Klädsimmare och cowboys

Det har varit en händelserik helg. Barnen har turats om att sova hos mormor varför jag och Tobbe haft möjlighet att engagera oss i ett barn i taget. Ida är det väl svårt att få att förstå det härliga i detta påfund. Inte förstod hon bättre heller när jag i ett försök att dela en upplevelse med henne drog iväg med henne i vagnen till grannen för att titta på fåren. Då fåren var på väg in så såg vi de bara på håll. Eller vi och vi… Hon brydde sig inte ens om att titta efter dem trots att jag pekade för allt jag var värd. Hon sa dock flera gånger: Åka hadda! Så nästa gång vi ska ha mamma-dotter tid kanske vi ska göra det istället: åka och handla.

På lördan byttes det barn, Axel kom hem och Ida åkte iväg. Axel fick åka Bubbla med pappan och på kvällen vankades det godis och soffmys med mamma och pappa. Söndagen började med en fisketur med pappan medan mamman var iväg och simtränade med hunden.

Därefter hjälptes jag och sonen åt att plantera lite uteblommor. Bla några frön som han satt tidigare där kommit upp lite grönt. Förhoppningsvis så växer det så det knakar nu så Axel får se att ansträngningarna bär frukt.

Efter korv-lunch åkte vi sen ut på en liten cykeltur, för Axel har ju lärt sig cykla! Duktige lille pöjken!
Det bar iväg (lite vingligt för somliga, men inte en enda vurpa i alla fall) till ett trevligt ställe invid Rösteån där vi fikade och mös i det vackra vädret. Tobbe och Axel plockade av sig skorna och badade fötterna i ån. Och då, helt plötsligt, så drullade Axel i hel och hållen i vattnet. Han blev först lite rädd men då han upptäckte att han själv kunde ta sig upp på land så gick det över. Dyngblöt var han dock så jag fick hasta hem med kärringhondan och hämta torra kläder. Axel sa sen när han kom hem att han varit ute och simmat. Jo jo…

Här är vi på väg på vår lite vingliga färd

Fikapaus i vacker natur

Sekunden efter denna bild låg han i plurret

Glada syskon som nog faktiskt längtat lite efter varann i helgen...

För egen del har jag lekt cowboy då jag bestämde att båda hästarna skulle motioneras. Sadlade Tor och tog Saga på släp. En inte helt genomtänkt idé kanske då Tor var pigg som en pelikan efter att inte ha gjort många knop på det senaste, och Saga brunstar och beter sig lite därmed lite ohämmat ibland… Men det gick ändå bra. Det är ju tur att de känner varann utan och innan de där två.

Och så var den helgen till ända.