Tredje gången gillt

I ett sista försök att få Lantkaninen Snövit att yngla av sig på ett vettigt sätt så parade jag henne igen i lördags. Sen flyttade jag henne till en mindre och mer ombonad bur i en lugnare del av ladan så kanske hon känner sig tryggare och mer tillfreds och fixar det där med ungar bättre. Hoppas kan man ju alltid.

I väntan på att hon får sin tredje kull ungar så packade jag idag in hela familjen i bilen och åkte till Rengsjö och hämtade hem en annan hona av rasen Vit Lant. Den här, som heter Snow, kommer inte från samma ställe som Snövit och hon var dessutom redan parad med en hane av samma ras så ifall vi har tur kanske det blir fler honor att spara till avel. Om vi inte tycker att det räcker med de vi redan har vill säga.

Sotnos små ungar växer så det knakar och jag försökte fota en av dem häromdan. Svårt. Försökte också kolla vad det var för kön på dem, det var ännu svårare. 

Kille eller tjej? Vem vet...

I torsdags red jag min tant på ridbanan här hemma. Den har delvis torkat upp och håller man sig på de torra partierna så fungerar den rätt bra. Med tanke på den stelhet jag upplevde förra helgen hos Saga så gjorde vi massvis med uppmjukande rörelser. Öppna, sluta, sidvärts, framdelsvändningar och bakdelsvändningar, öka och minska volt och övergångar och tempoväxlingar. Hon kändes riktigt mjuk och fin efter en stund och under söndagens ridtur tillsammans med Lena på grannens fläckiga, kände jag inte alls av någon stelhet. Men däremot en till tänderna taggad tant. Herregud!!! Så fort jag rörde det minsta på mina fingrar så exploderade hon, sprang på tvären, galopperade på stället och flamsade runt. Riktigt, riktigt jobbig var hon och hur jag än gjorde fick jag ingen som helst ordning. Men både hon och den fläckiga visade sig vara brunstiga, så det var kanske hormonerna som ställde till det i skallen på henne. Jag hoppas på en något mer lyhört häst nästa gång det är dags för ridtur.

Annars har jag och dotra tillbringat helgen helt ensamma tillsammans då både gubbe och son varit på vift. Jag och Ida har haft riktigt mysigt på tu man hand.

Albert och Herbert på söndagspromenad