Något mycket tråkigare att berätta om är att T idag hittade en duvhök i hönsgården. Den hade nog vid det laget hunnit med att äta upp vår nykläckta Houdan-Hedemora kyckling, för den hittar vi inte. Tant Brun, kycklingens mamma, hade säkert försvarat sin kyckling och själv också blivit offer för rovfågeln, hon var nämligen oerhört skadad med i stort sett halva bröstet bortätet. Att hon fortfarande stod på benen och förflyttade sig är ett under. T fick avsluta hennes lidande. Höken hade också gett sig på vår förvirrade Houdan-höna Doris som var död redan när T upptäckte förödelsen. Så jävla surt!
Jag ljuger inte når jag påstår att jag grät en skvätt över de liv som gått till spillo och särskilt över vår Doris. Hon var så hjälplöst förvirrad att man inte kunde låta bli att få nåt moderligt ömsint i hjärtat av hennes snurriga uppenbarelse. Att hon var vår sista riktiga Houdan gör givetvis att det känns extra jäkla surt, Houdan är ovanliga i Sverige och det är svårt att få tag i dem. Det är tydligen inte meningen att vi ska ha Houdaner....
Duvhöken var som sagt kvar i hönsgården och T lyckades fånga honom med sina bara händer. Vår första tanke var att ta död på den satan. Men de är fridlysta och trots allt mycket vackra och majestätiska fåglar, så den fick istället göra en tripp tillsammans med Tobbe norrut i landet där den återfick sin frihet.
1 kommentar:
Waow, vilken grej, en duvhök, fantastiskt fin men ack vilket rovdjur. Lider med era hönor, usch vad det måste varit skräckfyllt.
Fasen vilka fina ponnysar ni fått hem till er bonnagård. Det är med ett riktigt sug i bröstet som jag känner mig smått avis. I mitt nästa liv skall jag leva bland djur jag med och njuta för fullt. Hoppas att allt är bra med er.
Kram Helena
Skicka en kommentar