Brummelibrum, vem lufsar där?

Igår blev det en mycket spännande tur som apostlahästarna bjöd på. Var på kvällskvisten (ganska sen kvällskvist…) ute och sprang i Åsbackaskogarna tillsammans med Emma-hund. På hemvägen stannade jag till en sväng för att kolla vart Emma tagit vägen och då hör jag hur det brakar och knakar i skogen intill vägen framför mig. Jag står andlöst stilla och tror och hoppas att det är en älg som befinner sig i snåret. Men helt plötsligt hoppar det fram en BJÖRN ur skogen! Den var inte alls långt från mig och hade ändan mot mig. Mitt hjärta dunkade och jag tog ett vacklande steg bakåt samtidigt som jag febrilt hoppades att den inte skulle se mig. Tydligen kände den av min lukt för den vände på huvudet och tog en snabb titt på mig. Just i den sekunden slutade mina tankar att fungera. Som tur var tyckte björnen det var lika läskigt som jag tyckte och skuttade snabbt tillbaka in i skogen igen. Själv kopplade jag Emma fort som attan och sen vågade jag inte röra mig ur fläcken på flera minuter. Med gapande mun och uppspärrad blick stod jag dryp still på vägen och hörde hur björnen traskade iväg genom skogen. När jag väl fick fart på benen igen gick det fort må jag säga! Ganska skrämmande men ett HÄFTIGT möte!! En löprunda att minnas, helt klart.

Annars när det gäller löpningen är jag lite bekymrad. Det är ju meningen att jag ska springa Tjejmilen snart och har inte underhållit mina löparben som jag borde, jag har alltså sprungit på tok för lite. Nu när jag startade med träningen igen kände jag lite panik och började tokfräsa runt i skogarna i ganska högt tempo. Det var inte så smart… Jag har fått ont i alla senor och muskler som man kan tänkas riskera att få ont i om man springer lite över sin förmåga. Konditionen är det inget fel på tydligen, men muskler, senor och ligament är otränade och nu är de också överansträngda. Skit! Ont i höft och hamstringsmuskler och ländrygg. Otränad och stel. Bara att inse att när gammel’n börjar göra sitt antågande måste man se till att träna rätt och långsiktigt. Trots att det är tråkigt. Så nu ägnar jag en tid varje dag till att stretcha, tänja och stärka. Jag hoppas att jag slipper linka runt som en gammal kärring i Stockholm i september…