Efter frukost sadlade jag min fina Saga-flicka och red ut på en tur i solen och blåsten. Sagan skötte sig utmärkt och vi övade på galoppfattningar och avsaktningar. Det gick så himla bra att jag nästan inte trodde det var sant! Hon tog fattningarna fint, rullade sen på i lugn fart och i bra form. I höger galopp är hon lite sned men jag märkte helt klart av förbättringen. Det som gjorde mig mest nöjd denna dag var dock avsaktningarna. I kort galopp saktade hon lugnt och stillsamt av till lugn trav och de gånger jag med minimala hjälper bad henne om halt direkt i traven så gjorde hon det. Inget slit, inga stora kliv utan bara lugnt och fint och avslappnat. Underbara häst!
Extra roligt var det eftersom det blåste rätt rejält och då brukar fröken fräken bli lite smått ilsken när vinden blåser upp under svansen på henne. Och då hon var så himla lyhörd och lugn bestämde jag att vi skulle utmana ödet lite extra och gå förbi storbonden i byn. Och inte bara en, utan två gånger. Gården brukar vanligtvis vara lite läskig i vanliga fall också utan blåst. Presenningar som fladdrar lite, stora maskiner på rad och nötdjur som rör sig, låter och luktar lite märkligt. I lördags fladdrade presenningarna ilsket smattrande i den hårda blåsten och ensilageplast flög som gigantiska plastpåsar fram och tillbaka över vägen. Visst stirrade hon och blåste upp sig. Men trippade ändå relativt lugnt förbi. Min goa tant!
Efter min hemkomst drog sambo till Ö-vik för att förbereda sig inför isracingtävling på söndagen. Jag tog tillfället i akt och åkte till Dåasen med barnen för lite skoteråkning och stugmys med farsgubben. På vägen mötte vi tusentals sportlovsfirare på väg söderut med sina packboxar. Då blir trafikläget genast lite mer ”spännande” än vanligt eftersom man titt som tätt möter nån idiot i ens egen körbana. Någon bråttom jävel som anser att framförvarande bilar är till för att köras om, kosta vad det kosta vill! Flera gånger under den tio mil långa färden var jag tvungen att sakta in rejält för att undvika nån incident. Inte alltför sällan ser man också att mötande bil transporterar hela familjer med tillhörande barn i, och jag förundras över hur folk kan med sig själva när de så vårdslöst riskerar sina (och andras) barns liv. Såna borde fråntas sin rättighet att framföra fordon som kan färdas fortare än 30 km i timmen!
Nåja, väl framme i Dåasen bjöds vi på mat och kvällskvisten gick i lördagsgodisets tecken.
På söndagen blåste det fortfarande en del men inte alls lika mycket som dagen innan och vi tillbringade lite tid ute med att åka skoter, pulka och snowracer. Vilket resulterade i härligt rödkindade barn som slocknade som två utblåsta ljus på vägen hem.
Pappa och Axel på skotern
Emma var såklart också med
Ida 
Pappa och Axel solar
Ida och pappa busar 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar