Så fjädrarna ryker

I lördags gjorde jag nåt jag aldrig gjort förut. Har gått och inbillat mig att det skulle vara fruktansvärt svårt, oerhört jobbigt och jävligt tråkigt. Men det gick hur fint som helst! Jag plockade en tupp.

Det var nämligen dags för tuppslakt varvid en av gossarna fick sätta livet till. Förut har jag flått tupparna men tycker att det är krångligt, kladdigt, blodigt och lite slinkigt. Dessutom sitter ju en hel del av smaken i skinnet så nu ville jag alltså prova på att plocka.

Hade hört att fjädrarna lossnade lättare om man doppade den i hett vatten först,  och fjädrarna lossnade hur lätt som helst. När han var naken på fjädrar svenades håren bort, för jo, tydligen har hönsfåglar hår också. Just den här tuppen hade svarta lite lockiga hår så gissa vad det knottriga och slappa halsskinnet såg ut som när den var renplockad på fjädrar och bara håren var kvar…

Måste säga att jag faktiskt föredrar plockandet framför flåendet, mycket lättare att hantera, inte alls slinkigt och kladdigt. Och mindre risk att skada sig själv...

I går käkade vi i alla fall upp honom.
Vis av min tidigare erfarenhet av att laga till tuppar av lite äldre årgång (den här kläcktes ju i somras varför jag inte vågade hantera den som en kyckling direkt) så fick denna puttra i gryta i två timmar innan köttet plockades sönder och värmdes upp tillsammans med kantareller, lök, egen buljong och grädde. Blev faktiskt väldigt lyckat om jag får säga det själv. Dessutom gillar jag ju som bekant tanken på egenuppfödda djur som mat. Är ju lite så där jag, att jag intresserar mig för självhushållning.

Tuppen fick hänga i duschen ett tag för att droppa av lite

Hann med att rida lite i helgen också.
Tyvärr börjar det bli väldigt geggigt och lerigt och därmed också riktigt lurigt vad gäller tjälhål. Vågar inte riktigt lita på att inte underlaget ska ge med sig varför det blir rätt lugn ridning efter vägarna ett tag. I lördags hittade jag dock en oanvänd väg som var full med snö fortfarande. Perfekt att pulsa i! Tanten tog i för kung och fosterland och när vi travade lite ville hon helst braka iväg i galopp. Inget fel på motivationen där inte.

I lördags fick Tor följa med som handhäst medan jag skrittade fram Saga. Det blev en liten lagom vända och han verkade tycka det var riktigt roligt för när jag skulle droppa av honom vid stallet vägrade han gå in i sin box. I vanliga fall brukar jag kunna släppa honom utanför stallet och han går själv in i boxen. Igår fick jag ägna lite tid till att övertala honom. Så han får nog följa med som handhäst fler gånger.

Saga red jag sen på volt på vändplanen och koncentrerade mig på lite grundläggande inramning. Gick mycket bra.
Dessvärre är jag tyvärr inte nöjd med sadeln. Försöker verkligen gilla den men det går inge vidare. Jag har inga stöd för knäna och det tillsammans med att den är så förbaskat halkig gör att jag slinter omkring som Prästens Lilla Kråka ungefär. Dessutom är den väldigt bred i sätet och jag får rejält ont i ena höften. Inte bra. Men eftersom min plånbok är alltför tunn för ett bättre köp så får jag väl lida pin ett tag till för Sagas skull, hon gillar ju faktiskt sin nya sadel. Suck!