Han har varit borta i en vecka nu och vi hoppas innerligt att han bara är ute på ett av sina äventyr. Förr i världen (innan han blev snöpt) brukade han kunna överge sitt hem månader i sträck. Efter kastreringen har han brukat vara bättre på att hålla sig på hemmaplan även om han gjort några längre vandringar då och då. Förhoppningsvis kommer han instövlande här endera dagen, obekymrad om den oro han orsakat.
Men tyvärr kan det ju också vara så att han faktiskt försvunnit för gott den här gången. Överkörd, tagen av en räv, adopterad av nån annan, råkat bli instängd nånstans utan mat och vatten... Hemska tanke!
Det är, otrevligt nog, risker man får ta när man väljer att ha sina katter fritt strövande. Det är många som anser att man är djurplågare som riskerar sina katters liv och lem genom att ha det så. Jag anser däremot att frispringande katter är lyckliga katter!
Om man bor så att det är svårt att ha utekatter eller om man har dyra raskatter, vars naturliga instinkter till viss del är bortavlade, förstår jag dock fullt ut att man väljer att ha sina katter som innekatter.
Nåväl, vi saknar vår VildeBill och vill att han ska komma hem NU!!
2 kommentarer:
Usch, jag tänker på er. Har ju själv haft katter som "sprungit bort". Håller tummarna att han är på ett kattäventyr som snart styr kosan hem. Hoppas att allt är bra med er allihopa, människor och djur.
Hade ju önskat att ni knäppt något kort på badrummet så man får se för jag lyser ju med min frånvaro därute i urskogen. Bara lovar och lovar att komma och hälsa på men det blir ju aldrig av.
Måste ju berätta att Moa fyller ju fem år snart och gissa vad hon önskar sig (till sin mammas lycka), ett par rosa ridbyxor och du kan gissa vad snabbt jag inhandlade dessa och en söt liten hjälm. Köpte en till mig själv också för min är ju inte längre godkänd fast att den är inriden och urskön. Hoppas ju i mina drömmar att jag ska ta upp ridningen igen. Det sög så fruktansvärt i hjärtat av längtan när vi var på den där familjedagen på ridhuset och sedan strax efter så var jag upp med Moa en lördag så hon fick rida. Hoppas att hon blir en liten ridtjej i allafall.
Kram Helena
Fem år redan! Herregud vad tiden går fort!
Badrumsbilder kommer så småningom, bara jag får till det med det där "piffet" först så. En tur till Ikea känns som ett måste först bara.
Håller också tummarna att Vildingen kommer hem snart! :(
Skicka en kommentar