Tuppfäktning

Vår äldsta tupp Göte åkte på dingel idag. Han är äldst och störst och brukar vanligtvis gå omkring och vara kung på gården. Idag var han inte lika kunglig längre när han hukande sprang undan från sina antagonister och gömde sig under en buske. Antagonisterna var de andra tre tupparna, bara ynglingar i sammanhanget, som gaddat ihop sig mot stackars Göte.

Vi gillar Göte. Han är en snäll och vacker tupp som sköter sina göromål med glans. Dessutom har vi länge tyckt att vi haft alltför många tuppar, fyra styckna, dels då det gals för full hals i alla skrymslen och vrår och dels för att hönorna börjar bli utnötta och fjäderlösa på sina ryggar. Att småtupparna mopsade sig mot Göte var liksom bägaren som rann över. Två av ynglingarna, de yngsta knappt ett år gamla, fick därför stryka på foten i kväll och så snart de hängt sig möra och fina ska de packas in i frysen.

Kvar i hönshuset har vi två tuppar, Kapten Gråskägg och så Göte förstås. Göte har för närvarande ett blåöga och en sargad sporre. Vi hoppas han återhämtar sig från sitt nederlag och snart är kung på gården igen.

I morrn är det dags för Vårruset. Jag har, min irriterande vana trogen, gått och blivit krasslig. Vaknade med halsont i går morse och är idag rätt snorig och liksom lite matt i kroppen. Jag hoppas förkylningen ger med sig i natt så kan jag kanske lunka mig igenom de fem kilometrarna som banan sträcker sig. Återstår att se i morrn.