Och påskhelgen kom och gick och jag hann knappt med att reflektera över det. Hade ju tänkt rida i helgen i och med alla lediga dagar men, näe… I fredags var jag så trött så trött. Bestämde mig därför tidigt på dagen att ägna den åt att bara ta det lugnt. Hasa var farten för dagen och hästen skulle få stå. Givetvis fick jag, så snart jag tagit det beslutet, ett sting av dåligt samvete. Jag var ledig, hade inga speciella planer för dagen och solen sken. Fanns ju egentligen inga godtagbara ursäkter för att inte rida. Men just då sms:ade fina Lena och undrade om hon fick låna Sagan för en tur. SJÄLVKLART!! Det finns ingen jag hellre lånar ut min ögonsten till än Lena. Hon rider mjukt och följsamt och har samma tänk kring hästar och ridning som jag själv. Så fina Sagan fick en fin tur tillsammans med fina Lena och jag hasade runt hemma på gården utan att plågas av dåligt samvete det minsta.
På lördag var det dock fullt focus på annat, lite städning, påskäggsletning och middag hos goda vänner.
Söndagen blev dock fylld med hästar och ridning. Dock inte på hemmaplan… Lena drog iväg med mig till ett ställe i närheten av Falun för att bevista en hel dags kurs inom den Akademiska Ridkonsten. Vi var fotfolk och satt på (den iskalla) läktaren och insöp varenda ord som tränaren (Christofer Dahlgren, väldigt välkänd inom dessa kretsar) sa till de olika ekipagen. Det var mycket intressant och givande och motivationen och lusten att själv rida kom tillbaka till mig, halleluja!
AR har jag och Sagan provat på lite tidigare och det är ett ridsätt som passar både mig och tant. Det är mjukt och följsamt och allt går ut på att ha en lugn och avslappnad häst som i långsamt tempo tränas att bära sig och ryttaren på ett optimalt sätt utan att slita på kroppen. Jag gillar’t!
Idag blev det därför en liten ridtur och inspirerad av AR-kursen körde vi lite efter det tänket. Mjukt, avslappnat med fokus på böjning och kontakt i tyglarna. Tänk vilken underbar känsla det är när det fungerar bra! Min vackra dam följde mjukt min sits och formade sig under mina sittben och kontakten med munnen var fjäderlätt utan att för den skull få förlorad. En underbar ridtur. Nu känner jag mig lugn i själen och det är tydligt att jag verkligen behöver mina ridturer, de gör att jag mår bra!
Kaninerna har ägnat sig åt lite älskog idag. Det var pang på rödbetan som gällde och Red Fred verkade vara outtröttlig. De får väl dejta några gånger till innan kyskhetsbältet kommer på igen. Om ungefär en månad är det dags att börja hålla utkik efter lite kaninungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar