Nu börjar jag bli rejält trött på vinter, snö och kyla och längtar som en galning till våren. Sol, värme och ljusare kvällar står högt upp på min önskelista just nu. Allt jag företar mig nuförtiden blir så förbaskat arbetsamt när det är antingen kallt eller mycket snö. Eller båda delarna. Och dessutom mörkt!
Hästarna äter som...... ja, som hästar, och dricker som sådana också, vilket innebär en jäkla massa kånkande med höbuntar och påfyllning av vatten. Hästskitarna fryser ihop till hårda klumpar som ligger i hagen och som jag snubblar över hela tiden. I mörkret...
Och eftersom jag lider av tidsbrist så har jag fortfarande inte hunnit mocka ur två av boxarna sen hästarna stod inne på nyårsaftonen. Det betyder att piss och skit frusit fast i golvet och för att få bort detta krävs spett och slägga. Och ett jädra slit...
Pga all snö så är översta eltråden i hästhagen snart i höjd med hästarnas knäskålar ungefär och jag antar att det inte finns mycket ström i den heller. På vissa ställen är eltråden HELT borta. Stora snöhögar ligger ovanpå och det är ju tur att pållarna inte fattat än att de egentligen skulle kunna klättra över snöhögen och kliva ut i frihet.
För några dagar sen var det töväder... Då rasade all snö från ladutaket av. Framför porten. Sen blev det kallt...
Vilken tur att min käre sambo tog tag i eländet och skottade bort det! Hade han inte gjort det hade jag själv aldrig lyckats uppbåda sådan energi (eller tid heller för den delen) att jag själv skottat undan det utan hade med största sannolikhet fått kravla mig över den förbaskade snövallen varenda gång jag skulle ut eller in i ladan tills den töade bort i april nån gång.
Igår upptäckte jag (vilket jag ju egentligen borde ha kunnat räkna ut redan innan, men jag kanske förträngde det) att jag inte fick upp dörren till dynghögen på baksidan. Snöras... I vanliga fall brukar jag kunna få upp dörren så pass att jag lyckas pressa mig igenom för att kunna skotta undan snön, men inte nu. Och hur jag ska göra för att komma runt till baksidan på ett smidigt sätt vet jag inte. Skidor? Snöskor? Om jag försöker gå, pulsa, läre jag vara helt utmattad innan jag ens kommit halvvägs.
Det går inte ens att rida ordentligt. Förutom att det är så kallt så jag måste bylsa på mig en massa kläder och bli orörlig och otymplig så är det också så mycket snö överallt att beträda en skogsstig är bara att glömma.
I måndags höll jag dessutom på att bli kvar i snön i skogen under ridtur. Red barbacka och valde Bergvägen ovanför vårt hus. På vägen hem upptäckte jag en benreflex som vi måste ha tappat på vägen bort. Glad över att reflexen (som är ny) inte försvunnit för tid och evighet, svängde jag benet över och i samma veva som jag gjort det, och obönhörligen var på väg att glida ner på marken, kom jag på att jag ju red barbacka. Hur fasen skulle jag komma upp igen?
Såg en snöklädd kulle intill vägen lite längre bort och trodde det var en sten eller en stubbe. Perfekt! Jag klev upp på den och sjönk sedan djupt ner i snön, ända upp till midjan och bottnade inte! Vevade med benen men kunde inte finna nåt stabilt att ta avstamp mot. Funderade ett tag på vad Tobbe skulle säga om jag ringde till honom och bad honom komma och "bärga" mig. Till slut smackade jag på Saga och hon fick dra mig upp med tyglarna. Stackars häst!
Jag längtar till våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar