Grym och blodtörstig

Bekymrar mig lite över svaret på träckprovet som kommit. Saga och Jasmin har mask och Svea har det inte. Jaha, får börja i en annan ände med att få tillbaka lite muskler på lilla ponnytanten när avmaskning inte lär hjälpa. Jag hoppas lusern och sojamjöl samt lite bakjäst varje dag ska göra susen. Koll av tänder står väl också på agendan. De andra ska dock avmaskas och jag funderar lite på hur jag ska göra för att mina marker ska återhämta sig från parastittrycket... Det är mycket och tänka på när man är hästägare...


I går blev det dags för första kaninslakten. Egentligen några veckor för sent men dygnet har tyvärr inte mer än 24 timmar så det blev nu. Passade bra då T höll på med pannbyte, Axel tillbringade helgen med morfar och Ida fick vara med mormor.

Känns bra att ha det gjort och nu ligger det fyra kaninstekar i frysen. Den femte ligger i kylen och väntar på att stoppas i grytan. Ska bli spännande att smaka.

Somliga tycker att vi är grymma och blodtörstiga.

Själv tycker jag att vi är djurvänner av stora mått.

Våra kaniner har levt på gräs, hö och säd. De har tillbringat sina dagar utomhus, betat gräs och vilat utsträckta i solen. Vi har plockat grenar, löv och örter till dem. Klappat och hanterat dem varje dag. När domedagen för dem är kommen avlivas de snabbt och det görs av någon som de känner och är vana att hanteras av. De hinner alltså inte bli rädda utan vet absolut ingenting innan livet helt plötsligt är över. En död kanin lider inte.

Om man då jämför det med de kycklingar man kan handla i små behändiga påsar i frysdisken på mataffären… De har levt hela sitt korta liv tillsammans med tusentals andra kycklingar instängda utan tillstymmelse till frisk luft och solstrålar. De växer så oerhört fort att deras kroppstyngd många gånger gör att de får problem med sina leder och en stor del av dem kan till slut inte gå. I Sverige, där djurskyddslagstiftningen är bättre än i övriga världen, får uppfödarna hålla 20 kg kyckling per kvadratmeter yta. Vissa anläggningar får dock ha upp till 36 kg kyckling per kvadratmeter, dock inte mer än 25 djur på samma kvadrat. Det blir nog rätt trångt innan det är färdigt… När det är dags för slakt är det ofta maskiner som plockar djuren och det mesta sker maskinellt. Nog stressas de djuren innan de döden dör allt. Även om man försöker göra det så humant som möjligt så går det inte att frångå att det är en industri vid pratar om. Så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt för att göra det så kostnadseffektivt som möjligt.

Så de som tycker att vi är grymma och blodtörstiga som slaktar och äter våra egenhändigt uppfödda kaniner, men som själva gladeligen går till frysdisken och plockar upp en påse kycklingfiléer från gödkyckling till fredagsmiddag, bör verkligen tänka en vända till.