Egentligen skulle jag väl hållit mig hemma för att kurera min förkylning men jag kunde banne mig inte hålla mig. Så igår kväll sadlade jag min vän och vi begav oss ut på en tur i månens sken. Pannlampan glömde jag hemma men det gjorde inte ett dugg eftersom månen lyste upp vår väg alldeles förträffligt bra.
Damen var betydligt mjukare och mer flexibel i sin rygg än förra veckan, det kändes att hon tog längre kliv med bakbenen. Eftersom vi lämnat Emma-hund hemma kunde vi i lugn och ro öva på galoppfattningar. Sagas galopp behöver stärkas och då är fattningar och övergångar bra. Trots att vi gjorde många fattningar på raken och Sagan blev stark och het så gick det relativt lätt att få henne att lugna stegen igen och bli lång och mjuk.
När hon gjorde halt från trav och tog trav direkt från skritt genom mina små, små hjälper så kändes det som om allt klickade. Och det var då jag kom på:
Jag har lärt mig rida!!
Poletten har äntligen trillat ner efter så många år på hästryggen. Helt plötsligt finns känslan där istället för den mekaniska ”gör si och gör så”- kunskapen. Detta måste ha hänt de senaste månaderna.
Jag kände mig lite smått religiös när jag red hemåt i månskenet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar