Frustration

Måste säga att jag är lite frustrerad över min ridning. Inte för att ridningen i sig går dåligt, utan för att jag har så himla dåligt med tid att verkligen hinna med att rida ordentligt. Vanligtvis blir det en liten vända och alltför ofta hinner jag inte med att rida alls. Fruktansvärt frustrerande för det innebär att jag aldrig kan rida ”på riktigt” för jag har inte en häst som är fullt igång. Men jag försöker och försöker vilket mest resulterar i att vi i alla fall står på samma ställe konditionsmässigt och stampar. Men, det är väl inte mycket att göra nåt åt, det är väl så här livet med häst ser ut just nu. Småbarn och arbete tar en väldig massa tid, så är det ju bara och jag antar att jag ska vara glad över att jag trots allt hinner rida lite i alla fall. Det är bara det, att jag VILL så mycket. Jag vill engagera mig och anstränga mig och lägga ner tid och omsorg på mina hästar och min ridning och leva och andas hästar. Det går så där… Det blir mest att jag gör det viktigaste och det är väl bra så. Men skulle vilja göra det där lilla extra. Nåja… Blir väl pensionär om några år och då jävlar i mig! Då kanske jag till och med har tid att städa sadelkammaren…. Det har jag ju liksom inte hunnit med att göra sedan Axel föddes…han är sex nu. Gissa om det ser vedervärdigt ut därinne? Suck!

Igår var jag dock ut på en liten (liten, kort, lugn, försiktig…som VANLIGT) tur med tanten och det gick så bra så. Även idag blev det en liten (japp en liten idag också). Hon var båda dagarna ambitiös min dam och det gillar jag. Dock gillar jag inte att jag varit för sen med att öka upp proteinet i hennes foder inför hösten. I år IGEN. Vilket resulterat i att överlinjen försvunnit något. Förbannar mig själv över att jag är så förbaskat trögfattad. Jag VET ju att tanten behöver mer protein än genomsnittshästen och att hon behöver väldigt mycket mer på hösten. Men men, nu är det som det är och jag pytsar på febrilt med soja och lusern och hoppas att nedgången vänder och att hon snart får tillbaka sina fina ryggfileer. Nu är ju min häst lite till åren också vilket så klart spelar in när det gäller proteinbehovet, så jag får väl trösta mig med att hon ändå är i riktigt bra form för att vara 22.