Yr i mössan

När man haft möjligheten att betrakta vår Houdan-höna Doris en längre stund känner man att uttryck som ”hönshjärna” och ”yr som en höna” får en djupare innebörd. Doris är nämligen totalt vilse i pannkakan och man kan inte annat än skratta lite uppgivet åt henne.

Vi har, de senaste veckorna, börjat ha hönsen lösa på gården igen. Där går de och sprätter och letar insekter och äter gräs. De trivs som fina fisken och när kvällningen kommer går de hem till hönshuset och sätter sig på pinnen för att sova.

Alla utom Doris.

Visserligen har hon lyckats hitta hem majoriteten av kvällarna men det anser jag vara rena rama turen, förmodligen för att hon tagit rygg på nån annan höna och hängt med henne hem. Doris måste nämligen ha ledsagare när hon vistas utanför hönsgården annars blir hon så bekymrad och förvirrad att hon bara springer i cirklar. Otaliga gånger har jag hört ett vilset kackel-rop på hjälp från nåt hörn och när jag gått dit har en ensam Doris sprungit runt runt och än åt det ena hållet och än åt det andra. Hon vrider så vilt på huvudet att tofsen på hennes skalle slänger än hit och än dit. Försöker man då mota henne åt rätt håll så springer hon garanterat inte åt rätt håll och ändrar sin rörelseriktning hela tiden, finns liksom ingen logik alls. De gångerna finns det inget annat att göra än att försöka fånga in henne och bära hem henne. En gång hämtade jag vår tamaste och klokaste höna Agda och släppte ner framför näbben på Doris, hack i häl på Agda hittade virrpannan rätt igen.

Häromkvällen när jag skulle räkna in hönsen för kvällen var Doris borta och jag blev inte det minsta förvånad. Gick några vändor runt hus och hönsgård och letade, men ingen Doris. Inte förrän jag utökade mitt sökande till utkanten av hästarnas beteshagar uppfattade jag en frenetiskt slängande fjädertofs bland granriset. Där satt Doris på en nedfallen gran liggandes i skogskanten. Tur för henne att räven inte hade vägarna förbi just då…

I helgen gav jag dessutom, på grund av virrpannan Doris, en ofrivillig uppvisning i hönsfångning  för en försäljare av flygfoton också. Han skulle backa bilen från gården och just då vimsade Doris förbi och bestämde sig för att fortsätta sitt virriga beteende precis bakom bilen. Eftersom man aldrig kan vara säker på att hon flyttar sig när det behövs kände jag att jag var tvungen att jaga bort henne. Mycket lättare sagt än gjort… Doris rusade fram och tillbaka och hit och dit och jag försökte tappert följa efter. Hennes blixtsnabba fintar gjorde att jag till och med stöp på näsan mitt framför fronten på försäljarens bil. Alltid kul att kunna roa någon…. Efter mycket om och men lyckades jag dock kasta mig över henne och rädda henne från att bli en överkörd höna.

Ja, Doris, hon kan hon….

Nä, nu ska jag hoppa i bingen och ladda för en liten jobbtripp till den stora hufvudstaden.