Höstsol, rena hästar och äventyr i svampskogen

En till helg som hastigt och lustigt är till ända. Fint väder har det varit och solen har lyst i kapp med de gulnande löven. Vackert höstväder med andra ord.

Även på söndagen hann jag med en liten ridtur. En härlig skogsrunda utan några som helst krav, barbacka och med hackamore. Sagan var under hela turen mjuk och klev på med långa elastiska kliv och jag kan inte annat än älska den där hästen av hela mitt hjärta. Önskade att jag hade mer tid över för henne bara…
Damen kan dessvärre lätt bli lite tung i handen när jag rider med hacket vilket ställer högre krav på mig när det gäller min inverkan med sitsen. Och trots att det var ett kravlöst ridpass så var jag ändå tvungen att prova jobba med formen en liten stund. Gick rätt bra om jag får säga det själv.

Efter ridturen pysslades fröken om med kyllera på benen och lite hovsmörj. Hon har några torrsprickor i hovarna som jag försöker få bort med hjälp av örter. Tycker att det fungerat rätt bra men det är fortfarande några månader kvar till resten av hoven växt ut och sprickorna helt och hållet (förhoppningsvis) försvunnit.

Även Tor fick sin beskärda del av pyssel då det var hans tur att bli shamponerad. Han gillar det INTE! Det syns i ögonen på honom. Men han är så snäll den store farbrorn att han står snällt och stilla och inte rör en fena. Kniper lite extra med svansen bara och kör upp huvudet HÖGT i luften när det är dags att tvätta luggen. Men ren blev han och nu doftar båda hästarna gott och är flygiga och fluffiga i sina manar. Känns skönt att kunna stryka ännu en grej på att-göra-listan inför hösten. Nybadade och rena hästar – check!Snart kan jag även stryka nya trådar i vinterhagen. Har bara en del kvar nu innan det är nytt och fräscht överallt. Dock ska hagen kortas ned något och nya stolpar ska ner där så det är väl den jobbigaste delen som är kvar. Tur jag är stor och stark och en hejare på att svinga släggan!

Även idag har jag lyckats med konststycket att stryka saker från den där före-hösten-listan då jag sopade ur hela stallet från allt gammalt spån och diverse spindelväv. Ströade sen upp med nytt fräscht spån både i hästarnas boxar och i kaninernas nya burar. Roxy fick till och med flytta in i nya lyan. Nog såg det fint ut alltid men lite ensamt kändes som det blev för henne där när jag väl lämnade henne och stängde dörren... Men i morrn får hon en granne så då blir det nog bättre.

Tidigare på eftermiddagen drog jag med mig ungarna ut i skogen på lite svampjakt. Att gå och plocka svamp med barnen är en både tids- och tålamodskrävande uppgift. Först ska man se till att få med sig båda barnen till stället i skogen där svamparna växer. Alla som vet hur barn är vet också att den oansenligaste sten kan var väldigt intressant att titta lite närmare på...

Den minsta av telningarna var jag dessutom tvungen att försöka få att förstå att i svampkorgen ska vi lägga svamp. Svamp och inget annat. I svampkorgen ska man inte lägga varken stenar kottar eller barkbitar. När tösabiten väl förstått så långt är det dags för nästa etapp i tankegången. Nä, inte en sån svamp! Och inte en sån svamp heller! Nä, absolut inga ruttna svampar! Ja, och så där får man hålla på. Till slut hittade vi rätt sorts svamp och då började kampen med att få henne att förstå att man ska låta bli att kliva på svamparna innan vi lägger de i korgen... Hå hå ja ja... Vi fick i alla fall med oss nästan en hel korg trattisar hem. Och enlång pinne, och en kort. Och fyra kottar. Och två stenar...

En glad äventyrerska

Och en lika glad äventyrare