Har just avslutat middagen med mina barn och väntar på att gubben ska komma hem så jag kan ut och rida en liten sväng. Tanten har vilat mer än en vecka så det börjar verkligen bli hög tid att röra på henne.
Passar på att uppdatera om helgen som var och hur det gick att springa den där fruktade milen.
Jodå, löpningen gick faktiskt över förväntan trots lite halsont och övriga smärtor och trots att jag riktigt ansträngde mig för att ta det lugnt och lyssna på kroppen så klockade jag in på 64 minuter. Och då stannade jag för att dricka en gång och jag promenerade också några meter så farten måste ändå ha varit hyfsad.
Ont i kroppen fick jag visserligen, men inte alls på värsta viset och dagen efter hade jag ingen värk i höften alls trots att jag kände mig riktigt handikappad i den kvällen innan.
Till nästa år ska jag banne mig träna ordentligt och då vore det väl fan om jag inte lyckats pallra mig runt den där milen på under timmen! För jo ett nästa år blir det... Vi har ju till och med bokat bord till nästa år på den restaurang vi hade ynnesten att äta vår middag på kvällen efter detta lopp. Supper hette restaurangen i fråga och när maten kom in på bordet blev jag nästan tårögd. Olika små rätter som vi fick smaka på och den ena smakexplosionen efter den andra.
Att jag sen fick tillbringa en hel helg tillsammans med mina goa vänner var ju också en lisa för sig. Sova gott, äta gott och bara ta det lugnt i gott sällskap och slippa allt ansvar är så jäkla skönt! Och det säger väl en hel del om vad förväntningarna i gänget var eftersom de flesta prioriterat mysbyxor i packningen framför gå-ut-kläder. Småbarnsföräldrar de flesta av oss.... Vila smäller då högre än vilken partykväll som helst.
Nu är det tillbaka i vardagen igen med korv och makaroner och hämtning och lämning på dagis, jobb och fullspäckade dagar. Ska bli skönt att komma ut i skogen på hästryggen lite. Bara vi inte blåser bort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar