Jo visst sörru! För nu när jag åker till jobbet på mornarna så är det ljust! Och ljuset håller i sig till långt inpå eftermiddan.
Halleluja! Det känns helt plötsligt som att det finns hopp om livet och man kan börja se en ljusnande framtid an. För det är helt obeskrivligt vad mycket jag längtar till våren och sommaren nu. Bara tanken på ljudet av löv som rör sig i vinden och doften av gräs och solvarma tallar får mig att bli alldeles knäsvag. Men det är i slutet på februari och våren verkar hålla sig så långt borta den bara kan. -29 häromdan. Det är ohemult!!
Att värmen i kära Skodan har pajat gör inte saken bättre direkt. Igår tinade jag inte upp förrän jag trampat på cykeln en stund.
Ja cykeln då? undrar ni kanske. Hur fungerar den?
Jag vet att det är i alla fall en som undrar.
Jo, jag är faktiskt positivt överraskad. Den fungerar mycket bra. Både jag och Tobbe använder den titt som tätt och ställer man upp motståndet rejält och trampar på i frisk fart så blir i alla fall jag rejält svett. Positionen bredvid braskaminen kan visserligen spela in en del också kanske...
Jag tycker dock att den hopfällbara cykeln är ett mycket bra alternativ till att sitta i soffan och pilla navelludd och fast det inte är som att vara ute och springa så funkar den för att kroppen ska bli rätt nöjd. Härligt!
I morrn är det fredag, löning och på kvällen ska jag på kalajs med brudarna! Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar