Surmage

Här har det varit oerhört lite händelser den senaste tiden. Inte direkt vad jag önskat, men ibland blir det liksom så.

Sen sist så har jag och maken varit i Åre en helg. Slappat, träffat Tobbes syrra Anna och varit på In Flames. Kanon alltihop. Väl hemma igen öste jag på som vanligt. Fullt ös medvetslös. För att hinna hinna hinna.... Till slut sa kroppen ifrån all denna stress och varnade över ett fortsatt leverne i samma tempo, med att ge mig värdens magsmärta. Det gjorde så ont att jag stod på alla fyra på vardagsrumsgolvet och kved. Trodde först att det rörde sig om nån form av magsjuka men förstod snart att den skärande, frätande smärtan berodde på nåt annat.

När det fortfarande inte hade gått över dagen efter så ringde jag sjukvårdsupplysningen som hänvisade mig till hälsocentralen som hänvisade mig till akuten. Där kände och klämde en doktor på mig och kände en svullnad i övergången mellan tjocktarmen och tunntarmen. När hon förhörde sig om min livssituation konstaterade hon stress och att jag var tvungen att lugna ner mig. Så det har jag gjort. Försöker så gott det går i alla fall. Men det är lättare sagt att gjort, det finns ju så mycket att göra hela tiden. Men jag har dragit ner på tempot och tänker aktivt på att jag emellanåt ska stanna upp, andas djupt och släppa ner axlarna. Har annars en förmåga att spänna övre delen på magen på nåt konstigt sätt så att andningen bara håller sig nånstans i halsgropen och så att magens aktivitet stryps. Det är nog det som gör att magen ballar ur. Men snart är sommaren här på allvar och då blir allt mycket enklare och trevligare.

Den här jäkla snön som singlar ner från himlen idag är väl jävligt onödig va!?