Det är så himla smidigt när man som vi inte har någon inspelningsbar boxer och allt som oftast missar program man vill se. Igår kväll spanade jag in sista avsnittet av Solsidan och i kväll blir det antingen Mannen som talar med hundar eller Ponnyakuten.
Ponnyakuten förresten- ett mycket intressant program. Missade helt förra säsongen men nu, tack vare webb-tv följer jag det med stort intresse. Att se de olika ekipagen och de olika problem de har och hur de jobbar med dem är väldigt lärande och jag önskar nästan att ett ”Hästakuten” skulle starta för att jämföra om det är samma problem med de stora hästarna som med ponnyerna.
Sen att ponnyakutens lärare Tobbe Larsson har Friesers gör att det blir ÄN mer intressant för min del. Otroligt vacker hästras! En sån ska jag ha nån gång innan jag dör!
Vackra va?!
Något som slagit mig dock när jag tittat på programmet är hur oerhört rika vissa av barnen verkar vara. De kommer till gården med flotta hästtransporter dragna av dyra bilar. Vissa av ponnyerna är dyrare än alla mina tre hästar tillsammans. Och min transport… och min bil…. Inte undra på att hästsport anses som en snobbsport. Även om det verkligen inte känns det minsta snobbigt när man i sina skitiga vinterkläder i kylan och mörkret sliter arslet av sig för att mocka hopfrysta hästbajsar i ligghallen. Då känns det mer som ett slavgöra om jag ska vara riktigt ärlig. Tur det inte är vinter året runt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar