Började dagens aktiviteter med att åka skidor med ungarna i sommarhagen. Gnäll och gnöl och ett evigt klagande på skidor och stavar och vantar och så den där mamman så klart.
Efter lunch tänkte jag att jag skulle försöka glädja de där ungdörgarna med en vagnstur efter Svea. Tjatade på ungarna kläderna vilket tog gott och väl två och en halv evighet. Redan där började jag känna tröttheten komma smygande. Men när Svea var selad och förspänd och en av barnen äntrat vagnen slog den till med full kraft. Tröttheten alltså. Det gnälldes och vrålades och tårarna sprutade ur de små barnaögonen över så små petitesser som vem som skulle få sitta var i vagnen. Här anstränger man sig för att vi ska göra nåt roligt tillsammans och de har inte ens vett att vara tacksamma och glada. Jag var redo att spänna ifrån och släppa stackars Svea i hagen på direkten. Men ville ju ha henne motionerad också så åkte iväg på den lilla turen i alla fall. Men nån vidare glädje kände jag inte. Less bara.
Svea skötte sig dock exemplariskt, som vanligt. Pigg i benen och hade hon fått bestämma hade det travats i rasande fart hela tiden. Arbetsglad ponny det där. Att hon inte reagerade ett satans dugg när två vrålande skotrar i hög hastighet kom i kapp oss gjorde mig också imponerad. Bästa Svea!
När vi kom in efter körturen var jag så trött så trött. Både kroppsligt och själsligt. Varenda rörelse, varenda steg gjorde fysiskt ont. Hade planerat att tömköra Saga men bara tanken gjorde att jag ville lägga mig ner på köksgolvet och dö, typ. Men eftersom jag vet att ett dåligt samvete skulle plåga mig rejält om tantens motion uteblev så peppade jag upp mig och pallrade mig ut i mörkret.
Efter några varv på töm med min vackra dam kändes det lite bättre igen. Hon gör mig så glad den där hästen.
Idag var jag till tandläkaren. Har gruvat mig en del. Både för att jag faktiskt ogillar att gå dit, men mest för att det brukar bli så förbaskat dyrt. Inge kul att behöva betala flera tusenlappar för att få plågas. Men jag gick igenom tandläkarens besiktning utan några som helst anmärkningar. Det tackade både jag och plånboken för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar