Dagens To-Do

Har varit vaken alldeles för länge redan. Typiskt att ungarna inte har förmåga att skilja på vardag och helg... Mannen har varit på galej och sovit borta så jag hoppas att han ger mig sovmorgon i morrn. Skulle inte förvåna mig om barna sover som klubbade sälar till nio då.

Idag ska jag försöka göra nån ställning med hagen. Det regnar kopiösa mängder och hagen ser ut därefter. En enda sörja bara. Igår var Svea dessutom tjock i alla fyra benen och jag misstänker det har med all jävla gegga att göra. Nåt måste göras. Till att börja med får hästarna sova inne inatt för att torka upp ordentligt. Sen ska antingen foderhäcken flyttas till en torrare plats eller så ska vi fylla upp med nåt på den befintliga platsen. Vad som görs återstår att se. Jag är i alla fall väldigt glad över att ligghallen är torr och fyller sin funktion mycket bra. Ströade lite där igår med kutter och idag ska ytterligare balar kutter inhandlas för att ströa upp ännu mer. Då blir det mjukt och varmt åt pållarna.

I helgen är det också meningen att jag och grannen Madde ska städa upp i sadelkammaren. Där ser ut som sju svåra år och jag har inte gjort nåt åt den sedan Axel föddes. Har helt enkelt inte prioriterat den bland alla andra måsten. Men nu är det banne mig dags. Vi är ju två som ska samsas om utrymmet så en rejäl omorganisation är på sin plats.

Jag saknar Tor. Så fort jag skänker den minsta tanke på hästar, stall eller hage får jag en mörk känsla av sorg och förlust i bröstet och jag kan verkligen inte förstå att jag aldrig mer kommer kunna luta pannan mot hans hals och insupa värmen, doften och lugnet. Han var väldigt bra på det viset Tor. Stod tålmodigt stilla och lät mig hållas när jag ville ha tröst och närhet. Saga däremot, är inte vidare förtjust i sånt där fjolligt kläng utan blir mest irriterad. Hon verkar ha lugnat sig i sin längtan efter Tor i alla fall. Ropar inte längre efter honom och står inte längre och spanar bortåt vägen ifall han skulle dyka upp snart. Men hon ser lite ensam ut. Hon och Tor hängde ju ihop som ler och långhalm. Jag tror också att hon är lite rädd att fler av hennes polare ska försvinna omotiverat då hon ropar som sjutton om man tar ut nån av ponnysarna ur hagen. Det lugnar sig väl det med.

Nä, dags att utfodra huliganerna innan det är dags att bege sig ut till dagens bestyr.