.12 och ville över till vår säng. Då vaknade mamman i fråga till och tankarna började givetvis snurra. Allt som skulle göras, handlas och kommas ihåg. Stressade upp mig så mycket över det där att jag fann det för gott att kliva upp när jag legat och vänt och vridit mig i en timme. Traskade ner till stallet för att ta ut Svea på en körtur bara det ljusnade. Men jag var tydligen jäkligt tidigt ute för jag hann med att mocka alla tre boxarna, städa åt kaninerna och greja med en hel massa innan jag tyckte att det var ljust nog för att våga mig ut i skogen. Emma-hund fick givetvis följa med och både hon och Svea verkade tycka att det var riktigt skoj. Svea smygökade hela tiden och ville helst trava så jag fick sitta och bromsa och bromsa. Riktigt roligt var det, men det regnade lite smått så innan jag var tillbaka hade jag blivit blöt och så kall att jag huttrade.

Efter frukost begav sig hela familjen iväg för att handla lite viktiga saker. Såsom cykellampor och reflexer att sätta på Sveas rockard. Och present som Axel fick ta med sig på kalas. Lite stearinljus, lite snacks och deodorant. Viktiga saker, alltså. Vi lämnade också iväg dotra till mormorn och morfarn för att hon skulle få lite semester från övriga familjen.

Sen red jag ut på en liten ridtur tillsammans med grannen. Genom en blöt och mörk skog där skogsmaskiner rumlat runt med stigen så den var i det närmaste oigenkännlig. Skönt att komma ut i skogen ändå, det är lyckan med en egen häst, att rida i skogen. Avslutade lördagens hästdag med att avmaska Sagan och Jasmin. Roligt att höra grannens förskräckta utrop när hon såg att jag stoppade in handen i Sagas mun för att ta tag i tungan när jag skulle in med avmaskningssprutan. Ha ha, den förskräckelsen kom verkligen från hjärtat. ”Aldrig att jag frivilligt skulle stoppa in hela handen i käften på den där draken!!” var kommentaren efteråt. Men vaddå då?

I går blev det inte lika tidig morgon och det tackar jag för. Även en mamma behöver sin sömn… Eftersom Ida under sin vistelse hos mormor och morfar blivit dålig och på vägen hem kräktes ned mormorns bil så ville grannen av någon outgrundlig anledning inte träffa mig i går… Jag fick ta en egen ridtur på kvällskvisten tillsammans med Emma. Det hade frusit på så det blev i princip bara skritt och en avslutning i klätterbacken. Väl hemma tvättade jag mugg, vilket det känns som om jag gör mest hela tiden nuförtiden. Tvättar febrilt med Hexocil och smörjer sen med Vegebomssalva. Sveas mugg är i det närmaste borta men Sagas verkar bara bli mer och mer. Jag hoppas att detta till viss del beror på olag i magen på grund av maskarna och att det nu blir bättre i och med avmaskningen. Jag håller tummarna. Hon låter mig i alla fall lyfta alla fyra nu utan de minsta betänkligheter. Min fina fina tant!

Måste bara förklara hur mycket jag älskar henne. Hon må vara en surpuppa av stora mått men det beror bara på att hon är så fruktansvärt bestämd. För när jag närmar mig henne i hagen och hon kommer mot mig med fladdrande näsborrar och mullrar kärleksfullt ända nerifrån magen, då vet jag att hon faktiskt gillar mig. Då blir jag alldeles varm i bröstet och nästan lite pirrig i magen. Min vackra älskade madam.

Ikväll fick jag möjlighet att prova de där cykellamporna i skarpt läge. Var nämligen ute en sväng med Svea och rockarden i mörkret. Lamporna fungerade finfint och gav lite ljus på vår väg. Svea tyckte det var lika kul som vanligt. Verkar som om hon är lite arbetsnarkoman den där damen också. Likt Saga alltså.

Efter körturen med Svea matade jag hästar och passade sen på att plocka av bakskorna på Jasmin. Hovis kommer i morrn och med tanke på hur dåligt det fungerade förra gången ville jag underlätta lite både för Jasmin och för Hovis genom att göra en del av arbetet. Jasmin skötte sig bra när jag söm för söm tog av hennes skor. Hon fick massor av beröm hela tiden. Och äpple. Jag hoppas hon sköter sig i morrn också!