Jo faktiskt, så är det!
För ni har väl sett den där reklamfilmen för nåt sängmärke? Den där man får följa en kvinna under hela hennes dag? Hon skjutsar barnen till dagis, jobbar, tränar på gymet, kommer hem, tittar på TV. Och allt går i en rasande fart innan hon till slut dråsar i säng med en djup suck.
Det är så mitt liv känns. Dagarna rullar på och allt sker i en rasande fart och jag hinner knappt reflektera över dagarna innan de är slut och jag med en djup suck dråsar i säng. Skillnaden mellan mig och reklamkvinnan är dock att där hon springer på ett löpband på gymmet så springer jag fram och tillbaka ute på gårdsplanen med höbuntar och vedkorgar.
Och när jag dråsat i säng blir det aldrig så där lugnt och avslappnat som i reklamen eftersom vår minsting bestämt sig för att vakna MINST 30 gånger varje natt. Och man raglar upp och pluggar napp, säger sssch sssch och raglar tillbaka till sin egen säng. Nu har det gått så långt att jag och Tobbe inte längre sover i samma rum. En av oss sover i Idas rum för att slippa springandet fram och tillbaka.
Ibland på kvällarna när jag ska ge hunden mat så står jag där vid fodertunnan och tänker att det här har jag ju nyss gjort! Eller var det i morse? Eller igår?
Herregud! Har inte hunden fått mat sen igår?
Eller...?
Hon kanske nyss åt...?
Eller......?
Ja, fullt ös medvetslös skulle man kunna kalla det.
Och i helgen sa min kropp (och kanske min själ) STOPP! och jag blev förkyld och fick en sån där huvudvärk så jag trodde ögonen skulle ploppa ur sina hålor. Måndagen och tisdagen har därför spenderats hemmavid, i myskläder och utan att göra många knop. Svårt när jag vet vad mycket det finns att göra i alla lymla vrår här hemma. Fast det enda jag gjorde var att sota ur braskaminen!
Och dammsuga golvet.... När jag ändå hade dammsugaren framme liksom...
Till helgen ska jag och min sambo åka bort. Ensamma. Utan barn. Vi ska umgås, bara vi två. Ska bli underbart att släppa allt ansvar och veta att vi kan samtala i lugn och ro utan att nåt barn ska stjäla uppmärksamheten hela tiden. Ska bli så skönt!
Bordet då?
Jo, det kom hem. Det är stooort. Men, det luktar skunk av det! Axel var och kröp under bordet och lukten gnussade av sig på hans hår så jag var tvungen att stoppa ungen i duschen. Urrrk! Men med lite färg (och en stor flaska trälim...) så blir det nog så bra så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar