Efter några dagar med i huvudsak ryggläge i soffan så kände jag mig på lördag lite piggare. Eftersom dottern följt med morfarn och mormorn till sommarstugan så drog vi andra i familjen till stadens vårmarknad. Axel fick åka karusell till han blev alldeles yr i mössan medan vi vuxna låg i gräset och tog det lugnt. Sen käkade vi lite och handlade godis och ost och åkte hem.
Väl hemma drog jag fram vattenslangen och tvättade av lilla lortiga Svea lite. Hon verkade gilla att bli ren för hon rörde inte en fena, inte ens när jag spolade vatten i pannan på henne. Den lilla damen har fortfarande lite envis vinterpäls som hänger sig kvar men det lossnar väl vad det lider. Efter tvätten tog jag med mig Svea på en liten cykeltur. Hon verkade tycka det var riktigt skoj för hon ville helst trava på fort fort och tittade sig nyfiket omkring under tiden. Hon är så himla härlig den där ponnyn, inte rädd för nåt och går med på allt utan minsta tvekan. Dessutom börjar hon se lite bättre ut i kroppen nu, mer rundade former liksom, välmående. En rejäl kagge visserligen men än så länge känner man med lätthet revbenen. Att hon passade på att fylla 23 år under lördan upptäckte inte jag förrän dagen efter. Saga fyllde på fredan och Svea på lördan, lika gamla, tanterna.Nybadad Svea |
Svea mumsar gräs |
Efter Sveas lilla cykeltur tyckte jag det var lika bra att prova ifall det gick att cykla med grannens lilla fläckiga också och det gjorde det. Fast jag fick släpa henne i början… Dessutom tror jag att hon allvarligt övervägde att hugga mig i armen varje gång jag smackade på henne. Inte så mycket spring i benen på den ponnyn inte… Men så är hon rätt fet också, vill man känna på hennes revben får man leta bra. Så Jasmin fick äran att ärva Tors betesreducerare, tror inte hon uppskattade den nå vidare… Men eftersom hästarna sen i helgen går på bete dygnet runt kändes det som ett nödvändigt måste.
Efter dessa bravader på lördag var jag helt färdig och hade en huvudvärk av rejäl karaktär så jag skippade jobbets sommarfest och vilade istället.
Söndagen började överraskande nog med frukost på sängen, den ärade modern till ära. Efter frukosten (och efter att jag tagit en stark tablett mot huvudvärken och blivit lite susig i kolan) lekte jag och Svea lite körskola med grannen som ville prova att köra häst. Bättre häst för såna övningar än Svea finns nog inte. Stabiliteten själv, att möta crossar och fyrhjulingar rör henne inte i ryggen. Efter den svängen hjälptes jag och Axel åt att byta elband i ena sommarhagen. Det gick bra förutom att jag blev knallröd på axlarna. Klantiga jag som klädde mig i linne och inte smorde in mig, men men, för sent att vara efterklok. På kvällskvisten kom Ida hem igen, röd om kinderna av solen, mamman hade givetvis glömt att packa med solskydd.
Senare på kvällen tog jag en liten ridtur på Saga för att känna efter hur hon rörde sig och ifall hältan var kvar. Hon var pigg som en pelikan, hon har ju stått i två veckor, men annars kändes hon helt som vanligt. Tog för sig bra med båda bakbenen i både skritt och trav. Hennes pigghet gjorde visserligen att det var lite svårt att känna efter på ett helt vettigt sätt, men jag kände då absolut inte av samma oliksidighet som sist. Det blev bara en pytteliten tur och jag kommer fortsätta i samma anda ett bra tag för att vara säker på att vi inte går för fort fram. Tanten har för övrigt rejäla känningar av hormoner just nu. Vet inte om det beror på att hon går tillsammans med ston som brunstar, tidigare har hon ju bara bott med valacker, för hon vrålar och mullrar och beter sig allmänt superstoigt i hagen. Just nu ligger hennes fokus på Svea som verkar vara brunstig, tidigare har hon varit Jasmins ”flickvän”. Jadu, hur djur gör..
Det som annars händer här hemma är att Axel har fått vattkoppor och två hönor har lagt sig att ruva på vardera tio ägg. Snart blir det ulliga kycklingar i hönshuset igen. Houdankycklingarna börjar få riktiga fjädrar nu och ser allmänt tufsiga ut. Måste försöka knäppa lite kort på dem och lägga ut. Anticimex var hit och mätte den förmodade vattenskadan under diskbänken, och jodå, hundra procent fuktighet. Återstår att se hur mycket som måste åtgärdas. Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar