Potatis, kaniner, kycklingar och en brudslöja

Helgen har varit lång vilket var väldigt välkommet. Vi har därför hunnit med en hel del hemmavid och vedhögen inne växer stadigt samtidigt som vedhögen ute minskar. Svärmor har varit här i dagarna två och hjälpt till och det har gjort susen för respektive vedhögar.

Vi har satt morötter, sallad och broccoli. Jag håller tummarna att det gror bra och sen växer utav bara fan så att jag får blodad tand och odlar vidare nästa år också. Potatisblasten har skjutit i höjden och förhoppningarna om färskpärer till midsommar är ganska stora.

Hinkodlade pärer

Kycklingarna har börjat kläckas och än så länge har tre fjunisar kikat fram. Dessvärre hade klantiga jag räknat fel på kläckdatum (eller är det kycklingarna som räknat fel?) så igår när jag plockade nylagda ägg rörde jag runt rätt ovarsamt bland alla äggen innan jag upptäckte att det var kläck på gång. Jag har läst att man ska vara väldigt försiktig med ägg där kycklingarna är på väg ut så nu oroar jag mig givetvis för att jag lyckats ta död på de som ännu inte kommit ut. Det visar sig väl vad det lider.

Kaninungarna är sju till antalet och jag håller tummarna att alla klarar livhanken. Det har visat sig att Roxy lagt om lite taktik när det gäller spånet och begraver inte längre ungarna i det utan gräver upp det mer som en vägg inne i bolådan. Bra det för de där små ynkliga bebisarna växer så det knakar och hoppar likt popcorn inne i den där lådan och risken skulle annars vara att de drullar ut. Än så länge är de för opälsade för sånt men det ska bli riktigt kul att se när de vuxit till sig lite till och börjar skutta omkring utanför lådan.

Suddig bild på liten nin

En till riktigt rolig sak som hänt i helgen var Anna A:s möhippa i tordags. Vid halv elva kidnappades hon av vår snälle granne som Anna aldrig träffat tidigare. Den stackars blivande bruden hade verkligen inte haft en aning. Kul! Dagen genomsyrades av inre äventyr: Yoga, kreativitet i form av glasblåsning, seans, god mat och givetvis trevligt och närande sällskap i form av ett gäng brudar. Helhärlig dag och jag tror att den blivande bruden delar min uppfattning om den saken.

Blivande brud i färd med att forma upphettat glas

I går avslutade jag den härligt långa och underbara helgen med ett ridpass på min vackra flicka. Barbacka red vi en fin skogsvända och hästkraken var tamejfan magisk! Kändes som om jag skulle kunnat rida henne med sytråd, så himla lyhörd och känslig var hon. Fjäderlätt kontakt med munnen och ändå var hon så ”på”. Samlade sig hur lätt som helst och takten var lätt som en plätt att hålla oavsett vilket tempo jag bad henne om. Detta tillsammans med den underbara doften av spirande grönska gjorde att denna ridtur blir en av de som jag aldrig kommer att glömma. Fy fan vad jag älskar min häst alltså!
Nu får hon vila i två dagar eftersom jag idag anser att hon förtjänar lite vila efter helgens ridturer (och jag har dessutom annat att göra) och i morrn ska jag springa Vårruset. Phu!