Kaninskruttar

Sedan kaninerna flyttade in i stallet har jag fått en djupare relation med dem. Där kan jag sitta med dem långa stunder och bara pilla på dem samtidigt som de klättrar på mig och nosar och har sig. De är riktigt sociala även om ingen av dem direkt älskar att bli upplyfta.

Dessutom brukar jag låta de turas om att vara lösa i stallet när jag mockar och donar. Båda älskar det.
Roxy, som den ungkanin hon är, öser järnet. Skuttar, stampar, hoppar och springer så spånet yr. Ibland ser det nästan ut som om hon springer på spetsen av sina klor när hon lattjar runt. Hon blir dessutom sur som en citron om jag är där och hon INTE får komma ur sin bur.

Kallekanin är lite sävligare av sig. Hoppar runt och kollar lite. Brukar hänga mig i hasorna i hopp om att jag ska ge honom hans älskade pellets. De brukar nämligen bara få ytterst lite pellets och bara en gång om dan då kaniner mår bäst av att äta hö eller gräs som huvudsaklig föda. Pelletsstunden är Kallekanins favoritstund på hela dagen. När han har fått sin pellets kan jag göra nästan vad som helst med honom. Han sitter som i trans och tuggar på sin favoritmat. Jag kan till och med välta omkull honom och klia honom på magen. Måste betyda att vägen till en jättakanins hjärta går genom magen.

Så här fint bor de:

Kallekanin

Roxy

Snart börjar det bli dags för Roxy och Kallekanin att bekanta sig lite närmare med varandra...