Vår lille son har börjat bekymra sig över döden.
Han vaknar på nätterna och gråter hjärtskärande. Underläppen darrar och stora runda tårar blöter ner kudden. Han är rädd för att han ska dö, han är rädd för att jag ska dö, han är rädd för att hans pappa ska dö, och grannarna och "barna" och... Listan kan göras oändlig.
När jag förklarar att vi alla ska dö men att det är jättelångt dit och att vi ska bli gamla och gråa först, bekymrar han sig över vem som ska ta hand om vårt hus när vi blivit gamla och gråa och dött... Han är för go' vår lille knos!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar