Inte så kaxig längre

Snön vräker ner.

Igår förde jag spektakel över att Stockholmarna vid 2 dm snö fått ”snökaos”. I morse, när jag skulle ta mig till jobbet, med näsan nästan tryckt mot vindrutan för att se nåt och med så mycket snö på vägen att det tog i underredet på bilen, kände jag mig inte lika kaxig längre kan jag erkänna. Det har kommit jävligt mycket snö på jävligt kort tid, i morse snöade det fortfarande lika mycket och mina vindrutetorkare lämnar en hel del i övrigt att önska, om man säger så. Det kändes rätt äventyrligt att åka bil i morse faktiskt. Inte heller färden hemåt var gjord i en klackspark då vägen var som en tvättbräda. Pust! Skönt att det är helg i morrn och vi får vara hemma.

Mycket snö har det som sagt kommit och igår när jag kom från jobbet tog jag itu med den ”angenäma” uppgiften att gräva fram och flytta på bommarna och tunnorna som låg mitt på ridbanan. Under all snö. Det var ju tur att jag visste exakt var de låg. Efter en timmas grävande och rullande och bärande och pulsande var allt återbördat till sitt hörn och ur vägen. Jag gick in och åt pannkaka och duschade ungar medan grannen fixade allt med hästarna. Skönt!

Hade en helt hästfri dag även i tisdags då grannen tog ansvaret. Vi brukar liksom turas om. Och jag måste säga att trots att jag är en hästnörd av stora mått och älskar att pyssla med hästarna och ute i stallet, så är det väldigt skönt att helt kunna koppla bort hästjobbet emellanåt och ägna mig helhjärtat åt mina barn. Livet har i och med det blivit enklare. Jag behöver inte längre ha dåligt samvete åt än det ena och än det andra hållet för nu går det helt plötsligt att göra båda delarna, pyssla med hästarna vissa dar och mysa med barnen andra dar, utan att jag behöver stressa och slita som en galning med hjärtat i halsgropen för att hinna med allt. Tack Granne!!

Den eluppvärmda vattenbaljan fungerar numera klockrent och det är en stor lättnad i mattehjärtat att hästarna har frostfritt vatten dygnet runt. Tack Grannes Sambo!!